Vad får man/ får man inte i AR?

[Sommarsmurf]

(Hoppas att detta kommer rätt nu, sitter vid märklig dator)

Nu är jag trött på alla som inte rider AR, aldrig ens har provat men har tusen och åter tusen åsikter. Jag är nyfiken på er som faktiskt tränar AR, så ; Alla ni som tränar eller har tränat AR, varför tränar ni just AR?
Vad har ni för hästbakgrund? Vad fick er att börja med AR?
Vad har ni för mål/vision med er ridning? Ser ni AR som en "komplett ridlära"?
Vad ser NI för brister? Vad ser ni för fördelar?

Undrar Sommarsmurfen

 

[Totola]

Sv: Vad får man/ får man inte i AR?

varför tränar ni just AR?Vet inte om jag klassas som "ren" AR, hade lika gärna kunnat vara någon annan lära om jag hittar rätt tränare och något som känns "rätt".
Vad har ni för hästbakgrund? Vad fick er att börja med AR?
Jag har väl alltid haft "svåra" hästar, alltså börjat med två egna varmblodstravare och gärna ridit lite knepigare hästar i allmänhet. Dessutom är far min ET och jag har alltid blivit väldigt smittad av att titta även till rörelsemönstret och helheten - varför gör hästen så? lite mer än kompisarna på ridskoletiden om man säger så.
Då känns man ofta som en outsider inom vanlig ridning och har svårt att hitta tränare med inställningen att plocka fram ekipagets bästa sida, att man är "en i gänget" och inte "hon med travaren", allmänt lite knepigt att hitta tränare som är vana vid den typen av häst. Dessutom upplevde jag inte någon logik, röd tråd som fungerar hela vägen - åtminstone inte som jag själv upplevde logisk utifrån mina mål och prioriteringar.
Med den första hästen (det var ganska många år sen) hade jag verkligen jättesvårt, inte konstigt när hästen också hade svårt för sig och jag var relativt grön när jag skaffade honom som min första häst, efter att ha varit medryttare på ett par andra. Vi fick inte ens vara med i en ridtravargrupp för att vi hade för mycket grovjobb kvar att göra. De vanliga ridlärarna på hemmaplan kunde inte instruera på ett sätt som jag kände strävade åt det håll jag vill rida - fick man en positiv effekt följde det med en eller ett par negativa, så det kändes som att man ändå mer eller mindre stampade på samma ställe och inte jobbade med grundproblemen (eller fortfarande inte förstod sig på dom snarare). Var också lite intresserad av western och NH, kunskapstörstig och sugen på att hitta annat än "det vanliga" som jag just då som sagt inte tyckte kändes rätt.
Först var jag bara lite nyfiken på AR utifrån artiklar i Hästfynd, även intresserad av klassisk ridkonst, men svårt att hitta tränare. Klassisk fransk dressyr t ex/klassisk dressyr i allmänhet var omöjligt att hitta tränare som vi hade möjlighet att rida för, så när möjlighet fanns att prova för en AR-instruktör som kom till grannstallet tog vi givetvis chansen. Det var 2002 om jag minns rätt. Sen har det blivit en del tränarbyten både frivilligt och ofrivilligt, även hästbyte och däremellan lite hästuppehåll, och nu tycker jag mig ha världens bästa tränare för mig och min nuvarande häst!

Vad har ni för mål/vision med er ridning? Ser ni AR som en "komplett ridlära"?
Min vision är att mer och mer/oftare och oftare få kentaur-känsla i ridningen. Ha en positiv och arbetsvillig häst, skola min häst till att det ska bli enklare och enklare för honom att utföra det jag vill. Som konkreta mål vore det roligt att komma till mer avancerade övningar men det är inte rörelserna i sig som är det viktigaste utan helheten. Sen vore det roligt om man har en såpass bra grund att vi lättare kan gå över till mer "bruks-syften". Hoppträna lite för skojs skull, kanske träna WE, eller prova något trail-liknande för skojs skull, allmänt ha en såpass bra grund att man med gott samvete (och lättare..) kan bredda med annan rolig träning! (Missförstå mig rätt, det kan man ju prova redan nu, men jag är så intresserad av det jag gör NU att jag vill ha bättre grundridning innan jag går över hyfsat seriöst med att prova något annat.)
Jag ser inte AR som en komplett ridlära på så vis att jag gärna hämtar inspiration även från andra håll. Och jag vet inte om instruktörsutbudet kommer räcka för all framtid om man utvecklas mycket. Men nu vet jag inte ens om jag kommer så långt att det blir aktuellt, och i dagsläget tycker jag "AR" har ganska stor bredd i tränarutbud och olika stilar/pedagogik. I "min" nuvarande tränare känns det som att jag kommit förbi några av de saker jag tyckte hämmade tidigare.
Vad ser NI för brister? Vad ser ni för fördelar?
Jag tycker helt enkelt man ska prova olika tränare och bilda sig en egen uppfattning. Det som är brister hos en tränare behöver inte nödvändigtvis vara samma brist hos en annan. Sen kan jag tycka att tränare med flera olika inspirationskällor brukar ha kommit längre och ha bättre egen grund att lära ut ifrån än en person som bara hunnit med en (större iaf) inspirationskälla. I dagsläget tycker jag inte det finns några begränsningar alls, tack vare att tränaren också är såpass öppen för om jag själv ändrar inriktning och vill göra på "mitt sätt" förutsatt att denne märker resultat av det, annars är det ju logiskt att man vill vara där och rätta till till något bättre.

 

[Sommarsmurf]

Sv: Vad får man/ får man inte i AR?

Tack snälla Totola för att du tog dig tid!
Jag uppskattar det verkligen.

Någon mer som vill dela med sig av sina erfarenheter?

 

[tigerfisken]

Sv: Vad får man/ får man inte i AR?

Jag har en arab/halvblod/kallblodkorsning och köpte honom som ettåring, har tidigare tränat vanlig traditionel dressyr och hoppning, först på ridskolehäst och senare egen. Först hade jag två foderhästar, en fjording och sen en travare. Min första egna häst var en arab,sen kom ett halvblod och så en ridtravare och till sist den jag har nu. Jag har tävlat lite i både hoppning och dressyr men bara på LB-nivå. När jag köpte Eeyore så tänkte jag till en början gjort samma sak med honom som jag gjort innan, hoppat och ridit dressyr men så umgicks jag då med westernfolk och tyckte att det verkade kul. Dock så funkade inte just dessa människors metoder på honom, han blev stressad och sprang mest över folk, därmed inte sagt att jag ogillar western.

Så vi red på som vanligt, han blev inriden, lufsade omkring i skogen och hoppade lite småhinder, men när han blev äldre och fick bättre kondis och muskler så blev hanväldigt busig och trotsig, vilket efter hand visade sig var ett sadelproblem till stor del men oxå det att han blir väldigt lätt upprörd och osäker. Jag bytte stall och min nuvarande stallkamrats högsta dröm vara att träna AR, hon ville rida samling på lång tygel. Jag hade eg ingen uppfattning alls men vi åkte och tittade på en Hannaträning och där träffade vi vår nuvarande instruktör som precis utbildat sig till riddare. Så vi började rida för henne och när jag och Eeyore började vår resa var vi väldigt stressade och rädda och hade ingen som helst tillit till varandra så mitt ända mål var att vi skulle hitta tillbaka till varandra.

Det jag tycker är bra med AR är att allt går väldigt långsamt framåt, inget görs med en spänd häst och man tar till så mycket hjälp som hästen behöver för att känna sig lugn och trygg. En gån red jag runt med två ledare, tre steg i taget, barbacka för att han dels inte gillade att jag satt barbacka och dels inte var kontaktbar alls i den miljön vi befann oss i. Eftersom jag själv inte satte upp ett så högt mål till en början så släppte jag väldigt mycket på prestationsångesten och iom att tävlingsmomentet försvann så hjälpte det ju oxå till.

Jag vet inte än om det är en fullständig utbildning som håller hela vägen, jag har bara hållt på i tre år och nu har vi börjat komma till att vi ska finslipa hjälpgivningen, formen och ramen. I början red vi mycket mer med en hjälp i taget för att renodla signalerna men nu börjar vi koppla ihop dom igen.

Det jag vet är att jag tycker att min instruktör har hjälp mig och min häst till ett bättre liv men jag håller inte alltid med i allt hon säger men litar på henne till hundra procent. Däremot har jag inte en aning om huruvida jag alltid kommer att rida AR, jag tror det, för än så har jag inte fått nåt bevis på att det jag gör leder till något dåligt i min relation med min häst men om det skulle göra det så skulle jag välja en annan väg. Jag strävar nu efter att så småningom ta ett väpnarprov, inte så mycket för att det känns viktigt eller nödvändigt utan bara för att det är kul att ha ett mål med sin träning, vårt första mål, tillit, har vi ju uppnått

 

[karamelldrottningen]

Sv: Vad får man/ får man inte i AR?

varför tränar ni just AR?
Min kompis lurade in mig i AR-svängen för inte jätterlänge sedan . Är rätt ny inom AR och vet inte äns om jag kan kallas för AR ryttare då jag följer den mer traditionella utbildningstrappan och vet inte ens om jag vill vara en renodlad AR-ryttare då det fortfarande är många oklarheter inom den inriktingen. Men jag är så nyfiken av mig och det finns en del vettigt inom AR, annars skulle jag inte ha fortsatt trots lite skeptis från min sida.

Vad har ni för hästbakgrund? Ridskola från 6-åring, sedan medryttarhästar, egna hästar, ridit många olika typer av hästar, raser, temperament, utbildningsnivå. en del inridning och vidareutbildning.
Vad fick er att börja med AR? Som sagt genom en kompis.

Vad har ni för mål/vision med er ridning? Jag vill kunna rida vilken häst som helst till dess fulla kapacitet. Vill tävla högre klasser än hittintills bara lätt A som mest och lätta klasser inom gångartsgrenar. Men det är alltid denna brist på pengar som är i vägen för min del. Det är ju inte gratis att tävla och just har jag inte nån häst som skulle klara mer än lätta klasser, men i framtiden så hoppas jag kunna komma längre.

Ser ni AR som en "komplett ridlära"? Bra fråga, jag vet faktiskt inte. Har själv funderat på det.

Vad ser NI för brister? En hel del. Brist på bra förbilder som kommit lång med sina hästar. Energin är en bristvara många ggr.

Vad ser ni för fördelar? så många roliga och härliga människor man annars aldrig skulle ha träffat och så får man sig en tankeställare. jag är fortfarande i det stadiet att jag provar mig fram lite med det akademiska tänket. Jag lyssnar mest och sen testar jag hur det funkar rent praktiskt. Ibland går det hem hos mig och ibland inte. Träningen från marken har hittintills varit det mest givande för min del inom den akademiska ridkonsten.

 

[Sommarsmurf]

Sv: Vad får man/ får man inte i AR?

Tack snälla tigerfisken, jätteintressant att läsa din historia.
Lycka till på vägen.

 

[Sommarsmurf]

Sv: Vad får man/ får man inte i AR?

Tack karamelldrottningen!
Också en intressant historia.

 

[bigganl]

Sv: Vad får man/ får man inte i AR?

Jag är nyfiken på er som faktiskt tränar AR, så ; Alla ni som tränar eller har tränat AR, varför tränar ni just AR?

För mig är det ett komplement, en förlängning av den dressyrridning jag har i mig.

Vad har ni för hästbakgrund?

Ridskoleryttare som tidigt blev dressyrintresserad och tävlade en del dressyr på 80 och 90-talet. Jobbade i stallet i flera år, samt som instruktör från 85-98 på ridskola och privat mer och mindre sedan 80-talet. Gick RIK 0, fortsättningskurs, samt en del andra kurser och utbildningar. Jobbat på ridläger och ridit en massa olika hästar genom åren i olika åldrar och med olika utbildningsståndpunkter. (hade inte möjlighet till egen häst då. Hjälpte andra istället.)Hjälpte ridskolechefen mycket med hennes hästar, utbildningshästar, inridningshästar osv. Vidareutbildade ridskolehästar. Haft foderhästar.

Vad fick er att börja med AR?

Jag är och förblir en dressyrnörd. Min nuvarande häst är av en helt annan typ än jag är van, korsning varmblodstravare/Dölehäst/Paint, och jag kände att jag behövde fler infallsvinklar och fler vägar i träningen när jag kände att den vanliga (för mig) ridningen inte riktigt gav vad jag ville. I samband med detta hade jag, via Bukefalos, blivit nyfiken på AR och därför sökte jag efter en tränare inom AR för att prova. Att utbilda en häst som i mångt och mycket är en motsats till vad jag är van samt vad jag har lättare för var och är en intressant utmaning dessutom. Jag hittade en tränare som visade sig vara en pärla och hennes AR-tänk blev ett jättebra komplement till min dressyrridning. I början var det mycket annorlunda mot jag var van, (vi skalade bort mycket för att få hästen "med på banan"), men i takt med att hästen blir mer och mer utbildad så blir det mer och mer som den vanliga dressyrridningen. Ser det ungeför som en triangel där man i botten börjar från olika håll inom AR jämfört med vanlig (tävlings)dressyr. Ju högre upp i triangeln man kommer ju mer närmar sig de två. För mig är båda delarna lika viktiga. Jag gick en annan väg med denna häst bara. Alla är ju olika så samma väg passar inte alla.

Vad har ni för mål/vision med er ridning?

En frisk, stark, balanserad, gymnastiserad häst med hög ridbarhet.

Ser ni AR som en "komplett ridlära"?

Vet inte. Så insatt är jag inte i AR som ridlära. Jag ligger väl någonstans mitt i mellan, men mina AR-tränare är jättebra komplement till dressyren som sitter i kroppen på mig. De vidgar mitt sätt att tänka och komma framåt. Jag upplever att tävlingsdressyrens sätt att träna är lite för smalt. Nu är min verktygslåda mycket större och jag har flera vägar framåt. Lite som att gå "från dressyrens land till dressyrens värld".

Vad ser NI för brister? Vad ser ni för fördelar?

Är som sagt inte så insatt i detaljerna. Mina tränare är ju också influerade av sina tränare och jag tror ingen av dem undervisar precis som BB, om det är han som står mall. Fördelarna för mig är just fler vägar framåt, nya infallsvinklar och ett vidare perspektiv.

 

[Sommarsmurf]

Sv: Vad får man/ får man inte i AR?

Tack snälla biggan för att även du tog dig tid. Det är jätteintressant att läsa era svar!

 

[bigganl]

Sv: Vad får man/ får man inte i AR?

En bra tråd tycker jag. Det har ju varit många åsikter om hur och varför ryttare tränare AR och nu kan vi få läsa hur det faktiskt är.

 

[Migo]

Sv: Vad får man/ får man inte i AR?

varför tränar ni just AR?
Helt enkelt för att jag tycker att det idealet överensstämmer med mitt eget på ett helt annat sätt än de andra ridgrenarna gör.

Vad har ni för hästbakgrund?
Började med hästar 1991, skaffade första egna 1994. Började med NH och western 1998, klickerträning 1999 och gick över till AR 2001. Har yrkesarbetat med hästar sen 2002.

Vad fick er att börja med AR?
Delvis var jag dötrött på tävlingshetsen inom de tidigare grenarna jag pysslat med. Det handlade också om att jag upplevde det som mycket svårt att hitta tränare som tog hänsyn till hästen som individ, och inte bara ett mekansikt tillbehör för att utföra träning med. Jag deltog som fotfolk på ett antal kurser strax efter millenieskiftet och fann träningsformen och upplägget mycket sympatiskt.

Vad har ni för mål/vision med er ridning?
Mitt mål är att utbilda en stark och hållbar ridhäst som bär sin ryttare på minst skadliga vis och är lätt och mjuk att rida.

Ser ni AR som en "komplett ridlära"?
Nej, alla är individer, både hästar och ryttare. Ingen kan ensam utforma ett system som alltid passar alla individer under alla förutsättningar.

Vad ser NI för brister?
Jag blir beklämd av att se att folk tror att det är en magisk form av rehabilitering för halta hästar. Likaså är det minst sagt oroande med alla avarter som sprids under namnet "AR". Alldeles för många med kort erfarenhet ger sig ut och undervisar, och det bäddar för problem! Jag tror att det är från dem som de mest konstiga ideerna om ridningen kommer, som att man aldrig får rida hästen svettig, att man ska hålla på med piff och puff på hästar som inte är redo osv.

Vad ser ni för fördelar?
Min första reflektion när jag började var att de flesta hästarna verkar väldigt nöjda! Även om utbildningen inte går fort, så har de flesta ekipage väldigt trevligt. Det finns en gräns för hur mycket skada man kan åstadkomma skrittandes på lång tygel

Själva utbildningssystemet passar mig bra, och jag tycker att Bent är bra på att förmedla ett logiskt hjälpgivningssystem, och han poängterar vikten av en lugn utbildningstakt som ska följa hästens förmåga, inte en tidsram (inga treårstest att ladda inför osv).

Kort och gott kan man nog sammanfatta mitt val av utbildningsform med att jag hellre når till ridning som HE, JF, AD eller CEB utför det, än som Kyra, AvG och Brink.

 

[IngelaH]

Sv: Vad får man/ får man inte i AR?

Eftersom jag inte är renodlad Akademisk Ryttare, så svarar jag lite "eget". Men jag tror att ni förstår, vad jag menar ändå.

________

Vad har jag för hästbakgrund?

Ridskoleryttare/läktarryttare sedan 1973
Diverse sköthästar allt ifrån shetlandsponny till ridtravare, ardenner och fullblod nyss tagna ur träning, för att ställas i avelsbox, eller säljas som ridhästar.
Inridning av arabhingst
Tillridning/utbildning av flera ridtravare
Fodervärd
kurser, clinics och läger för bokstavstränare och diverse annat.


Vad fick mig att börja med Alternativ Ridning?

Det bara blev så, jag flyttade Tima från urskogen, till en annan "urskog". Vanliga tränare var svåra att få ut för enskild ridning och på den tiden hade jag inte hästtransport. Och kursarrangör, fanns "dörr i dörr" med mitt stall.

Vad har jag för mål/vision med min ridning?

Hitta min kropp och ridförmåga i möjligaste mån, igen, samt hålla mig och min häst pigga och fräscha ett par år till. Med tanke på att min dam var 18 år, när vi började med detta tänk och hon idag är 27 år, så tycker jag att vi har lyckats ganska bra.

Ser jag Alternativ Ridning som en "komplett ridlära"?

Nej, och just därför använder jag mig av influenser från all övrig ridning och hästverksamhet. Och rider regelbundet i möjligaste mån i ridskoleverksamhet - handikappspecial. Jag hoppas att eventuellt hitta någon ridskoleinstruktör, som har ridtider som passar mig, så jag kan få träna individuellt också.

Brister?

Det finns ett fåtal "Alternativa ryttare", som tror att Alternativ Ridning är ett slags "quick fix" att bli bra på allt på en gång, vilket sticker i ögonen på andra hästmänniskor, som tror att ALLA vi som sysslar med Alternativ Ridning, räknar med att det ska vara. - Vilket vi alltså inte gör.

Det kan vara svårt att få tag på regelbunden tränare, om man inte är beredd på att resa. Det finns tränare, men hur kunniga och väl utbildade de är inom Alternativ Ridning, kan skilja väldigt Iofs behöver inte jag världens bästa tränare, med de mål och visioner som jag har. Men hittills är det just världens bästa tränare som jag har haft och som jag fortfarande har kontakt med och hoppas få fortsätta ha kontakt med i framtiden.

Fördelar?

Jag känner att vi skyndar långsamt. Går vi två steg framåt, är jag inte rädd för att gå ett och ett halvt tillbaka om det kärvar nånstans. Ingen stress, hets och tillkrångling av så många övningar som möjligt på så kort tid som möjligt, vilket oftast trasslar till det för min dam och gör henne hetsig och "märrig". Alla är välkomna, oavsett ålder, ras, utbildningsståndpunkt och alla peppar varandra utan att "viska bakom ryggen". Alla gläds åt varandras framsteg. En otroligt härlig gemenskap, som jag för närvarande saknar - MYCKET och hoppas att jag snart är tillbaka där.

 

[Totola]

Sv: Vad får man/ får man inte i AR?

Vad ser NI för brister?
Jag blir beklämd av att se att folk tror att det är en magisk form av rehabilitering för halta hästar. Likaså är det minst sagt oroande med alla avarter som sprids under namnet "AR". Alldeles för många med kort erfarenhet ger sig ut och undervisar, och det bäddar för problem! Jag tror att det är från dem som de mest konstiga ideerna om ridningen kommer, som att man aldrig får rida hästen svettig, att man ska hålla på med piff och puff på hästar som inte är redo osv.

Du har stött på sånt alltså?
Låter inte kul.
Själv har jag mest stött på individer vars pedagogik inte är så mycket att hurra för (än, sånt kommer väl ofta med erfarenhet och större helhetsbild), eller att personen själv inte klickat utifrån personkemin (helt annan inställning getemot hästen t ex).
Därför jag tycker det är nyttigt att ge sig ut och titta på så många olika tränare man kan, för att kunna bilda sig en egen uppfattning, få större referensram att jämföra utifrån.

 

[suberdoo]

Sv: Vad får man/ får man inte i AR?

Alla ni som tränar eller har tränat AR, varför tränar ni just AR?
Jag tränar AR med min ena häst för att jag tycker mig se att denna ridning ger oss mycket glädje och inspiration. Det är den rid"stilen" som jag känner att min häst uppskattar, han vill ta i och göra det jag ber om, och den känslan värderar jag högt.

Vad har ni för hästbakgrund?
Började på ridskola -97, red där i 5 år tills dess att min skötponny på ridskolan skulle pensioneras. Det slumpade sig så att jag följde med honom till hans penisonshem och blev halvfodervärd på honom. under den tiden började jag rida western och träna för tränare regelbundet. Sen en vår ville inte ponnyn vara med på att bli riden flera gånger i veckan, då övertalade hans ägare mina föräldrar att jag var värd en egen häst. Det blev min prins som jag idag har haft i 8 år.


Vad fick er att börja med AR?
Det var en ren slump, 17 år och nyfiken. Min tränare hade precis blivit riddare och började hålla kurser, jag hamnade på en och där är jag kvar..


Vad har ni för mål/vision med er ridning?
Mina mål och visioner är att jag och min häst ska ha roligt ihop, utvecklas tillsammas, trivas med det vi gör och förhoppningsvis få många fler år ihop!


Ser ni AR som en "komplett ridlära"?
Inget i min värld är komplett. Jag har inte funderat på det. För mig och min häst kan denna lära komplett för nu, där vi är nu, fast vi är inte kompletta utan ridning i skogen heller. Jag väljer att inte ta ställning...


Vad ser NI för brister?
De brister jag ser är att ibland kan "anhängare" till denna ridlära tappa bort förmågan till kritiskt tänkande, jag tycker mig se tendenser att vissa blir upphöjda på moln, utan att bli ifrågasatta, lite ikon-status.. Sen kan jag tycka att folk låser sig lite och är lite väl slutna till sin tränare, grupp el liknande.. Men det kan man ju se inom allt, så det kanske inte har direkt med denna läran att göra.
I övrigt kan jag sakna tillräckligt med goda och bra förebilder, på alla nivåer.


Vad ser ni för fördelar?
Fördelarna för mig är att jag och min häst inte har några krav på vår utveckling, och saknar tävlingsmomentet. Vi utvecklas i vår takt när det passar oss..
Men framför allt är det att jag och min häst har roligt ihop!

Jag är inte nitisk, och det enda jag säger är att det här passar mig och min häst som jag har nu. Det kanske inte alls är samma sak med en framtida häst..
Jag har ju en häst till nu som jag har varlt att inte träna på detta sätt, jag tror att han inte skulle uppskatta, inte nu iaf. Han ska bli körhäst, utan fokus på detaljer, och på låg nivå!

 

[tuaphua]

Sv: Vad får man/ får man inte i AR?

Jag rider ju inte ren AR. Men mina tränare är riddare och har tagit vardera 3 ringar utöver spöet. De rider inte AR och lär inte ut AR. Men de har plockat en del saker från träningar och samtal med Bent.

Jag är nyfiken på er som faktiskt tränar AR, så ; Alla ni som tränar eller har tränat AR, varför tränar ni just AR?
Jag tränar ju inte AR. Men det jag får lära mig kommer en liten del från Bent. However tror jag mina tränare egentligen mer plockar direkt från de gamla mästarnas ridläror, så som de tolkat dem givetvis, mer än från AR. Sen slår vi ihop det med lite TR och lite annat. Men det jag tycker lockar med det tänket som även kan härledas lite till Bent är att hästarna inte rids sönder i framvagnen. Jag vill lägga in energi då jag kan styra var den tar vägen. Jag tror på mycket skolor och att inte börja rida ökningar innan hästen kan balansera upp sig. Jag tror inte energi är detsamma som fart.

Vad har ni för hästbakgrund? Vad fick er att börja med AR?
Jag har ridit på ridskola sen jag var 6 år gammal. Jag slutade där som tolvåring då jag inte lärde mig något mer. Jag red i dressyrspecialen. Men idag inser jag ju att vi inte lärde oss någonting om ridning eg. Jag blev medryttare på min gamla ponny då jag var 13 år ungefär. Han var bindgalen och jag hade inte mkt koll alls. Jag kunde inte mycket själv heller. När jag var 15 år dömdes han ut för lynnesfel och skulle slaktas. Jag köpte hästen. Började sköta travare på Solvalla som 13-åring. Och som 15-åring började jag rida dem. När jag var 16 började jag jobba där och blev kvar där ett år. Jag fick jobbet för att jag hade god hand med problemindividerna. Jag började hjälpa folk med problemindivider.
Ponnyn och jag fick lägga ett år på rehaba honom mentalt. Sen red vi för diverse bokstavstränare. Jag red paralellt med ponnyn flera andra hästar.
Då jag var 15 fick jag en whiplash. Det var ytterligare ett skäl till att jag köpte ponnyn. Jag kunde inte längre sitta på annat. Jag fick för ont.
Jag började sen rida en arab och insåg att jag kunde rida den. Då var jag 20 år. Den hästen reds för mina nuvarande tränare. Jag fick rida den för dem och började sen även rida min ponny för dem. När araben flyttade började jag rida en PRE och insåg att de kunde jag också rida. Red den för mina tränare. Sen en till arab. Jag började hålla lektioner i ridning utöver lastningen, ledarskap, hästpsykologi etc. Jag började rida andras hästar. Jag insåg att jag nu var bra nog för att rida halvblod igen.
Nu har jag ett halvblod och min gamla ponny. Och rider väl mest halvblod åt andra med. Jag håller lektioner i främst dressyr. Ibalnd lite hanteringsproblem..
Jag har ett specialintresse kring rehab iom mina egna skador och de hästar jag ridit. Jag har under åren jobbat nära equiterapeut, veterinär och sjukgymnast/kiropraktor. Just nu håller jag på att dra igång lite roliga sammarbeten. Jag har under åren mött rätt många olika raser och typer av hästar.
Jag har sedan jag var ung slukat hästböcker. Och jag har tränat en hel del NH, lite western, lite centrerat, jobbat med en hel del feldenkrais, tränat för polisryttare etc etc.
Vad har ni för mål/vision med er ridning? Ser ni AR som en "komplett ridlära"?
Mitt mål är framför allt att hästen ska hålla sig frisk, stark, mjuk och få ett trevligt liv. Utöver det kanske jag med unghästen tex vill tävla någon gång framöver. Och jag vill med min egen ridning utvecklas och lära mig bli en så god ryttare jag kan. Jag vill klara av att kontrollera min egen kropp så gott det går, jag vill kunna kontrollera hästens kropp, jag vill veta varför och hur om de övningar och den ridning jag sysslar med och om min och hästens kropp.
Nej, jag ser inte AR som komplett. Själva det läran är plockad från ser jag inga problem med. Men tolkningen genom Bent och de av hans elever som följer läran strikt har jag problem med. I mina ögon kommer man inte till samling utan energi. Och jag anser inte att Bent rider i energi. Jag tror att han har svårt att se skillnad på energi och spänning. Däremot ser jag AR som något ganska oskadligt. Jag tror inte hästarna lider eller går sönder av den ridningen.
Vad ser NI för brister? Vad ser ni för fördelar?
Bristerna jag ser är bristen på energi, bristen på kompetenta lärare och bruket av stångbett. Jag ser många som inte är färdiga för stång som rider på blank sådan. Jag ser inte att skolning ska ske på blank stång. Blank stång ansåg tom de stora mästarna mer förstörde än tillförde någonting. För jag kan garantera att ingen av oss här har bra hand(och framför allt få en hand som är oberoende av sitsen) nog för det. Jag vet att jag inte har det. Och jag skulle nog klassas som högt utbildad inom AR.
Jag ser brister i sitsträningen. Jag ser brister i att låta kroppsdelar skjuta iväg i jakten på att få rida en skola.
Fördelarna tycker jag är lugnet, minimerat slitage på frambenen iom låg fart, att alla är välkomna på vilken häst de vill och oavsett förkunskaper. Och att man rent allmänt har en just attityd mot hästen. Man försöker inte forcera så mycket och man försöker tänka mycket på hästens känslor.
Och att man försöker teorisera mer. Man förklarar mer kring varför saker ska göras si och så. För vissa människor tror jag det är lysande med så mycket detaljtekniskt och historia kring varför, jobb med visualisering och andra inlärningstekniker.

 

[Lavinia]

Sv: Vad får man/ får man inte i AR?

Hej!

Svar här:-)

Alla ni som tränar eller har tränat AR, varför tränar ni just AR?
För att hästen gillar det, protesterar mindre, har blivit tusen gånger känsligare och jag dessutom äntligen hittat en tränare som rättar mej i första hand och inte hästen. Sen rider jag inte "ren" AR, utan mer en blandning (tror jag iaf, hur 17 vet man??)

Vad har ni för hästbakgrund? Vad fick er att börja med AR?
Ridit på ridskola i kanske 20 år (olika ridskolor), ridit privat, varit medryttare och läst 2 år häst på gymnasienivå (hästhållning 1 år och 1 år påbyggnad på det). Testade med AR när min ridning (som funkade bra på tidigare hästar) inte funkade på känsliga fröken arab.

Vad har ni för mål/vision med er ridning? Ser ni AR som en "komplett ridlära"?
Mål/vision är att bli ett med hästen, att kunna rida så bra att vi förstår varandra med små hjälper och att jag inte stör henne i arbetet. Vi ska bli ett team som dansar:-). Jag kan tycka att det i ren AR (iaf den gamla typen)fattas vissa saker.

Vad ser NI för brister? Vad ser ni för fördelar?
Jag har sett många AR under tidigare år där det bara handlade om skritt på volt på stång i år ut och år in. Det finns nog säkert kvar hos många idag med, tror jag. Så tränar inte jag. Däremot saknar jag ibland möjligheten att sträcka ut i en galopp på volten och hoppa på lektionstid- men då får jag försöka hitta en annan tränare. Jag rider såklart alla gångarter i skogen, vi är bara inte redo för galopp på volten ännu (ja eller jag är inte iaf).
Fördelar är framför allt att jag lär mej rida bättre, jag tvingas fundera över och förstå hur mina hjälper inverkar, där jag tidigare mest "gjort" dom. Jag får fysiologiska/biomekaniska förklaringar och plötsligt har jag en förståelse för att hur jag sitter påverkar min häst rätt ordentligt. Jag har äntligen börjat få förmågan att känna efter, istället för att bara titta på huvudet och gissa att det går bra:-)

/Lavinia

 

[Sommarsmurf]

Sv: Vad får man/ får man inte i AR?

Tusen tack Migo!

 

[Sommarsmurf]

Sv: Vad får man/ får man inte i AR?

Tack även:
IngelaH, Superdoo, Tuaphua & Lavinia!

Verkligen roligt att ni tar er tid!

 

[Immer]

Sv: Vad får man/ får man inte i AR?

Alla ni som tränar eller har tränat AR, varför tränar ni just AR?

Tja, jag kom i kontakt med AR strax efter att jag köpt min första häst, åkte på en kurs som deltagare till fots och fann att detta var ett sätt för mig och min häst. Vad som gjorde att jag blev fast för AR var nog när jag såg hästarnas nöjda uttryck under kursen..
Det är tio år sedan nu, men jag kom igång med träningen ordentligt för åtta år sedan då kurser började anordnas i mina trakter.

Vad har ni för hästbakgrund?

Jag började rida på ridskola när jag var åtta, året var 1963. Sen fortsatte jag på ridskolan, med undantag för ett uppehåll på 6-7 år under 70-talet, fram tills jag köpte min första egna häst 2001. Jag hade även ett antal foderhästar, och jag red många privathästar under åren. Både skogsmullar och välutbildade dressyrhästar. Jag tillhörde "elitgruppen" på ridskolan och var ute och tävlade med lektionshäst på lokala tävlingar. Jag har massor av klubbmästerskapsrosetter och plaketter. I mitten av 80-talet tog jag ryttarmärkena i järn, brons och silver - vilket väl är så långt som man kommer utan att ha egen häst. För silvermärket gällde LA dressyr under tävlingsmässiga former med utbildad domare, och såväl skänkelvikningarna i trav samt förvända galopperna måste ha minst 5r i bedömning (jag hade 68% på min ritt) Vidare ingick ett terrängprov över 12 fasta 1-metershinder.
Först 2001 köpte jag min första egna häst, ett kallblodstravarsto som då var 9 år gammal. Hon har varit otroligt svår (kvicktänkt, lätt i baken och med massor av energi) vilket inneburit en del ofrivilliga avsittningar med bl a en knäfraktur som följd. Efter olyckan som hände redan 2001 blev jag lite rädd att rida och det har tidvis varit riktigt illa. 2008 kom jag i kontakt med min nuvarande tränare och sedan dess har det bara gått framåt, både vad gäller mitt självförtroende och ridningen.
2009 red jag upp väpnarprogrammet för Bent, och klarade det galant.

Vad har ni för mål/vision med er ridning?
Att hästen ska få fortsätta vara frisk och stark. Hon har haft fång två gånger, men i övrigt aldrig varit halt trots att hon bär runt på en tung ryttare.

Ser ni AR som en "komplett ridlära"?
Jag ser det kanske på ett lite annorlunda sätt en del nybörjare eftersom jag har så mycket självklara saker med mig i bagaget sedan tidigare. Definitivt funkar AR för mig och mina hästar.

Vad ser NI för brister? Vad ser ni för fördelar?
Brister ser jag faktiskt inga. Fördelarna är många. Jag tränar korta pass på ridbanan och rider i övrigt i skog och mark. Hästarna blir bara starkare och gladare och trevligare att rida.

Jag kan tillägga att jag rider för "min" riddare, för Bent och även för Julio Borba.

 

[ridtravare]

Sv: Vad får man/ får man inte i AR?

och åter tusen åsikter. Jag är nyfiken på er som faktiskt tränar AR, så ; Alla ni som tränar eller har tränat AR, varför tränar ni just AR?

För jag tycker det fungerar och jag har en rolig tränare

Vad har ni för hästbakgrund? Vad fick er att börja med AR?

ridit länge, tagit uppehåll i massa år pga av barn och jobb. När jag började rida igen märkte jag att ngt var fel, jag kom inte till ridning som förut... Började söka bla i Sally Swift osv.
Red flera år för traditionella - duktiga- tränare, jag red då ridskolehästar, ofta nyinköpta trevliga, när jag red ut på Islandshästar träffade jag plötsligt en som sa exakt vad jag gjorde fel med sitsen och då började jag rida för den samtidigt som jag fortsatte att rida för de andra. Islandshäst läraren hävdar att den lär ut AR så ja ok då kör jag AR.

Vad har ni för mål/vision med er ridning? Ser ni AR som en "komplett ridlära"?
Just nu ängnar jag mig åt rehabridning, ger vidare till andra som rider min häst det tänk jag fått via min AR- lärare, då min häst är så mycket lättare att rida om man tänker på det sättet. Nej då AR inte tar upp tex hoppning osv tycker jag inte att det är det.

Vad ser NI för brister? Vad ser ni för fördelar?
Brister ser jag faktiskt inga. Möjligtvis om man fastnar för en enda tränare vilket jag inte tror är bara bra. Det är viktigt att titta på andra träningar också även de traditionella de som är på den lokala ridskolan, fördel ofta mkt bra tränare som dessutom är gratis


Undrar Sommarsmurfen[/QUOTE]