Vad betyder det att vara kvinna/man?

[parellikusken]

Min son är född som kvinna.
Men han har aldrig identifierat sig som det riktigt.
Han var väldigt tydlig väldigt tidigt.
Att då få stora bröst och former är inte lätt.
Men jag har stått bakom honom hela tiden.
Varför har inte varit av betydelse utan det bara är så.
Sen kommer ju knäppa morsan med sina konstiga frågor ibland.
Som om man fortfarande är sugen på choklad om man opererar bort livmoder mm och sen får manliga hormoner.
Den frågan är yet to be answered hahah eftersom sonen inte är där än.

Han har haft relationer både med män och kvinnor och det har inte spelat nån roll.

Det värsta tycker jag är all oro jag har för att han ska råka ut för nåt. Ni vet 18 och odödlig.

Fint att läsa att du stått bakom honom hela tiden. Önskar att alla transpersoner fick det stödet. ❤

 

[cirkus]

Kläder har ingen betydelse för mig dock, det tillhör bara det yttre. För mig är det en flummig känsla av kvinnlig energi, men obeskrivbar för mig.

Det har det tydligen för mig obegripligt nog. Bara då.

 

[Sonic76]

Blev felciterat
Jag brukar säga att han är min unge oavsett pronomen så mig blir han inte av med

 

[Migo]

Jag har lite samma problem. Jag förstår inte riktigt vad det är att känna sig som kvinna eller man. Jag har ingen aning om hur det känns att känna sig kvinnlig, t ex.

Så jag fattar inte riktigt vad det egentligen innebär att vara transsexuell heller. Varför man vill ändra sin kropp. Jag menar inte att det är fel, jag bara inte förstår. Jag kan förstå att man trivs bättre i smink och klänning t ex, men det kan man väl ha oavsett hur ens kropp ser ut? Nu råkar jag vara kvinna, men hade jag råkat vara född till man skulle det inte göra nån skillnad.

Obs: långt ifrån alla transpersoner vill ändra sin kropp!!

 

[Migo]

Min son är född som kvinna.
Men han har aldrig identifierat sig som det riktigt.
Han var väldigt tydlig väldigt tidigt.
Att då få stora bröst och former är inte lätt.
Men jag har stått bakom honom hela tiden.
Varför har inte varit av betydelse utan det bara är så.
Sen kommer ju knäppa morsan med sina konstiga frågor ibland.
Som om man fortfarande är sugen på choklad om man opererar bort livmoder mm och sen får manliga hormoner.
Den frågan är yet to be answered hahah eftersom sonen inte är där än.

Han har haft relationer både med män och kvinnor och det har inte spelat nån roll.

Det värsta tycker jag är all oro jag har för att han ska råka ut för nåt. Ni vet 18 och odödlig.

Jag kan hälsa att matcravings och många andra saker faktiskt blir helt annorlunda när man byter könshormon!

 

[Jenka]

Jag följer, naturligtvis med ödmjukhet och vetskap om att jag har noll insikt, tankarna kring kön och hur det påverkar människor. Känslan av att ha hamnat i fel kropp, av att inte höra hemma i den värld dit man placerats utan att ha tillfrågats.

Men - vad innebär det att uppleva sig själv som kvinna resp man? Hur mycket av detta påverkas av våra SÅ rigida könsnormer (fastän vi tycks tro att vi är fria från dem...). Om ens kön inte har att göra med vad man "har mellan benen" - varför vill man då genomgå könskorrigering? På vilket sätt ger en könskorrigering ett hemmahörande?

Jag vill verkligen förstå. Samtidigt som jag fattar att jag aldrig kan förstå. På ett verkligt plan. Men, kanske, på ett annat plan?

Så - VAD innebär det att vara en kvinna? Att uppleva sitt innersta väsen som kvinna? Eller som man? Varför upplever JAG mig som en kvinna? Gör jag ens det? Jag attraheras av "män" men är det innebörden av att vara en kvinna?

Jag önskar att man kunde få vara JAG, få vara den man är, individ och ojämförbar. Skulle det räcka? Jag har INGEN aning....

Det är relativt sällan jag tänker att jag verkligen är, känner mig som och identifierar mig som kvinna. Det bara är, och är så självklart.
Dessutom följer jag nog rätt många, men knappast alla, normer.

Men det är väl just därför jag inte behöver ägna det så mycket tanke tänker jag. Det lär bli viktigare när man känner nåt annat.

 

[Sonic76]

Obs: långt ifrån alla transpersoner vill ändra sin kropp!!

Så är det verkligen
Min son kommer operera bort brösten och livmoder mm men inte resten just nu.
Men han identifierar sig mer som man så

 

[Sonic76]

Jag kan hälsa att matcravings och många andra saker faktiskt blir helt annorlunda när man byter könshormon!

Det ska jag hälsa honom

 

[Amha]

Min son är född som kvinna.
Men han har aldrig identifierat sig som det riktigt.
Han var väldigt tydlig väldigt tidigt.
Att då få stora bröst och former är inte lätt.
Men jag har stått bakom honom hela tiden.
Varför har inte varit av betydelse utan det bara är så.
Sen kommer ju knäppa morsan med sina konstiga frågor ibland.
Som om man fortfarande är sugen på choklad om man opererar bort livmoder mm och sen får manliga hormoner.
Den frågan är yet to be answered hahah eftersom sonen inte är där än.

Han har haft relationer både med män och kvinnor och det har inte spelat nån roll.

Det värsta tycker jag är all oro jag har för att han ska råka ut för nåt. Ni vet 18 och odödlig.

Den frågan vill jag också ha svar på, alltså som det kommer som ett regelbundet sug och inte bara "jag tycker om choklad"-sug

 

[Migo]

Jag har sedan jag var väldigt väldigt ung haft en självbild av min kropp som en manskropp. Det tog väldigt lång tid att lära känna, förstå och acceptera att jag är en transperson dock, även om jag vetat LÄNGE att om jag kunde trycka på en knapp och välja hur min kropp skulle se ut, så skulle den vara en klassisk manskropp. Det är helt enkelt så min hjärna ser/tänker på mig. Jag kallade mig "homosexuell man i kvinnokropp" när jag var 16.

Jag är transmaskulin.

 

[Takire]

Intressant tråd!

Jag har en aversion för ordet kvinna, tycker det låter så obehagligt, men jag identifierar mig ändå som tjej.

I vissa jobbansökningar behöver man ange kön. De flesta har alternativen man/kvinna/annat/vill ej ange och jag har börjat fundera på att fylla i "vill ej ange" bara för att det känns så "varför behöver jag fylla i kön för det här jobbet?"

Jag har sällan eller aldrig känt att jag fötts i fel kropp, men i alla fall nu som vuxen tror jag att jag skulle känna likadant om jag hade en manlig kropp.

Fick i och för sig höra i veckan "du ser ut som en kille när du sitter" (Sagt av femåring)

 

[Migo]

Det ska jag hälsa honom

Han får gärna höra av sig med frågor om han vill, jag har gått på testosteron ett tag nu

 

[Jenka]

Jag kan hälsa att matcravings och många andra saker faktiskt blir helt annorlunda när man byter könshormon!

Gud vad intressant.

 

[Migo]

Den frågan vill jag också ha svar på, alltså som det kommer som ett regelbundet sug och inte bara "jag tycker om choklad"-sug

Det har varit(är) en enorm ögonöppnare för mig att byta könshormon. Det är SÅ mycket av hur världen upplevs som styrs av hormoner! Inte bara chokladcravings

 

[Amha]

Det har varit(är) en enorm ögonöppnare för mig att byta könshormon. Det är SÅ mycket av hur världen upplevs som styrs av hormoner! Inte bara chokladcravings

Väldigt intressant! Kan du ge nåt exempel som inte har med choklad att göra?

 

[Takire]

Det har varit(är) en enorm ögonöppnare för mig att byta könshormon. Det är SÅ mycket av hur världen upplevs som styrs av hormoner! Inte bara chokladcravings

Nu vill jag ju också prova (men inser att detta inte går att bara prova. Än.)

 

[Migo]

Gud vad intressant.

Väldigt intressant! Kan du ge nåt exempel som inte har med choklad att göra?

Jag har fått oerhört mycket lättare att skaka av mig negativa upplevelser. Elakheter som tryckte ner mig under isen i flera dagar gör mig numera lätt irriterad i en liten stund och sen är det glömt. Aptiten är enorm, jag vill äta hela tiden! Och libidon... Fysiskt blir jag aldrig så trött som förut, aldrig den där dränerade smärtsamma tröttheten. Lederna har slutat värka, och även när saker gör ont, så är det något som händer "i periferin", det blir inte lika starkt. Samma med känsloregistret, kurvan är betydligt mildare och jag gråter väldigt sällan. Svetten luktar mer, jag vill ha mer kött och jag blir arg när nån kränker mig, istället för ledsen och maktlös.

Jag älskar det

 

[Sonic76]

Han får gärna höra av sig med frågor om han vill, jag har gått på testosteron ett tag nu

Vore supersnällt ju

 

[Migo]

Nu vill jag ju också prova (men inser att detta inte går att bara prova. Än.)

Nej, det är många många års kö innan utredning, och sen flera års utredning... Jag gick till privatläkare i UK istället.

 

[Amha]

Jag har fått oerhört mycket lättare att skaka av mig negativa upplevelser. Elakheter som tryckte ner mig under isen i flera dagar gör mig numera lätt irriterad i en liten stund och sen är det glömt. Aptiten är enorm, jag vill äta hela tiden! Och libidon... Fysiskt blir jag aldrig så trött som förut, aldrig den där dränerade smärtsamma tröttheten. Lederna har slutat värka, och även när saker gör ont, så är det något som händer "i periferin", det blir inte lika starkt. Samma med känsloregistret, kurvan är betydligt mildare och jag gråter väldigt sällan. Svetten luktar mer, jag vill ha mer kött och jag blir arg när nån kränker mig, istället för ledsen och maktlös.

Jag älskar det

Det där med känsloregistret så att säga verkar ju himla trevligt. Vet du om det finns någon info om placeboeffekt på dessa hormoner att jämföra med? Tänkte om något av det ev hänger på om man ställt in sig på hur män ska vara så att säga, rent statistiskt?

Jag upplever ju själv att jag känner igen delar av detta, speciellt när någon beter sig illa/kränker mig, att jag blir arg, gråter sällan osv. Däremot fortfarande långsint dom f-n! Det med att stå upp för mig själv (och därmed bli arg när någon är taskig) är dock något jag upplever att jag själv fått leta fram i mig. Vore ju sjysst om det kan komma som en bonus så att säga.

Häftigt ändå hur skillnaden blir! Har du ätit detta länge?