Vad attraheras vi av och varför? (utbruten från Varför blir jag så knäpp!?)

[Scar]

Utifrån sett finns det inte ETT enda vettigt skäl att träffa denna karl igen men det hjälper tydligen inte i det här fallet.

Han attraherar henne. Tyvärr blir det såhär när många normala män är för mesiga för att attrahera kvinnor. Många kvinnor hamnar då i klorna på halvpsykopater.

 

[sjoberga]

Han attraherar henne. Tyvärr blir det såhär när många normala män är för mesiga för att attrahera kvinnor. Många kvinnor hamnar då i klorna på halvpsykopater.

Du har verkligen inte förstått hur det här fungerar.

 

[svea]

Han attraherar henne. Tyvärr blir det såhär när många normala män är för mesiga för att attrahera kvinnor. Många kvinnor hamnar då i klorna på halvpsykopater.

Eller så kanske kvinnor behöver öppna ögonen för att "mesiga" män kan ha gott om kvaliteter som gör dem synnerligen lämpade som partners. Att det kanske till och med är så att det är större chanser att hitta de kvaliteterna hos dem än hos machokillarna.

Håller för övrigt med Sjoberga att det inte är det som det är frågan om här.

 

[Scar]

Eller så kanske kvinnor behöver öppna ögonen för att "mesiga" män kan ha gott om kvaliteter som gör dem synnerligen lämpade som partners. Att det kanske till och med är så att det är större chanser att hitta de kvaliteterna hos dem än hos machokillarna.

Inte lätt att lära människor att gå emot sina biologiska drifter. I synnerhet inte rörande valet av partner.

 

[Scar]

Du har verkligen inte förstått hur det här fungerar.

Du förstår inte hur det här fungerar och fallet i tråden vi skriver i, är ett tydligt exempel på det.

 

[_Taggis_]

Inte lätt att lära människor att gå emot sina biologiska drifter. I synnerhet inte rörande valet av partner.

Jag skulle vilja påstå att ett aktivt uppsökande av livsfara vore en väldigt kontraproduktiv biologisk drift, då de flesta biologiska drifter tenderar att handla om just överlevnad... Jag skulle snarare vilja tänka tanken att det kan vara en fabricerad sk drift, styrd av normer kring hur mkt plats kvinnor får lära sig att ta i förhållande till män. Inmatade koder sedan barnsben. Kvinnor får lära sig att mäns viljor och tyckanden är viktigare än deras egna och män får lära sig att deras viljor och tyckanden är viktigare än kvinnors. Med en sådan indoktrinering är det inte svårt att förstå att det ibland blir som det blir i tolkningen av vad som faktiskt är biologiskt eller ej.

 

[Scar]

Jag skulle vilja påstå att ett aktivt uppsökande av livsfara vore en väldigt kontraproduktiv biologisk drift, då de flesta biologiska drifter tenderar att handla om just överlevnad... Jag skulle snarare vilja tänka tanken att det kan vara en fabricerad sk drift, styrd av normer kring hur mkt plats kvinnor får lära sig att ta i förhållande till män. Inmatade koder sedan barnsben. Kvinnor får lära sig att mäns viljor och tyckanden är viktigare än deras egna och män får lära sig att deras viljor och tyckanden är viktigare än kvinnors. Med en sådan indoktrinering är det inte svårt att förstå att det ibland blir som det blir i tolkningen av vad som faktiskt är biologiskt eller ej.

Märkligt att denna s.k. indoktrinering är gemensam för alla kulturer i olika tidsepoker.

Det är inte svårare än så att mäns farlighet ses som ett tecken på trygghet av kvinnor, eftersom han då är förmögen att skydda kvinnan och barnen. Titta på våra nära släktingar i djurvärlden och hanarna slåss, den starkaste får honan. Samma fenomen bland människor i nutid om än mer sofistikerat. Det kvinnor behöver lära sig är att se när denna "farlighet" är så extrem att den även är ett hot mot dem.

Samtidigt måste pojkarna i utvecklingen till män lära sig att visa att de är förmögna att skydda sin kvinna och eventuella framtida barn. Att bara vara ett mähä är som att be om att åka i vänskapsfällan samtidigt som kvinnan i nästa skede hittar en halvpsykopat istället, eller om hon har tur en vettig man som lärt sig hur man attraherar en kvinna.

 

[_Taggis_]

@Scar Inte så konstigt. Kvinnor har en lägre status än män i de flesta kulturer i alla tidsepoker. Globalt sett är det ingen större skillnad.

Nä det är inte svårt att förstå att den starkaste hanen får para sig. Den har ju ofta slagit ihjäl eller skrämt bort konkurrenter oavsett vad en hona ev tyckte om dem från början. Jag tänker att den mänskliga förmågan till intellektuellt tänkande bör stå över vissa delar av djurens beteende, men att särskilja normer kräver dels kunskap om dem samt vilja att förstå dem och styrka att orka bryta dem. Den enklaste vägen är istället att göra som det alltid gjorts. Väldigt många väljer den enklaste vägen. Resultatet blir att majoriteten lever enligt normer och därmed cementerar dem inför kommande generationer och med tiden heter det "så har det alltid sett ut därför är det naturligt". Det är mer strukturellt än just biologiskt enligt min tolkning.

 

[Nahar]

Nu svarar jag på alla dina inlägg i den här tråden samtidigt @Scar . Hoppas att du hänger med!

De studier som gjorts på manliga attraktionsförmåga är många, men oftast med mycket litet urval, geografisk och social begränsning, samt smal hypotes. De slutsatser du drar i dina inlägg här är inte kompatibla med vetenskapen. Det enda jag vet som stöder din hypotes om mäns 'farlighet' skulle möjligtvis vara studier i sexuell dimorfism, men där finns inga slutsatser att dra egentligen. Några studier indikerar att vissa kvinnor under ägglossning föredrar män med mörkare röst och maskulina ansikten (https://journals.sagepub.com/doi/10.1111/j.0956-7976.2004.01503010.x https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0018506X05001704?via=ihub ). Samtidigt finns det många studier som visar att variablerna är enorma över kulturer, att andra faktorer väger tyngre, samt att en korrelation mellan maskulinitet och attraktivitet inte existerar (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2894896/ https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/12834020/ https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4205959/).

Variablerna i attraktion är alltså många, och vi vet heller inte hur mycket de påverkas av sociala förhållanden i övrigt. Ser vi till historien har attraktion och sexualitet påverkats enormt av sociala faktorer, med exempel på allt mellan Antikens Greklands homosexualitetsnorm, till skillnader i ideal kroppstyp genom Antika Egyptens konsthistoria, till Europa innan Beau Brummel som införde början till det mansideal vi ser idag, där normerna för vad som var attraktivt var helt annorlunda både i social framtoning och utseende (anser inte att jag behöver citera specifika källor här men kan rekommendera några historieböcker om du vill). Kan också vara värt att nämna att arkeologiska undersökningar av förhistoriska skelett har visat att kvinnor och män länge var ungefär lika i fysisk styrka och förmåga, vilket också speglas i de flesta jägar och samlarsamhällen som finns idag (https://www.sciencemag.org/news/2017/11/strong-women-did-lot-heavy-lifting-ancient-farming-societies https://journals.sagepub.com/doi/10.1177/1069397106297529). Kvinnorna var alltså lika kapabla till försvar som män, om vi utgår från det fysiska, och om du ser till sista källan jag citerar ovan så finns det många variabler förutom sexuell attraktion som skapat starkare dimorfism både fysiskt och socialt.

Så, poäng ett: Vetenskapen har ännu inte kvantifierat attraktion och de studier som finns på ämnet är alldeles för små och specifika för att vi skall kunna dra bredare slutsatser.

Om vi då gör ett antagande om att de få studier som premierar maskulinitet (för jag antar att det är det du menar med 'farligt' då inga andra studier finnes på ämnet) stämmer och kvinnor föredrar män med testosteronstinn, aggressiv framtoning, skall vi då låta det styra hur vi förhåller oss till relationer, attraktion och flörtande? Jag menar snarare att vi bör skapa strukturer kring denna lilla biologiska faktor som väger upp från detta. Vi lever inte längre i ett samhälle där denna aggressivitet är en fördel, utan lidandet som manligt våld skapar i samhället är enormt. Människors kapacitet att lära sig om sig själva och sina svagheter och sedan förändra sitt beteende efter det är stor. Att stärka kvinnor och deras möjlighet att se igenom farliga beteenden/varningssignaler och avstå från relationer med potentiellt farliga män torde vara mycket bättre än att se till att alla män har lika aggressiv framtoning och sedan låta slumpen avgöra vilken kvinna som råkar ut för fel man.

För att inte tala om lidandet som skulle skapas hos alla de män som måste låtsas vara något de inte är.

Så, poäng två: Vi bör inte ge in för alla våra drifter och luster när de inte skapar glädje och lycka. Vi kan anpassa oss och vårt samhälle till att skapa något nytt som vi vill ha. Historien visar detta (se paragraf 1).

Och ett tillägg. Av de två kvinnor i min närhet som mördats av sina män, samt de ytterligare 3 som jag vet har upplevt våld i nära relationer, så har förövarna i de flesta fallen INTE varit varken testosteronstinna eller aggressiva utåt. De har varit tysta, ofta fysiskt svaga, osäkra män, som med tiden brutit ner sina partners. Att dra likhetstecken mellan farliga män och konventionellt attraktiva män är inte rimligt. Farliga män använder sig av destruktiva sociala beteenden inte för att de är psykopater utan för att de har vuxit upp i ett samhälle som inte checkar mäns beteenden, inte lär dem att hantera sina egna känslor, inte skapar trygga rum för män att uttrycka sina frustrationer, och som inte lyssnar på de kvinnor som är eller har varit utsatta.

En pågående studie undersöker just detta genom att undersöka transmän som genomgår eller har genomgått hormonterapi (tillskott av testosteron). Dessa män har länge rapporterat förändringar i sexualitet och impulsivitet när testosteronhalten ökar, men ingen statistik visar att de blir mer farliga, våldsamma, eller sexuellt aggressiva. Troligtvis för att de som uppfostras som kvinnor i vårt västerländska samhälle också lär sig mer självkontroll och större skillnad på rätt och fel, mer empati m.m.

Jag har i mitt inlägg ovan valt ut och citerat ett fåtal studier, men det har gjorts många små, specifika studier på ämnet. De som inte är små och specifika visar för stor variation för att slutsatser skall kunna dras. En god introduktion är wikipedias artikel på ämnet, som också inleder med att säga att sociala faktorer i de allra flesta fall trumfar biologin, det vill säga samhällets normer går först.

I vetenskap kan vi inte bara välja ut de studier som stöder vår världsbild. Vi kan heller inte göra antagen att saker som stämmer på en art stämmer på en annan (vilket du verkar mena när du talar om våra 'närmaste släktingar'). Vi måste också ha i åtanke att de studier som görs inte är helt fristående från den samtid de skapas i. Vetenskaplig metod är objektiv, men studieobjekt, frågeställning och urval är det inte.

Dock, återigen: Människan väljer. Det är vår styrka. Vi kan välja ett annat sätt att vara, att värdera andra egenskaper hos våra partners, ett annat samhälle med andra värderingar. Vi kan välja det som är bra för oss.

 

[lingonben]

Nu svarar jag på alla dina inlägg i den här tråden samtidigt @Scar . Hoppas att du hänger med!

De studier som gjorts på manliga attraktionsförmåga är många, men oftast med mycket litet urval, geografisk och social begränsning, samt smal hypotes. De slutsatser du drar i dina inlägg här är inte kompatibla med vetenskapen. Det enda jag vet som stöder din hypotes om mäns 'farlighet' skulle möjligtvis vara studier i sexuell dimorfism, men där finns inga slutsatser att dra egentligen. Några studier indikerar att vissa kvinnor under ägglossning föredrar män med mörkare röst och maskulina ansikten (https://journals.sagepub.com/doi/10.1111/j.0956-7976.2004.01503010.x https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0018506X05001704?via=ihub ). Samtidigt finns det många studier som visar att variablerna är enorma över kulturer, att andra faktorer väger tyngre, samt att en korrelation mellan maskulinitet och attraktivitet inte existerar (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2894896/ https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/12834020/ https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4205959/).

Variablerna i attraktion är alltså många, och vi vet heller inte hur mycket de påverkas av sociala förhållanden i övrigt. Ser vi till historien har attraktion och sexualitet påverkats enormt av sociala faktorer, med exempel på allt mellan Antikens Greklands homosexualitetsnorm, till skillnader i ideal kroppstyp genom Antika Egyptens konsthistoria, till Europa innan Beau Brummel som införde början till det mansideal vi ser idag, där normerna för vad som var attraktivt var helt annorlunda både i social framtoning och utseende (anser inte att jag behöver citera specifika källor här men kan rekommendera några historieböcker om du vill). Kan också vara värt att nämna att arkeologiska undersökningar av förhistoriska skelett har visat att kvinnor och män länge var ungefär lika i fysisk styrka och förmåga, vilket också speglas i de flesta jägar och samlarsamhällen som finns idag (https://www.sciencemag.org/news/2017/11/strong-women-did-lot-heavy-lifting-ancient-farming-societies https://journals.sagepub.com/doi/10.1177/1069397106297529). Kvinnorna var alltså lika kapabla till försvar som män, om vi utgår från det fysiska, och om du ser till sista källan jag citerar ovan så finns det många variabler förutom sexuell attraktion som skapat starkare dimorfism både fysiskt och socialt.

Så, poäng ett: Vetenskapen har ännu inte kvantifierat attraktion och de studier som finns på ämnet är alldeles för små och specifika för att vi skall kunna dra bredare slutsatser.

Om vi då gör ett antagande om att de få studier som premierar maskulinitet (för jag antar att det är det du menar med 'farligt' då inga andra studier finnes på ämnet) stämmer och kvinnor föredrar män med testosteronstinn, aggressiv framtoning, skall vi då låta det styra hur vi förhåller oss till relationer, attraktion och flörtande? Jag menar snarare att vi bör skapa strukturer kring denna lilla biologiska faktor som väger upp från detta. Vi lever inte längre i ett samhälle där denna aggressivitet är en fördel, utan lidandet som manligt våld skapar i samhället är enormt. Människors kapacitet att lära sig om sig själva och sina svagheter och sedan förändra sitt beteende efter det är stor. Att stärka kvinnor och deras möjlighet att se igenom farliga beteenden/varningssignaler och avstå från relationer med potentiellt farliga män torde vara mycket bättre än att se till att alla män har lika aggressiv framtoning och sedan låta slumpen avgöra vilken kvinna som råkar ut för fel man.

För att inte tala om lidandet som skulle skapas hos alla de män som måste låtsas vara något de inte är.

Så, poäng två: Vi bör inte ge in för alla våra drifter och luster när de inte skapar glädje och lycka. Vi kan anpassa oss och vårt samhälle till att skapa något nytt som vi vill ha. Historien visar detta (se paragraf 1).

Och ett tillägg. Av de två kvinnor i min närhet som mördats av sina män, samt de ytterligare 3 som jag vet har upplevt våld i nära relationer, så har förövarna i de flesta fallen INTE varit varken testosteronstinna eller aggressiva utåt. De har varit tysta, ofta fysiskt svaga, osäkra män, som med tiden brutit ner sina partners. Att dra likhetstecken mellan farliga män och konventionellt attraktiva män är inte rimligt. Farliga män använder sig av destruktiva sociala beteenden inte för att de är psykopater utan för att de har vuxit upp i ett samhälle som inte checkar mäns beteenden, inte lär dem att hantera sina egna känslor, inte skapar trygga rum för män att uttrycka sina frustrationer, och som inte lyssnar på de kvinnor som är eller har varit utsatta.

En pågående studie undersöker just detta genom att undersöka transmän som genomgår eller har genomgått hormonterapi (tillskott av testosteron). Dessa män har länge rapporterat förändringar i sexualitet och impulsivitet när testosteronhalten ökar, men ingen statistik visar att de blir mer farliga, våldsamma, eller sexuellt aggressiva. Troligtvis för att de som uppfostras som kvinnor i vårt västerländska samhälle också lär sig mer självkontroll och större skillnad på rätt och fel, mer empati m.m.

Jag har i mitt inlägg ovan valt ut och citerat ett fåtal studier, men det har gjorts många små, specifika studier på ämnet. De som inte är små och specifika visar för stor variation för att slutsatser skall kunna dras. En god introduktion är wikipedias artikel på ämnet, som också inleder med att säga att sociala faktorer i de allra flesta fall trumfar biologin, det vill säga samhällets normer går först.

I vetenskap kan vi inte bara välja ut de studier som stöder vår världsbild. Vi kan heller inte göra antagen att saker som stämmer på en art stämmer på en annan (vilket du verkar mena när du talar om våra 'närmaste släktingar'). Vi måste också ha i åtanke att de studier som görs inte är helt fristående från den samtid de skapas i. Vetenskaplig metod är objektiv, men studieobjekt, frågeställning och urval är det inte.

Dock, återigen: Människan väljer. Det är vår styrka. Vi kan välja ett annat sätt att vara, att värdera andra egenskaper hos våra partners, ett annat samhälle med andra värderingar. Vi kan välja det som är bra för oss.

Mycket välskrivet.
De två som gjort mig illa i förhållanden har båda utåt varit nedtonade, milda, icke-aggressiva "snälla killar".

 

[Grazing]

Jag ser inte att problemet är drickandet. Det är det manipulativa beteendet och kvinnohatet. Drickandet är en komplicerande faktor som gör det ännu farligare , men även utan drickande verkar det livsfarligt. Det du beskrev är inte att vara ful i mun, det är ett rent och skärt kvinnohat som uttrycktes för att trycka ned dig och få till den dynamik han vill ha för att få makt över dig. Han ska få bestämma hur mycket du känner att du är värd, din egen uppfattning om det ska bort.

Ta hand om dig.

Det finns inget bra att hämta i den här relationen, vare sig nu eller senare.

Har sett det själv på nära håll att sådant beteende som den som Ts träffar är väldigt typiskt för folk med missbruk. Vet att den personen jag känner och känt hela mitt liv har ändrat sig till en sådan som du beskriver, manipulativ och elak och mot den ena och den andra, det är pga missbruket.

Inte för att jag skulle ge mej frivilligt in i en relation med någon med ett missbruk men man får inte glömma att det är en vanlig antagligen trevlig person bakom det också.

 

[Scar]

@Scar Inte så konstigt. Kvinnor har en lägre status än män i de flesta kulturer i alla tidsepoker. Globalt sett är det ingen större skillnad.

Nä det är inte svårt att förstå att den starkaste hanen får para sig. Den har ju ofta slagit ihjäl eller skrämt bort konkurrenter oavsett vad en hona ev tyckte om dem från början. Jag tänker att den mänskliga förmågan till intellektuellt tänkande bör stå över vissa delar av djurens beteende, men att särskilja normer kräver dels kunskap om dem samt vilja att förstå dem och styrka att orka bryta dem. Den enklaste vägen är istället att göra som det alltid gjorts. Väldigt många väljer den enklaste vägen. Resultatet blir att majoriteten lever enligt normer och därmed cementerar dem inför kommande generationer och med tiden heter det "så har det alltid sett ut därför är det naturligt". Det är mer strukturellt än just biologiskt enligt min tolkning.

Både biologi och normer påverkar.

 

[Scar]

Nu svarar jag på alla dina inlägg i den här tråden samtidigt @Scar . Hoppas att du hänger med!

De studier som gjorts på manliga attraktionsförmåga är många, men oftast med mycket litet urval, geografisk och social begränsning, samt smal hypotes. De slutsatser du drar i dina inlägg här är inte kompatibla med vetenskapen. Det enda jag vet som stöder din hypotes om mäns 'farlighet' skulle möjligtvis vara studier i sexuell dimorfism, men där finns inga slutsatser att dra egentligen. Några studier indikerar att vissa kvinnor under ägglossning föredrar män med mörkare röst och maskulina ansikten (https://journals.sagepub.com/doi/10.1111/j.0956-7976.2004.01503010.x https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0018506X05001704?via=ihub ). Samtidigt finns det många studier som visar att variablerna är enorma över kulturer, att andra faktorer väger tyngre, samt att en korrelation mellan maskulinitet och attraktivitet inte existerar (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2894896/ https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/12834020/ https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4205959/).

Variablerna i attraktion är alltså många, och vi vet heller inte hur mycket de påverkas av sociala förhållanden i övrigt. Ser vi till historien har attraktion och sexualitet påverkats enormt av sociala faktorer, med exempel på allt mellan Antikens Greklands homosexualitetsnorm, till skillnader i ideal kroppstyp genom Antika Egyptens konsthistoria, till Europa innan Beau Brummel som införde början till det mansideal vi ser idag, där normerna för vad som var attraktivt var helt annorlunda både i social framtoning och utseende (anser inte att jag behöver citera specifika källor här men kan rekommendera några historieböcker om du vill). Kan också vara värt att nämna att arkeologiska undersökningar av förhistoriska skelett har visat att kvinnor och män länge var ungefär lika i fysisk styrka och förmåga, vilket också speglas i de flesta jägar och samlarsamhällen som finns idag (https://www.sciencemag.org/news/2017/11/strong-women-did-lot-heavy-lifting-ancient-farming-societies https://journals.sagepub.com/doi/10.1177/1069397106297529). Kvinnorna var alltså lika kapabla till försvar som män, om vi utgår från det fysiska, och om du ser till sista källan jag citerar ovan så finns det många variabler förutom sexuell attraktion som skapat starkare dimorfism både fysiskt och socialt.

Så, poäng ett: Vetenskapen har ännu inte kvantifierat attraktion och de studier som finns på ämnet är alldeles för små och specifika för att vi skall kunna dra bredare slutsatser.

Om vi då gör ett antagande om att de få studier som premierar maskulinitet (för jag antar att det är det du menar med 'farligt' då inga andra studier finnes på ämnet) stämmer och kvinnor föredrar män med testosteronstinn, aggressiv framtoning, skall vi då låta det styra hur vi förhåller oss till relationer, attraktion och flörtande? Jag menar snarare att vi bör skapa strukturer kring denna lilla biologiska faktor som väger upp från detta. Vi lever inte längre i ett samhälle där denna aggressivitet är en fördel, utan lidandet som manligt våld skapar i samhället är enormt. Människors kapacitet att lära sig om sig själva och sina svagheter och sedan förändra sitt beteende efter det är stor. Att stärka kvinnor och deras möjlighet att se igenom farliga beteenden/varningssignaler och avstå från relationer med potentiellt farliga män torde vara mycket bättre än att se till att alla män har lika aggressiv framtoning och sedan låta slumpen avgöra vilken kvinna som råkar ut för fel man.

För att inte tala om lidandet som skulle skapas hos alla de män som måste låtsas vara något de inte är.

Så, poäng två: Vi bör inte ge in för alla våra drifter och luster när de inte skapar glädje och lycka. Vi kan anpassa oss och vårt samhälle till att skapa något nytt som vi vill ha. Historien visar detta (se paragraf 1).

Och ett tillägg. Av de två kvinnor i min närhet som mördats av sina män, samt de ytterligare 3 som jag vet har upplevt våld i nära relationer, så har förövarna i de flesta fallen INTE varit varken testosteronstinna eller aggressiva utåt. De har varit tysta, ofta fysiskt svaga, osäkra män, som med tiden brutit ner sina partners. Att dra likhetstecken mellan farliga män och konventionellt attraktiva män är inte rimligt. Farliga män använder sig av destruktiva sociala beteenden inte för att de är psykopater utan för att de har vuxit upp i ett samhälle som inte checkar mäns beteenden, inte lär dem att hantera sina egna känslor, inte skapar trygga rum för män att uttrycka sina frustrationer, och som inte lyssnar på de kvinnor som är eller har varit utsatta.

En pågående studie undersöker just detta genom att undersöka transmän som genomgår eller har genomgått hormonterapi (tillskott av testosteron). Dessa män har länge rapporterat förändringar i sexualitet och impulsivitet när testosteronhalten ökar, men ingen statistik visar att de blir mer farliga, våldsamma, eller sexuellt aggressiva. Troligtvis för att de som uppfostras som kvinnor i vårt västerländska samhälle också lär sig mer självkontroll och större skillnad på rätt och fel, mer empati m.m.

Jag har i mitt inlägg ovan valt ut och citerat ett fåtal studier, men det har gjorts många små, specifika studier på ämnet. De som inte är små och specifika visar för stor variation för att slutsatser skall kunna dras. En god introduktion är wikipedias artikel på ämnet, som också inleder med att säga att sociala faktorer i de allra flesta fall trumfar biologin, det vill säga samhällets normer går först.

I vetenskap kan vi inte bara välja ut de studier som stöder vår världsbild. Vi kan heller inte göra antagen att saker som stämmer på en art stämmer på en annan (vilket du verkar mena när du talar om våra 'närmaste släktingar'). Vi måste också ha i åtanke att de studier som görs inte är helt fristående från den samtid de skapas i. Vetenskaplig metod är objektiv, men studieobjekt, frågeställning och urval är det inte.

Dock, återigen: Människan väljer. Det är vår styrka. Vi kan välja ett annat sätt att vara, att värdera andra egenskaper hos våra partners, ett annat samhälle med andra värderingar. Vi kan välja det som är bra för oss.

Visst är det intressant med forskning rörande mäns ansiktens attraktivitet. Den forskning du länkar till motsäger däremot inte det jag hävdar.

Det fins klara samband mellan psykopati och attraktionsförmåga hos män.

https://link.springer.com/article/10.1007/s40806-019-00213-0

 

[Nahar]

Visst är det intressant med ansiktsforskning men den forskning du länkar motsäger inte det jag hävdar.

Det fins klara samband mellan psykopati och attraktionsförmåga hos män.

https://link.springer.com/article/10.1007/s40806-019-00213-0

Fast jag ser inte att den studien på något sätt motsäger det jag skrivit i mitt förra inlägg heller, som är kritik mot att dra slutsatser kring attraktion i hela mänskligheten utifrån enskilda studier som har litet urval (som den du länkar). En studie som också fokuserar på psykopati tar ju inte heller med i beräkningen samhällsnormer, vilket var det jag förklarade med andra studier som exempel.

Återigen svarar du väldigt kort och inte alls utförligt. Ska jag anta då att du håller med om alla mina andra poänger? För det indikerade du inte i dina tidigare inlägg, utan där drog du utifrån den studien du länkar nu dramatiska slutsatser på stor skala som inte kan sägas stämma överens med allt annat vi vet om attraktion, samhällsstrukturer, människans utvecklingshistoria, och psykologi.

 

[Scar]

Fast jag ser inte att den studien på något sätt motsäger det jag skrivit i mitt förra inlägg heller, som är kritik mot att dra slutsatser kring attraktion i hela mänskligheten utifrån enskilda studier som har litet urval (som den du länkar). En studie som också fokuserar på psykopati tar ju inte heller med i beräkningen samhällsnormer, vilket var det jag förklarade med andra studier som exempel.

Återigen svarar du väldigt kort och inte alls utförligt. Ska jag anta då att du håller med om alla mina andra poänger? För det indikerade du inte i dina tidigare inlägg, utan där drog du utifrån den studien du länkar nu dramatiska slutsatser på stor skala som inte kan sägas stämma överens med allt annat vi vet om attraktion, samhällsstrukturer, människans utvecklingshistoria, och psykologi.

Om att kvinnor haft lika god förmåga att försvara sig som män? Nej, och det är inte ett seriöst påstående. Det var väl vi som diskuterade i en annan tråd om att konsensuskulturen skapar sig en egen verklighet baserat på önskedrömmar. Det är ett bra exempel.

Att vi bör lära oss att hantera våra drifter? Ja, men också att vara medveten om dem och att agera utefter att de faktiskt existerar.

Jag ska gå vidare till övrigt i ditt tidigare inlägg senare.

 

[Inte_Ung]

Han attraherar henne. Tyvärr blir det såhär när många normala män är för mesiga för att attrahera kvinnor. Många kvinnor hamnar då i klorna på halvpsykopater.

Mesiga män är ofta de farligaste.
De kompenserar genom olika sätt att härska och styra sin omgivning.
Metoderna som de använder är inte trevliga.
Man skall akta sig för män som vill bestämma och inte drar sig för att på olika fula sätt få sin vilja igenom.
Att säga en sak och sedan göra en annan är ett dåligt tecken.

 

[ginnies]

Titta på våra nära släktingar i djurvärlden och hanarna slåss, den starkaste får honan. Samma fenomen bland människor i nutid om än mer sofistikerat.

Riktigt så enkelt fungerar det inte i din beskrivna djurvärd, så trodde de förut , men det har visat sig att vissa, ganska många? honor trots det väljer andra partners.
Och den hane som skulle vara starkast och aggressivast är inte särskilt önskvärd och ffa inte omtyckt av några, använder tyranneri och förtryck, skrämmer inte bara andra utan även de egna .

 

[Scar]

Riktigt så enkelt fungerar det inte i din beskrivna djurvärd, så trodde de förut , men det har visat sig att vissa, ganska många? honor trots det väljer andra partners.
Och den hane som skulle vara starkast och aggressivast är inte särskilt önskvärd och ffa inte omtyckt av några, använder tyranneri och förtryck, skrämmer inte bara andra utan även de egna .

Generellt är det så att hanarna med högst status parar sig mest med honorna.
"During one mating season one or two males can breed with two or more partners almost exclusively, but occasionally a male prevents others from mating with a specific female. This exclusivity only happens among common chimpanzees, because only the highest-ranking male can mate with a particular female."
https://www.chimpworlds.com/chimpanzee-reproduction/

Det är fascinerande hur detta går igen bland människor. För vi ser samma mönster hos oss.

Knappast normer som gör att kvinnor vill ha männen med status. Snarare är det så att normerna trycker på för att hon ska välja snälle Johnny som jobbar på Ica-lagret. Något hon vanligtvis inte vill. Antingen gifter hon sig motvilligt med honom för att kunna få barn eller så jagar hon vidare. Om Johnny har tur får han en oattraktiv fru och barn.

Samtidigt har VDn Erik utan större problem skaffat sig två kullar barn med två olika kvinnor, dessutom attraktiva.

 

[Inte_Ung]

Samtidigt har VDn Erik utan större problem skaffat sig två kullar barn med två olika kvinnor, dessutom attraktiva.

Självklart så är makt och pengar attraktivt.
Det visar på framgång.
Forskningen visar dock att framgångsrika män har långa och lyckliga relationer.
De har nämligen förmåga att sköta alla sina affärer på bästa sätt.

 

[ekra]

Knappast normer som gör att kvinnor vill ha männen med status. Snarare är det så att normerna trycker på för att hon ska välja snälle Johnny som jobbar på Ica-lagret. Något hon vanligtvis inte vill. Antingen gifter hon sig motvilligt med honom för att kunna få barn eller så jagar hon vidare. Om Johnny har tur får han en oattraktiv fru och barn.

Samtidigt har VDn Erik utan större problem skaffat sig två kullar barn med två olika kvinnor, dessutom attraktiva.

Oj vad du generaliserar.

Jag som kvinna blir provocerad av "kvinnor vill ha..." Men det är väl meningen antar jag. Klart att det alltid kommer att finnas de som väljer yta och materiella ting över kärlek, men jag hoppas och tror att de är färre än de som gör det motsatta.

Vad får dig för övrigt att tro att fiktive Johnny själv tycker att hans fru är oattraktiv? Eller att frun "nöjt sig" för att få barn? Säger folk det, eller är det din utomstående bedömning?

Sen är det också annat som spelar in för vem som har lättare att komma i ett förhållande.

"VD-Erik" har antagligen betydligt mycket mer pengar att röra sig med än "lager-Johnny", och ett jobb där han möter fler människor, Erik reser sannolikt i jobbet också och drar på konferenser och annat. Han har sannolikt också studerat på universitet och med tiden byggt ett betydligt större nätverk än Johnny som inte studerade vidare efter gymnasiet och blev kvar på hemorten. Eriks ekonomi ger honom större möjligheter att möta nya människor. Rent krasst så har man ju inte råd att bjuda hem folk på middagar och socialisera på resor och restaurang lika ofta med ett sämre betalt jobb, och möter du färre människor har du statistiskt sämre möjligheter att möta någon.

Sannolikheten att någon av Eriks fd. fruar ens skulle råka stöta på Johnny i något sammanhang är ju för övrigt inte så sannolik eftersom de rör sig i helt olika kretsar. (Och kanske också har helt olika intressen och livsplaner). Så oddsen för Johnny att gifta sig med en rik advokat från en flashig firma (eller vad man nu vill räkna som status) är ganska låga, och det handlar ju inte om att Johnny jobbar där han jobbar, utan för att han rör sig i de kretsar han gör.

Det är ju inte helt taget ur luften att "Kaka söker maka".

Om Johnny är någorlunda trevlig, charmig och vettig kommer han oavsett utseende sannolikt förr eller senare att finna en trevlig person som vill vara med honom. I alla fall om han någon gång rör sig utanför sina vanliga kretsar.

Skulle Johnny och Erik gå ut på stan ihop och presenteras för olika tjejer (i neutrala kläder utan att man vet vad de jobbar med) och Johnny är den roliga charmiga varma typen och Erik en arrogant översittare så tror jag (utifrån att jag själv är kvinna, och hur mina väninnor genom åren betett sig) att Johnny har bättre drag hos damerna. Om Johnny är introvert och blyg så är kanske inte utelivet rätt plats att ragga på.

Om Erik fångar damer med hjälp av att vaska Champagne och vifta med sedelbuntarna tror jag att Johnny är vinnaren i längden som "bara" har sin personlighet att lita på. Han kanske inte har lika många förhållanden genom livet som Erik köper sig till, men det är ju inte en måttstock på framgång hur många personer man varit tillsammans med, eller hur många fruar man haft!

Samtidigt måste pojkarna i utvecklingen till män lära sig att visa att de är förmögna att skydda sin kvinna och eventuella framtida barn. Att bara vara ett mähä är som att be om att åka i vänskapsfällan samtidigt som kvinnan i nästa skede hittar en halvpsykopat istället, eller om hon har tur en vettig man som lärt sig hur man attraherar en kvinna.

Vi lever ju tack och lov inte längre på stenåldern, och allt styrs inte längre av enbart biologi som du verkar vilja få det till?

Jag tror de flesta moderna kvinnor har väldigt högt upp på "önskelistan" att hitta en man som är sin egen person och inte bara ett viljelöst mähä. Men det handlar ju mer om att få orkar vara ensamma projektledare i "projektet livet/familjen/relationen" än att de vil bli beskyddade.

"Mähä-personerna" behöver antagligen jobba med sin egen självkänsla, men de kan ju också hitta ett annat Mähä och leva lyckliga i alla sina dagar med.

Och det visar sig ju ganska snart om den person man föll för bara spelat teater så som den blivit lärd för att attrahera någon. Förr eller senare spricker illusionen och den verkliga personligheten kommer fram.