Vad är viktigt i ert föräldraskap?

[Wysiwyg]

Jag har inga barn och är väl egentligen inte alls inne på det spåret heller. Men jag har ändå funderat över hur det skulle kunna bli så jag hoppar in ändå!

Jag har lovat mig själv att om jag får barn i framtiden ska jag aldrig någonsin tvinga hen att krama/pussa folk om hen inte vill och säga ifrån när andra vuxna försöker pressa barnet. Dessutom kommer jag göra allt för att uppmuntra läsning. Mig har det gett oerhört mycket att läsa och jag förstår inte riktigt hur icke bokmalar lever sina liv

Men jag vet inte, känns som att det blir lite som det blir? För mig som inte har barn är det ju svårt att tänka mig ett liv som förälder. Kommer säkert överföra samtliga mina negativa egenskaper och neuroser på en eventuell stackare! Men det känns ändå rätt okej, kanske åker det med något bra också..

 

[mino]

Vad är viktigt i ert föräldraskap? Hur vill ni vara/inte vara?

Om jag ska välja ut en viktig sak för mig så är det att kunna be om ursäkt. Det kan låta som en liten grej, men jag har märkt att om man har en relation där det finns plats för att jag som vuxen kan backa när jag gått över gränsen eller agerat på fel sätt så har man så mycket vunnet i tillit och förtroende. Lite kan jag tycka att barn mer eller mindre uppfostras av bara farten, det viktiga är att jag har en öppen kanal till barnen så att verkliga och svårare problem (tex kompisproblem, utsatthet, ensamhet mm) kommer upp till ytan. Och det kan jag inte ha om jag är auktoritär och alltid har tolkningsföreträde.

 

[susanne]

Det viktigaste är att försöka förmedla hur man är en bra medmänniska, en bra kompis. Att man tar hand om sig själv (kroppen och knoppen/självkänslan) och naturen.

inte göra mig till mellanled när barnen pratar med andra (vuxna). Dessa saker tycker jag att man ser obehagligt mycket av.

Hur gör man det? Min dotter blir för blyg för att säga vad hon vill själv och viskar till mig vad jag ska säga. Jag brukar alltid be henne säga det själv, men nej.

"mamma vet bäst". Det är oschysst mot barnet att överskatta sin egen betydelse, det riskerar att minska barnets värld.

Hi hi, just det brukar min dotter säga, att mamman alltid vet bäst, det gäller såklart för alla barn enligt henne, deras mammor vet bäst.

 

[susanne]

Hon tar sina tupplurar ovanpå antingen mig eller sambon.

Akta din rygg. Jag tyckte det var praktiskt att amma med lillan på min mage när vi låg i sängen, efter ett tag så ville hon alltid sova på min mage. Ryggproblemen som kom av det ger inte med sig i första tagen kan jag lova. Det är inte roligt att neka sitt barn att sova i ens säng bara för att man får så ont i ryggen då (även sedan hon slutat sova på min mage sedan länge). En lång serie akpunkturbehandlingar hjälpte till slut.

 

[TinyWiny]

Hi hi, just det brukar min dotter säga, att mamman alltid vet bäst, det gäller såklart för alla barn enligt henne, deras mammor vet bäst.

Sådär är det vanligt att barn i förskoleåldern säger Föräldrarna är ju hela deras värld och deras stora förebilder och då känns det tryggt att mamma vet bäst. Ifrån det är det en enormt lång väg att som mamma/pappa säga att man vet bäst.

 

[Imogen]

Min son är 6 veckor än så länge är min erfarenhet av föräldraskap rätt begränsad. Sonen lever ju också i verkligheten att mamma är absolut bäst i världen vilket förenklar en hel del men jag gissar att det inte kommer gälla för alltid

Lite har jag (vi) såklart funderat på förhand och en inte helt oviktig sak för mig har varit att inte bestämma så mycket på förhand. Jag har ett visst kontrollbehov annars men nu har jag verkligen sagt till mig själv att inte sätta upp några principer att följa bara för att det "ska vara bra". Att maken vid flera tillfällen har frågat mig "hur tycker du att vi ska göra sen när han..." tycker jag är ganska bra betyg till mig själv

Annars så är detta med trygghet en stor sak även för mig. Både att vara trygg i sig själv, trygg i hemmet och familjen och trygg i omvärlden. Jag var själv ganska ängslig och orolig när jag var barn, och då gällande det där sista om att vara trygg i omvärlden. Jag var trygg i mig själv och vem jag var, hade en enormt kärleksfull och trygg familj, men tyckte ändå att stora världen var stor och läskig. Mycket hade nog att göra med att jag var otroligt tidig när det kommer till att läsa och skriva och uppfattning om vad som hände runt omkring mig. Jag var 4 år och oroade mig för Kuwaitkriget på grund av vad som stod i Dagens Nyheter. (Mamma och pappa slutade att läsa morgontidningen när familjen åt frukost tillsammans..).

Detta sitter kvar en del idag och jag har tendenser till att oroa mig för saker mer än nödvändigt och mer än vad som faktiskt är logiskt. Så jag vill verkligen att sonen dels inte ska bli som jag, och dels inte bli utsatt för mitt "oroande" mer än vad som är bra.

Sen vill jag på alla sätt och vis uppmuntra lusten att lära sig saker, vad det än må vara. Uppmuntra honom till ett aktivt liv gällande friluftsliv och idrott (och då menar jag inte att sätta honom i fotbollsskola när han är 3) och att uppmuntra honom till att bli en människa som bryr sig om sin omvärld, både människor och samhället i stort. Men detta känns som att han måste bli lite äldre än 6 veckor för

 

[Badger]

Som ny förälder är det mycket tankar som snurrar kring hur jag ska forma mitt föräldraskap.
Vi strävar ju alla efter att bli så bra föräldrar som möjligt och hos mig är det mycket funderingar på vad mina föräldrar har gjort bra som jag vill ta med mig och vad jag vill göra annorlunda.

Vad är viktigt i ert föräldraskap? Hur vill ni vara/inte vara?

Vara tråkigt mellanmjölkigt lagom försöker jag med (inte ta några extremer i kost, hälsa, släktingar eller uppfostran, såvitt jag vet i alla fall. Jag kanske överförsöker åt det väluppfostrade, bokläsande hållet, men femåringen äter knappt korrekt med kniv och gaffel än så jag tror inte det är ngn fara.)

 

[Mabuse]

Ja, jag har ingen erfarenhet av större barn . Min dotter är 4 månader.

Är det verkligen instinkter, då? Låter mer som magkänsla, att ni vill göra det som känns rätt? Det tror jag nog alla gör, vem vill göra vad som känns fel mot sina barn?

 

[skiesabove]

Akta din rygg. Jag tyckte det var praktiskt att amma med lillan på min mage när vi låg i sängen, efter ett tag så ville hon alltid sova på min mage. Ryggproblemen som kom av det ger inte med sig i första tagen kan jag lova. Det är inte roligt att neka sitt barn att sova i ens säng bara för att man får så ont i ryggen då (även sedan hon slutat sova på min mage sedan länge). En lång serie akpunkturbehandlingar hjälpte till slut.

Jag förstår inte hur jag skulle få ont i ryggen av att hon ligger på min överkropp och tupplurar en timme? Jag ligger då bekvämt uppbullad med kuddar i soffan.

Jag kan inte amma henne i den positionen, bara sittande eller liggandes på sidan i sängen.

 

[skiesabove]

Är det verkligen instinkter, då? Låter mer som magkänsla, att ni vill göra det som känns rätt? Det tror jag nog alla gör, vem vill göra vad som känns fel mot sina barn?

Nej det tror jag inte alla gör, annars skulle inte 5-minutersmetoden existera.

Instinkter har vi ju ganska många kvar när det kommer till våra avkommor... skydda, bära, vara nära. Plocka upp en gråtande bebis tillexempel.

 

[krus]

Oj oj, jag vill så många saker men jag nämner några saker. Jag vill bl a ge mina barn:

- Kärlek i massor
- Tid
- Uppmärksamhet

Jag vill bl a visa och lära mina barn:

- Hur man tar ansvar och visar respekt för sig själv och andra och miljön
- Att alla är olika och att olikheter är naturligt
- Att lyckan kommer i många former och att de själva får välja sin egen väg

Vad jag inte vill är bl a att curla och begränsa dem.

Men listan kan göras lång..

 

[Mabuse]

Nej det tror jag inte alla gör, annars skulle inte 5-minutersmetoden existera.

Instinkter har vi ju ganska många kvar när det kommer till våra avkommor... skydda, bära, vara nära. Plocka upp en gråtande bebis tillexempel.

Jag antar, att om man använder femminutersmetoden, så tycker man det känns rätt. Annars skulle man inte göra det. Jag tror ingen säger till sig själv att det här känns helt fel, det känns dåligt för mig, och det är dåligt för mitt barn, men jag gör det ändå.

Enda undantaget är väl om det inte är möjligt att göra det som känns rätt, då kanske man avstår. Jag har en kompis som är ensamstående med tvillingar, där blir det såklart så att hon inte alltid genast kan plocka upp den bebis som skriker, eftersom hon har två bebisar, och inte alltid kan plocka upp båda samtidigt.

 

[mino]

Jag kan bli lite tveksam till detta med att helt gå på magkänsla. Det finns tillfällen, tycker jag, där magkänslan leder fel. Detta gäller särskilt när man är nybörjare som förälder. Jag tror att väldigt många föräldrar tex vid tillfällen har känt att dagis inte känns rätt och att det inte kan vara rätt att lämna sitt ledsna barn på dagis. Men jag skulle gissa att i stort sett alla ändå tycker i efterhand att det var rätt att göra det, att magkänslan var lite överkänslig. En del i föräldraskapet handlar om att stå ut med att situationen för ens barn inte alltid är optimal. Och det är ju en viktig lärdom för barn också att ha med sig, ibland får man stå ut med att det inte är så bra/kul.

 

[Kilauea]

Har inga barn än, men önskar att jag blir en mamma som:
- ger barnen trygghet
- är stöttande och uppmuntrande
- finns där för barnen när de behöver mig. Att jag prioriterar familj framför jobb
- tar mig tid, bjuder på glädje i vardagen och gör att mina barn vill bli en sån mamma som jag

Vad svårt det var att sätta ord på saker och ting

 

[Amha]

Jag kan bli lite tveksam till detta med att helt gå på magkänsla. Det finns tillfällen, tycker jag, där magkänslan leder fel. Detta gäller särskilt när man är nybörjare som förälder. Jag tror att väldigt många föräldrar tex vid tillfällen har känt att dagis inte känns rätt och att det inte kan vara rätt att lämna sitt ledsna barn på dagis. Men jag skulle gissa att i stort sett alla ändå tycker i efterhand att det var rätt att göra det, att magkänslan var lite överkänslig. En del i föräldraskapet handlar om att stå ut med att situationen för ens barn inte alltid är optimal. Och det är ju en viktig lärdom för barn också att ha med sig, ibland får man stå ut med att det inte är så bra/kul.

Lämna ledsna barn på dagis är ju en sak man ibland måste göra för jobb etc. Däremot tror jag inte att det är bra utan att man då ännu inte hunnit göra barnet tryggt med att lämnas i den miljön innan och därmed har lite att jobba på men visst beror det på varför barnet är ledset också. Om det är pga saknad eller för att miljön inte är riktigt bra, eller för att de känner sig osäkra av någon annan anledning. Min sambo tycker att jag har för många magkänslor men för mig känns det viktigt att tryggheten finns där och jag står på huvudet mer eller mindre för att ge dottern en bra grund att stå på. Hon har inte haft några problem alls med inskolning men jag vet att hon hade haft det om vi skolat in halvåret innan. Nu hade vi det så bra att vi kunde vänta.

 

[aemaria]

Många bra reflektioner!

 

[Madick]

Som ny förälder är det mycket tankar som snurrar kring hur jag ska forma mitt föräldraskap.
Vi strävar ju alla efter att bli så bra föräldrar som möjligt och hos mig är det mycket funderingar på vad mina föräldrar har gjort bra som jag vill ta med mig och vad jag vill göra annorlunda.

Vad är viktigt i ert föräldraskap? Hur vill ni vara/inte vara?

Jag har ju förmånen att börja om efter en längre paus (10 år). Den här gången är jag mer närvarande och tar vara på tiden med barnet, även jobbiga stunder försöker jag värdesätta och tänka att det är barnet som har det jobbigt och jag är den som kan hjälpa. Jag har inte lika bråttom med allting, saker får ta sin tid och vi upplever alla spännande saker tillsammans.

 

[Kattennizze]

Precis som @Amha tycker jag att det är viktigt att ge barnet av sin tid och mycket kramar och kärlek. Resten brukar ordna sig ändå med tiden.

När jag fick mitt första barn så visste jag precis hur jag skulle vara som förälder och hur jag absolut inte skulle vara. Nu efter fyra barn har jag lärt mig att det sällan blir som man planerar. För hur mycket jag än planerar så finns det en till liten individ som kanske inte alls vill vara med i min plan

Och dom där små individerna brukar ha väldigt bestämda åsikter om saker och ting. Och det redan så fort dom kommer ut

Sen tycker jag i motsats till vad någon annan skrev att barnen har gjort mig till en bättre människa. Jag har fått mer tålamod och bättre självkännedom. Jag har helt enkelt vuxit som människa.

Fast alla kan inte krama sina barn, jag t ex. Jag kan inte krama min äldste son, så för mig handlar det inte om ställa upp vissa krav såhär visar man kärlek typ, utan jag får tänka hur jag ska göra i stället. Däremot kan jag läsa för honom, prata med honom och lyssna på honom.

 

[Kattennizze]

Om jag ska välja ut en viktig sak för mig så är det att kunna be om ursäkt. Det kan låta som en liten grej, men jag har märkt att om man har en relation där det finns plats för att jag som vuxen kan backa när jag gått över gränsen eller agerat på fel sätt så har man så mycket vunnet i tillit och förtroende. Lite kan jag tycka att barn mer eller mindre uppfostras av bara farten, det viktiga är att jag har en öppen kanal till barnen så att verkliga och svårare problem (tex kompisproblem, utsatthet, ensamhet mm) kommer upp till ytan. Och det kan jag inte ha om jag är auktoritär och alltid har tolkningsföreträde.

Usch ja, jag får be om ursäkt rätt ofta till mina barn när jag uppträtt skruttigt. Vilket händer då och då, ofta när jag försöker sätta en gräns och det bara inte blir bra. Barnen brukar då hålla med om att jag gjorde fel.

 

[ameo]

Jag har funderat lite på det här och det är svårt att sätta ord på vad som är viktigt i mitt föräldraskap.
Men rent generellt så är det mitt jobb som förälder att på bästa sätt förbereda barnen för vuxenlivet och min önskan är att de kommer göra det som trygga, omtänksamma, skötsamma och trevliga ungdomar.
Hur gör man då det? Ja, jag vet inte egentligen. Men jag har uppenbarligen lyckats ganska bra åtminstone med de två äldsta, som ofta får omdömet att de är så lättsamma att ha med att göra, både från vuxna och från jämnåriga.
(trean får vi stuva in i ett annat fack och fyran är lite för liten att utvärdera än...)