Vad är urhundsmentalitet?

[mandalaki]

Detta frågar jag av ren vetgirighet, jag har ingen praktisk nytta av kunskapen så den som inte vill lägga energi på att svara bör inte göra det.

Men när jag läser på Hundstallet om urhundskorsningar skriver de alltid att intressenter bör ha förståelse för urhundars speciella mentalitet. Detsamma, tror jag, på SKK. Så jag undrar: vad är det?

 

[Liran]

Jag skulle säga att urhundsmentaliteten är lite åt katthållet. Ingen eller lite will-to-please, mycket jakt, inget intresse för främmande människor eller till och med skygg för folk den inte känner, och med mycket lite eller ingen vakt- och försvarsdrift, (om det inte handlar om att vakta något ätbart). Kort sagt en hund som hundarna var när de började domesticeras.

 

[BornAgain]

Ett försök till ett svar:

Men med urhund får man i högre grad nöja sig med medskicket och i lägre grad tro att man kan forma sin hund efter egna önskemål.

Pyssling podengon är väldigt självständig - jag är en remissinstans i hans liv. Han är själv måttstocken utifrån vilken han värderar världen. Baksidan på detta är att jag har svårt att hjälpa honom t.ex. när han blir rädd och att han ger mig gråa hår.

Schäferprinsessan var en schäfer. Motivation och kontakt var enklare. Hon ville göra mig glad bara för att jag var hennes människa och vi hörde ihop. Lite en älskvärd Borg. Baksidan med en prinsessa är att när någon bestämt sig för att man är ledare och guru i allt - då har man ansvaret att vara en bra ledare.

 

[mandalaki]

@Liran @BornAgain Tack, så intressant! Kattliknelsen gör det ju väldigt tydligt, precis som med podengon var jag mest en remissinstans i deras liv.

Det låter som ganska spännande egenskaper i en hund.

 

[Red_Chili]

"Katt i hundförpackning" är min bästa förklaring som fungerar såväl på urhundarna samt på vinthundarna. Sedan skiljer sig rastyperna åt en hel del mentalt, men folk som är vana vid "hundiga hundar" brukar se urhundar och vinthundar som mycket märkliga just för att de är så fullständigt ointresserade av att arbeta med människor samtidigt som de är extremt(!) tydliga i sin kommunikation. Och ja, stark jaktlust också.

 

[norrland65]

Tibbe terriers beskrivs som urhundar. Och som en tredjedel hund, en tredjedel katt och en tredjedel människa. Det stämmer, tycker jag. Jag har en sån. En självständig och envis individ, som vet vad han vill. Han lyder oss inte på brukshundssättet, men han samarbetar och älskar sin familj. Han är en fullvärdig familjemedlem, har samma värde som oss andra.
Mvh Norrland

 

[iNHALE]

Jag föredrar urhundsmentaliteten på hundar. Självständiga med eget tänk, lågt behov av att bli styrda och gärna hittar på egna saker. Har haft borzoi och trivdes väldigt bra med dom just pga deras egensinnighet. Sambons labrador däremot är helt tvärt om och hon ger mig magsår emellanåt med sitt fjäskande flamsande.

 

[Philosophia]

Pyssling podengon är väldigt självständig - jag är en remissinstans i hans liv. Han är själv måttstocken utifrån vilken han värderar världen. Baksidan på detta är att jag har svårt att hjälpa honom t.ex. när han blir rädd och att han ger mig gråa hår.

Så bra liknelse!

 

[escodobe]

Tibbe terriers beskrivs som urhundar. Och som en tredjedel hund, en tredjedel katt och en tredjedel människa. Det stämmer, tycker jag. Jag har en sån. En självständig och envis individ, som vet vad han vill. Han lyder oss inte på brukshundssättet, men han samarbetar och älskar sin familj. Han är en fullvärdig familjemedlem, har samma värde som oss andra.
Mvh Norrland

Ja
Min Tibbe är helt övertygad om att han vet bäst i alla lägen. Och har han fått för sig något så ÄR det så och det är hopplöst att tjafsa med honom. Varken mutor med oxfile eller däng gör någon större skillnad. Man får bara gråa hår själv om man envisas.