Jag saknar nästan våra Norénjular med någon som blev för full, någon som grät och någon som var bitter. Eller kombinationer av ovanstående. Kryddat med en tävling om vem som var Den Bästa Mamman och en touch av illa dolt skryt om pengar. Det var liksom lite mer liv då.
Förra året var en bubblare när exet, nya partnern och hans barn skulle träffas för första gången samtidigt som mina föräldrar var med. Men nej det var inte ens lite stelt. Pappa drog inga olämpliga skuskskämt (hans sociala känselspröt är helt snaggade) och mamma (med samma "frisyr") kände inte att hon behövde vuxenuppfostra någon av oss.
Min son kommer kanske växa upp helt utan den känslan av stress, höga förväntningar och lätt ångest som är en så viktig del av Äkta Julstämning
Åh, det glömde jag... en av mina äldre kusiner blev oftast alldeles för full. Det var aldrig tårar här men bitterheten stod verkligen som spön i backen (inte från mina föräldrar dock utan från delar av släkten).
Ack vilka minnen