Sv: Vad är skillnaden på inavel och linjeavel?
Nja där är du nog fel ute. De vanligaste linjeavel är 2+3 och 3+3 och det är också dessa två kombinationer som enligt de visa på området är mest genomslagskraftiga, alltså de där du ser de tydligaste resultaten. 2+4 kan också ge resultat men redan på 3+4 eller 4+4 så är det mkt ofta det inte ger resultat alls generna är för utspädda då.
Så att kalla 2+3 inavel är nog att ta i, i så fall är inavel väldigt vanligt i tex holstein och det med mkt lyckat resultat.
Som inavel brukar räknas endast kombinationerna i de allra närmsta ledet. Som lite jämförelse över till människor så är det helt ok för kusiner att gifta sig och skaffa barn. Vilket anses vara tillräckligt långt ifrån för att barnet inte skall drabbas av inavelsproblem denna kombination ger 3+3 + 3+3 alltså dubbel linjeavel i tredje led.
Tycker du det. Nja, de jag pratat med om det är faktiskt uppfödare från just Holstein

. Men allting beror nog mer på vilken inställning man själv har då det inte finns några exakta regler kring detta med inavel kontra linjeavel. De uppfödarna jag pratat med säger utan omsvep att de gärna avlar nära för att få fram topphästar.
Alla har sina personliga preferenser. Jag linjeavlar gärna på Cor de la Bryere tex. På travsidan finns det ett dataprogram man kan köpa, Pedigree Matching. Det räknar ut (via linjeavel samt andra faktorer tex var linjeaveln ligger i stammen) en sk X-faktor på vissa individer. Jag har det programmet och har sett likheter i denna x-faktor på tex Varenne och Moni Maker (samt många fler otroliga travhästar).
De har denna x-faktor på (min favorit hingst) Mr McElwyn. På båda ligger denna faktor i 6 generationen. Ni kan läsa mer om den teorin på :
http://www.pedigreematching.com/breeding_theory_page_1.htm
PERSONLIGEN tycker jag att inte att 2 + 3 behöver vara fel, det är många hästar som är korsade så (framförallt i Holstein).
En vän till en vän betäckte sitt halvblodsto med en hingst som har lett till många diskussioner

. Stoet kommer ur ett av Sveriges bästa möderne med 5 Elit premierade ston i rakt nedstigande led. De betäckte stoet med (halv)systerns godkände son. Resultatet blev linjeavel på stoet mamma 3 + 2. Många tycker att det är för nära, men avkomman blev kanonfin! Ska visas på rådgivande nästa år om allt går som det ska!
I Sverige är vi ofta rädda för linjeavel, varför vet jag inte? Holstein har gjort det - men mycket bra resultat - i många år. Nu har de avlat in sig lite i ett hörn och de har under åren tagit in lite nytt blod för att "spä" på blodet.
Frågan är om vi i Sverige har fel individer att linjeavla på eller om det beror på något annat? Eller är det kanske så att de i tex Holstein har en äldre uppfödningstradition med mer gedigen kunskap om stostammar och hingstars förärvning?
Såg en annan diskussion om linjeavel och såg då denna länk:
http://www.dailypost.com/~santee/linebreeding.htm
Jag har själv inte läst den helt och hållet men den ska bla refera Genetic Principles of Horse Breeding by John Lasley.
M