Vad är er syn på otrohet?

[Kiwifrukt]

På sätt och vis spinoff på tråden med tjejen som frågade om hon skulle satsa på ett förhållande med sin chef, det var när jag läste den tråden som funderingen väcktes. Jag kanske ska börja med att skriva att jag är medveten om att det fanns väldigt mycket annat som också talade emot det förhållandet, inte bara otroheten. Men ja, here we go.

Vad är er syn på otrohet?
- Skulle ni kunna tänka er att vara otrogna? Är det lika illa om man själv är singel, men "är" (i brist på bättre ord...) med någon som är upptagen?
- Leder otrohet alltid till något dåligt? (Ja, för den som blir sviken gör det ju så klart det.) Eller är det någon som träffat sin partner när en av er eller båda redan var i förhållanden med någon annan?
- Är det mer "okej" om den otrogna aldrig gjort så förut, jämfört med en rövhatt som jämnt kollar om gräset är grönare på andra sidan?
- Har åldern betydelse? (Alltså inte åldersskillnaden mellan personerna som i den tråden, utan om de som utför otroheten är unga eller vuxna. Eller förresten, åldersskillnad mellan dem också för all del.)
- De här otrohetssidorna på nätet, finns de fortfarande? Tror ni alla som är medlemmar där har varit öppna med det mot sin partner?
- Kan det finnas förmildrande omständigheter, som att någon verkligen blev kär? Är det otrohet att bli kär i någon annan även om personen inte gör något "närmande"?

Fyll gärna på med fler synvinklar.

 

[mandalaki]

Äntligen blir det lite drag på Buke igen, det var längesedan

 

[athena_arabians]

Jag tror att det viktigaste är ärlighet och konsensus. Dvs ska man ha ett öppet förhållande ska man vara överens om det och ha pratat om hur det ska se ut.

Är ena parten helt emot ett öppet förhållande får den andra parten fundera på om det är acceptabelt eller ej att vara monogam. Dvs välja om man vill vara ihop eller ej.

Samtidigt, är man otrogen och ser till att dölja det väl är det ju inget som den andra partnern lider av. Då får man fundera på om man har samvete till att göra så. Jag skulle aldrig kunna göra det men det är för att mitt samvete säger nej.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tror jättemycket gott kan komma ur otrohet. Många som är fast i skitrelationer får energi till att ta sig ur dem just för att de träffar någon annan och blir sedda och behandlade väl. Jag tycker vad som helst är bra som får en att lämna en kass relation faktiskt, och är otrohet vad som krävs så kör på.

Jag har varit otrogen och jag har blivit bedragen. Jag tror absolut att det är lättare att vara otrogen om man varit det tidigare, första gången känns som det som en enorm grej men sen blir det lättare och lättare.

Jag delar upp otrohet i tre olika typer:

• När man träffar någon, blir kär och tar lite tid på sig innan man lämnar sin partner.
  
• Nåt enstaka ligg vid sidan av.
• En relation vid sidan av eller att man ofta ligger med andra, sätter det i system.

Ettan tycker jag är ofarlig, tvåan hurtful men mänsklig, trean fett jävla osympatisk.

 

[FannyN]

Kommunikation mellan de som är i relationen är jätteviktigt. Likaså respekt för att relationer och uppgörelser kan se olika ut. Att ta för givet att en gift person är otrogen om den syns med någon annan är trams.
Om någon är singel gör den vad den vill tänker jag eftersom en knappast kan veta något om uppgörelsen den andra har i en eventuell relation. Att lägga sig i det känns verkligen överkurs.
Otrohet leder inte alltid till något dåligt och jag och många med mig har hittat grönare gräs på andra sidan flera gånger. Otrohetssidor finns och där ljuger väldigt många precis som på alla nätdejtingsidor. Ålder tycker jag är oväsentligt för andra att ha synpunkter på. Jag tycker inte att tankar kan vara otrohet.

 

[mandalaki]

Jag skulle aldrig kunna göra det men det är för att mitt samvete säger nej.

Så tror jag att de flesta som varit otrogna tänkte i begynnelsen.

Men plötsligt händer det.

 

[ameo]

Jag tror att det viktigaste är ärlighet och konsensus. Dvs ska man ha ett öppet förhållande ska man vara överens om det och ha pratat om hur det ska se ut.

Är ena parten helt emot ett öppet förhållande får den andra parten fundera på om det är acceptabelt eller ej att vara monogam. Dvs välja om man vill vara ihop eller ej.

Samtidigt, är man otrogen och ser till att dölja det väl är det ju inget som den andra partnern lider av. Då får man fundera på om man har samvete till att göra så. Jag skulle aldrig kunna göra det men det är för att mitt samvete säger nej.

Jag håller med @athena_arabians att det är lämpligt att man pratar med sin partner om detta, helst redan i början av förhållandet, så man vet bådas inställning till saken.
Jag och min man har varit rörande överens om att man avslutar det man har innan man fortsätter med något annat. Så, skulle någon av oss vara otrogen, så vore det nog troligen end of our story.
Jag personligen har oerhört svårt att tänka mig att vara otrogen, jag vet inte vad som skulle kunna locka mig till det. Man måste inte falla för alla frestelser, om det skulle dyka upp några, det går att säga nej.

Och frågan brukar alltid komma - hur definierar man då otrohet?
För vissa är det när man har sex, för somliga när man kramar eller pussar någon annan, några tycker att gränsen går redan vid tanken, osv.
För mig är det när jag gör något jag inte skulle göra om maken stod bredvid.

 

[lilstar]

Otrohet är så extremt uppblåst i vårt samhälle. Det handlar att svika en (oftast outtalad) överenskommelse om exklusivitet i ett förhållande. Inte skada någon eller stjäla något. Jag tycker att det är fel men förlåtligt. Om det beror på kärlek eller kåthet är skit samma för mig.
Att t ex ha konto på en "otrohetssajt" när partnern är med på det är per definition inte otrohet eftersom man inte bryter mot överenskommelsen om exklusivitet.
Själv har jag svårt att se mig själv vara otrogen. Antingen är jag med en person jag vill vara med och inte vill ljuga för (jag är monogam i förhållanden) eller så har jag inte den typen av exklusivt förhållande.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag håller med @athena_arabians att det är lämpligt att man pratar med sin partner om detta, helst redan i början av förhållandet, så man vet bådas inställning till saken.

Jag tror de flesta är överens men att det sedan händer saker som gör att man bryter "överenskommelsen". Jag menar, när jag har varit otrogen har jag ju vetat att jag är otrogen. Jag har ju inte på nåt vis trott att det vore okej, det har ju skett ändå.

Jag tror att man på Bukefalos, och kanske generellt, överskattar vikten av att vara "överens" i den här frågan faktiskt. Shit kan happen oavsett.

 

[athena_arabians]

Så tror jag att de flesta som varit otrogna tänkte i begynnelsen.

Men plötsligt händer det.

Okej då: Det är så jag känner nu och har hittills aldrig känt ett behov av att hoppa över skaklarna

 

[Kilauea]

Vad svårt det är att formulera sig, känner jag.
Har börjat om flera gånger nu
Jag tycker @ameo har fått med det mesta, det är väl så jag och sambon känner och tänker. Vi (jag och sambon) har för övrigt pratat om det här med otrohet från början. Var vi står i tyckande om det och vad vi gör om det kommer fram att nån av oss varit otrogen.

Jag håller med @athena_arabians att det är lämpligt att man pratar med sin partner om detta, helst redan i början av förhållandet, så man vet bådas inställning till saken.
Jag och min man har varit rörande överens om att man avslutar det man har innan man fortsätter med något annat. Så, skulle någon av oss vara otrogen, så vore det nog troligen end of our story.
Jag personligen har oerhört svårt att tänka mig att vara otrogen, jag vet inte vad som skulle kunna locka mig till det. Man måste inte falla för alla frestelser, om det skulle dyka upp några, det går att säga nej.

Och frågan brukar alltid komma - hur definierar man då otrohet?
För vissa är det när man har sex, för somliga när man kramar eller pussar någon annan, några tycker att gränsen går redan vid tanken, osv.
För mig är det när jag gör något jag inte skulle göra om maken stod bredvid.

 

[mandalaki]

Jag tror att man på Bukefalos, och kanske generellt, överskattar vikten av att vara "överens" i den här frågan faktiskt. Shit kan happen oavsett.

Det är så jag tänker också. Man kan vara hur överens som helst, händer det så händer det.

Dessutom tror jag inte att så många faktiskt ÄR så himla överens som det ibland kan låta här, de utgår bara från att "i ett förhållande håller man sig till sin partner".

 

[et_flickan]

På sätt och vis spinoff på tråden med tjejen som frågade om hon skulle satsa på ett förhållande med sin chef, det var när jag läste den tråden som funderingen väcktes. Jag kanske ska börja med att skriva att jag är medveten om att det fanns väldigt mycket annat som också talade emot det förhållandet, inte bara otroheten. Men ja, here we go.

Vad är er syn på otrohet?
- Skulle ni kunna tänka er att vara otrogna? Är det lika illa om man själv är singel, men "är" (i brist på bättre ord...) med någon som är upptagen?
- Leder otrohet alltid till något dåligt? (Ja, för den som blir sviken gör det ju så klart det.) Eller är det någon som träffat sin partner när en av er eller båda redan var i förhållanden med någon annan?
- Är det mer "okej" om den otrogna aldrig gjort så förut, jämfört med en rövhatt som jämnt kollar om gräset är grönare på andra sidan?
- Har åldern betydelse? (Alltså inte åldersskillnaden mellan personerna som i den tråden, utan om de som utför otroheten är unga eller vuxna. Eller förresten, åldersskillnad mellan dem också för all del.)
- De här otrohetssidorna på nätet, finns de fortfarande? Tror ni alla som är medlemmar där har varit öppna med det mot sin partner?
- Kan det finnas förmildrande omständigheter, som att någon verkligen blev kär? Är det otrohet att bli kär i någon annan även om personen inte gör något "närmande"?

Fyll gärna på med fler synvinklar.

Jag är inte intresserad att vara otrogen mot min partner. Vad gäller min partner så vet jag inte. Just nu är jag nöjd att bara ligga med honom.

Jag har legat med killar som varit upptagna och rent allmänt så är det inte mitt ansvar att ta reda på om människan har en relation och vilken typ av relation han har.

Jag har varit otrogen som väldigt ung. Det förhållandet jag hade då höll på att dö ut ändå så för mig kvittade de det. Blev dumpad av han jag var tillsammans med dagen efter.

Ser inte otrohet som världens grej. Shit happens! Jag hade antagligen pippat med en annan jag också. Jag ser det lite grann som att min partner är för att vi får ligga med andra. Typ.

 

[Raderad medlem 6459]

Var vi står i tyckande om det och vad vi gör om det kommer fram att nån av oss varit otrogen.

Fast det här förstår inte jag. Hur kan ni bestämma hur ni ska agera innan det ens har hänt? Det är ju KÄNSLOR vi talar om här!

Dessutom tror jag inte att så många faktiskt ÄR så himla överens som det ibland kan låta här, de utgår bara från att "i ett förhållande håller man sig till sin partner".

Ha! Jag vill argumentera emot dig men inser att jag är fel person att göra det i .

 

[Lampan]

@ameo
Fick med det mesta tycker jag också
Jag gör inget som jag inte kan göra när sambon står bredvid. Det tycker jag är en sund inställning till sitt förhållande. Att en visar varandra den respekten
Otrohet är ju väldigt respektlöst

Jag har svårt att tänka mig vilja vara tillsammans med någon som är otrogen mot sin partner
Vilken skitstövel...liksom
Ha lite stake och gör slut innan du går vidare
För mig finns inga ursäkter för otrohet

 

[mandalaki]

Fast det här förstår inte jag. Hur kan ni bestämma hur ni ska agera innan det ens har hänt? Det är ju KÄNSLOR vi talar om här!

Ha! Jag vill argumentera emot dig men inser att jag är fel person att göra det i .

Aha, du tror att folk oftast pratat igenom saken och gjort upp något alltså?

 

[ameo]

Okej då: Det är så jag känner nu och har hittills aldrig känt ett behov av att hoppa över skaklarna

instämmer igen
jag har valt min man för att jag vill leva med honom
jag söker inte efter något annat, jag behöver ingen bekräftelse från andra
jag har så oerhört svårt att se att det skulle dyka upp något som frestar mig så mycket att jag kan tänka mig att kliva över skaklarna, eller ens fundera på det.
Jag kan inte döma andra, jag vet bara hur jag själv fungerar.

 

[Kilauea]

Fast det här förstår inte jag. Hur kan ni bestämma hur ni ska agera innan det ens har hänt? Det är ju KÄNSLOR vi talar om här!
.

Vi har pratat om "om det händer". Både vad vi räknar som otrohet och hur vi, mest troligt, skulle reagera på det.

 

[Raderad medlem 6459]

Aha, du tror att folk oftast pratat igenom saken och gjort upp något alltså?

Jag tror att de allra allra flesta som är otrogna vet, utan tvekan, att det dem gör är något deras partner INTE vill att de ska göra. Man vet när man skickar de där SMS:en, när man tar den där kontakten, när man drar igång det att man gör något som man inte borde. Något som ens partner utan tvekan skulle tycka var otrohet. Men man gör det ändå, för man kan inte hejda sig.

Det kan mycket väl vara så att man inte har gjort en jättetydlig "överenskommelse" (bevismaterial A: den dråpliga tråden där jag tvärsäkert svarade att jag och Hosey minsann ALDRIG haft nån sån form av överenskommelse om vad man inte 'får' göra medan han tvärsäkert, när jag sedan frågade honom, upplevt det helt tvärtemot) men jag tror ändå absolut att när man är otrogen så VET man att man är otrogen.

Så har det i alla fall alltid varit för mig. Jag har definitivt vetat innerst inne att det här SMS:et borde jag inte skicka, men jag gör det ändå. Och så drar det igång.

 

[Raderad medlem 6459]

Både vad vi räknar som otrohet och hur vi, mest troligt, skulle reagera på det.

Och det är ju jättebra! Men som sagt, händer det nåt så kan man ju ha pratat hur mycket som helst, man vet ju ändå inte hur det blir.

Alltså utöver att jag skulle bli så jävla ledsen så kan jag inte säga hur jag skulle reagera om min man var otrogen mot mig. Skulle jag lämna honom? (hoppas inte det) Skulle jag nånsin kunna förlåta honom? Det vet jag inte förrän det händer, om det händer.