Vad är det sämsta du gett bort?

På tal om att ge värdelösa julklappar tror jag INGEN slår min pappa. För det första har han nog aldrig i hela sitt liv köpt en julklapp till varken mig eller min bror, allt fixade mamma.
Mamma fick alltid saker som spolarvätska till bilen eller iskrapor mm. Temat var typ att det skulle gå köpa på Macken :rofl:
Dessutom så innan jag blev tillräckligt gammal fick hon även slå in paketen till sig själv :cool:
 
På tal om att ge värdelösa julklappar tror jag INGEN slår min pappa. För det första har han nog aldrig i hela sitt liv köpt en julklapp till varken mig eller min bror, allt fixade mamma.
Mamma fick alltid saker som spolarvätska till bilen eller iskrapor mm. Temat var typ att det skulle gå köpa på Macken :rofl:
Dessutom så innan jag blev tillräckligt gammal fick hon även slå in paketen till sig själv :cool:

Oj, det där är verkligen tragiskt :( Inte presenterna som sådana, men att din pappa inte ens engagerade sig tillräckligt för att slå in din mammas paket.
 
Det mest pinsamma jag råkat ut för som både givare och mottagare var en present jag gav till min moster och morbror för många år sedan. Ett halvår senare fick jag tillbaka paketet ouppackat!
Jag visste att de brukade spara presenter och ge bort dem till andra men detta var första gången som någon i min familj fått tillbaka något som vi gett dem, de brukade ha koll på vad de fått från vem.
 
Förra året gav jag bort "Boken om Mig" till en äldre släkting. Jag trodde att jag hade träffat så rätt och kände mig jätteglad över att äntligen ha hittat något häftigare än strumpor till personen i fråga.

Mottagarens ansiktsuttryck vid öppning var ungefär så här: O_o:crazy::confused::meh:

Det blir strumpor i år helt enkelt.

Det är ju en jättebra present tycker jag, så mycket mer personlig! Men strumpor är väl ett säkert kort ;)
 
Min present till pappa i år är nog en stark kandidat! Han ska få en broderad korsstygnstavla :D

Till mitt försvar kom han över med en låda i höstas med saker från hans vind som han hävdade var mina. Där fanns bland annat denna halvfärdiga korsstygnstavla som jag definitivt aldrig sett förut. Så nu har jag broderat klart den och han får tillbaka den i julklapp :D

(Han ska få en annan julklapp också ;) )
 
När jag var typ 14 fick min pappa ett utställningskoppel. Till våra jakthundar. Som typ aldrig varit på utställning. Som hade dragit sönder det tunna lilla kopplet om man använt det till vardags.
Men det var fint, svart kedja med lite bling på - och pappa höll masken bra och tackade så hjärtligt :D
 
Jag tycker att det är helt plågsamt att min mamma i år har nämnt en viss stekpanna, som hon önskar sig. Det skulle min pappa aldrig göra. Han önskar sig saker till sig själv, inte till deras gemensamma kök.

Här är det tvärtom, har en miljon uppslag på bra julklappar till mamma, men pappa brukar i den mån han önskar sig något alls bara vilja ha saker till köket. Och önskar han sig inget brukar ett säkert kort vara något till köket som han ännu inte hunnit köpa själv (vilket är svååårt!)

Uppfattade det där redan som liten och i julklapp ett år fick han en potatisskalare, av modellen som jag som vuxen insett är heelt värdelös, samt en fin chokladkaka med whisky i (som mitt unga jag uppfattat att han gillar!) men som innehöll spår av nötter (allergisk) :o Det var nog den sämsta julklappen jag gett någon tror jag :banghead:
 
Det är ju en jättebra present tycker jag, så mycket mer personlig! Men strumpor är väl ett säkert kort ;)

Ja, det var vad jag trodde också. Släktingen är dessutom väldigt insatt i släktforskning, lokalhistoria och berättar gärna om sitt eget liv så jag trodde jag satt på en riktig jackpot. Fick ett missnöjt hummande som svar när jag lite glatt förklarade vad det var för slags bok och ett besviket ansiktsuttryck. Tur jag hade köpt lite choklad också, det var mycket mer uppskattat :o

Med lite tur kanske den ges vidare till någon annan som uppskattar den mer :D
 
På tal om att ge värdelösa julklappar tror jag INGEN slår min pappa. För det första har han nog aldrig i hela sitt liv köpt en julklapp till varken mig eller min bror, allt fixade mamma.
Mamma fick alltid saker som spolarvätska till bilen eller iskrapor mm. Temat var typ att det skulle gå köpa på Macken :rofl:
Dessutom så innan jag blev tillräckligt gammal fick hon även slå in paketen till sig själv :cool:
Tycker ändå det var lite fyndigt :D sådant behövs ju alltid.
 
Det mest pinsamma jag råkat ut för som både givare och mottagare var en present jag gav till min moster och morbror för många år sedan. Ett halvår senare fick jag tillbaka paketet ouppackat!
Jag visste att de brukade spara presenter och ge bort dem till andra men detta var första gången som någon i min familj fått tillbaka något som vi gett dem, de brukade ha koll på vad de fått från vem.
Hade de inte ens öppnat paketet innan :confused: vilka märkliga människor.
 
Min syrra blev rätt sur när hon fick en leksakstraktor (sån man ger typ till 2 åringar) för ett par år sen, hennes orm fick den att slingra runt i terrariet. Sen fick alla tre "små"syskon diverse praktiska saker som toaborstar, toarengöring, diskborstar, städsvampar, trasor m.m. paketerat i paket en och en den julen mamma skaffat lägenhet och flyttat ifrån dem :D. Förra julen fick syrran och hennes fästman en bok "Key to successful marriage" som inte var en bok utan innehöll två fickpluntor när man öppnade den, de hade då förlovat sig strax innan jul..
 
Vi på jobbet gav bort en flaska whisky till en alkoholiserad chef. Han hade dolt sin sjukdom väl, men när allting kraschade för honom påminde vi oss om att han inte sett riktigt glad ut när han packade upp paketet.....
 
Förutom träflisan jag nämnde i den andra julklappstråden har jag gett bort en bok som eventuellt kunde ha lett till att mottagaren hamnade i fängelse. Mottagaren kom på det själv, och sa lite fint sådär att boken verkar väldigt intressant men att han kanske lämnar den hos oss och läser den nästa gång han kommer på besök. Boken var 438 dagar och mottagaren var en person som bodde i Etiopien på tillfälligt visum. Oops.

Sedan råkade jag en gång ge bort ett hundhalsband till min morfar, som var rädd för hundar. Jag köpte det i tron om att det var ett nyckelband. Total förvirring uppstod bland samtliga inblandade.
 
Oj, svårt.. Jag ger gärna såna där små bra att ha saker, som kanske ingen annan fattar det geniala med. Som ett magnetiskt armband att ha spikarna på när man snickrar, så man slipper stoppa munnen full. Eller ett överlevnadskit i storlek kreditkort - var skruvmejsel, kniv, mutterdragare, kapsylöppnare och lite sånt på.
Om de används så är de ju finurliga, men vettefasen om de gör det.

Det sämsta var en studsboll till syrrans unge. En sån som blinkar när den studsas. Han hann studsa två gånger innan den slutade funka och dessvärre är de ju jäkligt dåliga på att studsa så funkar inte riktigt som vanlig studsboll heller. Dåligt, men inte mitt fel egentligen.
 
När jag var barn köpte jag en tuta till min pappa i julklapp, liknande den på bilden nedan. Jag har ingen aning om hur jag tänkte där men jag tyckte väl att den var lite tjusig. Han hade den liggandes i bokhyllan ett kort tag som prydnad, men jag får fortfarande höra om den där tutan sådär 20 år senare.

255975563_1b5f1df6-11ed-44bc-92eb-8f3aa2501cf4.jpg
 
Jag gav bort vinglas, karaff och en flaska bra vin i bröllopsgåva. Kändes bra tills jag på bröllopet kommer på att ingen i paret dricker eller har någonsin druckit.

Detta fick mig att minnas när våran ”klass” på Komvux en gång för länge sedan köpte en flaska vin och en sån där vinhållare som står bara om flaskan är i (alltså som en bräda med ett hål för flaskhalsen bara, där alltihop liksom balanserar - om någon fattar vad jag menar?) I vilket fall tyckte vi det var en kul julpresent till våran fysiklärare där. Alla blev lite paffa när han lite besvärat harklade sig och berättade att han var nykter alkoholist... :o

Personligen så var det en present till mamma. Hon är jättesvår att köpa något till och blir vanligtvis glad för allt. Detta året var inspirationen inte så bra så hon fick en chokladask med såna där Ferrerokulor. Ordentligt inslagen och allt. När hon fick paketet lös hela hon upp. Hon trodde nog det var något fint eftersom det var ett litet hårt paket som lät intressant att skaka på. Jag riktigt såg hur hon blev besviken när hon öppnade det... :( Hon sa aldrig nåt om det, men jag tycker fortfarande det känns jobbigt att tänka på så här kanske 15 år senare...
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Säng
  • Vad gör vi? Del CCV
  • Tjockistråden 4

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp