Vad är arbetsförmåga?

[Gnist]

Men ser du inte att detta handlar om en annan nivå. Självklart finns det många människor som faktiskt på riktigt inte klarar av att hantera sin vardag med personlig hygien, städning etc utan helt enkelt behöver hjälp. Det kan väl inte vara någon nyhet ändå.

Utgår man från diverse städ och hygientrådar som florerat här på buke genom åren så är det väldigt många bukefalister som lever i (och är) en sanitär olägenhet, så det är ingen nyhet här inne.

Skillnaden är väl att de flesta inte skriver spaltmeter om det och -får man hoppas- på ett eller annat sätt fått till någon lösning på sin situation.

Man ska -enligt mig personligen då- få hjälp till ett drägligt liv om man behöver det men den hjälpen kan man, som hjälpsökande inte helt diktera över själv. Man kan också behöva kompromissa och lätta lite på kontrollbehovet och klarar man -oavsett anledning- inte jobb på 100% utan att resten av livet blir misär, så måste man förmodligen gå ner i arbetstid för att mäkta med.

 

[bettysmatte]

Digital brevlåda och post? Väldigt mycket går ju att ha digitalt numera och går att ha koll på i sin mobil/surfplatta. Är dessutom säkrare mot ”oj var är det?”

Japp. Jag får nästan ingen post numera. Förutom reklam. Men den sorterar jag när jag går förbi soptunnan (vi har sortering och jag lägger det jag inte vill ha i facket för tidningar) och tar bara in det som intresserar mig/oss.

 

[em-pirre]

Jag tänker spontant att du borde kolla upp saker innan du avfärdar det med att det inte går.

Tex.

Du har inte tagit in offerter på installation av diskmaskin men du förmodar att du inte har råd

Du har inte frågat arbetsgivaren ang att vara ledig/kompa/lösa så att du kan få en lucka för boendestöd men du antar att det inte går.

Eftersom du skriver rätt mkt här och är bra på att uttrycka dig så börja där med att skicka ut förfrågningar

Därför att såna saker kan kännas helt jävla omöjliga. Att liksom ta itu med saker är just så svårt för vissa. Omöjligt för andra. Rätt enkelt för nån annan.

 

[Eurydome]

Du vet väl inte hur alla i tråden har det och vad alla i tråden har kämpat med.

Det har jag inte påstått heller och jag vet inte heller hur det är relevant för vad jag skrev

 

[Nota]

Det händer att jag plockar bort fem prylar ibland. Haken är att där ligger 50 prylar till. Så jag blir aldrig klar.

Men gör dig av med prylar då så slipper du att det blir för mycket?

Du måste ju någonstans börja underlätta vad som är svårt
Är väl i åratal du stört dig på det här och startar trådar om samma sak?

 

[Eurydome]

Utgår man från diverse städ och hygientrådar som florerat här på buke genom åren så är det väldigt många bukefalister som lever i (och är) en sanitär olägenhet, så det är ingen nyhet här inne.

Skillnaden är väl att de flesta inte skriver spaltmeter om det och -får man hoppas- på ett eller annat sätt fått till någon lösning på sin situation.

Man ska -enligt mig personligen då- få hjälp till ett drägligt liv om man behöver det men den hjälpen kan man, som hjälpsökande inte helt diktera över själv. Man kan också behöva kompromissa och lätta lite på kontrollbehovet och klarar man -oavsett anledning- inte jobb på 100% utan att resten av livet blir misär, så måste man förmodligen gå ner i arbetstid för att mäkta med.

Det är möjligt men det är inte vad mitt inlägg handlade om.

 

[Wille]

Digital brevlåda och post? Väldigt mycket går ju att ha digitalt numera och går att ha koll på i sin mobil/surfplatta. Är dessutom säkrare mot ”oj var är det?”

Jag har Kivra sedan flera år. Jag får ändå post i min fysiska brevlåda. Och reklam. Trots skylt med "ej reklam" på. Men papperet från matvarubutikerna är användbart till att både tända i spisen med och som marktäckning, så jag låter det passera.

Jag tänker spontant att du borde kolla upp saker innan du avfärdar det med att det inte går.

Tex.

Du har inte tagit in offerter på installation av diskmaskin men du förmodar att du inte har råd

Du har inte frågat arbetsgivaren ang att vara ledig/kompa/lösa så att du kan få en lucka för boendestöd men du antar att det inte går.

Eftersom du skriver rätt mkt här och är bra på att uttrycka dig så börja där med att skicka ut förfrågningar

Jag känner mig som en dålig människa om jag inte kan jobba 100%. Vill inte svika jobbet.

Men gör dig av med prylar då så slipper du att det blir för mycket?

Du måste ju någonstans börja underlätta vad som är svårt
Är väl i åratal du stört dig på det här och startar trådar om samma sak?

Lätt för dig att säga. Mycket är sopor som ska sorteras. Eller en kattlucka som inte blivit monterad. Eller något annat jag behöver men som jag inte flyttat till dess plats.

 

[sjoberga]

Därför att såna saker kan kännas helt jävla omöjliga. Att liksom ta itu med saker är just så svårt för vissa. Omöjligt för andra. Rätt enkelt för nån annan.

Har man bestämt att något är omöjligt redan på förhand är det väldigt lätt att den förväntan uppfylls. Och där tänker jag att man behöver hjälp av profession för att komma förbi det med olika metoder. För lösningarna finns uppenbarligen i väldigt många former av uppslag. Det spelar inte så stor roll om antalet möjliga lösningar är 1, 45 eller 132 om de redan på förhand är bedömda som omöjliga. Hindret ligger i själva tröskeln innan man ens på riktigt undersöker lösningarna. Jag trillar dit själv ibland; att man viftar bort saker som omöjliga direkt; men jag är lyckligtvis inte kroniskt i ett sånt läge - det låter verkligen som en tokjobbig situation.

 

[em-pirre]

Har man bestämt att något är omöjligt redan på förhand är det väldigt lätt att den förväntan uppfylls. Och där tänker jag att man behöver hjälp av profession för att komma förbi det med olika metoder. För lösningarna finns uppenbarligen i väldigt många former av uppslag. Det spelar inte så stor roll om antalet möjliga lösningar är 1, 45 eller 132 om de redan på förhand är bedömda som omöjliga. Hindret ligger i själva tröskeln innan man ens på riktigt undersöker lösningarna. Jag trillar dit själv ibland; att man viftar bort saker som omöjliga direkt; men jag är lyckligtvis inte kroniskt i ett sånt läge - det låter verkligen som en tokjobbig situation.

Fast ts får hjälp via psykolog. Att buke sitte r och säger "men varför gör du inte bara x?" eller "du orkar ju klaga på internet" kommer absolut aldrig nånsin att hjälpa ts. Tvärtom.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag känner mig som en dålig människa om jag inte kan jobba 100%. Vill inte svika jobbet.

Det är det många som inget orkar/kan så det är du inte ensam om

 

[em-pirre]

Det är det många som inget orkar/kan så det är du inte ensam om

Nej men vissa har kapacitet till att acceptera det. Andra inte.

 

[Raderad medlem 68338]

Nej men vissa har kapacitet till att acceptera det. Andra inte.

Ja så kanske det kan vara. Jag har enligt läkarintyg ingen arbetsförmåga. Men jag jobbar ändå med det jag kan. Vissa dagar går det inte andra funkar det.
Har förståelse för att det kan vara svårt att acceptera men jag vet inte riktigt vad det hjälper att hamna i en loop liksom med uteslutande fokus på det som inte går.

 

[Wille]

Har man bestämt att något är omöjligt redan på förhand är det väldigt lätt att den förväntan uppfylls. Och där tänker jag att man behöver hjälp av profession för att komma förbi det med olika metoder. För lösningarna finns uppenbarligen i väldigt många former av uppslag. Det spelar inte så stor roll om antalet möjliga lösningar är 1, 45 eller 132 om de redan på förhand är bedömda som omöjliga. Hindret ligger i själva tröskeln innan man ens på riktigt undersöker lösningarna. Jag trillar dit själv ibland; att man viftar bort saker som omöjliga direkt; men jag är lyckligtvis inte kroniskt i ett sånt läge - det låter verkligen som en tokjobbig situation.

Det är inte omöjligt förrän man försökt. Tycker jag försöker en hel massa.

Det är det många som inget orkar/kan så det är du inte ensam om

En del kanske inte är så plikttrogna som jag.

 

[Raderad medlem 68338]

En del kanske inte är så plikttrogna som jag.

Det är ju jättebra att du är plikttrogen! Det är jag också ska tilläggas. Men vissa dagar går det liksom inte det är stopp bara. Men då tänker jag på dagen innan då jag lyckades göra x eller y. Klart det är trist men vad göra?

 

[_Elly_]

En del kanske inte är så plikttrogna som jag.

Du menar minus den typ oändliga skaran som bränner ut sig?

 

[Gnist]

En del kanske inte är så plikttrogna som jag.

Vem tackar dig för att du är plikttrogen till den milda grad att följden blir att du bor i en illaluktande misär?

Att jobba när man är sjuk (smittar andra) eller mer än man orkar, är bara korkat imho.

 

[bettysmatte]

En del kanske inte är så plikttrogna som jag.

Plikttrogen är toppen. Det är jag också. Det var fruktansvärt svårt för mig att acceptera att jag skulle vara hemma med milda förkylningssymtom under pandemin.

MEN att jobba mindre än 100% har inget med att vara plikttrogen att göra. Om man har en överenskommen tjänstgöringsgrad på, säg, 50% så är det ju det man ska göra. Någon annan får en chans att jobba de andra 50 procenten. Du ska bara vara trogen dina 50%.

Om man har en rak och ärlig kommunikation med sin arbetsgivare brukar de flesta rimliga önskemål uppfyllas, som t.ex. att ta ledigt för att gå till doktor/psykolog/naprapat/tandläkare eller till och med veterinär.

 

[Pratsch]

Det jag upplever tar mycket plats är post och förpackningar.

Fråga dig själv om du måste sopsortera? Jag slutade sopsortera en period när jag hade väldigt begränsad ork, allt åkte i brännbart.

 

[Wille]

Det är ju jättebra att du är plikttrogen! Det är jag också ska tilläggas. Men vissa dagar går det liksom inte det är stopp bara. Men då tänker jag på dagen innan då jag lyckades göra x eller y. Klart det är trist men vad göra?

Grejen är väl att jag kan pressa mig att jobba.

Vem tackar dig för att du är plikttrogen till den milda grad att följden blir att du bor i en illaluktande misär?

Att jobba när man är sjuk (smittar andra) eller mer än man orkar, är bara korkat imho.

Ingen. Men det är ingen mer än jag som märker misären. Jag släpper inte in folk i sådana lägen.

Du menar minus den typ oändliga skaran som bränner ut sig?

Har själv fått diagnosen utmattningdepression för cirka 5 år sedan, men blev ändå inte så hårt drabbad som andra blivit. De som är hårt drabbade, kan ju inte mer än deras förmåga medger.

 

[Wille]

Fråga dig själv om du måste sopsortera? Jag slutade sopsortera en period när jag hade väldigt begränsad ork, allt åkte i brännbart.

Ja, absolut. Det är inte svårare att sortera än att slänga allt på samma ställe.