Jobbar ju med att söva folks pälsklingar och det är ytterst sällan det går på tok med en i övrigt frisk hund. Faktiskt sällan det går på tok även med de som man söver med motiveringen "det finns en risk att den dör i narkos men om vi inte opererar dör den garanterat".*länk borttagen av moderator*
Om en vecka ska Billy opereras.
Vid röntgen syntes många (!) urinstenar i olika storlekar.
Det finns flera olika typer av urinsten, och det går inte att avgöra vilken sort han har eftersom han inte har kristaller i urinen, inte heller något knasigt ph-värde. De ska alltså plockas ut och skickas på analys.
Blodet i urinen beror antagligen på att stenarna retar slemhinnan på något sätt.
Vi gjorde inget ultraljud av prostatan, men den kändes inte förstorad eller konstig, men var eventuellt lite "påsig".
Billy har varit en sån stjärna hos veterinären. Han är trevlig och trygg och finner sig i alla situationer. Undersökning och visitering, prostatakoll, röntgen (utan matte!) och blodprov - inga problem! Billy är BÄST!
MEN... Jag tycker att narkos är jätteläskigt. Alltså jätteläskigt. Ont bråd död-läskigt. Han kommer att vara sövd i ungefär 2 timmar, och operationen går ganska snabbt. Det känns ändå jobbigt, men jag tänker att han är stark och frisk, han är i fin form.
Har ni några solskenshistorier vill jag mer än gärna ta del av dem.
Det kommer alldeles säkert ett gå bra. Att ta ur urinsten är en relativt enkel och liten operation. Visst går man in i buken, men man behöver inte gräva runt utan lyfter enkelt upp urinblåsan.