Görel
Moderator
Jag som har haft en häst som inte kunde vara ensam vare sig ute eller inne efter ett trauma (stallet hon stod i var ihopbyggt med ett ridhus som rasade ihop totalt p g a snö på natten när hästarna var inne) var alltid tydlig med det när vi letade stallplats. Det gick inte att träna bort men hon blev mindre stirrig med tiden. De sista knappa tio åren av sitt liv hade hon sällskap av minst en av sina avkommor vilket blev en stor trygghet för mig som hästägare. Under flera år gick hon med båda sina döttrar och då passade jag på att ensamhetsträna en av ungarna medan den andra höll mamma sällskap.
Idag har jag kvar yngsta dottern som klarar av att vara ensam i hagen, även om hon gärna gnäggar och påpekar att hon inte är helt nöjd med situationen så är hon still och springer inte som hennes mamma gjorde.
Idag har jag kvar yngsta dottern som klarar av att vara ensam i hagen, även om hon gärna gnäggar och påpekar att hon inte är helt nöjd med situationen så är hon still och springer inte som hennes mamma gjorde.