Utmaning: Passivitet/ensamhetsträning med extremstörning.

[Migo]

Sv: Utmaning: Passivitet/ensamhetsträning med extremstörning.

Han tycker nog inte att det är onödigt, däremot verkar han inte förstå hur mycket man faktiskt kan påverka med hjälp av träning.

Men inser att något drastiskt måste ändras, för våran relations skull om inte annat. Frågan är hur man lägger upp det utan att knäcka honom fullständigt, jag har försökt vara diplomatisk i ett halvår nu...

 

[Blandrastik]

Sv: Utmaning: Passivitet/ensamhetsträning med extremstörning.

Klassikern är ju att ta utifrån dig själv.

"Jag mår dåligt när...."
"Jag behöver din hjälp för att...."

Jag är ingen pedagog, men man skulle ju vilja veta om han tycker att hela situationen bara är guld och gröna skogar? Eller om det rent utav skulle kunna vara nån liiiten liiiiten sak han skulle vilja ändra på?

Om han då så mycket som antyder det här med hundarna är bara att bita sig fast. "Du tycker alltså att det är lite jobbigt när....?"
"Vad tror du skulle behövas för att göra situationen bättre?"

Fast relationer är så jäkla svårt. Jag tillhör dem som har ambitionen att vara veckans pedagog sen slutar det ett "om du inte får käft och lugn på dina hundar så ..."

 

[Och_Aye]

Sv: Utmaning: Passivitet/ensamhetsträning med extremstörning.

Han tycker nog inte att det är onödigt, däremot verkar han inte förstå hur mycket man faktiskt kan påverka med hjälp av träning.

Men inser att något drastiskt måste ändras, för våran relations skull om inte annat. Frågan är hur man lägger upp det utan att knäcka honom fullständigt, jag har försökt vara diplomatisk i ett halvår nu...

Förstår att du vill vara diplomatisk, men någonstans (iaf efter ett halvår) kanske det är dags att förklara mycket tydligt att det är viktigt för dig? Alltså att han kanske kan tänka sig att jobba lite med problemen för din skull. Ni lever ju ändå ihop och är kära och allt; han borde ju vilja göra allt han kan för att du och dina ögonstenar ska ha det bra, tänker jag ändå?

Eller så får ni skaffa större hus och bygga ljudisolerat.

Jag hade en något liknande situation med min sambo precis i början. Han förstod inte hur känslig min BC är för (verbala) korrigeringar och tillsägelser. Jag förklarade lugnt och fint att hon är känslig; och han började självmant titta efter hur jag pratar med henne och efter bara någon vecka ändrade han attityd helt och hållet. Från att ha kommit från en familj där man fräser när hundarna gör fel, till att vara världens goaste med min hund. Gör hon någon miss säger han bara i väldigt snäll ton att "Men du, prinsessan, så är det väl bara valpar som gör?" och så kramas dom lite. Han märkte ju snabbt dels att det känns tryggt och fint för mig och dels att det faktiskt fungerar. Det finns helt enkelt inget behov av att ha någon allvarlig ton mot henne, hon lyssnar ju perfekt på en vänlig och trevlig kommunikation.

Hade han fortsatt att påverka min hund negativt utan att vilja ändra på det hade jag nog blivit jätteledsen. Jag älskar min lilla hund och hade haft svårt att se honom hantera henne på ett sätt som jag inte trivs med. Hon är viktig för mig - därför lyssnar han på mig.

 

[Migo]

Sv: Utmaning: Passivitet/ensamhetsträning med extremstörning.

Jag funderar på möjligheten för din sambo att träna någon annan sport med hundarna.
Vem vet, han kanske tänder till ordentligt på något mer lättsamt som rallylydnad, eller tävlingsmänniskan i honom kommer fram om han får träna lydnad?
Om hans egna hundar inte passar för den typen av träning kanske han kan få testa lite med Boss? (Visst var det väl han som inte fick valla mer?)
Då kan han få känna på känslan av att träna med en lättlärd och engagerad hund och han får mer känsla för hur hundarna bör bete sig.

Kanske?

Han är som sagt ganska ointresserad av själva tränandet, det han tycker är kul är att ha med hund på naturupplevelser (vandringar, körning). Han saknar helt och hållet tävlingsinstinkt och hatar detaljträning (håller hellre fast hunden när bärväskorna ska sättas på, än lär den stå stilla).
En av hans tre hundar kommer på inkallning, han har haft samtliga från valpålder, tre är egenuppfödda av honom och hans dåvarande sambo.

Ingen av mina tre jobbar för andra förare, annat än enstaka trick om man håller godiset framför dem. De går inte ens ut genom dörren när sambon ger frikommando

Han schäfer är verkligen jättetacksam att träna med, smart, förig och väldigt kär i sin husse. Det som behövs där är lite träningsdisciplin och ambition från husses sida. Tog med dem till hundcampus en heldag och det gick jättebra, men husse skäms över att hunden är ouppfostrad och orkar inte lägga två strån i kors för att fortsätta med de övningar som de fick med sig i läxa.

Enklast skulle det nog vara att faktiskt ta beslut om att avliva/omplacera tikarna, så att han bara behöver ägna sig åt en hund. Tror dock att det sitter lååååångt inne...

 

[Migo]

Sv: Utmaning: Passivitet/ensamhetsträning med extremstörning.

Jag är ingen pedagog, men man skulle ju vilja veta om han tycker att hela situationen bara är guld och gröna skogar? Eller om det rent utav skulle kunna vara nån liiiten liiiiten sak han skulle vilja ändra på?

Om han då så mycket som antyder det här med hundarna är bara att bita sig fast. "Du tycker alltså att det är lite jobbigt när....?"
"Vad tror du skulle behövas för att göra situationen bättre?"

Fast relationer är så jäkla svårt. Jag tillhör dem som har ambitionen att vara veckans pedagog sen slutar det ett "om du inte får käft och lugn på dina hundar så ..."

Jag tror att han egentligen skäms som fan, känner total prestationsångest och verkligen grämer sig för att han inte gör mer med dem. Vilket gör det ännu svårare att faktiskt påpeka att det inte fungerar.

Senast igår så var jag så förbannad att det nog gränsade till elakt när vi pratade om promenadförsöket. I min värld lär man hunden att gå rakt framåt i koppel på tre minuter (den SKA dra i snöret= ännu enklare), men han tycker att han gör framsteg med samojeden när hon efter x antal mil iaf inte snurrar runt sig själv...

Gud vad jag klagar, tack för att ni står ut

 

[Sleepy]

Sv: Utmaning: Passivitet/ensamhetsträning med extremstörning.

Satt o tittade på det här klippet: http://www.youtube.com/watch?v=1Dwmu5Jyd2E

Är man van vid att det är så här hundarna är och att det är det normala och att de bara är glada och ivriga - så är det ett väldigt långt steg till hur du gör med dina hundar; hur du tränar och vad du förväntar dig av dem. Det är nog första steget, att inse hur långt ifrån varandra ni är i tänket.

Alla har ju sitt sätt att ha hund och det är ju ok, så länge hundarna mår bra och det inte går ut över någon annan. Jag tror det ni behöver hitta är former att kompromissa. Förvänta dig inte att han ska nå till ditt synsätt och träningstänk till 100%. Försök istället att resonera kring hur ni kan lösa det då ni faktiskt ska umgås med hundarna tillsammans osv. Ska ni kunna promenera tillsammans så måste han ha bättre koll på sina, så att dina inte kommer till skada. Vill ha ha hjälp och idéer om hur han kan lösa det så finns du ju där. Annars kan han ju göra på sitt sätt så länge han får det att fungera. Eller så får ni låta bli gemensamma promenader. Osv.

Försök mötas halvvägs.

 

[skuggi]

Sv: Utmaning: Passivitet/ensamhetsträning med extremstörning.

Har inget konstruktivt alls att komma med, undrar lite hur du orkar?
Kommer han orka engagera sig på det viset du vill tro?

Att bli medveten om sin kropp och sina signaler är ett JÄTTEjobb för vissa, själv blir jag helt SLUT när jag försöker. När det gäller hästarna har jag iaf mer ork eftersom att motivationen är högre där, med vovve har jag helt slött insett att jag är en vanlig enkel hobbyhundägare
Jag skulle aldrig orka med om min man försökte få mig att ändra mig där, jag ger redan det jag har liksom.

Det är svårt att ändra människor, och jag vet inte om man borde försöka ens? *filosoferar nu*
Som med allt annat, man har vänner som blir ihop med killar som de egentligen inte tycker är helt "rätt" men som de har tänkt sig ändra på.
Brukar sluta med tråkigheter, man vill inte bli ändrad på tror jag. Jag vill iaf inte bli ändrad på annat än om jag själv kommer på idén.
Om du förstår hur jag tänker?

 

[Bewildered]

Sv: Utmaning: Passivitet/ensamhetsträning med extremstörning.

Forst sa skaffar du en schafer... sen sitter du tillbaka lutad och vantar nar han inte lyssnar pa "korrigera nar han hoppar". Snart nog kommer schafern chippa en av hans tander i gladjepuss vid hopp - dar schafern glommer falla ut tungan.

Sen vantar du nagra ar. Skaffar en andra schafer, som biter i allt. Sag at honom att inte leka med hunden nar den kommer upp och bits utan att i stallet saga Nej, leksak. Och var konsekvent, kara husse! ..sen vantar du pa att schafer nummer Tva drar sonder hans skjorta. (Viktiga ar att du inte styr upp hunden utan avvaktar tills hunden har visat husse Varfor Matte satter ner vissa regler).

*vissel*

skamt o sido, det kan vara jattefrustrerande att bo ihop med nagon med annat tankande. Verkligen. Husses inkonsekvens har kan driva mig halvt till vansinne ibland. Vi har ju med delad flock, jag kor avslappning ute med "storning" (husses hundar...) dagligen med den nya ynglingen. Terriern ignorerar stressiga/skalliga/brotiga hundar. "Gamle" schafern vaxte upp med dom med "Asch, skit i det" sa han bryr sig inte sardeles for det mesta. Samma galler bckorsningen. Har ylas det inte i huset om utehundarna ylar MEN de ar ju x antal meter fran huset och inte pa nedervaningen...

forstar verkligen att det gar dig pa nerverna... absolut. Det jag kan saga ar att iaf min make "came around" nar han borjade marka hur mycket lattare mina hundar ar att hantera, ta till vetten, kalla tillbaka. Tid och mer Tid... funkar inte att saga "du gor fel!"... hade jag forsokt med det har hade jag mott haaart motstand, utan forklara lite fint for honom har att jag ar liten, mina hundar stora, darfor far de inte gora vissa saker... eller stressa upp sig eller..

eh ja... sadar... *host* karlar kan vara lite troga ibland.

 

[Sleepy]

Sv: Utmaning: Passivitet/ensamhetsträning med extremstörning.

Han är som sagt ganska ointresserad av själva tränandet, det han tycker är kul är att ha med hund på naturupplevelser (vandringar, körning). Han saknar helt och hållet tävlingsinstinkt och hatar detaljträning (håller hellre fast hunden när bärväskorna ska sättas på, än lär den stå stilla).

Han schäfer är verkligen jättetacksam att träna med, smart, förig och väldigt kär i sin husse. Det som behövs där är lite träningsdisciplin och ambition från husses sida.

Det du måste tänka på själv är nog att hans hundar är hans - och att han har rätt att bara njuta av dem som de är och vandra med dem etc. Alla är inte tävlings/detaljinriktade utan nöjer sig med lite trivselnivå. Svårt för dig när du ser potential och möjligheter till förbättring och vet hur du tycker han borde göra - men det är ju hans liv och hans hundar. Det enda som krävs från dig är ju att du accepterar dem/honom och i bästa fall tycker om dem/honom som de är.

Saker som att hålla i hunden istället för att lära den att stå stilla behöver du ju inte engagera dig i egentligen, så länge det är husse som ska sätta på väskorna osv.

Däremot sånt där du direkt berörs och dina hundar kommer i kläm, där måste ni ju försöka mötas.

 

[Migo]

Sv: Utmaning: Passivitet/ensamhetsträning med extremstörning.

Snart nog kommer schafern chippa en av hans tander i gladjepuss vid hopp - dar schafern glommer falla ut tungan.

Hans ena framtand är lagad två gånger pga hans ena hoppande schäferblandis. Han tycker att min Boss (som är väluppfostrad eftersom jag var singel när han var valp/unghund ) är tråkig och opersonlig. Glada hundar ska tydligen hoppa och låta. Ingen av hans hundar hoppar på mig, det tror han beror på att de inte gillar mig eftersom jag ställer krav

Trötter: Om du läser lite så ser du att jag inte alls försöker få husse att träna med sina hundar. Tråden handlar om hur jag ska arbeta med mina hundar för att minimera "skadan" som blir av att ha stressade hundar i omgivningen. Att jag ser potential i hundarna är verkligen inga problem - eftersom inte jag heller är någon tävingsmänniska. Ingen av hans hundar är aktuella i "min" gren Svaret att hans hund är förig och trevlig handlade om att han knappast behöver testa en annan hund för att få uppleva snabb inlärning och bra samarbete.

Sen låter det kanske lite värre än det är, eftersom mina hundar är med mig 24/7 och vi ytterst sällan aktiverar eller promenerar hundarna tillsammans så träffas de knappt.

 

[Migo]

Sv: Utmaning: Passivitet/ensamhetsträning med extremstörning.

Som sagt så är jag möjligen lite besviken över att inte kunna bolla mer träningstänk än vad vi gör, men har inga ambitioner att ändra hans förhållande till hundträning. Jag har accepterat att småbröderna kommer hoppa i knät vid bordet och att han måste tjuvhålla sina för att få på dem selarna.

Sen är det lite skillnad på att vara hobbyhundägare med en eller två småhundar utan starkare drifter eller aktiveringsbehov, och att vara hobbyhundägare med flera stora (30-45 kg) driftstarka brukshundar (en schäfer, 2x schäfer/samojedblandisar samt en ren samojed). Det blir lite större konsekvenser när hans hundar kommer lösa och jagar fåren än om cockerpoon kommer lös och skrämmer höns

 

[Hyacinth]

Sv: Utmaning: Passivitet/ensamhetsträning med extremstörning.

Det jag tycker du ska fokusera på är att en viss disciplin skulle göra att ni kan umgås mer. Promenera, köra osv.
Att ni skulle kunna ha roligare, och ni skulle slippa lämna hundarna i bilen är du gör ngt annat.

 

[Bewildered]

Sv: Utmaning: Passivitet/ensamhetsträning med extremstörning.

*fniss* klart det ar for att dom inte gillar dig

ptja, svart att rada, kan relatera som sagt.. lol Tvingar med honom da och da pa hundrelaterade grejer och det har helt plotsligt trillat ner att "det hade ju varit nyttigt for den och den att haka pa pa det och det!" eller "Det hade varit roligt att testa det med den och den"... sa kanske forsoka fa ut honom ur hans sakerhets zon och in nagot llite "gemensamt" med fokus pa skojjigt?

 

[Migo]

Sv: Utmaning: Passivitet/ensamhetsträning med extremstörning.

Det jag tycker du ska fokusera på är att en viss disciplin skulle göra att ni kan umgås mer. Promenera, köra osv.
Att ni skulle kunna ha roligare, och ni skulle slippa lämna hundarna i bilen är du gör ngt annat.

Jag hänger inte riktigt med på vad du menar? Vi har ju flera saker som båda gör med hundarna (dragträning, spår/sök på hobbynivå, långpromenader och vandringar) men hans hundar är i dagsläget en hälsorisk för mina, och vi gör det därför inte tillsammans. Jag kan aldrig träna mina att ständigt hålla sig ur vägen för bulldozerhundar som springer rakt över dem på smala skogsstigar, och husse ser inte bulldozerbeteendet som ett problem.

 

[hastflicka]

Sv: Utmaning: Passivitet/ensamhetsträning med extremstörning.

<snip>
husse ser inte bulldozerbeteendet som ett problem.

Det har ar problemet. Antingen ar han ovanligt trog och kortsynt, eller ocksa ar han medvetet obtuse och bara vill inte lagga ned den tid och konsekvens det handlar om att andra deras beende.
I vilket fall maste han ju inse att en hund som far over en mindre som en bulldozer ar ett problem ... liksom det skulle vara ett problem med en nio-arig pojke som gjor det med en 5-aring. Nagonstans maste ju den storre starkare vara den som beharskar sitt beteende atminstone sa den mindre inte blir skadad.

Miss Mandy brukade ga promenader med en papillon i skogen i Sverige och sprang som en galning ... fram och tillbaka bredvid och forbi den lilla vilket bara det blev lite for mycket ibland sa vi fick dampa henne sa den lilla vagade ga ordentligt.

 

[Migo]

Sv: Utmaning: Passivitet/ensamhetsträning med extremstörning.

Prick på!

Så hur lägger man upp det utan att låta anklagande, och med bra, pedagogiska träningstips?

Husse vill träna positivt, så tar inte till sig råd som går ut på att "säga till på skarpen" eller "sätta gränser".

 

[hastflicka]

Sv: Utmaning: Passivitet/ensamhetsträning med extremstörning.

Det ar ju jatte bra att husse vill trana positivt ... men kan han inte fa sin hund att uppfora sig med positiva medel och inte vill saga ifran finns ju bara koppel kvar. Du har dina hundar losa och han far ha sin/sina kopplade pa gemensamma ovningar.

Jag vet att det ar svart men jag skulle ta ett jatte stort andetag och tanka lugna tankar ... sedan satta mig ner med husse och lagga upp vissa grundlaggande krav. "Jag kan inte acceptera att min hund blir skadad, men vill sa himla gjarna gjora det har med dig och dina hundar ... Det har ar mitt forslag."

 

[Sleepy]

Sv: Utmaning: Passivitet/ensamhetsträning med extremstörning.

jag inte alls försöker få husse att träna med sina hundar... Så hur lägger man upp det utan att låta anklagande, och med bra, pedagogiska träningstips?

Först måste han se ett behov.

 

[hastflicka]

Sv: Utmaning: Passivitet/ensamhetsträning med extremstörning.

Fast husse behover bara see ett behov att ha frid hemma med Migo, inte egentligen ett behov att trana hund.

Jag tror att LUGN och djupandning ar det som galler for Migo och att helt enkelt satta sig ner och kompromissa. Migo far kanske avsta fran att ha sina hundar med i vissa sammanhang for att husse ska ta tag i sina i andra sammanhang. Det viktigaste ar nog dock att inte bli emotionell och lata anklagande eller som att husse gjor fel, utan att man far fram att "VI har ett problem, hur ska vi losa det?" for problemet ar ju att de tycker olika.

Maken vaxte upp med hund men har inget intresse for att trana sa vi har nu gatt igenom att for att det ska funka med valpis ar det jag som bestammer ... 100% och alltid. Sager jag att husse inte far gosa just da far inte husse gosa da. Husse har lovat och jag hotade ...errr, forklarade att annars far han ta hand om traningen sjalv.

 

[Sleepy]

Sv: Utmaning: Passivitet/ensamhetsträning med extremstörning.

Fast husse behover bara see ett behov att ha frid hemma med Migo, inte egentligen ett behov att trana hund.

Precis så.

De delar av hans hundhållning som direkt påverkar hennes liv negativt är där man måste försöka hitta en väg att gå tillsammans.

När han har insett behovet kan han börja fundera på hur han ska lösa det.