Migo
Trådstartare
Efter några månader har jag insett att jag inte kommer få sambon att lära sina hundar uppföra sig som folk(
), utan det blir upp till mig att lära mina hundar stå ut med yl/stresspellarna vi delar hem med.
Husse har fyra hundar som används uteslutande till dragträning. Jag har fått dem att varva ner så pass i vardagen att de är lugna och tysta i hundgården, men så fort husse (= skojiga saker) kommer/gör något med dem så låter de som en halv kennel. Om man tar ut någon av dem och lämnar de andra så ylar de kvarvarande. Han upplever själv inte att det är något problem och anser att det är normalt beteende. Tre av dem bor ute dygnet runt, den fjärde sover inne på nätterna. Hundhuset är våningen under vår bostad, mycket lyhört.
Jag har tre hundar, förvisso stresskänsliga men så länge hans hundar är tysta och/eller jag är hemma så är mina lugnet själva och märks knappt inomhus. Jag lämnar inte någon av mina hemma om jag vet att han kommer gå ut med delar av sin grupp, eftersom jag vet att mina då tar efter ylandet/stressen. Jag går heller inte på promenader tillsammans med hans hundar, eftersom ffa två av dem de hoppar och far i kopplet och låter som brandlarm hela promenaderna. Vi har tom slutat dragträna ihop eftersom hans spann spinner igång mina hundar till okontaktbarhet...
Idag försökte vi ta en promenad tillsammans med varsin hund, jag med Boss lös och ambitionen att göra lite kontaktövningar och annat stillsamt på promenad, och han med samojed som drog däck. Så fort vi är närmare varandra än 5 meter så kastar sig samojeden över Boss och fäller honom med draglinan, så innan vi ens kom till brevlådorna gav jag upp och gick hem med min då låga och ganska ömma hund. Husse hinner/kan inte reagera i tid för att hindra sin hund från att fara rakt över min (som gick "fot").
Nu har jag gnällt klart och återkommer till utmaningen: Hur ska jag kunna jobba mina hundar stabila nog att kunna ligga kvar hemma trots ylande?
Kunna vara passiva och trygga när vi spänner på draglinorna trots att hans vrålar runt som de gör?
Är det att jobba en hund i taget med störning som gäller? Är det ens möjligt att få hundarna stabila nog att inte dras med i ett flockyl?
Husse och jag har lite olika syn på vad osm är en glad/stressad/övertaggad hund, och vad man får göra för att få tillbaka kontaktbarheten. Jag får alltså inte rya åt hans hundar och han tycker att jag är taskig mot mina som inte låter dem gå upp i tokstress. Det är inte alltid lätt att leva ihop och dela huvudintresse men inte grundfilosofi
), utan det blir upp till mig att lära mina hundar stå ut med yl/stresspellarna vi delar hem med. Husse har fyra hundar som används uteslutande till dragträning. Jag har fått dem att varva ner så pass i vardagen att de är lugna och tysta i hundgården, men så fort husse (= skojiga saker) kommer/gör något med dem så låter de som en halv kennel. Om man tar ut någon av dem och lämnar de andra så ylar de kvarvarande. Han upplever själv inte att det är något problem och anser att det är normalt beteende. Tre av dem bor ute dygnet runt, den fjärde sover inne på nätterna. Hundhuset är våningen under vår bostad, mycket lyhört.
Jag har tre hundar, förvisso stresskänsliga men så länge hans hundar är tysta och/eller jag är hemma så är mina lugnet själva och märks knappt inomhus. Jag lämnar inte någon av mina hemma om jag vet att han kommer gå ut med delar av sin grupp, eftersom jag vet att mina då tar efter ylandet/stressen. Jag går heller inte på promenader tillsammans med hans hundar, eftersom ffa två av dem de hoppar och far i kopplet och låter som brandlarm hela promenaderna. Vi har tom slutat dragträna ihop eftersom hans spann spinner igång mina hundar till okontaktbarhet...
Idag försökte vi ta en promenad tillsammans med varsin hund, jag med Boss lös och ambitionen att göra lite kontaktövningar och annat stillsamt på promenad, och han med samojed som drog däck. Så fort vi är närmare varandra än 5 meter så kastar sig samojeden över Boss och fäller honom med draglinan, så innan vi ens kom till brevlådorna gav jag upp och gick hem med min då låga och ganska ömma hund. Husse hinner/kan inte reagera i tid för att hindra sin hund från att fara rakt över min (som gick "fot").
Nu har jag gnällt klart och återkommer till utmaningen: Hur ska jag kunna jobba mina hundar stabila nog att kunna ligga kvar hemma trots ylande?
Kunna vara passiva och trygga när vi spänner på draglinorna trots att hans vrålar runt som de gör?
Är det att jobba en hund i taget med störning som gäller? Är det ens möjligt att få hundarna stabila nog att inte dras med i ett flockyl?
Husse och jag har lite olika syn på vad osm är en glad/stressad/övertaggad hund, och vad man får göra för att få tillbaka kontaktbarheten. Jag får alltså inte rya åt hans hundar och han tycker att jag är taskig mot mina som inte låter dem gå upp i tokstress. Det är inte alltid lätt att leva ihop och dela huvudintresse men inte grundfilosofi
Senast ändrad:
