Utmana varandra?

[GoddessOfLove]

Re: Drottningar av ensampromenerandet!!!

diverse stegringar, enda stället som passade att gå emot var stalldörren

 

[mian1]

Re: Drottningar av ensampromenerandet!!!

Men sån var min häst också tills hon plötsligt själv kom på vad det var jag ville. Även i stallet vi hade henne installad i innan vi flyttade hit så fanns där till en början en magisk gräns - "smärtgränsen". Längre än till en speciell brevlåda kunde hon bara inte tänka sig att gå! Punkt!!!
Fram till brevlådan gick utmärkt, sedan blev det stopp. Bara tanken på att behöva passera den där gränsen fick henne att stegra, hoppa upp och ner, försöka slänga sig handlöst åt ena eller andra hållet osv.
Sen en dag så släppte det och hon passerade helt utan protester eller att ens visa en min av att det skulle vara läskigt att gå förbi "smärtgränsen".
Så var det denna gången också. Vid exakt en björk så var det bara stopp! Och efter två veckors istid då hon fick fundera över vad jag tänkte göra med henne när jag ville tvinga henne från flocken och ut i vildmarken där tigrar och krokodiler vill äta hennes mjälla kropp så kom hon på att jag bara ville promenera lite med henne. Och promenader är ju kul och inte otäckt.

Nu går det! Fast det var ju ett par dagar sen sist och i dag har jag kollat att isen börjar släppa i vägkanterna så jag hoppas att jag hinner i morgon. Innan fredag kväll ska vi i alla fall ha provat en gång till för att förvissa oss om att det nu går att gå hela vägen till "punkt B".

 

[yatlah]

kom en bit på väg

Tja, jag kom så långt idag att jag har gått med hästen förbi hästarna. Det var inte i samförstånd, det var inte roligt, utan ömsesidig irritation, han var lätt stökig. Förlänger min egen utmaning vidare, tills jag knäckt den här nöten. Fortsätter imorgon, det brukar bli så här när jag dessutom inte hållit på på några dagar. Då blir han kejsaren av portugallien eller nåt. Så det är bara att fortsätta. För min del.
Positivt dock att han lyssnar alls , jag resonerar som så att kan jag inte gå lugnt förbi, så hur fan ska jag kunna rida.

 

[yatlah]

Förlängd deadline?

Vad säger du Mian kan vi förlänga en vecka?
Jag skulle behöva det. JAG VÄGRAR GE UPP men det är först nu jag kan gå på benet igen.

 

[mian1]

Re: Förlängd deadline?

Varför inte? Jag kan ju mäta upp en punkt C eller bara öva mig bättre på ensamledning. Alternativt att leda lika många steg åt något annat håll. Nu är ju ingen lätt årstid att öva heller. Jag vill helst inte gå ut alls om det är under noll grader

 

[GoddessOfLove]

Re: Drottningar av ensampromenerandet!!!

Jag kräver också en vecka till!
Igår (jag vet en dag försent ) så kom vi iväg
Jag satt upp o låtsades som de regnade o hon gick på, men när vi kom upp för backen så kom hon på att vi var ovänner o satte igång.
hade precis lyckats övertyga henne o gå framåt (såg ut såhär ) varpå tre små grabbar på pulkor kastade sig tjutande nerför backen
de var ganska kallt o hård snö, så de lät ordentligt
galopp på stället med diverse försök till att bocka av mig hem... gick inte direkt fort, skritttempo, men de va halt o galoppera på stället nedför backen
o inte kunde jag vända o försöka gå vidare, vettskrämd var hon o dessutom kom det en bil som låg i arslet på oss

ja tjena tänkte jag, nu är hon inte bara jävlig, nu är hon rädd också för den backen kom vi inte upp... in i ridhuset o galopp, galopp, galopp. inte på långa tyglar, men hon fick bestämma tempot. tyvärr blev hon aldrig trött, eller trött blev hon nog, blåste ordentligt, men hon slutade inte springa förens jag sa åt henne. red bort åt andra hållet o tänkte lura henne o rida runt. red bort en bit o skulle rida över järnvägen. jippie, vad möter vi när vi kommer upp till där vi kan gå över om inte ett tåg. o dessutom en bil som kom mot oss
efter lite rodeo gick vi över. gick sedan längs raksträckan bredvid spåret ner till ett annat stall, förbi en av deras hagar, o sen tillbaka (orkade inte rida runt i skogen, det var dessutom mörkt). när jag går tillbaka på raksträckan, vad kommer då?
ett tåg såklart
bakifrån också, försöker få in henne på avtagsvägen, men de ville hon inte såklart. kom en bil bakom oss också vände henne så hon såg tåget iaf, så fort hon fick syn på det så tvärvände hon sen började vi igen. galopp på stället (lr sakta framåt) med diverse bockningar o försök att få över mej. tjoho
hon lugnar ner sej, vi kommer över. går förbi stallet o till backen. o hon stannar. får upp henne för backen genom att skänkelvika henne fram o tillbaka. kommer upp, o då möter vi grabbarna komma gåendes med pulka. tjoho, lyckas övertyga henne om att de inte är något farligt o vi kommer iväg
vi får ett litet stopp till på vägen, då de luktar rök riktigt ordentligt (nån som eldar) o rök är grisan inte lite rädd för. men jag lyckas övertyga henne att gå vidare, sen var de lugnt.
hon skrittar på ordentligt med öronen framåt, suck

kan lägga till att jag fuskade också. hade en snodd på henne (inte hårt spänd, hon gick utan att den var spänd, med huvudet en bra bit ovanför lod) men kunde inte slå upp huvudet o tvärvända

idag fick hon även gå ut i hagen igen. tjoho.

 

[Sablar22]

Underbar idé.

Jag hakar på med följande:
Steg 1.
Att på något vis få hästen att lämna gården utan sällskap och utan stegringar.
(promenad, tömkörning el ridning)

Det största problemet är att hon är för hemkär
och då står man gärna på två bakben för att matte
verkligen ska förstå hur äckligt det är att vara ute själv.

 

[yatlah]

Re: Drottningar av ensampromenerandet!!!

Jag har också fuskat, promenerat med träns inte grimma, eller repgrimma. Det var lite lättare. Men det stora utmaningshållet har jag inte gått, för ditåt kommer man inte nu för det är rena skridskobanan, men gått iskogen. Det var först sista biten han kändes okej, så jag har verkligen ett ledarskapsproblem som beror på mig själv. Men det är bara att kämpa på.