Mina kollegor och jag kommer från totalt 6 olika länder, så det tenderar att bli väldigt intressanta diskussioner om kulturella skillnader på luncherna. Oftast (men inte alltid!) resulterar det här i att jag känner mig nästan pinsamt priviligerad över att komma från ett så "bra" land som Sverige, men det är kanske en diskussion för en annan tråd...
Nåja, den här veckan har vi pratat mycket om utbildning och sättet det hanteras på i våra olika länder. Det är så fascinerande tycker jag, att inse hur fullständigt olika våra första 12 skolår varit men att vi ändå kan arbeta och lära oss tillsammans. Det var framförallt några punkter som vi skilde oss väldigt mycket på, och som jag skulle vilja höra andras tankar om...
- I Kroatien är latin fortfarande ett obligatoriskt ämne i skolan. I Nederländerna erbjuds elever att läsa antik grekiska. Jag tycker att det är tokigt, och att man kan lägga den tiden och energin på att odla fram kunskaper som är betydligt mer användbara i dagens samhälle. Nog för att jag förstår att det kan underlätta lite om man en dag vill läsa t.ex. medicin, lingvistik eller juridik (?), men de är ju trots allt rätt smala områden. Kan de här ha att göra med landets mer nära relation till religion och historia?
- I Portugal går dina gymnasiebetyg ut efter två år, så har du inte sökt och börjat på universitetet tills dess får du sitta om de nationella slutproven för de sista två till tre åren i skolan. Här ser jag logiken, att man inte vill att folk ska driva runt och kosta pengar, men kan ändå tycka att det sätter onödigt mycket press på att 18-åringar ska veta vad de vill i livet. Universitetet kostar dessutom, så börjar man läsa "fel" utbildning och hoppar av förlorar man både tid och pengar. Hade en liknande regel fast med 5 års-gräns kanske varit bättre?
- I Nederländerna börjar man skolan när man är fyra, och man kan få underkänt i det året vilket innebär att man slutar skolan när man är 19 istället för 18. Min kollega betonade att det är ovanligt att bli underkänd de första åren, och att det då mest bara beror på sen utveckling, men ändå. Jag kan tycka att det kanske är bättre att låta alla vänta ett par år till innan man drar igång med utbildning, så minskar risken för att inte alla är "där" i utvecklingen än. Det här med att börja skolan vid 4-5 års ålder är väl rätt vanligt i världen tror jag, och jag förstår inte varför?
- I Kroatien har varje universitets fakultet s.k. "entry exams" som man måste klara för att komma in. Det räcker alltså inte med att man har bra betyg, utan man måste även klara en individuell tenta för ämnet man tänkt studera. Detta för att säkerställa att alla som börjar kursen har likvärdiga kunskaper. Hur löser vi det i Sverige? Det närmsta jag kom att tänka på var de nationella proven och högskoleprovet, men de är ju inte alls relevanta eller obligatoriska på samma sätt.
- Överlag är folk ofta chockade över att vi inte bara har gratis utbildning i Sverige, utan att vi dessutom får betalt för det (studiebidrag)! Mina kollegor verkade tycka att det ökar riskerna för att folk inte tar det på allvar, för att man pluggar bara för att man inte kan komma på något annat att göra, medan jag tycker att all utbildning är bra utbildning och att lite extra incitament inte skadar såvida landet har råd med det. Det är väl mest det sistnämnda som är problemet dock antar jag; att få länder har pengar till sådant, av olika anledningar.
Vad tänker ni? Var har jag tänkt fel? Vilka andra infallsvinklar kan ni ge mig?
Jag vill förresten lägga in en brasklapp för att det här alltså är baserat på en diskussion med enskilda individer, och reservera mig för att det inte är likadant över hela landet eller att något nyligen uppdaterats, osv.
Nåja, den här veckan har vi pratat mycket om utbildning och sättet det hanteras på i våra olika länder. Det är så fascinerande tycker jag, att inse hur fullständigt olika våra första 12 skolår varit men att vi ändå kan arbeta och lära oss tillsammans. Det var framförallt några punkter som vi skilde oss väldigt mycket på, och som jag skulle vilja höra andras tankar om...
- I Kroatien är latin fortfarande ett obligatoriskt ämne i skolan. I Nederländerna erbjuds elever att läsa antik grekiska. Jag tycker att det är tokigt, och att man kan lägga den tiden och energin på att odla fram kunskaper som är betydligt mer användbara i dagens samhälle. Nog för att jag förstår att det kan underlätta lite om man en dag vill läsa t.ex. medicin, lingvistik eller juridik (?), men de är ju trots allt rätt smala områden. Kan de här ha att göra med landets mer nära relation till religion och historia?
- I Portugal går dina gymnasiebetyg ut efter två år, så har du inte sökt och börjat på universitetet tills dess får du sitta om de nationella slutproven för de sista två till tre åren i skolan. Här ser jag logiken, att man inte vill att folk ska driva runt och kosta pengar, men kan ändå tycka att det sätter onödigt mycket press på att 18-åringar ska veta vad de vill i livet. Universitetet kostar dessutom, så börjar man läsa "fel" utbildning och hoppar av förlorar man både tid och pengar. Hade en liknande regel fast med 5 års-gräns kanske varit bättre?
- I Nederländerna börjar man skolan när man är fyra, och man kan få underkänt i det året vilket innebär att man slutar skolan när man är 19 istället för 18. Min kollega betonade att det är ovanligt att bli underkänd de första åren, och att det då mest bara beror på sen utveckling, men ändå. Jag kan tycka att det kanske är bättre att låta alla vänta ett par år till innan man drar igång med utbildning, så minskar risken för att inte alla är "där" i utvecklingen än. Det här med att börja skolan vid 4-5 års ålder är väl rätt vanligt i världen tror jag, och jag förstår inte varför?
- I Kroatien har varje universitets fakultet s.k. "entry exams" som man måste klara för att komma in. Det räcker alltså inte med att man har bra betyg, utan man måste även klara en individuell tenta för ämnet man tänkt studera. Detta för att säkerställa att alla som börjar kursen har likvärdiga kunskaper. Hur löser vi det i Sverige? Det närmsta jag kom att tänka på var de nationella proven och högskoleprovet, men de är ju inte alls relevanta eller obligatoriska på samma sätt.
- Överlag är folk ofta chockade över att vi inte bara har gratis utbildning i Sverige, utan att vi dessutom får betalt för det (studiebidrag)! Mina kollegor verkade tycka att det ökar riskerna för att folk inte tar det på allvar, för att man pluggar bara för att man inte kan komma på något annat att göra, medan jag tycker att all utbildning är bra utbildning och att lite extra incitament inte skadar såvida landet har råd med det. Det är väl mest det sistnämnda som är problemet dock antar jag; att få länder har pengar till sådant, av olika anledningar.
Vad tänker ni? Var har jag tänkt fel? Vilka andra infallsvinklar kan ni ge mig?
Jag vill förresten lägga in en brasklapp för att det här alltså är baserat på en diskussion med enskilda individer, och reservera mig för att det inte är likadant över hela landet eller att något nyligen uppdaterats, osv.
Såvitt jag förstod är det rätt ovanligt att jobba vid sidan av studierna överhuvudtaget i vissa länder, så man tar diverse lån och kommer ut på andra sidan med en massa skulder istället. 
