Utanförskap

[Engla]

Jag har ett förflutet som mobbad, vilket trots otaliga psykologsamtal lever kvar i mej i varje relation jag har.

Jag bor på en liten ort och har varit med i en mammagrupp som träffades en gång i veckan (på eget initiativ) i över ett år. Efter det har jag ibland dragit igång träffar och flera gånger har det blivit så att de försökt sortera bort mej trots att det är jag som tagit initiativet till attt träffas.

Jag försöker alltid vara positiv och har prioriterat att kunna komma.

Under barnens andra år har det varit några tjejträffar hemma hos någon av oss. Jag har avböjt att ha det hemma hos oss en gång eftersom jag var på gränsen till utbrändhet och inte orkade. Detta accepterades visst inte. De andra blir "hyllade" när de har mycket omkring sig och klappade på axeln.

Nu ville ingen komma på min dotters 2-års kalas och nu märker jag genom kommentarer på FB att de träffas och har tjejfester utan mej. Jag blir inte tillfrågad.

Jag är inte den som ställer dem mot väggen för vill de umgås utan mej så kan ju inte jag hindra dem på något sätt...

Men jag blir såklart ledsen och tycker det är så trist att läsa om det på FB. Tänker på det jättemycket i perioder.

Jag kan egentligen inte se vad jag gör för fel.

Min dotter går i samma dagisgrupp som den "ledande" mammans barn som också har ett yrke där hon verkligen träffar alla mammor i närheten.

Hur ska jag göra för att min dotter inte ska bli utanför i framtiden pga mig? Min dotter är en solstråle och lätt att ha att göra med.

Tacksam för råd, undvik att hacka på mej !

 

[Litenvit]

Sv: Utanförskap

Eftersom jag är lärare så ser jag på nära håll hur både barn och vuxna fungerar och tyvärr är det så att det inte bara är barn som mobbar, stänger andra ute eller uppför sig okamratligt. Många - men inte alla - mobbare har även föräldrar som öppet deklarerar vilka barn som är ok och vilka som man "inte kan vara med" och då är det ju inte så konstigt att deras barn gör likadant och det är inte konstigt att dessa vuxna även gör så mot andra vuxna medmänniskor. Även "lyckat" folk som har ett bra betalt jobb och som utåt verkar vettiga, kan vara omogna idioter när det kommer till mänskligt umgänge.

Jag är däremot inte psykolog, så jag kan bara tänka ut svar utifrån mig själv och det jag sett och upplevt:
Häng inte efter, sök inte upp de som aktivt utestänger dig.
Gör vad du kan för att hitta en egen umgängeskrets där du blir accepterad som du är.

Engagera dig i föreningar så att du kan träffa folk på styrelse-/funktionärsmöten. Där kan man få "prova" folk i lite lagom dos och de träffarna hänger inte på att någon ska bjuda och att de som bjuds ska väljas ut eller i värsta fall, väljas bort.

För att komma till det du frågar om:
Jag tror inte att du behöver göra annat än att vara en bra vuxen förebild. Tänk på att barnen måste få leva sitt eget liv, så de kommer att råka ut för besvikelser, de måste åka på pumpen flera gånger under sin uppväxt. Ta inte dessa tillfällen som bevis på att ditt barn kommer att bli mobbat, utan prata om det som händer utan att bli för upprörd. Jag tror att om du blir för nervös, orolig och upprörd så blir det snarare som en självuppfyllande profetia. Ser barnet att du står lugnt med fötterna på jorden, pratar om händelserna och förmedlar känslan av att man växer av konflikter bara man får hjälp att lösa dem, så tar inte barnet på sig offermössan och utser sig själv till hackkyckling.

 

[Engla]

Sv: Utanförskap

Tack för svaret!

Jag får försöka ignorera deras fester och träffar. Enda gången jag blir inbjuden är när den ledande ska sälja sin produkt på homepartyn. Jag tackade nej i våras och har god lust att tacka nej till en inbjudan nu också.

Det tråkiga är att jag pratar rätt mycket med en av dem eftersom vi befinner oss på samma plats på samma tid och hon nämner aldrig någonting om att de träffas (och inte jag heller) men hon verkar inte tycka illa om mej. Antar att det inte är hon som utesluter mej...

Jag har så många nära vänner jag behöver sen lång tid tillbaka och behöver egentligen inte fler men har så ont av att inte få vara med.

Träffar jag nya msk i hästvärlden så blir det inte så här heller.

Min dotter är så liten än så jag förklarar inget sånt här för henne än. Däremot har jag redan tänkt att försöka få henne intresserad av lagsporter som fotboll för att hon ska få ett sammanhang att delta i utanför skolan och vara bra på i gruppen. Samt även en chans för mej att vara engagerad. Självklart hoppas jag även att hon kommer att tycka om hästar och ridning få ett sammanhang även där.

Någon mer som har erfarenhet av detta?

 

[prinsessfeminist]

Sv: Utanförskap

Men du kanske kan fråga henne om hon träffar gruppen lite då och då? Så att hon får en hint om att du är intresserad, för kanske har gruppen fått för sig at du inte vill vara med?

Jag skriver absolut inte detta för att försvara gruppen, men de vet inte din bakgrund och hur du tolkar deras träffar utan att fråga dig.

Men rent generellt, jag är en person som är social och intresserad av att knyta kontakt med människor. Om de gav intryck av en slags slutenhet där man inte var välkommen som den man är - då hade jag nog inte velat vara med.

Tag vara på din fina förmåga att reflektera och se saker och ting i sitt sammanhang och öppna dina vyer lite. Som Litenvit skrev; satsa på lite föreningsaktivitet eller annat där man gör något/verkar för något och kanske inte bara är mammor.

Min erfarenhet av mammagrupper är att det enda man har gemensamt är att man fått barn. I övrigt är det närmast slumpen som avgör om man lär känna någon "på riktigt".

Lycka till och stor kram från mig. Du vet väl att du är värdefull för dig själv och din dotter, precis som du är. No more, no less.

 

[Engla]

Sv: Utanförskap

Tack för svaret!

3 av 4 (el 5) har skrivit på FB vilken kul kväll de hade igår. Varför måste de skylta med att de träffas om de inte bjuder in alla?

Jag ska höra lite med min "kompis" men det är svårt att låtsas som om man inte vet att de träffas när de är så öppna med det utan att verka svartsjuk. Ju mer jag skriver om det så inser jag väl egentligen att såna vänner vill man inte ha.

 

[mimmipigg]

Sv: Utanförskap

Kanske ser du här som ett lite rått svar men det är inte illa menat mot dig, skit i dem!
Bry dig inte i dem, vänd dig åt ett annat håll för att skaffa kompisar till dottern, mammagrupper är ett otyg.
Min erfarenhet är att det är ett forum för just mobbing, finaste mest välstädade hemmet, med de mest utvecklade bebisarna och de mest välartade barnen vinner.

 

[Engla]

Sv: Utanförskap

Du har helt rätt!

När de skryter om sin städhjälp, sitt fullspäckade schema osv så brukar jag TÄNKA att mitt barn är det friskaste och sundaste barnet. Hon har på 8 mån inte varit sjuk en endaste dag från dagis. Knappt varit snuvig... Det tycker jag faktiskt är mer livskvalitet än att shoppa loss!

 

[mimmipigg]

Sv: Utanförskap

Städ och shop-tiden är vettigare att lägga på samvaro med barnet.

 

[Minta]

Sv: Utanförskap

Jag måste hålla med mimmipigg. Skit i dom! Plocka bort dom från din FB. Kanske kan du umgås enbart med hon du träffar ibland om hon verkar trevlig.
Annars hittar du bättre och roligare människor att umgås med någon annanstans.

Jag slutade gå till föräldragruppen eftersom jag kände att jag inte hade något gemensamt med någon där.

 

[susanne]

Sv: Utanförskap

Nu ville ingen komma på min dotters 2-års kalas
Min dotter går i samma dagisgrupp som den "ledande" mammans barn som också har ett yrke där hon verkligen träffar alla mammor i närheten.

Hur ska jag göra för att min dotter inte ska bli utanför i framtiden pga mig? Min dotter är en solstråle och lätt att ha att göra med.

Tacksam för råd, undvik att hacka på mej !

Detta ser jag som något som kan bli ett problem. Om din dotter inte får vara med, så blir det som en ond sprial. Den "ledande" mamman kan sabotera mycket, lära sitt barn att din dotter inte ska få vara med, varesig det är omedvetet eller inte så är något som riskerar att växa med tiden. Att prata med människan tror jag inte hjälper (min erfarenhet av den typen av människor), men däremot med de andra föräldrarna (som troligen inte ser vad som händer eller väljer att blunda). Lägg fram det som en oro för kommande mobbing. Alla normala människor vill sträva efter att alla barn ska vara lika värda i gruppen. Tryck på att det är för din dotter som din oro finns, fråga om det är något hon gör som du inte ser (det är det troligen inte, men får de andra att tänka till lite). Du kan tillochmed samla ihop till ett möte och ta upp detta som en viktig fråga, säg att du inte vill höra några ursäkter utan att ni ska koncentrera er på framtiden, så riskerar det inte bli pinsamt.

 

[Engla]

Sv: Utanförskap

Ja det är ju det jag är rädd för. Kommer dock inte kalla till något möte, ev prata med henne jag träffar ibland.

Ska däremot prata med personalen på dagis som kan hålla ögonen öppna på hennes barn. Dem har hon ioförsig lindat runt sitt lillfinger så vi får väl se.

 

[Sol]

Sv: Utanförskap

Jag håller med om att du ska skita i dem. De är inte värda energin. Om du däremot märker att din tjej tar skada, att deras barn börjar stänga henne ute/mobba henne, så var snabb. Ta upp det med dem snabbt som attan. Berätta då om din bakgrund och att de inte behöver umgås med dig om de inte vill men att de inte får göra din dotter illa.