Uselt självförtroende

[Nollan33]

Anonymt nick.
I alla fall. Jag är lite medhjälpare i ett jättebra stall med bra personal och hästägare. Har trivts jättebra där det året jag varit medhjälpare där. Hjälper alltså utan lön, vilket inte gör mig något alls. Inget tyngre jobb görs.
Men ändå.
För några veckor sen var det en situation, jag gjorde en av hästägarna sur (hästen for inte illa!!) och sen dess vågar jag knappt åka dit. Det är en häst jag inte hanterar vanligtvis.
Jag är också väldigt osäker ihop med hästar. Är hästen lugn, är jag lugn. Men jag känner att jag inte har någon känsla eller kunskap heller för den delen att hantera situationer när hästen av nån anledning blir stissig. Tanken med att börja i stall igen var att få lära mig. Självförtroendet har varit noll och kraven på mig är stora. Från mitt håll. Jag kan inte ens linda hästben för att jag inte tycker det blir bra och jag är rädd att hästen ska känna det. Lika på ridsidan, jag blir spänd och stel och hård i händerna och tappar balans och allt sånt.
Tittade runt lite på ridskolepriser, men det ligger på runt 300 per lektion vilket gör att jag inte har råd att rida en gång i veckan. Inte heller har jag råd att bli "riktig" medryttare (bor i Stockholm) och vem vill egentligen ha nån som trots utbildning på häst och över 20 års erfarenhet inte ens vågar linda ett ben?

Jag tappade all motivation. Ska jag berätta det för stallägaren? Han är så snäll, men jag är oftast själv i stallet och det gör att jag inte har nån att lära mig av känner jag.

Har ni några tips på hur jag kan göra?

 

[cirkus]

Sv: Uselt självförtroende

Jag tycker inte att du ska ge upp.

Vissa hästägare är mer än lovligt tramsiga med sina hästar, man får ta det med en nypa salt. Prata med stallägaren och med personen och komma igen. Misstag måste man få göra.

 

[TinyWiny]

Sv: Uselt självförtroende

Varför är du oftast själv i stallet? Kan du inte försöka vara där när det är fler människor där så att du kan lära av dem?
Annonsera annars, annonsera om att du vill gå som "lärling". Kanske är det någon som behöver någon som hjälper till inför och vid tävlingar och dylikt och som i gengäld låter dej rida och också vill lära ut?
Annars kanske du kan söka dej till mindre tävlingsinriktade stall. Jag har en känsla av att i stall där alla tävlar så är det lätt att tappa självförtroendet om man inte är så tuff själv.
Du kanske kan prata med stallägaren och att hen kan lära dej mer?
Jag tror att du måste våga så att du kommer över den där spärren som gör att du spänner dej och blir nervös. Och du, se till att du inte blir utnyttjad.

 

[Nollan33]

Sv: Uselt självförtroende

Jag är där dom dagar jag är ledig och därför mest dagtid. Stallägaren är ibland iväg på annat eller hemma, men sällan i stallet med mig. Dom andra jobbar ju och är där på kvällarna förstås. Det är inget tävlingsstall, finns alla möjliga olika ekipage där och det är absolut ingen som säger nått dumt till mig. Jag hanterar ju bara stallägarens hästar förutom dom dagarna jag tar insläppet eller fodringen.
Har annonserat, men det här var det enda stallet som svarade.
Jag får känslan av att stallägaren inte anser jag har några problem och därför lämnar han det på mig att klara själv.
Jag har heller inte så mycket att göra i stallet längre, jag får oftast ta hand om "min" häst. Inget mer. Enstaka gånger fodring och insläpp. "Min" häst rids inte, ska sättas igång lite nu, men det blir bara korta promenader av olika skäl.
Jag har haft hand om en annan av ägarens hästar som nu är såld. Det var en relativt svår häst som jag verkligen gillade, men när jag tog upp eventuella problem med hästen så fick jag hela tiden höra att jag skulle prata med förra ryttaren för hon hade ridit honom så bra. Förra ryttaren hade aldrig haft några problem och det var såg så bra ut när hon red och hästen gick så bra. Det blev lite jobbigt för mig att höra och trots att jag inte haft eller nånsin kommer ha samma förutsättningar som den ryttaren så kände jag mig riktigt usel.

 

[pulkaskurk]

Sv: Uselt självförtroende

Om du ändå åker ut de dagar när du är ledig, kan du inte åka ut på em/kväll då? När de flesta andra är i stallet? Brukar ju vara roligare när man har sällskap + att då kan du passa på att ställa frågor å se hur andra gör med olika saker

Jag tycker du ska berätta för stallägaren hur du känner, fråga om inte denne kan vara med dig några ggr i stallet å vara med på de sakerna du känner dig osäker på?
Stallägare brukar uppskatta gratishjälp så denne torde ju vilja ha dig kvar och då får ju personen själv ställa upp och hjälpa till lite när det behövs
Det vinner ju alla på i slutändan...

 

[Squie]

Sv: Uselt självförtroende

*kl*

Vilken sida om Stockholm bor du? Vill du rida lektion o bara få känslan för det?

 

[Nollan33]

Sv: Uselt självförtroende

Att vara där ihop med de andra hästägarna ger ju inte mig så mycket mer än sällskap. Dom har ju liksom inte tid att lära mig saker på hästar som inte är deras.

 

[Nollan33]

Sv: Uselt självförtroende

Norrort
Jag har faktiskt funderat på att lägga ut en annons och fråga om nån kan ha lektion för mig på deras häst. Men jag vet ju att jag gärna blir stel som en pinne och hård i handen när jag är nervös, så jag vet inte om det är nån som är intresserad av det heller.

 

[Squie]

Sv: Uselt självförtroende

Jag skickar dig ett PM.

 

[Lavinia]

Sv: Uselt självförtroende

Hej!

Det är synd att jag hittat mina pärlmedryttare, annars hade du kunnat få experimentera med min pålla.

Vad jag tror att du behöver är någon slags "mentor". Någon du kan och vågar prata med om hur du känner det och någon som kan hjälpa dej, visa dej och få dej att inse att du faktiskt kan.

Prova att prata med stallägaren tycker jag.

Angående ridlektioner så finns det mindre ridskolor lite längre ut från stan där det inte kostar lika mycket och där stämningen oftast är bättre.

Och till sist- sluta tänka att du inte kan, för då kommer du fortsätta känna så. Det bästa sättet att lära sej är att testa, prova och försöka. Ja, du kommer misslyckas, men om du misslyckas med att linda ett ben- ja då är det ju bara att göra om det igen! Min förra häst lindades båda bakbenen varje dag i över 6 måndaders tid och det var många dagar jag fick linda om både en och två gånger. Övning ger färdighet! Men såklart- det underlättar om man har nån som visar och kan kolla om det ser bra ut, så man vet säkert.

/Lavinia, som just ställt in lördagen träning för att istället utmana mej själv och mitt dåliga självförtroende inom ett område där jag helst vill gömma mej under mattan.. Jag skulle sååå mycket heller linda hästben.

 

[Nollan33]

Sv: Uselt självförtroende

Tack, vad snällt tänkt
Nej, jag har inga större förhoppningar om att nån skulle "låna ut" sin häst billigt till mig och sen dessutom lära mig saker.
Med till exempel lindandet så har jag fått lära mig att det är så viktigt att det inte ligger nån kant på senorna. Men jag får kanten på underlägget på nån sena hur jag än gör känns det som. Sen blir det tjockt nånstans när jag lindar. Kanske inte gör nått.
Fått tips om en ridskola (Örsta) som var väldigt billig, men jag har ingen bil och den ligger långt ut. Ska ändå kolla upp mer noga.

 

[pulkaskurk]

Sv: Uselt självförtroende

Att vara där ihop med de andra hästägarna ger ju inte mig så mycket mer än sällskap. Dom har ju liksom inte tid att lära mig saker på hästar som inte är deras.

Hmm vad är det för konstigt folk som står i stallet?
I de stall där jag stått har vi alltid hjälpt varann om någon är osäker eller funderar på något.
Det är inget konstigt med det...

Jag lovar att det finns något som du kan bättre än de andra i stallet, å då vill ju de ha tillgång till din hjälp?
Så då kan de gott hjälpa dig.. Ge och ta

Du får inte se dig som att du skulle vara besvärande, alla behöver hjälp ibland + att det är väldigt gott för sjävlkänslan att kunna få hjälpa andra så de som hjälper dig kan jag inte tänka mig tycker det är speciellt jobbigt.

Men man kan ju låta bli att fråga den person som ser mest stressad ut...

 

[Mallan92]

Sv: Uselt självförtroende

Mycket kan man lista ut själv. Jag är självlärd till stor del och resten har jag läst mig till. Jag har känt mig fram, lyssnat på hästen och tänkt tänkt tänkt! Dock så är jag väldigt trött på det ibland - skulle vara skönt att bara kunna fråga någon som kan och spara en massa tid och grubblande.

Ge inte upp om du har ett intresse för hästar! Ju mer man lär sig desto säkrare blir man och man klarar av mer än vad man tror. Visst är många hästar känsliga och känner av ens humör, men många är också förlåtande i många situationer. Stressar hästen upp sig är det oftast bättre att koncentrera sig på sig själv och sin egen andning och hållning än att försöka få ordning på hästen i första hand. Bara om du är lugn kan du lugna någon annan!

 

[pulkaskurk]

Sv: Uselt självförtroende

Problemet när man är så osäker som TS så spelar det ingen roll hur mkt denna person kan teoretiskt.
Hon kommer ändå inte våga att göra det praktiskt pga hon är rädd att göra fel och att någon ska bli arg på henne för att det inte blev helt rätt från första början.

Jag tror TS behöver ngn typ av Mentor, antingen en eller flera som kan finnas med som ett stöd.
Vårt kära psyke kan ju tyvärr välja att jävlas med oss ibland och då är det fruktansvärt skönt att ha ngn som kan säga att nu lindade du benet jätte bra, eller just där behöver vi göra om för där blev det inte riktigt bra.
Är man osäker behöver man bekräftelse för att känna sig trygg.

Jag har haft hästar i 20 år nu men jag behöver fortfarande bekräftelse om att jag gör rätt i vissa situationer.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Uselt självförtroende

Men vad är du rädd för? Vad är det värsta som kan hända? Och är det så farligt att inte kunna linda? du kan ju be nån snäll person hjälpa dig om du nu måste linda.

Jag tror att du är lika osäker (alt. spelar tuff) i andra miljöer, inte bara stall och bland hästar. nånstans måste du börja om du ska övervinna rädslorna. att prata med folk i din omgivning är en bra start. du gör bara det du känner dig trygg i att göra, allt annat har du extra hjälp med, tex linda benen och ridningen. tror det kommer kanske inte gå över helt med din nervositet till en början, men det kommer att mildras och din tröskel för vad du vågar kommer hela tiden att höjas. kanske kommer du nån dag se tillbax och undra vad problemet egentligen handlade om.

nervösa personer behöver längre tid på sig, det handlar inte om att de är dumma i huvudet, det bara är så. Lite så är det ju med hästar. när nervositeten försvinner lär man sig snabbt sen.

 

[Nollan33]

Sv: Uselt självförtroende

Problemet när man är så osäker som TS så spelar det ingen roll hur mkt denna person kan teoretiskt.
Hon kommer ändå inte våga att göra det praktiskt pga hon är rädd att göra fel och att någon ska bli arg på henne för att det inte blev helt rätt från första början.

Jag tror TS behöver ngn typ av Mentor, antingen en eller flera som kan finnas med som ett stöd.
Vårt kära psyke kan ju tyvärr välja att jävlas med oss ibland och då är det fruktansvärt skönt att ha ngn som kan säga att nu lindade du benet jätte bra, eller just där behöver vi göra om för där blev det inte riktigt bra.
Är man osäker behöver man bekräftelse för att känna sig trygg.

Jag har haft hästar i 20 år nu men jag behöver fortfarande bekräftelse om att jag gör rätt i vissa situationer.

Oj, det där var verkligen exakt så det är! Egen erfarenhet?

 

[Nollan33]

Sv: Uselt självförtroende

Lindandet var ju ett exempel. Men ja, ska man kunna hålla på med hästar så bör man väl kunna lära sig linda? Du har rätt i att stallet inte är det enda stället jag är osäker på, det gäller allt.

 

[pulkaskurk]

Sv: Uselt självförtroende

Oj, det där var verkligen exakt så det är! Egen erfarenhet?

Jag tror att alla vi människor har situationer där vi blir väldigt osäkra och det är jätteobekvämt och jobbigt!

Min stora grej som jag tycker är SUPERJOBBIGT är att prata engelska.
Jag kan prata flytande bra engelska, halva släkten är bara engelskspråkiga och jag hade bra betyg i engelska i skolan.
Men av någon jädra anledning blir jag tyst som en mussla när jag behöver prata engelska, det är skitjobbigt och pinsamt och jag är väl rädd för att säga fel fastän jag vet att det inte är någon katastrof...
Jag blir såå förbannad på mig själv för jag gör mig själv handikappad iom detta.
Jag vill inte åka utomlands för då riskerar jag ju att tvungas prata englska och då går jag miste om en massa härliga människor osv.
Jag låter bli att utbilda mig till mitt drömyrke för då måste jag prata engelska...
Hur dumt är inte det? Men det är en mental spärr som jag inte vet hur jag ska ta mig över...
Tvingas att prata engelska ändå och spärren vill då inte försvinna SUCK

Jag har en medryttare som också är väldigt osäker på allt som har med hästar och stallet att göra.
Vi pratar mkt om det hon tycker är jobbigt/är osäker på och försöker få henne att bygga upp sitt självförtroende men det går ju inte på en dag direkt.
Det krävs mkt stöd och händer det något, ja då är man tillbaka på ruta 1 igen.
Vi försöker peppa henne att det går bra och blir det fel ja då är det ingen som blir arg.
Det är inte katastrof om hästarna får 2 kg hö mer eller mindre 1 lunchfodring och det är ingen katastrof om hon råkar ta stallkompises ridspö istället för mitt när de ser nästan likadana ut.
Det gör ingenting om hon tappar min knasboll till häst, det går att få tag på honom ändå. Det gör ingenting om hon glömmer att sopa stallgången eller vad det nu må vara.
Visst att det blir fel på vissa saker kan ju ge mer konsekvenser än andra men saker händer och man måste få göra fel och problem är till för att lösas

Man måste nog försöka intala sig själv ett annat sätt att se på det hela..
Men jag vet det är lättare sagt än gjort...