Uppfostra barn i dagis/skola

lovehorses

Trådstartare
Ni som kanske jobbar med barn i olika åldrar hur gör ni med uppfostran. Har ni någon taktik?

Alltså säg att barnen pratar fult och skriker och beter sig illa, hur går ni tillväga?

Ett barn slår ett annat, vad gör ni?

Ett barn lyssnar inte alls på er, skriker, springer undan m.m., vad gör ni?
Om flera barn blir stökiga, vad gör ni då?

Jag vill inte ha något rätt och fel variant utan jag vill veta hur ni gör av intressesynpunkter.
 
Beror ju självklart på vilken ålder barnet har, med mindre barn säger man nej, och plockar bort eventuellt tillhygge eller själva barnet om det slåss och sedan försöker förklara att så gör man inte på ett sätt så barnet förstår.

Äldre barn tycker jag man ska föra mer dialog med, tex min dotter åtta år härom dagen bara skrek rakt ut, en ganska otrevlig olat hon har lagt sig till med (kanske för att illebror skriker?) Vi har sagt att hon inte får göra så för vi får ont i öronen måååånga gånger förut, men å igår skrek hon igen nu då. Vi säger ifrån igen, varpå dottern håller för öronen och blundar och bara ser sur ut. Vi säger att hon inte får göra så, att vi vill att hon ska lyssna, då springer dotter argt iväg.

Jag går efter och fråga (lugnt) varför hon skriker, varför hon håller för öronen, om hon skulle tycka det var trevligt om jag höll för öronen om hon pratade med mig. Efter lite lirkande och hon förstår att jag inte skäller på henne utan pratar om problemet och vill lösa det med henne talar hon om att hon vet att hon inte får skrika sådär, men att hon glömmer bort sig och gör det ändå, därför höll hon för öronen (hon visste att hon inte fick skrika och ville inte höra oss berätta det för henne igen). Hon säger också att hon inte skulle tycka det var trevligt om jag höll för öronen om hon pratade med mig, vi konstaterar att det är ganska otrevligt att göra så. Jag föreslår att hon istället om hon glömmer bort sig något mer och skriker, istället kan säga förlåt jag glömde! Hon godtar mitt förslag och verkar nöjd med det.

Ett exempel på hur jag vill lösa konflikter, gå till botten med det varför blev det såhär? Vad kan vi göra istället? Då ger man barnen verktyg att hantera konflikter på ett bra sätt, tycker jag. Det bästa är förstås om barnet själv kan komma på hur man kan lösa konflikten istället, men min dotter är bara åtta så hon har inte kommit dit riktigt än.

När jag jobbar med barn i skolan jobbar jag liknande, blir ju dock helt annat klimat med stora klasser och många barn, men grunden är i princip den samma, man skriker inte och beter sig illa utan anledning ofta vill barnen ha hjälp med att lösa problem utan att riktigt själva veta om det och om man lyckas lösa problemen brukar barnen bli mycket glada och det blir en helt ny stämning i hela klassen. Om ett barn stör och man inte kan få bukt med problemet på plats är min nödlösning att barnet får lämna klassrummet. Man kan inte störa övriga elever hur som helst och hur länge som helst, dessutom kan det vara bra att lämna klassrummet och få lugna ner sig. Detta funkar ju bara vid enstaka tillfällen, man kan ju inte sätta i system att köra ut stökiga elever, då soppar man ju bara problemet under mattan. Man måste så snart som möjligt lösa problemet så eleven kan delta i undervisningen igen.

Jag har vart med om att fler barn blir stökiga några gånger, och funkar det inte med att säga till så får man ryta i, flytta på elever så att de inte sitter bredvid varandra, eventuellt skicka ut den som startar ( det är alltid någon som drar igång det), men för det mesta är det nästan minst hälften av klassen som lyssnar och vill jobba och om det blir stökigt brukar de hjälpa till och tala om för sina kompisar att det inte uppskattas, det brukar funka för man vill ju inte att kompisarna ska bli sura på en. Jag har inte haft jätte många sådana problem, jag brukar dock inte tillåta vad som helst samtidigt som jag kan ge förmåner (dvs. jag säger till i god tid, så bråk inte eskalerar, jag kan försöka muta med att sköter ni er bra kan vi gör det här och det här, som en liten motivation). Detta samt att jag lägger stor vikt vid att diskutera med eleverna gör att det oftast flyter bra. (jag har oftast barn mellan 7-12 år, har även jobbat en del med 13-15åringar)

Jag har vid ett tillfälle varit med om att ett äldre barn gav sig på ett annat (ca. 9 - 10 år) vid det tillfället lyfte jag helt enkelt bort barnet som slogs (tack gode gud att man är stark som en oxe!)

Ja, så löser jag konflikter, vill poängtera än en gång att det viktigaste är att diskutera vad som hänt och hur man ska lösa situationen här och nu samt hur man kan göra i framtiden, för att ge barnen verktyg att hantera konflikter. I den direkta hettan kan det bästa dock bara vara att skicka ut en elev, lyfta bort etc. Det går inte att diskutera när man är jätte arg, så man behöver lugna ner sig, men sen ska man ta det så fort som möjligt.

Väldigt långt svar, men hoppas du blev nöjd!:p
 
Jag jobbar mycket som Jettan gör. Lugnt, respektfullt och kommunikativt. (detta på mellanstadiet)
Jag tycker det är viktigt att alltid ha en dialog med eleverna och det funkar oftast bra. Vid skarpa konflikter (som slagsmål) så har jag fysiskt gått emellan så klart, så får man ta snacket när det lugnat sig. Jag är av naturen en sån som sällan höjer rösten, för det behövs inte. Jag är rak och tydlig med vilka regler som gäller i klassrummet, typ som att man inte svär eller säger fula ord. Detta vet eleverna. Och blir det någon svordom så tar jag den direkt "Så säger vi inte här" med vänlig men myndig röst.
Vi pratar en del om respekt och vad jag förväntar mig av dem - och de berättar vad de förväntar sig av mig som lärare. Barn är ofta väldigt förnuftiga, speciellt i den här åldern (10-12).

Om jag har en elev som vid upprepade tillfällen under en dag eller vid en lektion beter sig illa på något vis, ignorerar mig, etc, så brukar jag be dem komma till mig efteråt så vi kan prata mellan 4 ögon. Då är nyckeln (tycker jag) respekt och förståelse, och viktigast av allt: att lyssna på barnet! De är nästan alltid medvetna om vad de gjort och vi kan ha ett snack om det. Aldrig anklagande. Respekt och förståelse.
Detta bygger på att att ha goda, nära relationer till varje elev. Jag måste se varje elev och känna dem, och vice versa.

Det har hänt att jag har fått ryta i ibland och då biter det ordentligt. För då vet de att det är allvar. Och efteråt pratar vi igenom vad som hände.

Detta är ett arbetssätt som fungerar för mig och de grupper jag varit i. Att ta upp och prata saker direkt tycker jag är något som fungerar bra. Det gör att det väldigt sällan barkar ut åt helvete, det når aldrig den punkten. Men det kräver också att man jobbar med eleverna mycket och under en längre period, så klart. Man måste ha tid att lära känna varandra.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Jag vet att vi pratade om det här för ett år sedan, och vi har fortfarande inte skaffat någon hemstädning. Det är av flera skäl men en...
2 3
Svar
40
· Visningar
3 348
Senast: Blyger
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 825
Senast: Anonymisten
·
Hundträning Byn som jag bor i anordnar hundpromenader ett par gånger i veckan. Jättebra träning tänkte jag. Själv har jag inget behov av social...
Svar
8
· Visningar
1 942
Senast: Sesca
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
23
· Visningar
2 009

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Målbilder för trubbnosar.
  • Uppdateringstråd 30
  • Promenadskor vinter

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp