Sv: Uppdrag bantning del 4
Absolut, isisar är inte direkt det mest svårfödda som finns
Samtidigt behöver de inte vara extremt lättfödda heller, är ju individuellt. Men ffa så kan man inte jämföra frilevande islandshästar med den här trådens hästar rakt av.
Många av hästarna i tråden skulle säkerligen klara mycket mer om de gick ute i storflock dygnet runt, var unga/dräktiga/hingstar och fick kämpa för maten. Men det är ju inte riktigt lika jämförbart.
Hur vanligt fång är på island vet jag inte tyvärr. Men om man tittar på welsh t ex, så även när de hålls i sin naturliga ursprungsmiljö, och är växande/dräktiga/digivande/hingstar så dessvärre får de både fång och IR. Men det är ganska nyss man forskat på och upptäckt IR-delen.
Men har aldrig sett isisar nämnas bland de raser som det är 'vanligare' med IR på, så förhoppningsvis drabbas inte så många. Ironiskt nog är inte heller shettisar med i den listan, vilket jag tycker är superfascinerande.
Högt protein kan hjälpa till att hålla hullet nere faktiskt, dock finns det en 'allmän prioteinskräck' id et här landet känns det som, som de då förhoppningsvis inte 'lider' av på island =)
Så, jag tycker varken man som normalhästägare ska vara livrädd för gräset under snön, men inte heller att man med en överviktig/fångis/IR ska bortse från att gräset under snön kan vara knallgröna sockerbomber. Tål hästen det är det ju excellent, men om de reagerar i någon form (magen, puls/värme hovarna, börjar bygga depåer etc) så måste man ju vara medveten om att det då är en risk.
Min E fick ju fång hos fd ägaren. Mest troligt utlöst av frostgräs på hösten (han gick på lösdrift, var höst, minus men ingen snö). Han var smällfet med.
Hos mig så har han ätit en del frostgräs/uppgrävt gräs, även första vintern (gick inte hindra honom), och inte fått fång igen. Varken när han fortfarande var smällfet, eller sen när han var smalare. Så han känns inte som 'jättekänslig för frostgräs', samtidigt känns det lite läskigt att inte veta NÄR (eller om) det blir för mkt. Så jag försöker undvika att han äter frostgräs/gräver upp gräs i den mån det går.
Dock när det gäller Lillen, som reagerar kraftigt negativt på att gräva upp och äta upp gräs under snön, där är jag mycket mer bekymrad, och gör mycket mer insatser för att förhindra det.
Men just för det är så individuellt så gäller ju det dels att veta vad det kan vara (sockerbomb), och vad det kan ge (negativa effekter). Sen får man ju kolla på just sin häst, och vad alternativet är och sen bedömma.