Jag känner mig så himla lättad efter den här veckan. Vill inte jinxa det, men det är som att Balder äntligen börjar bli lite vuxen. Missförstå mig rätt, han är fortfarande en förvuxen valp på många plan, men han börjar liksom koppla hur man ska bete sig i mängder av situationer. För en månad sedan tjafsade han emot som fa-an om man sa att han inte fick vara vid köksbordet när familjen åt. Nu går han nästan alltid självmant och lägger sig en bit bort när vi sätter oss till bords, och väntar tålmodigt tills vi reser oss igen.
Kaaaaoset när man kommer hem har nästan försvunnit. Han brukade komma dundrande och hoppa upp med framtassarna och han är ju TUNG så det är inte jättemysigt. Nu kommer han travande med lyckligt svängande svans och står och trängs mot allas ben och tittar upp sådär lyckligt, men med alla tassarna i marken. Det är fortfarande kaos när det kommer gäster som han gillar men man märker att han försööööker göra rätt, han sätter sig och lägger sig och tassar omkring och hoppar upp om vartannat samtidigt som hela kroppen svänger lyckligt och han yyyylar av glädje och försöööker att inte skälla. Det är rätt gulligt, och visar att poletten har trillat ner även om impulskontrollen fortfarande behöver tid att mogna.
Han har varit skitjobbig kvällstid ett tag, okynnesskällt för uppmärksamhet. Stressigt i lägenhet! Men så gick det upp ett ljus för mig en kväll och jag insåg att han behövde fatta vad vi ville att han
skulle göra. Det tog bara några kvällar av att jag lugnt nejade skallet, ledde honom lugnt men bestämt till bädden, fick honom att lägga sig ner, gav honom något att tugga/slicka på och berömde när han sysselsatte sig. Sedan hade han fattat: aha, på kvällen är det lugn och vila som gäller och om jag skäller så händer inget kul alls.
Min make klappade om honom här om dagen och sa ”fan Balder, det börjar bli en ordentlig hund av dig ju!” Högsta beröm!
Nu behöver vi fokusera lite extra på promenaderna (HOPPLÖST med snö, jycken går med näsan i backen konstant med knäck i lurarna och drar som en tok). Men jag börjar liksom landa i att okej, en unghund är en unghund. Det är ingen idé att känna sig uppgiven, för så länge man gör sitt bästa för att vägleda och forma så ger det sig plötsligt en dag. Balder ÄR en bra hund. När den vuxna hunden skiner igenom är han en riktig kanonhund. Han behöver bara mogna och vägledas.
) Testa i så fall att använda din andra hand, hålla ut den åt hans vänstra sida så att han har betydligt närmare med den tassen som han normalt inte använder. Sedan bara avvakta på något tecken till att han vill testa något nytt (dvs andra tassen).
men jag bytte godishand, och började traggla, och i början fattade hon ingenting 
men efter några dagar lossnade det 
