Bulldoozer
Trådstartare
Harry slogs, försökte bitas och skrek som en stucken gris så fort veterinären började undersöka, och efter sederingen sedan reagerade han inte alls när hon kände och klämde. Det gjorde han sist. Hon såg ingen hälta alls och jag har inte sett heller sedan i måndags, dock kan jag tycka han är lite oren ibland men ingen annan ser något så jag vet inte om jag har rätt!
Tyvärr var öronen inte helt bra så han ska fortsätta ha öronproppar varje dag och så blir det återbesök igen om två veckor.
Sen en annan sak, jag funderar på att hoppa av min kurs eftersom jag inte tycker det känns riktigt hundra, Jag tycker det är fokus på att "säga till hunden att den gör fel". Jag hade nog velat ha tips på att veta hur jag kan få hunden att tycka det är roligare att samarbeta istället, om den gör fel. Jag tycker ju att det är jag som tränare som misslyckats och vill gärna hålla det positivt. (Sen tycker jag såklart man ska få säga ifrån på ett schysst sätt)
Det är ganska mycket fokus på ledarskap. Tror kursledaren tyckte jag var besvärlig sist som valde att inte lägga min hund i det våta gräset - han hatar det. Hon tyckte jag skulle träna på mitt ledarskap och jag vill inte använda mitt ledarskap på det viset. Sen tränar vi bara på sitta kvar och ligga kvar och gå fot mellan hundarna.
Min kompis som går kurs i annan regi får olika övningar och tränar på att samarbete och glädje tillsammans vilket jag saknar nu.
Vad långt det blev. Har ni erfarenhet av att det inte känts hundra på kurs och hur har ni gjort?
Det låter lite föråldrat och jag förstår att det inte är kul. Jag är inte den som är den utan kan framföra konkret kritik om jag tycker nåt brister rejält. Annars säger jag helt enkelt "det passar inte mig" och jag ber att få ett annat verktyg till samma mål. Det finns i regel jättemånga verktyg i hundträning för att nå samma resultat, ibland har man snöat in på sitt sätt som kursledare men när nån säger att det inte passar dem så bör man ju ha flexibilitet och kunskap nog att dra fram ett annat verktyg (bäst är ju om man är såpass lyhörd att man kan anpassa sig till ekipaget framför en utan att de behöver säga till).
Jag har ju vart högst begränsad rent motoriskt och där fått gå in och säga till mina tränare att jag behöver övningar där jag inte behöver röra mig så mycket, när jag sa det tydligt att jag faktiskt inte KAN gå pga trasigt knä så trillade polletten ner hos min tränare och han gav mig verktyg att kunna träna min hund från i princip stillastående men som ändå var utvecklande för oss.
Jag brukar sällan hoppa av kurser, även om det inte passar oss och kursledaren inte kan anpassa sig så har jag inga problem att köra mitt eget race. Jag tänker att själva kurssituationen med andra hundar runtomkring är såpass givande oftast när man går valp/unghundskurs att man kan bara vara där och miljöträna och träna efter egna förutsättningar.
På mer avancerade kurser skulle jag hoppa av om det inte ger nånting men jag tycker att jag oftast kunnat plocka nåt litet ur varje kurs jag gått som hjälpt mig framåt i träningen.
Det gör tävlandet riktigt kul!
