På tal om oturshundar minns kanske några här min Otis, som jag omplacerade för snart fyra år sedan?
Idag fick jag beskedet att han är borta
hade kontakt med hans nya hem i somras efter att det börjat strula med den andra hunden i hemmet, där Otis gav sig på den andra till synes oprovocerat.
Det verkar som att den där cystan han hade i hjärnan börjat förändra sig till slut ändå, då utfallen troligt berodde på att synen börjat påverkas. Snart efter att de oprovocerade utfallen börjat så började han gå in i saker på promenaderna.
Otroligt att han med sin skadehistorik fick bli nästan 8 år gammal ändå. Otaliga vildsvinssprättningar, råttgiftsförgiftning, körde ner en pinne i svalget som nästan trängde ut vid huden under örat mm, mm, och dessutom född med en cysta på lillhjärnan.
Sov gott, lille krigare
Här tillsammans med en liten, liten Floyd
Visa bifogad fil 100806