Vi känner inga barn alls tyvärr, men det är helt ok att gå förbi t.ex en förskoleklass, är dom tysta är det också okej, att gå förbi dagis mer lekande barn - helt ok. Men när dom är på hans "promenadytor" är det inte ok.
Han har hälsat på mopeder som står still och säger inget alls då, bara rycker på axlarna och typ "jaha? Nudå?" Med de hundarna är ok med är det bra, vill leka, är lite på, typ "åh jag vill stå och pussas länge" men lyssnar på tillsägelser. Ibland upplever jag honom nästa sätta sig utanför leken?
Det här började nog när han var runt 1 år? Ett tag var det lugnt och nu iom att alla(!) är ute så har det blivit värre.
Vi kör förebyggande! Och öka avstånd rejält. Det funkar oftast, men så ibland tjorvar det ihop sig.
Om jag försöker mig på att "säga till" så blir det omriktat beteende direkt. Han hör inte ord, och försöker jag fysiskt ta med honom vänder han sig mot mig.
Tillägg: han är 19 månader nu.
Barn är ju knepiga för många hundar. Min älskar barn i alla åldrar, men det är ju verkligen inte självklart. Svårt om man inte känner några barn heller. Likadant med moppar som är igång.
Ah, lurigt. Kan du säga till i andra situationer och han tar åt sig och blir lite låg istället för att omrikta?
