Jag behöver en till hund. Träningsabstinensen är stor nu
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Har en labrador här hemma som är livrädd över att bli glömd i flytten.. han har försökt att krypa ner i varenda flyttkartong vid det här laget
Du kan få låna Leon.Jag behöver en till hund. Träningsabstinensen är stor nu
Vissa människor kan man hålla på att rätta varje gång man ses och trots det, säger de fel/frågar nästa gång man ses igen
Råkade ofta på ett par där kvinnan alltid sa "vad fin hon är", om Riley, och jag påtalade var gång att "ja, visst är han". Spelade ingen roll för Riley blev en "hon" nästa gång vi sågs igen
Äntligen verkar det gå åt rätt håll med Aysu igen! Igår kräktes hon, hade något höjd temp och jag oroade ihjäl mig igen. Tror att jag efter att ha kommit hem pratade med de på Strömsholm tre gånger... (en gång var visserligen bara för att prata röntgenplåtar, men ändå) Nu däremot är det bättre.
Jag hade sårvårdsprodukterna bredvid sängen, för att snabbt kunna göra rent även under natten om det behövdes. När jag började göra rent allt, direkt efter att ha vaknat, så noterade jag att svullnaden på tassen är nästan borta. Nu ser tassen ut som en tass igen, inte som en uppsvälld ballong. Tänk att det kan vara så underbart bara att känna på knotiga, långa tår ordentligt! Såret uppe på benet vätskar sig nästan inte alls nu och hon använder åter igen benet när hon går, om än inte riktigt lika bra som i början av veckan, men helt klart en förbättring från igår!
Den här dagen ska ägnas åt att vila (och motionera Ebrah). Jag har för första gången på länge INGET inbokat alls som innebär att åka iväg någonstans och förhoppningsvis gör det att jag kan samla lite energi igen. Likadant imorgon, sedan på måndag blir det jobb och med lite tur ett första fysioterapeutbesök. På tisdag ska det firas födelsedagar och ätas tårta
Dags för nästa uppdateringstråd!
Jag startar den gärna, för jag kan berätta att nu äntligen har Aysu kommit hem!
Det var en mycket trött liten saluki som mötte mig på djursjukhuset. Hon bestämde sig direkt för att försöka krypa upp i knät på mig, så jag lyfte upp henne och satte mig på huk så att det blev som att hon satt i mitt knä. Där parkerade hon sig, med huvudet på min axel och vägrade flytta sig en endaste millimeter. Jag fick bära ut henne till bilen
I söndags och igår har hon tydligen varit jättesnäll, lätthanterlig och ätit med enorm aptit. Idag har hon istället varit tjurig, inte velat någonting och de har fått handmata henne. "Hon vill nog hem nu!" sa de och tja, så var det nog. Väl hemma så kissade hon en sjö på gräsmattan, sedan ville hon in. Hon åt en rejäl portion mat utan att tveka och slickade rent skålen som vanligt sedan. Efter det ville hon raka vägen till sängen och lägga sig på kuddarna. Jag hjälpte henne och nu ligger hon nedbäddad och sover.
Jäklar vad vi är trötta nu allihop!
Jag hade utan tvekan tackat nej. Hade jag haft en hund som jag "bara gillade" eller om jag kände att hunden bara hade det "helt ok" hos mig (så att den som ville köpa hunden erbjöd något bättre än vad jag kunde), då hade det varit ett annat läge. Men nu, med Aysu och Ebrah... Aldrig i livet.I en tråd på FB så kommer frågan om man skulle sälja sin hund för 100 000 dollar, alltså nästan en miljon kronor. Och folk svarar att det finns inga pengar i hela världen som de skulle sälja sin hund för.
Jag undrar hur realistiskt det faktiskt är. Om någon med det perfekta hemmet kommer och erbjuder en 1 miljon. Jag hade förmodligen lätt tackat ja. Sen hade jag väl mest undrat om personen menade allvar och ifall alla hästar var hemma Men hypotetiskt tänkt.
Jag hade utan tvekan tackat nej. Hade jag haft en hund som jag "bara gillade" eller om jag kände att hunden bara hade det "helt ok" hos mig (så att den som ville köpa hunden erbjöd något bättre än vad jag kunde), då hade det varit ett annat läge. Men nu, med Aysu och Ebrah... Aldrig i livet.
Jag säljer min sambo för den summan Och säljer han inte sex för 100k så åker han utI en tråd på FB så kommer frågan om man skulle sälja sin hund för 100 000 dollar, alltså nästan en miljon kronor. Och folk svarar att det finns inga pengar i hela världen som de skulle sälja sin hund för.
Jag undrar hur realistiskt det faktiskt är. Om någon med det perfekta hemmet kommer och erbjuder en 1 miljon. Jag hade förmodligen lätt tackat ja. Sen hade jag väl mest undrat om personen menade allvar och ifall alla hästar var hemma Men hypotetiskt tänkt.
I en tråd på FB så kommer frågan om man skulle sälja sin hund för 100 000 dollar, alltså nästan en miljon kronor. Och folk svarar att det finns inga pengar i hela världen som de skulle sälja sin hund för.
Jag undrar hur realistiskt det faktiskt är. Om någon med det perfekta hemmet kommer och erbjuder en 1 miljon. Jag hade förmodligen lätt tackat ja. Sen hade jag väl mest undrat om personen menade allvar och ifall alla hästar var hemma Men hypotetiskt tänkt.
Men en mille är det väl inte så många som ger för tjänstehundar?Tur inte alla tänker "Nej" för då hade vi inte haft många tjänstehundar...
Nä, vi är så blåsta att vi säljer dem för 40 000:- som har varit maxpriset hittills. Men nu ska maxpriset höjas till 75 000:- pga bristen på tjänstehundar.Men en mille är det väl inte så många som ger för tjänstehundar?
Om hunden får ett bra hem, så har jag nog en eller annan som skulle få flytta. Och en och annan som är så mycket en förlängning av mig, att jag skrattande tackat nej.
"Produktion" menar du.Nä, vi är så blåsta att vi säljer dem för 40 000:- som har varit maxpriset hittills. Men nu ska maxpriset höjas till 75 000:- pga bristen på tjänstehundar.
Och ändå har vi statlig uppfödning
Jag har varit med om liknande på lydnadsplanen, fast då var det eländigt pga skendräktighet. Platsliggningen gick utmärkt ("Åhå, jag får ligga och sova!"), men resten blev kaos. Jag tänkte att åtminstone apporteringen skulle fungera bra, det var ett av våra vanligtvis starkaste moment. "Eh? Va? Menar du att jag ska ta den där?! Ok... eller nej, jag vill faktiskt inte!". Senare hjälpte dock den tävlingen mig att se en miljard olika saker som vi behövde träna på, och som varit till fördel även i min träning och tävling med Aysu och Ebrah. Alltid någotHapp, då var tävlingspremiären avklarad.
Och den lämnade ju en del att önska...
Vädret: Ihållande duggregn. Våt mark med tusen intressanta dofter.
Domare: Utklädd i gigantisk, mörk regnponcho med huvvan uppe och... stora solglasögon?
Lasses min:
Vi gjorde vår sämsta linförighet någonsin. Någonsin. Nog för att han ibland pendlar eller blir för het och därför tränger, men det här var ju skrattretande. Ögonen gick till domaren flera gånger, nosen i backen och han var inte med mig alls. Uppvärmningen gick hur fint som helst. Happ. Pannkaka.
Lasse la fokus på domaren flera gånger, så resten gick helt enkelt "sådär". Det var svårt att få med honom igen men vi kämpade på. Fick lägga på dubbelkommando i apporten vilket inte alls var oväntat, men han la den vid mina fötter och gjorde ett bra avslut. Betyget blev 0, "genomför ej moment"? Räknade givetvis med en hel del avdrag, men 0? Jaja.
Hindret stod precis bredvid tävlingsledarens låda där apportbockar och lite annat låg, så Lasse var ju inte sen med att sticka dit istället för att sätta sig i fotposition hos mig efter hoppet.
Summa summarum: ett resultat man kanske inte skryter med.
Nog för att jag gick in för att det skulle vara en träningstävling för oss och att jag var nöjd med "bara" ett godkänt resultat, men det här? Alltså herregud.
Jaja, bara att rycka på axlarna och komma igen.