Nej, jag pratar inte om pojkar som en naturkraft och ett opåverkbart problem. Om du läser mitt inlägg igen så ser du nog att jag pratar om hur samhället, omvärlden vi och alla ser på pojkar och flickor, hur de ursäktas när flickorna skuldbeläggs. Det är klart att pojken också är ett barn med potential. Men det säger ju hela samhället redan? Det är klart att det är tråkigt om killarna tappar i status, om de hålls tillbaka i skolan. Jag vill att alla ska hjälpas fram! Att alla ska få nå sin fulla potential. Att ingen ska skuldbeläggas eller behöva ta ansvar för någon annans handlingar. Att alla ska lära sig att ta ansvar för sina egna handlingar.
Mitt ursprungsinlägg igen, om du inte orkar bläddra tillbaka:
Jag förstår inte. Vi har vittnesmål på vittnesmål som visar hur män utnyttjar kvinnors ambition, drivkraft och passion för sitt höga nöjes skull, framför allt i branscher som är tuffa att ta sig fram i. Vi ser hur pojkar ursäktas från låg ålder och flickor uppmanas att "strunta i dem", "du förstår väl att det blir roligare när du blir arg" och så vidare. När jag gick i skolan "straffades" busiga pojkar genom att bli placerade bredvid en flicka. Flickan var alltså ett objekt som användes, om hon såg det som ett straff eller inte att få pojken bredvid sig funderade ingen på. Vi hör att kvinnor måste säga ifrån, inte vara såna offer - men de får inte säga ifrån för mycket, inte bli aggressiva, inte vara orättvisa. Vi hör om våldtäktsdomar där mannens berusning är en ursäkt och kvinnans berusning ett tecken på att hon varit oansvarig. Och ändå börjar folk här prata om att killar systematiskt blir nedvärderade i skolan och att män faktiskt inte fick rösträtt före kvinnor. Som sagt. Jag förstår inte.