Sv: ung mamma?
- hur ung kan ni tänka er att vara när ni får ert första barn?
Jag var 21 när sonen föddes den 29 sept 2009... Han är alltså 3 månader nu... En liten "hoppsan" men oerhört efterlängtad och älskad ändå.
- ni som har barn och är runt 20-23 hur är det?
Ibland är man bajstrött och det är jobbigt, men det är ändå helt underbart och kanonmys
- vad hade ni för förutsättningar och hur har eran relation till pappa påverkats?
Deltidsjobb + extrajobb. Om liten hade varit planerad hade jag antagligen valt att utbilda mig först och ha ett heltidsjobb, men det funkar såhär också
Är sambo med pappan.
- är det fördel eller nackdel att vara ung när man blir mamma?
Jag ser ju mest fördelarna, bla så är ju mina föräldrar fortfarande under 50 och orkar busa med sitt barnbarn. Dessutom är ju de flesta i min släkt fortfarande vid liv (vi är 5 generationer nu!) och jag tycker iaf att det är mys med en stor släkt
Jag har nog mer ork än vad den genomsnittliga 40åringen har, och har stort kontaktnät med vänner osv. Tror det dessutom är en fördel att vara lite ung och "naiv" (i brist på bätte ord) det känns iaf som om jag inte hittar lika mkt "problem" som mina äldre kusiner (vi fick barn ungefär samtidigt..) nackdelen är väl att man
oftast har det lite sämre ställt rent ekonomiskt, och inte har hunnit skaffa sig värsta utbildningen...
- hur funkar det med pengar och så? var får man dom ifrån? jag syftar på mamma peng och liknande.
Fk betalar ut. Det är ingen jättepeng man får om man inte har jobbat alls, eller som jag, inte har jobbat heltid. Men allt går ju om man vill, tycker det är helt fantastiskt att vi i Sverige får betalt för att vara hemma med våra barn!
- är det många som får komplikationer med ammning och hur kan man undvika det i så fall?
Amningen funkade aldrig för mig, hade förlossningen från helvetet så var heeelt slut i typ 2 veckor efteråt... Sonen var dessutom stor och hungrig... så jag gav delvis ersättning i början och ammade delvis, tills det inte funkade alls, och sen han var 4 veckor har han enbart fått ersättning, funkar hur bra som helst!
- är man rädd under första tiden att inte vara tillräcklig och kanske missa något av barnets behov om det är första barnet?
Jag var livrädd innan han föddes, och rädd för att inte räcka till, men dom tankarna är borta nu...
Är dock bajsrädd för psd så vi har andningslarm till sonen...
- är det till fördel att vara påläst om själva förlossningen eller blir det ett stressmoment?
Jag läste allt jag kom över, och startade en hel del trådar här på buke... INGENTING hade kunnat förbereda mig på hur det skulle vara lr kännas. Går inte att jämföra med nått annat... Men det är ju rätt skönt att veta hur allt praktiskt fungerar, om pappan får stanna kvar, vilka bedövningar det finns osv...
- det här med mamma grupper, är funkar det?
Jag har sån jäkla tur att jag fått plats i en av de få unga mamma grupper som finns här i söderort. Kände mig inte alls hemma i den vanliga mammagruppen, det tisslades och tasslades om mig, hörde ju vad folk sa bakom ryggen... och jag i min tur tyckte att alla var lastgamla och fula, och hade gett upp hela sitt liv för att dom nu hade bebis (bla blev det ramaskri i den gruppen när jag jobbade extra, för att jag hade häst, och för att jag tar med bebis och shoppar...) i ung mamma gruppen stöttar vi varandra och träffas även utanför och har hur kul som helst!