Q
Qvip
Underliga \"hundmänniskor\"
Har ni sökt hjälp av någon hundkunnig människa, tränare, instuktör, som inte alls haft samma uppfattning av hur uppfostring/träning ska gå till som ni?
Där det har blivit riktigt fel?
Kom att tänka på när min äldsta hund var valp.
Jag var en 14-årig nybliven hundägare som sen 7-års åldern lusläst massvis med hundböcker.
Nu skulla jag omvandla mina teoretiska "kunskaper" i praktiken.
Det skulle bli så rätt.
I väntan på att valpkursen skulle börja kontaktade jag en hundtränare.
Finns det några Nackabor här kanske ni vet vem jag syftar på.
Han hade annons ute i varje nummer av Hundsport i flera år (det här var alltså 10 år sen), det stod något i stil med "specialiserat mig på att snabbt och effektivt ta bort hanhundsagressivitet", men också vanlig lydnadsträning för alla raser och åldrar.
Tror mig komma ihåg hans namn, iaf förnamn, men ska inte sätta ut det här.
I telefon berättade han att man träffades några stycken och gick en promenad, stannade till lite då och då och gjorde lite övningar.
Lät himla bra.
Fick skjuts av en förälder som satt kvar i bilen.
När jag hälsat på gubben frågar han vad jag vill ha ut av hunden.
"Jag vill ha fin kontakt med min hund" svarade jag glatt.
(Det var väl bra svarat)
Då böjer sig gubben ner, greppar tag i pälsen på valpen och ruskar om.
"Så här gör man för att få kontakt".
Ehh..jaha, det hade jag inte läst något om i mina böcker.
Kommer också ihåg hans egen hund, vuxen stövartik, som satt bunden vid ett staket.
När han gick fram för att ta loss henne och sätta in henne i bilen rörde hon inte en min, ingen svansviftning, och hon hade löpskydd på sig.
Jag frågade varför och fick veta att det var för att hon skulle lära sig att inte kissa i tid och otid.
Vi gick en bit, med hundarna kopplade på led, lite militäriskt.
Det var mest vuxna hanhundar, många schäfrar minns jag.
Men också ett äldre par där tanten hade en äldre överviktig cairn terrier och mannen en ung blandras med spanielinslag, jag la spec. märke till den, den verkade så mjuk och nästan lite vek, var lite stressad och såg ut att längta bort.
Sen stannade vi och började övningarna.
Gubben drog på sig ett par skinnhandskar, tog två hundar av deltagarna, en i varje hand, drog upp kedjorna till precis bakom öronen, virade upp kopplena, och gick så fram och tillbaka en stund och lämnade tillbaka hundarna.
Sen var det spanielblandisens tur, han skulle läras av med dragandet i kopplet.
Hunden blev utsatt för rent fysiskt våld, ju räddare hunden blev och slet för att komma bort desto brutalare hanterade han honom.
Jag vet att jag började gråta och blev tvungen att titta bort, tittade mot ägarna för att se deras reaktion.
Matte stod och rökte, pratade och skrattade med ett par andra hundägare med ryggen mot hunden, husse tittade ner i marken. De ville inte se.
Andra hundägare vände ryggen till eller böjde sig ner och låtsades pyssla med sina hundar.
Jag hade inte ryggrad nog att säga eller göra något, vilket jag givetvis ångrar.
Sen började två hundar gruffa mot varandra och min satt i mellan dem och börjar skälla mot den ena.
Då stegar gubben fram, tar tag i nackskinnet på min hund, lyfter honom till ansiktshöjd och skakar om.
Han skriker och vrider sig, jag kastar mig över honom och sliter till mig hunden som av smärta och ilska hugger mig i läppen.
Skriker ord som gubbjävel, djurplågare, ja, jag hade inte så stort ordförråd på den tiden.:smirk:
Springer storgråtandes därifrån med valpen i famnen, tillbaka till bilen.
Föräldern (minns inte vem) förstår inte vad som har hänt och tycker att vi ska gå tillbaka och prata med tränaren.
Men jag ville bara komma därifrån.
Slängde mig på telefonen och ringde uppfödaren när jag kom hem, bölade i luren och förfasade mig över min förstörda hund.
Han blev dock varken särskilt rädd eller agressiv.
Tittade snett på män i hatt en tid efteråt.
När vi sen började på valpkusren fick vi göra kontaktövningar som inte bestod av att slita hunden i pälsen.
Har ni sökt hjälp av någon hundkunnig människa, tränare, instuktör, som inte alls haft samma uppfattning av hur uppfostring/träning ska gå till som ni?
Där det har blivit riktigt fel?
Kom att tänka på när min äldsta hund var valp.
Jag var en 14-årig nybliven hundägare som sen 7-års åldern lusläst massvis med hundböcker.
Nu skulla jag omvandla mina teoretiska "kunskaper" i praktiken.
Det skulle bli så rätt.
I väntan på att valpkursen skulle börja kontaktade jag en hundtränare.
Finns det några Nackabor här kanske ni vet vem jag syftar på.
Han hade annons ute i varje nummer av Hundsport i flera år (det här var alltså 10 år sen), det stod något i stil med "specialiserat mig på att snabbt och effektivt ta bort hanhundsagressivitet", men också vanlig lydnadsträning för alla raser och åldrar.
Tror mig komma ihåg hans namn, iaf förnamn, men ska inte sätta ut det här.
I telefon berättade han att man träffades några stycken och gick en promenad, stannade till lite då och då och gjorde lite övningar.
Lät himla bra.
Fick skjuts av en förälder som satt kvar i bilen.
När jag hälsat på gubben frågar han vad jag vill ha ut av hunden.
"Jag vill ha fin kontakt med min hund" svarade jag glatt.
(Det var väl bra svarat
)Då böjer sig gubben ner, greppar tag i pälsen på valpen och ruskar om.
"Så här gör man för att få kontakt".
Ehh..jaha, det hade jag inte läst något om i mina böcker.
Kommer också ihåg hans egen hund, vuxen stövartik, som satt bunden vid ett staket.
När han gick fram för att ta loss henne och sätta in henne i bilen rörde hon inte en min, ingen svansviftning, och hon hade löpskydd på sig.
Jag frågade varför och fick veta att det var för att hon skulle lära sig att inte kissa i tid och otid.
Vi gick en bit, med hundarna kopplade på led, lite militäriskt.
Det var mest vuxna hanhundar, många schäfrar minns jag.
Men också ett äldre par där tanten hade en äldre överviktig cairn terrier och mannen en ung blandras med spanielinslag, jag la spec. märke till den, den verkade så mjuk och nästan lite vek, var lite stressad och såg ut att längta bort.
Sen stannade vi och började övningarna.
Gubben drog på sig ett par skinnhandskar, tog två hundar av deltagarna, en i varje hand, drog upp kedjorna till precis bakom öronen, virade upp kopplena, och gick så fram och tillbaka en stund och lämnade tillbaka hundarna.
Sen var det spanielblandisens tur, han skulle läras av med dragandet i kopplet.
Hunden blev utsatt för rent fysiskt våld, ju räddare hunden blev och slet för att komma bort desto brutalare hanterade han honom.
Jag vet att jag började gråta och blev tvungen att titta bort, tittade mot ägarna för att se deras reaktion.
Matte stod och rökte, pratade och skrattade med ett par andra hundägare med ryggen mot hunden, husse tittade ner i marken. De ville inte se.
Andra hundägare vände ryggen till eller böjde sig ner och låtsades pyssla med sina hundar.
Jag hade inte ryggrad nog att säga eller göra något, vilket jag givetvis ångrar.
Sen började två hundar gruffa mot varandra och min satt i mellan dem och börjar skälla mot den ena.
Då stegar gubben fram, tar tag i nackskinnet på min hund, lyfter honom till ansiktshöjd och skakar om.
Han skriker och vrider sig, jag kastar mig över honom och sliter till mig hunden som av smärta och ilska hugger mig i läppen.
Skriker ord som gubbjävel, djurplågare, ja, jag hade inte så stort ordförråd på den tiden.:smirk:
Springer storgråtandes därifrån med valpen i famnen, tillbaka till bilen.
Föräldern (minns inte vem) förstår inte vad som har hänt och tycker att vi ska gå tillbaka och prata med tränaren.
Men jag ville bara komma därifrån.
Slängde mig på telefonen och ringde uppfödaren när jag kom hem, bölade i luren och förfasade mig över min förstörda hund.
Han blev dock varken särskilt rädd eller agressiv.
Tittade snett på män i hatt en tid efteråt.
När vi sen började på valpkusren fick vi göra kontaktövningar som inte bestod av att slita hunden i pälsen.
