_saga_
Trådstartare
Jag väntar mitt första barn och det känns underbart roligt!
Jag hade tid förra veckan för ultraljud, och det är nåt som jag hade laddat för, vilket de flesta andra säkert också gör?
Det ska bli spännande att se den lilla, få en känsla av att det är på riktigt!
Eftersom det är första barnet, så flödar känslor, frågor och förväntningar..
Jag och min sambo möts av en bm som de första hon säger till oss riktat mot min sambo:
-Jaha ska du med också, du får sitta inne i hörnet. .
Okej, ja visst.. Hon börjar undersökningen, hon säger varken vad hon gör inte vad hon tittar efter, ingenting. Först KLAGAR hon på att bebisen ligger still i fel vinkel och sen att den snurrar runt alldeles för mycket för att hon ska kunna mäta bra.
Hon fortsätter undersökningen och utbrister:
-GUD det är svårt att se bra när jag undersöker dig!
-Ja, jag har väl lite vaddering.. svarar jag lite skämtsamt. Jag är rund men inte fet.
-Ja, vissa som har vaddering har mjuk som man ser igenom men din är hård!
Ja, kanske borde jag gå med i viktväktarna när jag fött vårt barn, men jag som inte brukar ta åt mig gjorde det. Fånigt, men det var inte riktigt bemötandet jag hade väntat mig..
Det bra med undersökningen var förstås att få veta att allting såg bra och fint ut, men hur jag blev bemött gör mig ledsen och jag känner mig berövad.. på nånting, kanske en känsla?
Jag var bara en bock på listan att göra idag, och undersökningen tog inte mer än 8-10 minuter!!!
Jag hade massa frågor, men allt rann av mig och jag känner mig ledsen när jag tänker på undersökningen!
Ska jag diskutera det med min egna BM och kanske för min egna skull boka ett ultraljud privat? Har någon annan blivit bemött dåligt vid ultraljud?
Jag hade tid förra veckan för ultraljud, och det är nåt som jag hade laddat för, vilket de flesta andra säkert också gör?
Det ska bli spännande att se den lilla, få en känsla av att det är på riktigt!
Eftersom det är första barnet, så flödar känslor, frågor och förväntningar..
Jag och min sambo möts av en bm som de första hon säger till oss riktat mot min sambo:
-Jaha ska du med också, du får sitta inne i hörnet. .
Okej, ja visst.. Hon börjar undersökningen, hon säger varken vad hon gör inte vad hon tittar efter, ingenting. Först KLAGAR hon på att bebisen ligger still i fel vinkel och sen att den snurrar runt alldeles för mycket för att hon ska kunna mäta bra.
Hon fortsätter undersökningen och utbrister:
-GUD det är svårt att se bra när jag undersöker dig!
-Ja, jag har väl lite vaddering.. svarar jag lite skämtsamt. Jag är rund men inte fet.
-Ja, vissa som har vaddering har mjuk som man ser igenom men din är hård!
Ja, kanske borde jag gå med i viktväktarna när jag fött vårt barn, men jag som inte brukar ta åt mig gjorde det. Fånigt, men det var inte riktigt bemötandet jag hade väntat mig..
Det bra med undersökningen var förstås att få veta att allting såg bra och fint ut, men hur jag blev bemött gör mig ledsen och jag känner mig berövad.. på nånting, kanske en känsla?
Jag var bara en bock på listan att göra idag, och undersökningen tog inte mer än 8-10 minuter!!!
Jag hade massa frågor, men allt rann av mig och jag känner mig ledsen när jag tänker på undersökningen!
Ska jag diskutera det med min egna BM och kanske för min egna skull boka ett ultraljud privat? Har någon annan blivit bemött dåligt vid ultraljud?