Sv: Tycker hästar att det är kul att bli ridna??
Håller med, jag tror också vi har avlat på individer som tycker om människor och gillar att bli ridna.
Men håller också med om att det nog snabbt går att ändra på genom otrevlig, osäker ridning - dvs så att de föredrar att inte bli ridna. + att vissa individer alldeles säkert inte gillar det oavsett, smaken är olika.
På något sätt känner jag att man måste försöka lita på vad djur visar när de är glada, vi litar ju stenhårt på signalerna som säger att de mår dåligt och är ledsna. (han kanske inte mår dåligt han kanske bara reagerar med extremt lugn, reaktionsbrist och sjunkade huvud på den lugnande färgen i boxen. Eller ngt, dåligt exempel kanske.)Hur ska vi annars överhuvudtaget kunna "umgås" med dem på ett positivt sätt för dem.
Vi själva är i grunden "djur" och har nog liknande "hardwiring" men med lite extra "ovanpå". Fråntar vi djuren att de kan uppfatta vissa saker "som vi" glädje, "kärlek" (till föl kanske) "att tycka om" saker och sen råkar fortsätta till bitar som "att tycka illa om" saker, rädsla, smärta, panik. Så kan ju djurhanteringen blir riktigt horribel. För kan man visa att man kan tycka illa om måste ju även möjligheten "visa att man tycker om" finnas i registret. Vad de sen faktiskt känner är ju inte riktigt relevant, för andra ord än glädje, sorg, avundsjuka, smärta osv har vi ju inte på det vi uppfattar att de visar.
Ett känsloregister som går från neutral som högsta punkt och sedan nedåt i stressreaktioner och misär vore lite förfärligt.
Håller med, jag tror också vi har avlat på individer som tycker om människor och gillar att bli ridna.
Men håller också med om att det nog snabbt går att ändra på genom otrevlig, osäker ridning - dvs så att de föredrar att inte bli ridna. + att vissa individer alldeles säkert inte gillar det oavsett, smaken är olika.
På något sätt känner jag att man måste försöka lita på vad djur visar när de är glada, vi litar ju stenhårt på signalerna som säger att de mår dåligt och är ledsna. (han kanske inte mår dåligt han kanske bara reagerar med extremt lugn, reaktionsbrist och sjunkade huvud på den lugnande färgen i boxen. Eller ngt, dåligt exempel kanske.)Hur ska vi annars överhuvudtaget kunna "umgås" med dem på ett positivt sätt för dem.
Vi själva är i grunden "djur" och har nog liknande "hardwiring" men med lite extra "ovanpå". Fråntar vi djuren att de kan uppfatta vissa saker "som vi" glädje, "kärlek" (till föl kanske) "att tycka om" saker och sen råkar fortsätta till bitar som "att tycka illa om" saker, rädsla, smärta, panik. Så kan ju djurhanteringen blir riktigt horribel. För kan man visa att man kan tycka illa om måste ju även möjligheten "visa att man tycker om" finnas i registret. Vad de sen faktiskt känner är ju inte riktigt relevant, för andra ord än glädje, sorg, avundsjuka, smärta osv har vi ju inte på det vi uppfattar att de visar.
Ett känsloregister som går från neutral som högsta punkt och sedan nedåt i stressreaktioner och misär vore lite förfärligt.