Tvister

[Fiorano]

Är nyfiken på olika upplevelser där det blivit tvist efter en försäljning. Oavsett du var köpare eller säljare men ffa om ni båda var privatpersoner. Varför blev det tvist och hur löste ni den? Vad lärde ni er och har ni gjort något annorlunda vid nytt köp/försäljning?

 

[MiniLi]

När jag sålde min ponny för många år sedan (kanske år 2005 eller så?) blev det senare en tvist. Är inte säker på att jag minns alla detaljer men kommer ihåg en del, det var väldigt jobbigt.
Jag minns att familjen verkade nöjd med ponnyn men att det sedan från ingenstans kom ett brev från deras advokat. De hade fått problem i ridningen med ponnyn, om jag minns rätt så påstod de att det berodde på att ponnyn hade borrelia eller ngt sådant? De ville inte lämna tillbaka ponnyn utan krävde en massa pengar.
Mina föräldrar tog hjälp av jurist, jag minns det som att de egentligen inte hade så mkt att komma med men det slutade med förlikning mest för att bli av med situationen. Jag var typ 18-19 år gammal och storgrät hela tiden över hur allt hade blivit. Tyckte väldigt synd om min fd ponny..

Har inte sålt så många hästar sen. När jag sålde Maximus var situationen helt annorlunda och jag typ slumpade bort honom av olika skäl..

Vad jag lärt mig? Att folk är idioter. Mer konstruktiv än så är jag nog inte utifrån detta

 

[villhöver]

Tvist 1: privatperson/privatperson
ponny som köptes som tävlingsponny (= längesedan + att jag var typ 14 så detaljerna kan vara lite luddiga). Började efter ett tag visa lite udda beteende vid ridning. Började sticka, först bara ute men det smög liksom till värre hela tiden. Hade väldigt mycket kontakt med säljarna (ej pga tvist då utan bara för att uppdatera dem om ponnyn) och de tipsade om martingal vid uteridning osv. Helt fine för mig och inget konstigt att det blev busigt ute tyckte jag.
Säljarna hade ett eget namn för beteendet så det var välbekant, de sa att han gjorde "Svanen" (vilket innebar att han körde upp huvudet, och vrängde bannemig huvudet bakåt så man såg hela nosryggen och tränset vreds av över öronen om man inte var snabb att kasta sig fram och ta tag i det - sen stack han). De hade inte berättat om detta innan köp utan ponnyn var "världens snällaste", men som sagt - när beteendet dök upp så var det väldigt välbekant. De kom även till oss för att hjälpa till att rida honom och visa hur de hanterat Svanen (jag kommer ihåg att vi har många filmer på det, och specifikt film från när de var hos oss och pratade om det).
Tävlade ett par gånger och det gick bra, men sista gången skenade han inne på framridningen och sprang på en häst + ut genom grinden där en bekant fick tag i honom från marken - då satte vi stopp och sa att det här blir för farligt.
Nu minns inte jag allt i kronologisk ordning men som sagt, vi hade säljaren hos oss för ridhjälp, vi skickade ponnyn ett par veckor till en tränare utan resultat - och hemma var det svinjobbigt. Han var "ojämn" på så sätt att ena dagen hände ingenting, nästa stack han 10ggr, nästa 2ggr men bara från galopp, nästa ingenting vid full träning, nästa stack han från skritt på lång tygel... Folk vände när de såg oss på ridbanan för de vågade inte rida samtidigt eftersom han stack och sprang tills det tog stopp - i en häst eller ett staket. Ridskolan fick en ny ridlärare från andra sidan landet (samma område som ponnyn kom ifrån) och det första hon sa när hon kom var: VAD heter den ponnyn? Hon kände igen honom... Vi pratade med folk på anläggningen där han stått och fick till oss att ponnyn är fullkomligt livsfarlig.
När det blev tal om att häva köpet tvärvände säljarna och hade aldrig någonsin sett detta beteende utan det var jag (14 år) som medvetet provocerade fram det.

Landade i en förlikning i Tingsrätten och vi fick en del pengar tillbaka och ha ponnyn kvar, de ville absolut inte ha honom tillbaka.
Med tiden (ett par år tog det) lyckades jag hitta tekniken för att hantera utbrotten och tävlade en del på honom upp till nationellt innan jag blev för gammal. Ponnyn bodde kvar hos oss resten av livet.

Tvist 2: privatperson/företag
Resan med den vita (som många här redan läst om så drar det i en kortare variant även om det blir långt ändå).
Köpte häst från företag. Oridbar direkt vid första passet hemma. Kontakt med säljaren direkt och hade god dialog. Gjorde alla saker som säljaren föreslog, samt "började om" med hästen utifrån tesen att den bara var känslig. Magkänslan sa ändå att något är lurt så började snoka i historik. Får tag i alla som haft hästen innan säljaren och historian säger: hästen har aldrig gått att rida utan är "svår, knäpp, skarp, kan göra vad som helst". Den har sålts flera gånger pga hur svår den är och sedan landar den hos min säljare för en spottstyver (alltså priset är satt utifrån att den är oridbar) - 3 mån innan den säljs till mig för 6x pengarna och inte ett ord om att det varit svårt innan.
Efter en tid när det utvecklats men fortfarande inte var i närheten av bra åkte vi till veterinär och fick besked om väsentliga röntgenfynd i nacke och att hästen i princip kunnat dömas ut direkt (ett uttalande veterinären backade på sen, men så pass allvarligt). Köpet hävdes samma dag och då tog den bra dialogen med säljaren slut. Enligt dem så fanns det inga problem, varken ridbarhets- eller fysiska/kliniska. De hävdar att de har röntgenbilder som motsäger våra; röntgenbilder tagna av tidigare ägare som EJ gett dem fullmakt till att använda journal -däremot får JAG fullmakt av henne och får ut journal och röntgenbilder. Med journalanteckningar om en häst som besöker kliniken (4 ggr) pga ridbarhetsproblem, stegrar osv. Kissing Spine är en del av diagnosen då.

Många månaders process som landar i förlikning i Tingsrätten. En del pengar tillbaka och säljaren tog tillbaka hästen. Försökte senare sälja hästen med "ren röntgen" osv. Hästen skeppades till försäljningsstall utomlands där den inte heller gick att rida.
Hästen har det bra idag, rids inte alls.
----
Vad jag har lärt mig är att inte lita på folk och man kan aldrig vara nog försiktig. Även om man känner sig tjatig och besvärlig...
Och dokumentera. Både som säljare och köpare, dokumentera vad man kommit överens om - vad är informerat om, vilka frågor har ställts och vad är svaren? Blir det problem - fortsätt då att dokumentera, ha koll på konversationerna med säljare/köpare och sen skriva ned vad man själv har gjort åt problemet.

I senaste hästköp så köpte jag en häst jag sett och hanterat under drygt över ett halvårs tid + ridit regelbundet under ett par månader innan köp. Röntgade exportröntgen + rygg och nacke för att ha kollat hela hästen och veta vad jag hade för utgångsläge. Inga överraskningar i detta köpet

 

[prinsessfeminist]

Är nyfiken på olika upplevelser där det blivit tvist efter en försäljning. Oavsett du var köpare eller säljare men ffa om ni båda var privatpersoner. Varför blev det tvist och hur löste ni den? Vad lärde ni er och har ni gjort något annorlunda vid nytt köp/försäljning?

Inte en regelrätt tvist, men köparen till min ponny ringde och konstaterade att ponnyn inte var tilläggsregistrerad i Sverige.

Vi hade aldrig tävlat och tänkte inte på att kolla detta vid vårt köp, och vi hade inte ponnyn så länge.

Jag tyckte det var förargligt at vi inte upplyste henne om det vid köpet, och inte hade bättre koll.

Hur som, hon hade köpt hästen i god tro och det låg på henne att ha undersökt saken innan.

Jag tyckte inte det kändes bra, för jag skulle också upplyst henne, tyckte jag.

Det slutade med att jag även kontaktade den jag köpt hästen av, och sade samma sak till henne, hon borde upplyst mig osv.

Hennes svar var att hon inte avsåg att göra något åt saken, då hon blivit lurad av importören- så om jag hade synpunkter så kunde jag höra av mig till denne.

Där någonstans tappade jag förtroendet och gjorde upp med min köpare om att vi delar på kostnaden.

Så snålt av de tidigare att inte vilja hjälpa till. Ingen hade ju medvetet gjort fel. Utom importören förstås, men den personen var ju också den som sålde en knappt inriden 6-åring till en komplett nybörjare...

 

[Freazer]

Är nyfiken på olika upplevelser där det blivit tvist efter en försäljning. Oavsett du var köpare eller säljare men ffa om ni båda var privatpersoner. Varför blev det tvist och hur löste ni den? Vad lärde ni er och har ni gjort något annorlunda vid nytt köp/försäljning?

Jag har haft endast en tvist under alla mina år. Går inte in på detaljer men vi båda var privatpersoner och vad köparen egentligen ville framgick inte riktigt klart i början. Efter ett tags diskuterande där köparen mest skällde på saker som denne hade fått info om innan köpet och som även stod i kontraktet så kontaktade jag en advokat och hänvisade köparen dit. Det var inget fel på hästen vid köpet utan det framkom sen att hästen hade fått lite problem ca 3 månader efter köpet pga dom inte skött hovarna som dom skulle. Köparen hotade med advokat och stämning men dom hade inget att komma med. Hade dom bara frågat om hjälp eller varit trevliga hade saken antagligen kunnat lösas utan advokat. Jag är alltid 100% ärlig vid försäljning, jag har inget att dölja så köparna får tex all skadehistorik om det finns och all info som rör hästen med sig. Skriver in så mkt som möjligt i kontraktet, är alltid noga med att fota hästen innan den lämnas över osv men det gjorde jag innan denna tvisten också. Tydlighet är a och o men man får verkligen tänka på hur man formulerar sig för ord är lätta att vända och vrida på..

 

[Kiwifrukt]

Tvist och tvist, det gick aldrig till domstol eller så, men jag köpte en häst tidigt i min hästägarkarriär där det blev rejält infekterat. Jag var arton år, och det var min första storhäst, hade sen tidigare haft två ponnyer som införskaffats via bekanta och där det aldrig varit några problem. Det är ingen ursäkt, men jag var väldigt ung, hade ingen hästvan stöttning hemifrån och jag var naiv. Hästen fanns i samma kommun, jag hittade den via annons på nätet och provred den flera gånger både i paddock och ute i naturen. Säljaren var minderårig, med lika hästovana föräldrar som mina. Det gjordes en gårdsbesiktning hos säljaren som inte visade något, jag var med under besiktningen.

Hästen började krångla redan de allra första dagarna hos mig. Det yttrade sig framför allt som bockningar, först i galoppen och sen mer och mer frekvent. Veterinärkontakt togs bara någon månad efter att hästen kom till mig, då hade hästen rejält ont i ryggen. Behandlades flertalet gånger, specialanpassad sadel införskaffades, hästen sattes långsamt igång och det såg ett tag ut att gå bra. Sen kom problemen tillbaka och det med råge. Säljarna hävdade hela tiden att de aldrig haft problem med hästen, fast det skvallervägen (liten ort) kom fram att de haft exakt samma problem själva och det var själva orsaken till att hästen såldes. Till slut åkte vi till klinik och fick hästen röntgad, då hade jag haft den i min ägo ganska exakt ett halvår och hästen visade sig ha svåra förslitningsskador i rygg och ben. Den veterinären sa att det var fysiskt omöjligt att den skulle kunna åsamkat sig dessa skador under ett halvår hos mig, där minst fyra månader gått bort på vila och långsamt skrittarbete för hand. Hästen avlivades.

Läxan jag lärde mig av detta är dels att alltid, alltid, alltid röntga, oavsett inköpspris på hästen. Hade vi röntgat hästen hade det här synts redan vid veterinärbesiktningen. Efter detta hade jag definitivt tagit med mig tränare eller liknande också om jag hade tittat på häst igen (min nuvarande häst är köpt av dåvarande stallägaren redan som ettåring, jag hade sett hästen dagligen sen hon var fyra månader gammal, så där fanns inga gamla lik i garderoben). Jag vet inte alls vad vi hade haft för utsikter rent juridiskt att häva köpet den gången, att hästen var i ett så uselt skick att det enda alternativet var att ta bort den, gjorde bara att vi slapp en juridisk process.

Det här är femton år sen och jag har inga som helst agg mot säljaren idag ska jag tillägga, vi var egentligen bara barn båda två som inte förstod bättre, och våra föräldrar kunde absolut ingenting. De hoppades att hästen skulle få det bättre hos någon annan och jag hoppades länge att det skulle gå att åtgärda.