Våra barn är födda och uppvuxna i Italien. Vi har alltid pratat svenska med dom. Dom har lärt sig italienska språket på dagis, tv och via kompisar.
Det är verkligen helt fantastisk att få vara med om att ens barn blir tvåspråkiga.
Grabben gick på dagis i över ett halvår (han var 2 år då) innan han började prata Italienska. Sen kom hela meningar. Jäntan (lika gammal) började redan efter 1 vecka, men det dröjde ganska länge innan hela meningar kom.När dom var runt 3-4 år mixade dom språken ganska mycket, och det lät rätt kul. Just mixen har kommit och gått i olika perioder hos dom båda. Nu händer det att dom rättar till varann. När vi är i Sverige och hälsar på, mixar dom aldrig.
Jag tycker att båda mina har ett stort svenskt ordförråd, och pratar gramatiskt helt korrekt med en lutning åt västmanläsk dialekt (tyvärr). Båda pratar italienska helt obehindrat med toscansk dialekt, men tycker att deras ordförråd har ganska stora brister. Dom går i italiensk skola. Det här märks när dom ska läsa sig till saker och läsa läxor. Flickan går det väl lite bättre för, men pojken har jag ibland upplevt det som katastrofalt.
Nu har vi smått börjat få hemlängtan,och börjar förbereda oss för en hemflytt, och då undrar jag hur det kommer att bli för dom att börja i en svensk skola. Hela derar skolgång har varit på italienska. Dom kan ju prata svenska, men inte stava. Kommer skolan självmant att ställa upp med extra svenska lektioner, eller måste jag som förälder strida för det. Har ju läst hur otoligt svårt det är att få extra hjälp för barn som är i stort behov av det.
Finns det någon bra litteratur om just flerspråkiga barn?
hälsningar gulan fd.gulla
Det är verkligen helt fantastisk att få vara med om att ens barn blir tvåspråkiga.
Grabben gick på dagis i över ett halvår (han var 2 år då) innan han började prata Italienska. Sen kom hela meningar. Jäntan (lika gammal) började redan efter 1 vecka, men det dröjde ganska länge innan hela meningar kom.När dom var runt 3-4 år mixade dom språken ganska mycket, och det lät rätt kul. Just mixen har kommit och gått i olika perioder hos dom båda. Nu händer det att dom rättar till varann. När vi är i Sverige och hälsar på, mixar dom aldrig.
Jag tycker att båda mina har ett stort svenskt ordförråd, och pratar gramatiskt helt korrekt med en lutning åt västmanläsk dialekt (tyvärr). Båda pratar italienska helt obehindrat med toscansk dialekt, men tycker att deras ordförråd har ganska stora brister. Dom går i italiensk skola. Det här märks när dom ska läsa sig till saker och läsa läxor. Flickan går det väl lite bättre för, men pojken har jag ibland upplevt det som katastrofalt.
Nu har vi smått börjat få hemlängtan,och börjar förbereda oss för en hemflytt, och då undrar jag hur det kommer att bli för dom att börja i en svensk skola. Hela derar skolgång har varit på italienska. Dom kan ju prata svenska, men inte stava. Kommer skolan självmant att ställa upp med extra svenska lektioner, eller måste jag som förälder strida för det. Har ju läst hur otoligt svårt det är att få extra hjälp för barn som är i stort behov av det.
Finns det någon bra litteratur om just flerspråkiga barn?
hälsningar gulan fd.gulla