Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

[Brandgul]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Man har gjort språktester på folk som pratar "perfekt" andraspråk.

Men när de pressas så finns det alltid saker som avslöjar att det INTE är deras modersmål. Man kan komma nära, men blir aldrig lika bra som den som har språket som modersmål.

Så det är jätteviktigt att använda sitt modersmål, annars får barnet inget "riktigt" språk alls.

Sen att man pratar olika språk när man träffar folk osv är ju inget avgörande för barnet.

 

[Sedna]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Jag har aldrig påstått att ett andra språk kan fullt riktigt lika bli som ett modersmål, men i regel finns det ju fler människor runt omkring som pratar språket. Det enda jag menar på är att världen inte är så svart-vit att man kan säga att man bara ska/får prata sitt eget modersmål med sina barn.

Jag vet t.ex. en familj där mamman är född i Sverige och har svenska som modersmål men som länge har bott i England (hennes föräldrar är svenskar men bor också i England) hon har en brittisk make, de har en dotter och de bor i Schweiz. De har valt att dottern får lära sig Engelska hemma och Tyska på förskolan. Mamman känner själv ingen direkt anknytning till Sverige längre och kommer inte att flyttat dit och ser ingen anledning att barnet lär sig svenska. Visst kan jag se en viss poäng med att barnet ändå fått chansen att lära sig svenska, men de har koncentreat sig på tyska och engelska, som de tycker är betydligt mycket mer användbara språk för dotterns del. Gör den mamman totalt fel som pratar Engelska med sitt barn trots att det inte är hennes modersmål utan hon flyttade till England i slutet av tonåren?


Som sagt, världen är inte så svart-vit att man kan säga att man endast bör tala sitt modersmål med sina barn, det beror helt på miljö och situation.

Visst grovt förenklat kan man ju säga att man bara bör tala sitt /sina modersmål med sina barn och inte tala ett andraspråk typ "skolengelska" (som var den ursprungliga benämningen) men jag som dagligen vistas i en miljö med familjer där föräldrarna ofta har olika nationaliteter och där det talas såväl två som tre som fyra språk inom familjen ser det inte som så enkelt.

 

[Petruska]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Det enda jag menar på är att världen inte är så svart-vit att man kan säga att man bara ska/får prata sitt eget modersmål med sina barn.

Det är nog något jag skrev du tänker på? Jag förstår inte riktigt varför det blir en så pass stor grej att du tar upp det flera gånger?

Om vi tar engelska som exempel, så skulle jag säga att de allra flesta svenskar är på tok för dåliga på engelska för att det ska fungera som ett språk att föra över till barn. (Jag har även träffat på svenska au-pairer som pratat fruktansvärt usel engelska med barnen de passade, vilket jag aldrig hade tillåtit.) Det är inte bara sådant som att man inte riktigt vet vad "söta lilla gulleplutt" heter, utan hela språket, ordval, grammatik osv. Nästan alla svenskar jag träffar på överskattar sin egen engelska.

I min egen familj/släkt är det mer regel än undantag att de vuxna inom ett föräldrapar har olika modersmål. Lösningen brukar vara att båda föräldrar talar sitt eget språk med barnen, och sen brukar man ha ett av språken som det språk man använder när man pratar med alla. Tex har jag alltså själv under min uppväxt talat min mammas modersmål med min mamma, och svenska med min pappa samt oftast svenska när jag pratar med båda.

Men om min mamma enbart hade pratat svenska med mig, tror jag att jag hade fått ett sämre "grundspråk" och dessutom inte fått förmånen att bli tvåspråkig.

 

[Petruska]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Man har gjort språktester på folk som pratar "perfekt" andraspråk.

Men när de pressas så finns det alltid saker som avslöjar att det INTE är deras modersmål. Man kan komma nära, men blir aldrig lika bra som den som har språket som modersmål.

Det är lite intressant, tycker jag.

Det är ju stor skillnad på hur bra språk även tex svenskar uppvuxna i Sverige med två svenska föräldrar har.

 

[Sedna]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Det är nog något jag skrev du tänker på? Jag förstår inte riktigt varför det blir en så pass stor grej att du tar upp det flera gånger?

Om folk inte kommenterat det gång på gång eller seglat iväg på andra spår men med mitt svar som grund så hade jag ju inte tagit upp det igen.

Om vi tar engelska som exempel, så skulle jag säga att de allra flesta svenskar är på tok för dåliga på engelska för att det ska fungera som ett språk att föra över till barn. (Jag har även träffat på svenska au-pairer som pratat fruktansvärt usel engelska med barnen de passade, vilket jag aldrig hade tillåtit.) Det är inte bara sådant som att man inte riktigt vet vad "söta lilla gulleplutt" heter, utan hela språket, ordval, grammatik osv. Nästan alla svenskar jag träffar på överskattar sin egen engelska.

Jag säger inte emot att de flesta svenskar överskattar sin egen engelska, det håller jag helt med om.

Att en au-pair inte pratar perfekt engelska, eller vad det nu är för språk, men "sina" barn ser jag inte som något problem så länge det språket används även inom familjen och andra sammahang (skola etc) och då i "perfekt" form. Det förstör inte språket. Jag känner många barn som är uppvuxna under de omständigheterna och ingen har tagit någon märkbar skada. De har lika bra språk som alla andra ungar. Men visst är det så dåligt att de inte kan kommunicera vettigt är det ju givetvis inte bra, fast av andra anledningar än att språket skulle förstöras.

I min egen familj/släkt är det mer regel än undantag att de vuxna inom ett föräldrapar har olika modersmål. Lösningen brukar vara att båda föräldrar talar sitt eget språk med barnen, och sen brukar man ha ett av språken som det språk man använder när man pratar med alla. Tex har jag alltså själv under min uppväxt talat min mammas modersmål med min mamma, och svenska med min pappa samt oftast svenska när jag pratar med båda.

Visst är det den vanligaste varianten, men det finns ju fler varianter, beror ju på familjebilden/hur många språk som är inblandade etc.

 

[Petruska]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Jag känner många barn som är uppvuxna under de omständigheterna och ingen har tagit någon märkbar skada. De har lika bra språk som alla andra ungar.

De fall jag känner till har au pairen utan konkurrens varit den vuxna som barnen tillbringat mest vaken tid med, i alla fall måndag-fredag. Jag skulle inte utsätta barns språkutveckling för det tex i förskoleåldern, skulle inte ta risken. Själv skulle jag därför inte heller vilja prata engelska nämnvärd del av tiden med barn, därför att min engelska är väldigt "yrkesmässig" (engelska är dominant språk på mitt jobb), medan jag inte vet vad gulleplutt, sandlåda och liknande heter. Jag låter som en tjänsteman, inte som en privatperson, när jag pratar engelska. Andra gör så klart som de vill.

Nåväl, det jag tänkte på i tråden var alltså dels att jag gissar att TS engelska inte är sådan att hon bör prata engelska med barnet, men självklart kan/ska göra det när pappan är med i samtalet, om det är engelska som är deras gemensamma språk.

Dels att jag hör tillräckligt många föräldrar prata undermålig svenska med sina barn, istället för något språk som de faktiskt kan.

Jag har alltså stor vana vid språkblandade familjer, i min egen familj med lite respektivar etc inblandat, blir det fyra språk som minimum vid en normalstor släkttillställning. Och då finns det personer som inte har något gemensamt språk med varandra inom den språkliga röran. Och personer som har ytterligare något modersmål, men som ändå håller sig till något av de här fyra språken vid tillfället.

Man får nog också leva med att alla helt enkelt inte förstår varandra. Man kan ha rätt trevligt ändå.

 

[Brandgul]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Det är lite intressant, tycker jag.

Det är ju stor skillnad på hur bra språk även tex svenskar uppvuxna i Sverige med två svenska föräldrar har.

Jag har tyvärr svårt att leta fram källan för det handlar om hundratals (kanske tusen någonting) sidor med litteratur...

Ja svenskan skiljer ju mycket för oss också. Det har mycket med social klass att göra. Själv kommer jag från en enkel arbetarfamilj och min mamma har inte svenska som modersmål. (Å ja vart jag kommer ifrån var alla hemmafruar på 70-talet eftersom våra pappor hade så bra betalt på sina jobb och kunde köpa nytt hus och försörja en hel familj på det) Jag var bra gammal när jag insåg vilket otroligt dåligt ordförråd jag har. Tråkigt! Jag har absolut inte svårt för inlärning annars och är väldigt duktig på siffror osv. Men andraspråksinlärning klarar jag heller inte av... Nåja lite har jag pluggat upp mig och barnens pappa har en farfars far som var lite "fin" av sig, så de pratar "bättre" än vad jag gör, så våra barn får kanske lite bättre språk än vad jag har

 

[prinsessfeminist]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Jag ser inte alls på saken på fel sätt. Jag tycker fortfarande att det är fel att lägga ansvaret för kommunikationen på ett litet barn som håller på att lära sig prata...om det nu är en möjlighet och inte alls betungande så kan väl den vuxne lära sig barnets förstaspråk, till att börja med

Du vet inte vad du pratar om.

/Priffe språklärare med särskild utbildning i tvåspråkighet och språkinlärning