Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

[aero]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Hur tidigt förstår barn och kan prata via skype och telefon?
Ramsor var smart! Då kan jag ju göra rörelser och så med barnet, så att h*n förstår vad olika ord betyder. Tack för dina tips

Jag skickar PM om vilket land det handlar om. Nojjar och tror att alla mina släktingar och bekanta läser och listar ut att det är jag annars

 

[aero]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Någon som har engelska som modersmål som barnet får umgås med var ju smart! Helst skulle man väl ha en "nanny", men det har jag ju inte råd med. Men kanske någon som kan läsa sagor, gå till parken och leka etc. med barnet ett par gånger i veckan eller så. Då gäller det att få tag på någon som vill prata engelska med min bebis. Som tur är har jag ju ett tag kvar på mig att leta.

 

[aero]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Helst vill jag inte växla, då jag får för mig att det blir förvirrande för barnet om mamma pratar engelska ibland och svenska ibland. Jag pratar ju engelska med pappan förstås, men det är ju en annan sak tänker jag.
Engelska sagor, ramsor och sånger kan jag tänka mig, men längre än så vill jag nog egentligen inte sträcka mig. Men jag kanske tänker helt tokigt här, och då får någon gärna rätta mig!

 

[aero]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Vi har tänkt att jag och bebisen ska åka till pappan 2 ggr/år och stanna så länge det går. Förmodligen ca 1 vecka ena gången och 3 veckor andra gången, lite beroende på hur jag får semester och så. Lättare i början när jag är mammaledig förstås. Men då får ju barnet mycket engelska runt sig en något längre period.
Sedan ska pappan komma hit ca 4 ggr/år. Oftare om det går förstås. Det är ungefär som vi gör idag, fast nu är det ju ingen bebis med i bilden ännu.
Längre vistelser på respektive ställe är inte möjligt som det ser ut nu, tyvärr.

Sedan, när barnet blir större, hade vi tänkt att h*n skulle få åka på läger och så i pappans hemland, och spendera något skollov hos släktingar där med och utan oss. För att verkligen befästa både språket och rötterna. Om h*n vill så får h*n gärna gå i skola där också (internat eller bo hos farmor och farfar eller faster) när h*n blir större. Men det är ju MASSOR av år fram i tiden, så det hjälper ju tyvärr inte nu.

 

[aero]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Om pappan ska flytta hit måste han ju ändå lära sig svenska, varför lägga ansvaret på barnet att lära sig två språk direkt.

Självklart ska pappan lära sig svenska (han har redan börjat...), men han kommer inte tala lika bra svenska som engelska på många år. Bra engelska är väl ändå bättre än dålig svenska?

Sedan har ju barnet farmor, farfar, fastrar, kusiner etc. i pappans land. De kan ingen svenska. För oss är det viktigt att barnet kan prata med HELA sin släkt, och inte bara den svenska delen.

 

[Sunshine]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Nar mina barn sager nagot pa engelska till mig sa brukar jag (ofta, men inte alltid) upprepa det de sagt pa svenska, t.ex. sa kanske de sager "mummy can I have some water please?" och da sager jag "vill du att mamma ska hamta lite vatten at dig? Visst, har far du, varsagod". For att etablera svenskan ytterligare.

Du kanske kan gora likadant, fast tvartom? Annars ar ju bocker och ramsor oslagbara, det blir ju mer naturligt da. Det gar ju ocksa att kopa leksaker som pratar pa engelska, t.ex. nallar som man trycker pa magen eller handen och sa sager de nagot eller sjunger en sang.

Mina barn borjade med Skype nar de var ungefar 18 manader. Talamodet var kort sa det blev inte manga minuter i borjan men nu (ett ar senare) sa har de ratt bra koll pa det dar och ser fram emot att prata med mormor och moster. Men man kan ju borja tidigare an sa, sa att barnet far hora spraket.

Korta, tata besok ar nastan ett maste tror jag. Sa att barnet far en naturlig kontakt med sin pappa och far hora spraket regelbundet.

 

[Sedna]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Helst vill jag inte växla, då jag får för mig att det blir förvirrande för barnet om mamma pratar engelska ibland och svenska ibland. Jag pratar ju engelska med pappan förstås, men det är ju en annan sak tänker jag.
Engelska sagor, ramsor och sånger kan jag tänka mig, men längre än så vill jag nog egentligen inte sträcka mig. Men jag kanske tänker helt tokigt här, och då får någon gärna rätta mig!

Jag skulle inte växla språk överhuvudtaget om jag var du, inte engelska ramsor, sagor etc heller, i alla fall inte så länge barnet är litet och inte har grepp pm svenskan ordentligt. Mycket bättre att du hittar någon annan som kan pratar engelska med barnet, en barnvakt eller så. Det behöver ju inte nödvändigtvis vara någon som har engelska som modersmål, det finns ju många svenskar som pratar engelska flytande, så det borde inte vara så svårt att hitta.

 

[vindvissla]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

min son var typ nio månader när han började titta på mormor och morfar i skype. jag är bensäker på att det har bidragit till att han aldrig varit blyg för dem, trots att det kan gå flera månader mellan de ses. om du bor i skåne kan ni få komma och leka hos oss om ett par år när vi flyttat hem!

 

[kenttjej]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Jag är själv född i Sverige av finska föräldrar. Vi pratade alltid finska hemma och jag pratade alltid svenska med kompisar och på dagis/skola, mina föräldrar kan även svenska. Jag kan inte komma ihåg att jag nånsin hade något problem med språket eller varit rädd för att prata! Kommer ihåg hur jag tidigt reflekterade över språk och hur jag "tänkte" på finska när jag tex var i Finland (dvs i finska ord) medans när jag var i Sverige tänkte på svenkska, och även blandade när jag tänkte. Men det var aldrig förvirrande.

Att jag lärde mig läsa på ena språket (svenska) innebar automatiskt att jag kunde läsa även på finska eftersom bokstäverna är samma, orden kunde jag ju redan. Hade heller aldrig problem med grammatiken när jag var liten, man funderar ju inte på grammatikreglerna då utan lär sig hur det ska vara.

Problemet uppstod ju när jag som 9-åring flyttade ifrån mina föräldrar till ett svenskspråkigt hem. Då började jag glömma av ett språk som jag kunnat "sen födseln". Jag kan ju fortfarande finska men har glömt av mycket ord, grammatiken sitter i princip i ryggmärgen. Jag behöver inte lära om språket men jag har glömt av det devis och behöver bli påmind.

Jag har aldrig hört om att barn skulle fara illa av att lära sig flera språk samtidigt, vi är visserligen alla olika individer och utvecklas olika så det kanske inte passar alla barn.

Det är bra mycket svårare att börja lära barnen när de är äldre, jag har många vänner som retar sig på att deras föräldrar aldrig lärt dem sitt modersmål.

 

[Mabuse]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Jag har en kusin vars mamma är svensk och pappa finsk. När han var liten talade de både svenska och finska med honom vilket ledde till att han stannade upp i talutvecklingen och blev i stort sett tyst...
Det måste vara förvirrande för ett barn att talas till på flera språk. Ni får nog välja ett som modersmål och så får h*n lära sig det andra senare när första språket "sitter".
Om pappan ska flytta hit måste han ju ändå lära sig svenska, varför lägga ansvaret på barnet att lära sig två språk direkt.

Men det funkar inte så. Det går utmärkt att lära sig två språk från början, man måste inte ta dem i turordning. Däremot är det ofta så att barn som har två språk redan från början blir lite sena i sin talutveckling, precis som din kusin. Det är liksom mer att lära sig när man måste ta in två språk. På sikt spelar det dock ingen roll alls - jag är uppvuxen med två språk redan från början, och var mycket riktigt lite sen med talet. Jag har aldrig haft problem med språk senare, vare sig svenska eller andra språk, utan tvärtom haft extremt lätt för mig med den biten, lärde mig läsa som fyraåring, alltid högsta betyg i alla språkämnen i skolan, osv.

 

[turbofling]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

kl

Även barn med ett spak kan bli sena med talet sa det är svart att veta hur det skulle varit. En kompis till sambon berättade att han inte sa mer än enstaka ord vid 3 ar, sen hände ngt över en natt och han pratade bättre än dom flesta 3-aringar.

Jag var ocksa ganska sen med att börja prata, men tidig med allt annat (gick tidigt osv). Även idag har jag jättesvart för sprak. Min sambo lärde sig bra svenska pa bara ngr manader och jag kan inte mkt tyska alls trots att jag bott i Österrike i ett ar. Sambon behöver bara höra ett ord en gang för att komma ihag, jag maste höra det 100 ganger.

 

[oz_joj]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Helst vill jag inte växla, då jag får för mig att det blir förvirrande för barnet om mamma pratar engelska ibland och svenska ibland. Jag pratar ju engelska med pappan förstås, men det är ju en annan sak tänker jag.
Engelska sagor, ramsor och sånger kan jag tänka mig, men längre än så vill jag nog egentligen inte sträcka mig. Men jag kanske tänker helt tokigt här, och då får någon gärna rätta mig!

Jag har läst 40 p "svenska 2" dvs svenska för andraspråksundervisning eler vad man ska kalla det, för att kunna undervisa invandrare i svenska. Arbetar dock inte mycket med det nu eftersom jag är lärare på en skola med få elever som behöver detta men jag har arbetat med både vuxna och barn som har svenska som andraspråk.

Dessutom har jag en svåger som är gift med en amerikanske och deras son är tvåspråkig. Han är dock mycket bättre på engelska vilket dock kan bero på att de bor i Bryssel (ett tag gick han i franskspråkig skola men numera engelsk) och pappan jobbar MYCKET, är ofta på resane fot med jobbet. Han umgås mycket mer med sin mor. Men de har alltid konsekvent gjort så att pappan pratar svenska med sonen och mamman engelska. Sen pratar föräldrarna engelska med varandra och pappan har engelska på jobbet och pratar mestadels engelska "på stan etc" eftersom hans franska är rätt dålig.

Deras son var rätt sen med talet överlag och som sagt är hans svenska inte likvärdigt med hans engelska, han bryter nästan lite och hittar inte alltid rätt ord men med våra små söner pratar han svenska.

Vad jag bla fick lära mig på universitetet var att dessa föräldrar gör alldeles rätt, de ska använda sina egna språk till sonen om de vill göra honom tvåspråkig. De ska inte försöka hålla sig till det språk som inte är deras eget för det blir ett fattigare språk trots att man är duktig på det andra språket. Man ska INTE uppmuntra invandrare att prata svenska med sina barn, de ska kommunicera på sitt eget språk, annars kan det vara riktigt förödande för språkutvecklingen och för deras relation då föräldrarna inte kan uttrycka sig rätt på tex knagglig svenska.

 

[Araminta]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

knapp

Vill bara ge en eloge till alla som orkar hålla igång två eller till och med tre språk hemma. Min mamma är norska och talade ingen svenska alls när hon fick mig men ändock så talar varken jag eller min bror norska. Jag hade en lustig balndning som ettåring och växlade till norska efter en tid i Norge en bit upp i tonåren. Sedan insåg jag hur illa det lät och slutade prata norska helt. Tänker dock fortfarande på norska efter en tids exponering. Det räckte helt enkelt inte med att hon för det mesta talade norska hemma då pappa, dagis, kompisar, tv och skola enbart talade svenska. Vi förstår och läser dock norska utan problem och skulle nog med en mindre ansträningen även kunna lära oss skriva och tala om intresse fanns.

Jag kan tänka mig att det blir enklare med engelskan då det är mer skilt från svenskan än norskan. Dessutom så kommer barnet att lära sig engelska i skolan oavsett plus att det finns oerhört mycket böcker, musik mm på engelska. Dock så tror jag, utan att veta, att det kan bli svårt att få engelskan lika självklar som svenskan. Andra jag snackat med som har haft tvåspråkiga föräldrar, även där föräldrarna har varit stenhårda, har alltid haft ett språk som är bättre och det är i samtliga fall det språk som talades i det land där de tillbringat sin barndom.

 

[Sjalen]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Ja, det här barnet gjorde det iaf, så de fick sluta prata finska med honom (de bodde i Sverige) men han har ju lärt sig finska senare.

Som Kixlin säger så är det viktiga att föräldrarna bara pratar sitt eget språk med barnet! Det var kanske var där det gick snett? I fyraårsåldern börjar barn kunna separera att det är två skilda språk det handlar om och då kan man börja prata det andra språket också (men i vårt fall stirrade dottern bara surt på sin far om han pratade svenska och vägrade svara honom ).

Som Araminta säger så kommer ett språk alltid att bli det dominerande språket just för att de haft det i skolan, på TV osv. osv. men det är ju å andra sidan bara bra att kunna ett språk ordentligt för inte ens svenskan kommer att bli lika 100% som för en med bara svenska som bakgrund. Jag märker det både på mina tysk-svenska kusiner som idag är vuxna och på min svensk-engelska dotter.

 

[Kixlin]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Fast det dar kan vara valdigt svart att uppratthalla. Jag som bara har engelska vanner dar jag bor, engelsk man osv osv, maste ibland prata engelska med mina barn for att t.ex. andra barn ocksa skall forsta vad jag sager. Eller andra vuxna. Eller for att helt enkelt underlatta en konversation dar flera ar involverade.

Nar det bara ar jag och barnen, sa ar det bara svenska som galler. Men annars blir det en del engelska ocksa. De verkar forsta vad som galler anda - jag har t.ex. aldrig hort dem forsoka prata svenska med sin pappa (annat an enstaka ord).

Daremot ar jag benhard med att pappan inte far forsoka sig pa att prata svenska med dem, eller min mamma prata engelska. Darfor att deras respektive sprakkunskaper ar sa daliga att barnen lar sig fel och har svart att forsta sa det blir missforstand.

Men öhh, läste du vad jag skrev?

En förälder ska alltid tala sitt modersmål med sitt barn. Ibland får man kanske tumma lite på den regeln, till exempel om andra personer är närvarande och deltar i samtalet, men grundregeln är att man ska tala sitt modersmål.

 

[Sunshine]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Men öhh, läste du vad jag skrev?

Vad trevlig du ar da

Nej jag laste inte riktigt ordentligt forran efter jag postat inlagget, tiden ar alltid knapp har med tva 2.5-aringar

 

[Sar]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Alltså, det jag tänker på är inte främst tvåspråkighet el. ej utan om ni verkligen vill ha så skilda liv när ni får barn ihop?

Räcker det verkligen för pappan att träffa sitt barn så lite? Varför kan ni inte bo ihop åtminstone under föräldraledigheten? Är det helt ok med dig att i praktiken bli ensamstående mamma? Hur löser ni det med kontakt mellan pappa och barn om någon av er träffar en ny?

 

[aero]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Nu var det visserligen inte ALLS det här tråden handlade om... Men jag kan svara en gång ändå.

Alltså, det jag tänker på är inte främst tvåspråkighet el. ej utan om ni verkligen vill ha så skilda liv när ni får barn ihop?

Vill och vill. Som sagt redan i första inlägget så har vi inte så mycket val just nu, men pappan är (som sagt) "på väg hit" så vi kommer ju inte leva skilda liv för alltid.

Räcker det verkligen för pappan att träffa sitt barn så lite?

Ja, har man inget (vettigt) val så har man inte. Och som sagt, det är "bara" de första åren. Ja, första åren är givetvis viktiga, men har du något bättre förslag är du varmt välkommen att lägga fram det.

Varför kan ni inte bo ihop åtminstone under föräldraledigheten?

Jag vill föda i sverige iallafall, och man bör väl inte flyga med hur liten bebis som helst. Sedan kan vi självklart tillbringa mer tid tillsammans under min mammaledighet än senare, det har jag också skrivit tidigare.

Är det helt ok med dig att i praktiken bli ensamstående mamma?

Nu tycker jag visserligen inte att jag blir "i praktiken ensamstående mamma", men ja, min situation är helt ok med mig.

Hur löser ni det med kontakt mellan pappa och barn om någon av er träffar en ny?

Som alla andra föräldrar där mamman eller pappan träffar någon ny? Är det verkligen något alla par funderar över när de skaffar barn? Vi har samma relation som alla andra, bortsett från att vi bor längre ifrån varandra än de flesta. Men vi har ingen större önskan att träffa någon ny än några andra fritt valda blivande föräldrar.

 

[turbofling]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Jag var i samma situation som dig, blev oplanerat gravid när jag och pappan bodde i olika länder. Under hela graviditen velade jag fram och tillbaka vart jag skulle bo men bestämde sen att ge Österrike (hans hemland) en chans. Han kunde inte flytta eftersom han hade ett ar kvar av sina studier. Jag har bott här lite över ett ar nu och det har varit jobbigt manga ganger, väldigt ensamt och jag är ganska blyg sa nya kontakter har varit svart. Manga ganger har jag varit pa väg att flytta "hem" till Sverige. Vi hade även planerat att göra det nu i sommar men nu har vi bestämt att stanna här i ett ar till.
Jag och dottern flyttade ner när hon var 3,5v gammal. Inga problem att flyga men det var väldigt mkt att fixa när vi kom ner (saker till ny lägenhet, papperssaker osv), nu i efterhand var det för stressigt.

Hur ni vill göra kan ni bara bestämma själva, att ni bestämmt att bo i olika länder behöver ju inte vara helt bestämt. Känner du när bebisen kommit att du vill leva med pappan och att han vill leva med er hela tiden sa kan ni lösa det da. Och fungerar allt bra sa är det bara att fortsätta sa.

 

[Sunshine]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Jag har en kompis har i England som flog med sin 6-veckors till Sverige, sa det gar utmarkt att flyga tidigt

Om du vill fa igang spraket i tidiga ar och fa en bra kontakt med pappan redan fran borjan, sa ar mitt rad att traffas OFTA - hellre kort men ofta an lange och sallan.