Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

[vindvissla]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Det är plättlätt att flyga med en liten bebis, fram till de är året ungefär. Sen blir det drygare för då vill de inte sitta still!

 

[Sar]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Nu ser jag att du väljer att ta illa upp över mina frågor vilket inte var min mening.

Jag hoppas att det går alldeles utmärkt för er men jag tror att det kan vara viktigt att fundera över en del grejer.

För mig skulle det vara självklart att spendera föräldraledigheten tillsammans med pappan även om du föder här. Det är inga problem att flyga med bebis och det ger er 3 en chans att "bonda" ordentligt, avlasta varandra och det ger också bebisen en bra chans till tvåspråkighet.

Jag förstår inte riktigt varför det inte skulle vara ett "vettigt" val att spendera så stor del av föräldraledigheten tillsammans som möjligt? Speciellt inte eftersom ni därefter antagligen kommer att vara separerade ett bra tag framöver innan barnets pappa flyttar hit och du går tillbaka till jobb/söker jobb.

Nu tycker jag visserligen inte att jag blir "i praktiken ensamstående mamma", men ja, min situation är helt ok med mig.

Känner du så är det ju toppen! Jag hoppas också att du har ett bra kontaktnät runtom dig. Det underlättar oerhört och kan ex.vis ge möjligheten att barnet inte behöver gå heltid på förskola i början (jobbar man själv heltid och har pendling blir det mkt långa dagar för ett småbarn). Och man kan få avlastning då man själv är sjuk och känner att man helt enkelt inte räcker till.

Som alla andra föräldrar där mamman eller pappan träffar någon ny? Är det verkligen något alla par funderar över när de skaffar barn? Vi har samma relation som alla andra, bortsett från att vi bor längre ifrån varandra än de flesta. Men vi har ingen större önskan att träffa någon ny än några andra fritt valda blivande föräldrar.

Jag tror heller inte att någon av er är ute efter att skaffa en ny. Jag har dock själv levt i distansförhållande och det sätter definitivt förhållandet på prov mer (i vårt fall tog det slut då ingen eg. när det kom till kritan var beredd att flytta till den andra, dock tack och lov före något barnaalstrande).

Min farhåga är helt enkelt att har inte pappan hunnit bonda ihop med barnet och det tar slut mellan er är risken stor att de inte träffas. Man skickar ju inte iväg ett småbarn själv till en förälder den inte riktigt känner och är kanske inte helt intresserad av att följa med själv och bo ihop med pappa och hans nya.

Jag hoppas att du inte blir arg eller upprörd, det är inte meningen att vara kritisk emot dig på något sätt. Jag kan dock tycka att det är viktigare saker att fundera och diskutera igenom före så att man vet att man är på samma våglängd. Tvåspråkigheten kommer att fixa sig hursom sålänge du och pappan befinner er på samma plats som bebin.
Frid /Sar

 

[Brandgul]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Jag har en kusin vars mamma är svensk och pappa finsk. När han var liten talade de både svenska och finska med honom vilket ledde till att han stannade upp i talutvecklingen och blev i stort sett tyst...
Det måste vara förvirrande för ett barn att talas till på flera språk. Ni får nog välja ett som modersmål och så får h*n lära sig det andra senare när första språket "sitter".
Om pappan ska flytta hit måste han ju ändå lära sig svenska, varför lägga ansvaret på barnet att lära sig två språk direkt.

Det finns inga gränser för hur många språk man kan lära sig. Det är endast tiden som avgör. Man HINNER helt enkelt inte!

Att barn kan bli tysta är olika strategier. En del är betraktare och en del kastar sig ut i det.

 

[Brandgul]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Jag ser inte alls på saken på fel sätt. Jag tycker fortfarande att det är fel att lägga ansvaret för kommunikationen på ett litet barn som håller på att lära sig prata...om det nu är en möjlighet och inte alls betungande så kan väl den vuxne lära sig barnets förstaspråk, till att börja med

Fast det är emot all foskning som finns. Barn lär sig de språk som de behöver för att kunna komminucera. Det är jättesvårt att ge barn ett språk som inte är relevant i vardagen. Behöver man inte prata ett språk så lär man sig det inte.

Det är sämre att någon som pratar dålig svenska pratar svenska med barnet. Språket blir väldigt dåligt och onyanserat. Många tror säkert att de är enna riktiga höjdare på t.ex. engelska. Men man är ändå inte i närheten av någon som har det som modersmål.

Med sitt modersmål kan man rimma och tramsa och leka med språket på ett helt annat sätt. Man har även det kulturella som i barnvisor och andra ramsor som hör till. Vi har inte samma språklekar på alla språk. Det går inte bara att översätta och det är en viktig del av språkutvecklingen.

 

[Brandgul]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Det hör nog till undantagen, jag vet inget barn som haft problem med tva sprak.
Vissa kanske tar lite längre tid pa sig att börja prata och blandar spraken ibörjan.

Om barnet kan 3000 ord på svenska eller 2000 ord på svenska och 2000 ord på tyska så upfattar många att den sistnämnde har dåligt språk/litet ordförråd trots att det sammanlagda ordförrådet faktiskt är större!

Klart ni ska ha två språk! Ju fler språk man kan ju lättare lär man sig ännu fler språk. Du får mer erfarenhet av språk som du kan använda i lärandet av ytterligare språk. Det är generellt svårare att lära sig fler språk om man bara har ett

Det är rätt vanligt ute i världen att man har två till tre språk, det är vi i Sverige som mest har ett

Ja barn blandar ihop språken i början. Gramatik osv. Men det är ingen fara, den koden knäcker de. Det är forskat på det och helt naturligt och inget förvirrande eller så. Kör på!

 

[Brandgul]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Fast det dar kan vara valdigt svart att uppratthalla. Jag som bara har engelska vanner dar jag bor, engelsk man osv osv, maste ibland prata engelska med mina barn for att t.ex. andra barn ocksa skall forsta vad jag sager. Eller andra vuxna. Eller for att helt enkelt underlatta en konversation dar flera ar involverade.

Nar det bara ar jag och barnen, sa ar det bara svenska som galler. Men annars blir det en del engelska ocksa. De verkar forsta vad som galler anda - jag har t.ex. aldrig hort dem forsoka prata svenska med sin pappa (annat an enstaka ord).

Sen det vikiga som du nämner ovan! Sagor, ramsor osv. du ger dem något jätteviktigt utöver att "bara" prata!

 

[Brandgul]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Det räckte helt enkelt inte med att hon för det mesta talade norska hemma då pappa, dagis, kompisar, tv och skola enbart talade svenska. Vi förstår och läser dock norska utan problem och skulle nog med en mindre ansträningen även kunna lära oss skriva och tala om intresse fanns.

Eftersom norska och svenska ligger så nära varandra hade du antagligen inget riktigt behov av att prata norska. Ni kunde kommunicera ändå. Behovet av att kommunicera är det viktigaste för ett barn i språkinlärningen. Hade din mamma inte förstått dina svenska svar hade du lärt dig det andra språket!

 

[turbofling]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Jag vet inte riktigt om allt var till mig, men jag ser bara fördelar med flera spak.
Jag har tänkt att min egen tyska ocksa kommer bli bättre i takt med att Emilia lär sig, men jag tror att hon kommer bli bättre än jag nagonsin kommer bli.

Att dom blandar i början tycker jag inte gör ngt och grammatiken tar väl ett tag för alla barn att lära sig.

----------

En svensk kompis här har en son med Down syndrom, hans pappa är österrikare och föräldrarna träffades när dom jobbade i USA (dom pratar engelska med varandra). Sonen (4ar) far därför höra bade tyska, svenska och engelska och lär sig även teckensprak. Han förstar alla spraken men pratar bara enskaka ord. Men han kan massor tecken utan problem. Ända anser läkare osv. att han har ett daligt sprak. Visst är det bra om han lär sig prata ocksa, men att säga att han inte kan sprak alls är fel.

Även i hans fall anser experter pa DS att det bara är bra med manga sprak

 

[Brandgul]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Tja jag bara skriver i rena farten! Men det var nog till dig och att du inte ska lyssna på de som är oroliga

Det du beskriver är så klassiskt som det finns massor av känd forskning på!

 

[Petruska]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

En svensk kompis här har en son med Down syndrom, hans pappa är österrikare och föräldrarna träffades när dom jobbade i USA (dom pratar engelska med varandra). Sonen (4ar) far därför höra bade tyska, svenska och engelska och lär sig även teckensprak. Han förstar alla spraken men pratar bara enskaka ord. Men han kan massor tecken utan problem. Ända anser läkare osv. att han har ett daligt sprak. Visst är det bra om han lär sig prata ocksa, men att säga att han inte kan sprak alls är fel.

Även i hans fall anser experter pa DS att det bara är bra med manga sprak

Det där var extremt intressant och roligt att läsa! Nu vet jag ju att det är väldigt stor skillnad vad gäller graden av handikapp hos personer med downs, men ändå. Ganska många av de personerna använder talspråket ganska lite och bristfälligt, även om de bara har ett språk.

Jag har en släkting med downs, nämligen, mycket liten än så länge, och eftersom vår släkt är som den är vore det fantastiskt bra om han kunde lära sig att förstå i alla fall två språk (helst fyra, men två räcker för att han ska kunna prata med alla). I alla fall så att han förstår de båda språken på sin verbala och intellektuella nivå, så att säga. (Jag är alltså en entusiastisk förespråkare för flerspråkighet, men anser dock att man endast bör tala sitt/sina modersmål med sina barn, inte försöka prata sin skolengelska, tex.)

Men till den pojken du känner kan man alltså säga tex Vill du gå ut eller Vill du ha ett äpple, på svenska, tyska och engelska och han förstår det?

Det vore så himla bra om det kunde bli så med vår lille släkting!

 

[Petruska]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Eftersom norska och svenska ligger så nära varandra hade du antagligen inget riktigt behov av att prata norska. Ni kunde kommunicera ändå.

Precis. Jag har en bekant som är uppvuxen med en mamma som pratar norska och en pappa som pratar svenska. De bor i Sverige. Bekantingen kan inte norska, och hon säger själv att man inte behöver norskan. Det är ju som om hon skulle prata skånska med en skånsk mamma och värmländska med en värmländsk pappa, ungefär. Så brukar det ju inte bli.

Däremot danska, verkar vara tillräckligt olikt svenska för att barnen ska lära sig båda språken om man ger dem chansen. Det vet jag flera exempel på. Och då är jag ändå helt säker på att de danskspråkiga föräldrarna i de här fallen mycket väl förstår om barnen pratar svenska.

 

[turbofling]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Om jag har försatt rätt sa förstar han alla tre sprak, när han själv vill iaf (som dom flesta 4 aringar antar jag).
Om du vill kan jag skicka mammans hemsideadress via PM, där finns kontaktuppgifter om du vill veta mer om hur det fungerar för dom. Hon har ocksa manga länkar till andra föräldrar med Down syndrom.

 

[Sedna]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

(Jag är alltså en entusiastisk förespråkare för flerspråkighet, men anser dock att man endast bör tala sitt/sina modersmål med sina barn, inte försöka prata sin skolengelska, tex.)

Bara modersmål blir ju väldigt snävt avgränsat, tycker jag. Det finns ju mycket mellan vad du kallar skolengelska och att ha engelska modersmål. Att tala ett språk flytande tycker jag räcker, det behöver inte vara modersmål. Har man t.ex bott i England i ett decennium tar jag förgivet att man behärskar språket tillräckligt att för att tala det med sina barn fastän engelskan inte funnits med sedan barndomen.

 

[Kixlin]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Bara modersmål blir ju väldigt snävt avgränsat, tycker jag. Det finns ju mycket mellan vad du kallar skolengelska och att ha engelska modersmål. Att tala ett språk flytande tycker jag räcker, det behöver inte vara modersmål. Har man t.ex bott i England i ett decennium tar jag förgivet att man behärskar språket tillräckligt att för att tala det med sina barn fastän engelskan inte funnits med sedan barndomen.

Även om man bott i England i flera år så finns det ju ingen anledning att prata engelska med ett svenskt barn om ens modersmål är svenska (såvida man inte gör det för artighets skull för att det är icke svensktalande närvarande förstås... (vinkar till Sunshine ), det blir bara krystat och inte alls naturligt. Men beroende på var man bor i Sverige kanske man kan hitta engelskspråkiga barngrupper med engelskspråkig personal där man kan få vara med, där engelskan är det naturliga språket.

Det finns massor av litteratur inom området där man som förälder kan få tips och råd, till exempel en bok skriven av ett svenskt-engelskt par – Growing Up with Two Languages av Cunningham-Andersson. Finns att få tag på i Sverige och det bästa är om båda föräldrarna läser den så att man så att säga talar samma språk vad gäller det språkliga uppfostrandet .

 

[Sedna]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Man kanske fortfarande bor i England. Långt ifrån alla med svenska som modersmål bor i Sverige och inte alla som heller pratar svenska med sina barn. Ens modersmål behöver inte vara det "naturliga" språket det beror ju helt på i vilken miljö och situation man befinner sig. Vad som blir krystat och inte naturligt kan ju inte du direkt kan uttala dig om, det beror ju helt på situationen.

 

[Hiddeous]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Bekantingen kan inte norska, och hon säger själv att man inte behöver norskan.

Vad var det där för rolig böjning? Låter som greklingen, ungefär

 

[Petruska]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Om du vill kan jag skicka mammans hemsideadress via PM, där finns kontaktuppgifter om du vill veta mer om hur det fungerar för dom. Hon har ocksa manga länkar till andra föräldrar med Down syndrom.

Tack, det vore jättesnällt!

Vad var det där för rolig böjning? Låter som greklingen, ungefär

Nu blev jag tvungen att googla. Bekantingen ger 38000 träffar, så det är i alla fall inte jag som har hittat på det. Jag valde formen utifrån att personen ifråga är en liten stalltjej i nedre tonåren som jag tänker på som ganska liten (inte vuxen i relation till mig).

En grekling låter väl ungefär som att det betyder en grekisk unge, även om jag nog hade uttryckt det något annorlunda.

 

[Kixlin]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Man kanske fortfarande bor i England. Långt ifrån alla med svenska som modersmål bor i Sverige och inte alla som heller pratar svenska med sina barn. Ens modersmål behöver inte vara det "naturliga" språket det beror ju helt på i vilken miljö och situation man befinner sig. Vad som blir krystat och inte naturligt kan ju inte du direkt kan uttala dig om, det beror ju helt på situationen.

Jag bor i London sedan många år tillbaka. Min engelska är jättebra. Jag skulle inte drömma om att prata engelska med mina vänners barn bara för att de ska få träna. Jag pratar engelska hemma, jag arbetar på engelska, jag tänker på engelska, jag pratar engelska 95% av tiden men mitt modersmål är och kommer alltid att förbli svenska. Engelska med (halv)svenska barn pratar jag endast om det är icke svenskspråkiga närvarande.

 

[Sunshine]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Fast du skulle t.ex. kunna lasa bocker och sjunga ramsor pa engelska for dina svenska vanners barn, sa att de far hora korrekt uttal och sprakmelodi. Om det nu fanns ett behov av det, som t.ex. i TS fall.

For TS finns det nog inget som kan ersatta direktkontakt med den engelsktalande delen av familjen. Men man kan anda introducera spraket genom de forslag som givits i traden, sa att det inte ar helt frammande. En baby ar t.ex valdigt mottaglig for sprakmelodier. Men man kan ju saklart inte forvanta sig att barnet LAR sig tala spraket eller kanske ens forsta det ordentligt sa lange man inte spenderar mycket tid med det (spraket alltsa).

 

[Sedna]

Sv: Tvåspråkiga barn med föräldrarna på olika håll

Jag bor i London sedan många år tillbaka. Min engelska är jättebra. Jag skulle inte drömma om att prata engelska med mina vänners barn bara för att de ska få träna. Jag pratar engelska hemma, jag arbetar på engelska, jag tänker på engelska, jag pratar engelska 95% av tiden men mitt modersmål är och kommer alltid att förbli svenska. Engelska med (halv)svenska barn pratar jag endast om det är icke svenskspråkiga närvarande.

Vill du inte göra det för att du tycker att det är onaturligt eller krystat får det stå för dig, du kan inte applicera det på alla andra, det finns inget rätt eller fel på det sättet.
Sedan var min kommentar i grunden riktad till någon som tyckte att man endast skulle tala sitt modersmål med sina barn, vilket är något annat helt än vad du är inne på just nu. Vi pratar alltså i egentligen om helt olika saker.