Två steg fram, och ett tillbaka.

[hejjaSVAMPBOB]

Jag har haft min häst sen i november 08, vi har ridit för tränare sedan dess och det har gått en del framåt med både honom och mig sedan vi började.
På senare tid så har det känts som att jag verkligen börjar få kläm på ridningen, som att jag faktiskt förstår vad jag ska göra för att åstadkomma vissa saker, och vad jag ska göra för att undvika andra. Det kändes lite som att polätten trillade ner på något vis.

Men så de senaste 1-2 veckorna tog det istället en tvärvändning, och nu fungerar ingenting. Inte ens de enklaste grejerna är lätta att göra längre, tex förhållningar, halvhalter eller att få pållen att jobba i rätt form. Det har helt plötsligt blivit som att be mig om att vända upp och ner på hela världen, dvs rätt krångligt.
Självklart känner man sig helt värdelös när man helt plötsligt bara har "glömt" allting, även om jag inte har just glömt något, jag bara vet inte hur jag ska göra längre.
Jag är helt lost, som en nybörjare, som jag var för 15 år sedan när jag började rida. Inte så jättekul.

Är det bara jag som har trillat tillbaka till ridlekiskänslan eller är det fler än jag som känner sig borttappade och kunde mer för ett par veckor sedan?

 

[SILENTSHOUT]

Sv: Två steg fram, och ett tillbaka.

För mig varierar det från dag till dag. Ena dagen klarar vi precis allt – för att nästa dag knappt klara en galoppfattning.
För mig beror det på hur jag tänker mentalt, hur jag ser på mig själv. Tror jag att jag klarar något, då gör jag oftast det.

 

[M-oaa]

Sv: Två steg fram, och ett tillbaka.

Jag känner igen mig i din sits till fullo!

Min februari såg ut och kändes precis sådär. Hästen gick knappt i form, jag kunde aldrig fatta rätt galopp.. Det slutade alltid på gråta-gränsen för att jag kände mig så värdelös. Men ändå försökte jag traggla mig igenom dag för dag. Det var inte alls nån kul period, det var till slut bara jobbigt att tränsa och gå ut o rida.
Jag red för min ordinarie tränare i slutet av månaden, som är ganska sträng och säger ärliga åsikter (bra i vissa sammanhang). Det gick också åt skogen, trots att jag sa till henne att det är ingen bra period nu. Jag grät bokstavligen när jag kom in från ridhuset den dagen.
Sedan tänkte jag morgonen efter att jag åker iväg till träningsanläggningen några kilometer bort och provar träna för en ny tränare där - det blev min väg tillbaka! Från och med det att nya tränaren såg mig i ögonen gick hästen genast som den brukade.

Så kom jag tillbaka.
Men så är det ju med svackor med, dom kan ju antingen vara jättelånga och outhärliga eller också från dag till dag. Jag har såna dagar ibland. Man får rida på och traggla, försöka hålla gnistan uppe och rida på som vanligt. Öva på saker ni kan, försöka ha små mål vid sina ridpass och rida så väl man kan. Varva dressyrpassen med mysiga uteritter för att stimulera både hästen och dig själv.

Lycka till! Jag vet hur det känns!

M-oaa

 

[hejjaSVAMPBOB]

Sv: Två steg fram, och ett tillbaka.

Skönt att det inte bara är jag. Hade fått för mig att det är vanligare att dagsformen varierar - från dag till dag - snarare än att en sämre period skulle vara längre. Men det kanske inte är helt ovanligt att det blir såhär ibland...

Får väl bara bita ihop och köra på helt enkelt. Tack för dina tips, jag ska köra på dem.