Red_Chili
Trådstartare
Nu är det ganska exakt två månader sen min lilla tjockis flyttade hem till mig och jäklar vad mycket som hunnit hända under den här tiden.
Förra sommaren bodde hon hos mig, min lilla Aysu. Jag fick snabbt frågan om jag ville köpa henne men tackade då nej. Att tacka nej till henne visade sig bli något som jag ångrat och grämt mig över i ett år. Det var verkligen hemskt att lämna tillbaka henne till dåvarande ägaren, men jag hade inget annat val.
Det var i mitten av augusti som jag efter mycket om och men lyckades köpa loss henne från förra ägaren. Då hade ägaren självmant kontaktat mig igen för att fråga om jag ville köpa hunden, sedan ångrat sig igen och velat fram och tillbaka i flera veckor. Eftersom hon bodde långt härifrån fick hon mellanlanda på "min" kennel och dagen efter att alla papper var fixade och klara så satte jag mig på tåget för en 12 timmar lång resa dit.
Efter den långa resan möttes jag av den fetaste saluki jag sett. En vän som såg henne någon dag efteråt sa att bilderna "inte gjorde fetman rättvisa"... 22,1kg vägde hon då och var naken på lår, mage och bröst. Klorna var långa och hon var otroligt stressad och nervös.
Jämfört med Wahidah blev det hysteriskt...
Hon vande sig dock snabbt med sin nya livssituation och tyckte framförallt om att ha sällskap av halvsyster Wahidah samt att få sova i sängen.
Efter två veckor hade hon rasat i vikt till 21,4kg. Då hade jag inte gjort mer än att ge mat anpassat för 19kg saluki och gå lite promenader om dagarna. Inte några jättelånga promenader eftersom hennes kondition var så usel, men en del rörde vi på oss ändå.
I början av september märktes det tydligt på alla sätt och vis att hon blivit mer avslappnad, något som även syntes på hennes uttryck. Tyvärr hade jag redan från start misstänkt att något var lite tokigt med hennes kropp och hos fysioterapeuten hittades en muskelskada. Inget som inte kunde bli bra, men det krävdes ändå rehab och noggrann träning och stretching.
Vi har gått promenader där vi tittat på kor:
Förra sommaren bodde hon hos mig, min lilla Aysu. Jag fick snabbt frågan om jag ville köpa henne men tackade då nej. Att tacka nej till henne visade sig bli något som jag ångrat och grämt mig över i ett år. Det var verkligen hemskt att lämna tillbaka henne till dåvarande ägaren, men jag hade inget annat val.
Det var i mitten av augusti som jag efter mycket om och men lyckades köpa loss henne från förra ägaren. Då hade ägaren självmant kontaktat mig igen för att fråga om jag ville köpa hunden, sedan ångrat sig igen och velat fram och tillbaka i flera veckor. Eftersom hon bodde långt härifrån fick hon mellanlanda på "min" kennel och dagen efter att alla papper var fixade och klara så satte jag mig på tåget för en 12 timmar lång resa dit.
Efter den långa resan möttes jag av den fetaste saluki jag sett. En vän som såg henne någon dag efteråt sa att bilderna "inte gjorde fetman rättvisa"... 22,1kg vägde hon då och var naken på lår, mage och bröst. Klorna var långa och hon var otroligt stressad och nervös.
Jämfört med Wahidah blev det hysteriskt...
Hon vande sig dock snabbt med sin nya livssituation och tyckte framförallt om att ha sällskap av halvsyster Wahidah samt att få sova i sängen.
Efter två veckor hade hon rasat i vikt till 21,4kg. Då hade jag inte gjort mer än att ge mat anpassat för 19kg saluki och gå lite promenader om dagarna. Inte några jättelånga promenader eftersom hennes kondition var så usel, men en del rörde vi på oss ändå.
I början av september märktes det tydligt på alla sätt och vis att hon blivit mer avslappnad, något som även syntes på hennes uttryck. Tyvärr hade jag redan från start misstänkt att något var lite tokigt med hennes kropp och hos fysioterapeuten hittades en muskelskada. Inget som inte kunde bli bra, men det krävdes ändå rehab och noggrann träning och stretching.
Vi har gått promenader där vi tittat på kor:
