Den här tråden tog det spår jag hade hoppats att den inte skulle göra.. Men jag har fått en del väldigt bra tips! Tack för dom
Jag vrålar inte på hunden. Alls. Jag kallar på honom med trevlig röst om jag hör att han börjar låta. Eller ännu hellre om jag hör grannarna låta. Men om hunden ignorerar så söker jag upp honom och kallar på honom igen eller ger honom någon annan uppgift. Typ "gå och lägg dig".
Går inte det heller igenom så skärper jag tonläget, inte skriker, och får oftast gehör då. I detta läge har gammelhunden gått och lagt sig i ett annat rum.. Gått med sänkt skalle och ledsen svans.. Jag försöker ge henne någon uppgift som jag vet att hon tycker är rolig.. Men hon avbryter och smyger undan om hon hör att jag skärper tonläget, eller ens låter "inte glad". Observera att annars bryr hon sig aldrig om hur jag pratar... Men om lilla hunden gör ofog som hon vet att man inte får göra.. Så blir hon låg.
Hon bryr sig tillexempel inte om jag säger åt lilla hunden när hat försöker stjäla strumpor från torkställningen.. Det har hon aldrig prövat göra och har aldrig kopplat handling - missnöjd matte där..
Men kommer skicka efter ett antiskall-halsband till lilla hunden. Då blir han korrigerad utan min inblandning och gammelhunden slipper bli ledsen.
Angående varför han skäller: han är uppvuxen i villa och har aldrig hört grannar bakom väggen/på taket.. Kombinerat med larmande raser i sig. Det har blivit bättre. Men inte helt bra. Det kanske låter som att ham skäller dagarna igenom. Men så är inte fallet, utan det händer kanske en gång i veckan att han skäller mer än ett skall på raken.
Han aktiveras fysiskt och psykiskt. Men inte så fort han vill bli aktiverad. Jag jobbar hemifrån och kan såklart inte släppa allt jag har för händerna direkt hunden vill göra något. Vi aktiverar på fritiden
Och jo, vi skvallertränar på grannarna.
