- Svar: 48
- Visningar: 4 046
Två hästar avlivades på lördagen efter att ha skadat sig illa när det långa fyrstjärniga terrängprovet i brittiska Bramham reds.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det där tror jag tyvärr är sant. Är man idag för lat för att träna hästen till rätt nivå så gör man det garanterat inte för att grenen görs enklare. Vore väl vettigare att ha större krav innan folk får starta de riktigt stora tävlingarna så att hästarna verkligen är förberedda
Fast är hästen så pass slutkörd så borde ryttaren främst ta sitt jäkla ansvar och bryta tävlingen.Det är sånt jag menar att man borde kunna "bygga bort" med t.ex. kortare bana. Vet att det säkert är många som har synpunkter på att ändra en "klassiker" som Badminton men jag tror faktiskt det är nödvändigt - det är liksom inte okej med döda och skadade hästar i den utsträckning vi ser.
Ja, absolut! Men det ena måste ju inte utesluta det andra!Fast är hästen så pass slutkörd så borde ryttaren främst ta sitt jäkla ansvar och bryta tävlingen.
Nej men jag tänker att kortare banor inte kommer att hjälpa. Det kommer fortfarande komma ryttare med alldeles för dåligt tränade hästar som far illa pga deras ryttare inte tar sitt ansvar..Ja, absolut! Men det ena måste ju inte utesluta det andra!
Eller införa ett separat konditionsmoment i form av steeplechase?Nej men jag tänker att kortare banor inte kommer att hjälpa. Det kommer fortfarande komma ryttare med alldeles för dåligt tränade hästar som far illa pga deras ryttare inte tar sitt ansvar..![]()
Togs inte detta bort för många år sedan för att ingen ville ha det momentet längre?Eller införa ett separat konditionsmoment i form av steeplechase?
Självklart ska ryttaren ta ansvar för hästens (brist på) kondition oavsett! Kanske också få "hjälp" av domare/banfunktionär att inse när det är dags att avbryta?
Jo, det är ju borttaget sen länge.Togs inte detta bort för många år sedan för att ingen ville ha det momentet längre?
Jag tycker det är ryttarens ansvar helt och hållet och märker man inte att ens häst är slutkörd borde man inte tävla överhuvudtaget.
Jo givetvis ska det finnas ngn ansvarig men rider man på den nivån borde man främst ha koll själv och inte behöva hamna i den situationen att ngn annan måste säga till en att hästen inte är i skick för att slutföra.
Hur menar du då?Min uppfattning är att de dödsfall, både ryttare och hästar, som sker i fälttävlan inte är olyckor utan mer eller mindre förutsägbara händelser med en sannolikhet som ligger exakt där utövarna aktivt väljer att ha den.
Kanske tog jag i när jag skrev att det inte är olyckor, för händelserna är ju inte avsiktliga i varje enskilt fall. Men jag menar att allvarliga skador inom fälttävlan inte med bästa vilja kan ses som överraskande, ens i det enskilda fallet. Inga utövare, varken på amatör- eller elitnivå, tvingas att rida utan gör ett aktivt val att utsätta sig själv och häst(ar) för en känt hög skaderisk. Därmed menar jag att man har accepterat och anammat skaderisken precis som den är.Hur menar du då?
Jag tror du har helt rätt och att det också finns en viss lockelse i det som är hårt, tufft och farligt. Och det gäller för arrangörer och publik precis lika mycket som för ryttarna. Så frågan är hur man kommer åt det?Kanske tog jag i när jag skrev att det inte är olyckor, för händelserna är ju inte avsiktliga i varje enskilt fall. Men jag menar att allvarliga skador inom fälttävlan inte med bästa vilja kan ses som överraskande, ens i det enskilda fallet. Inga utövare, varken på amatör- eller elitnivå, tvingas att rida utan gör ett aktivt val att utsätta sig själv och häst(ar) för en känt hög skaderisk. Därmed menar jag att man har accepterat och anammat skaderisken precis som den är.
Jag förstår ditt resonemang på ett sätt och tycker som sagt att det finns många och stora problem med fälttävlan och även andra grenar, särskilt som just tävling. Så jag håller på ett sätt med dig. Men samtidigt - det är ju mycket som innebär en skaderisk för såväl häst som ryttare. Kanske det mesta. Så frågan om var man ska dra gränsen för när risken blir förkastligt stor är svår tycker jag. Man slänger ju inte heller ut vilken häst som helst i terrängen, utan avlar, väljer ut, utbildar över många år och tränar specifika individer för ett specifikt ändamål. Jag ser alltså också massor med ansträngningar och långsiktiga prioriteringar som görs för att minimera risker och undvika olyckor.Kanske tog jag i när jag skrev att det inte är olyckor, för händelserna är ju inte avsiktliga i varje enskilt fall. Men jag menar att allvarliga skador inom fälttävlan inte med bästa vilja kan ses som överraskande, ens i det enskilda fallet. Inga utövare, varken på amatör- eller elitnivå, tvingas att rida utan gör ett aktivt val att utsätta sig själv och häst(ar) för en känt hög skaderisk. Därmed menar jag att man har accepterat och anammat skaderisken precis som den är.
Vetcheck på det sätt distansen har kanske skulle hjälpa, halvvägs igenom banan måste dom till checken och pulsa.
Fast fullbloden är ofta inte tillräckligt bra hoppare för att lösa dagens tekniska terrängbanor, så det är inte jättekonstigt att vi sett den utvecklingen efter att steeplen togs bort mm. Fö håller jag inte med, jag har själv ridit fullblod på internationell nivå och vet flera/ser regelbundet ute på tävlingar idag. Det finns rätt många studier (mer eller mindre vetenskapliga) och de hästar som presterar allra bäst på högsta nivå har runt 50-70 % fullblod.Jag tänker att sådant som utmattning inte bara beror på träning utan även på hästtyp. Nu för tiden är det markant mycket mindre engelskt fullblod i fälttävlanshästar. Har varit ute på en del tävlingar de senaste åren då jag har en uppfödning som tävlar, och jag kan inte påminna mig att jag sett en endaste renrasig xx, något som var vanligt på 80-talet då jag började se fälttävlan.
Med engelskt fullblod kommer uthållighet och intelligens, en förmåga fälttävlanshästar har behov av för att kunna hantera situationer i terrängen.