Tufft beslut

Min hjärna är avstängd. Mina tankar kan jag inte få tag på, de flyger omkring där uppe i hjärnan som i ett vakuum.

Igår testade jag positivt. Jag är gravid, för tredje gången. Sist var i somras. Då fick jag missfall några dagar efter positivt test. Då var jag ett vrak av känslor. Jag ville inte, jag grät och skrek i en kudde i två dagar.
Nu vet jag inte vad jag vill. En del av mig vill, en del av mig är rädd för att det ska bli som när min dotter föddes.

Min man vet vad han vill. Vi har inte råd säger han. Han är säker i det och jag känner mig så enormt ensam. Jag vet ingenting.

 

[Guldaskig]

Vilken jobbig situation. Hör av dig till kvinnokliniken i din region och be om en kuratorskontakt.

 

[et_flickan]

Vilken jobbig situation. Hör av dig till kvinnokliniken i din region och be om en kuratorskontakt.

Jag ska kontakta mvc och höra mig för. De kan nog hjälpa mig att hitta rätt.

Men har dock återuppstått och mår betydligt bättre nu efter ett samtal med maken i morse. Visade sig att han är minst lika rädd som jag så han behöver också prata av sig. Jag börjar bli mer och mer inställd på att jag vill behålla.

 

[Mia_R]

Jag ska kontakta mvc och höra mig för. De kan nog hjälpa mig att hitta rätt.

Men har dock återuppstått och mår betydligt bättre nu efter ett samtal med maken i morse. Visade sig att han är minst lika rädd som jag så han behöver också prata av sig. Jag börjar bli mer och mer inställd på att jag vill behålla.

Det är din kropp och ditt val, oavsett vad din man tycker. Jag hoppas att hur det än går så får du styrka och ork från dina samtal oavsett vilket val du gör, inget är fel så länge du själv känner att det är rätt.

Om din man inte vill riskera fler missfall eller graviditeter finns det en mycket enkel lösning, snipp snipp och klart på max 15 minuter.

 

[et_flickan]

Det är din kropp och ditt val, oavsett vad din man tycker. Jag hoppas att hur det än går så får du styrka och ork från dina samtal oavsett vilket val du gör, inget är fel så länge du själv känner att det är rätt.

Om din man inte vill riskera fler missfall eller graviditeter finns det en mycket enkel lösning, snipp snipp och klart på max 15 minuter.

Jag har en hel del trauman från tiden efter förra förlossningen som jag behöver få ur mig. Min man med. Jag tog upp med honom i morse att han nog behövde prata med någon då han fick lite småpanik så jag som är den som ofta behöver lugnas blev den som fick lugna ner honom. Det gör lite småont att se men samtidigt vet han också hur barn blir till.

 

[AlltidElegant]

Det är din kropp och ditt val, oavsett vad din man tycker. Jag hoppas att hur det än går så får du styrka och ork från dina samtal oavsett vilket val du gör, inget är fel så länge du själv känner att det är rätt.

Om din man inte vill riskera fler missfall eller graviditeter finns det en mycket enkel lösning, snipp snipp och klart på max 15 minuter.

Fast i en relation bestämmer man väl tillsammans? Jesus alltså.

 

[EZMK]

Fast i en relation bestämmer man väl tillsammans? Jesus alltså.

Fast nej, en kvinnas kropp är hennes och endast hennes.

 

[Lingon]

Fast i en relation bestämmer man väl tillsammans? Jesus alltså.

Även i en relation har var och en rätt till sin egen kropp. Kvinnan har rätt att välja om hon vill fortsätta med en graviditet eller avbryta. Mannen har rätt att välja om han vill sterilisera sig eller inte. Båda utan påtryckningar från sin partner.

 

[AlltidElegant]

Fast nej, en kvinnas kropp är hennes och endast hennes.

Ja jo, i teorin. Men hur bra hade det förhållandet fortlöpt? Jag hade aldrig kunnat med att ens fundera på att behålla ett 3:e barn efter vårt syskon som kommer nu i april då jag vet att min man bara vill ha 2. Jag vill i drömmen ha 4 men är tacksam för våra 2 och är helt nöjd med det för familjens skull

 

[et_flickan]

Fast i en relation bestämmer man väl tillsammans? Jesus alltså.

Vart någonstans har jag sagt att jag totalt utelämnar min man i det här? Han kunde ha gjort massor för cirka tre veckor sedan för att detta inte skulle hända. Men valde att strunta i riskerna. Vi har varit lika dumma båda två i det här.

 

[Lingon]

Ja jo, i teorin. Men hur bra hade det förhållandet fortlöpt? Jag hade aldrig kunnat med att ens fundera på att behålla ett 3:e barn efter vårt syskon som kommer nu i april då jag vet att min man bara vill ha 2. Jag vill i drömmen ha 4 men är tacksam för våra 2 och är helt nöjd med det för familjens skull

Men mannen som klar med att föröka sig kan ju välja att sterilisera sig så minskar risken dramatiskt för ett barn han inte vill ha.

 

[EZMK]

Ja jo, i teorin. Men hur bra hade det förhållandet fortlöpt? Jag hade aldrig kunnat med att ens fundera på att behålla ett 3:e barn efter vårt syskon som kommer nu i april då jag vet att min man bara vill ha 2. Jag vill i drömmen ha 4 men är tacksam för våra 2 och är helt nöjd med det för familjens skull

Din verklighet är inte alla andras. Faktum kvarstår att det är kvinnans beslut då det är hon som bär på barnet. Det är klart man kan prata om det, men att mannen skulle ha något veto är absurt och inte ett tecken på en sund relation.

 

[Gnist]

Men mannen som klar med att föröka sig kan ju välja att sterilisera sig så minskar risken dramatiskt för ett barn han inte vill ha.

Går åt båda håll det där och vi vet ju inget om mannen faktiskt har en klar och fast övertygelse i att han är "klar med att föröka sig" för resten av sitt liv.

 

[et_flickan]

Går åt båda håll det där och vi vet ju inget om mannen faktiskt har en klar och fast övertygelse i att han är "klar med att föröka sig" för resten av sitt liv.

Vad gäller min man har vi pratat om det där med att han kan sterilisera sig om han är klar. Min man har sagt att han inte vet. Jag mår själv rätt dåligt på alla sorters hormoner med självmordstankar som en av biverkningarna.

 

[fijja]

Går åt båda håll det där och vi vet ju inget om mannen faktiskt har en klar och fast övertygelse i att han är "klar med att föröka sig" för resten av sitt liv.

Det finns andra sätt också för en man att skydda sig mot en till graviditet

 

[godisklubba]

Fast i en relation bestämmer man väl tillsammans? Jesus alltså.

Men herregud. Vet inte riktigt vad jag ska säga men tycker att du @AlltidElegant kan ta och läsa de svaren du redan fått, en gång till.

Givetvis är det bäst för alla om båda två är överens om beslutet. Men i slutändan måste det ändå vara upp till kvinnan vad hon vill göra med hennes kropp, för det handlar trots allt om just hennes kropp. Ja, mannen är med och gör barnet. Men det är inte mannen som bär barnet i hans mage, det är inte mannen som gör abort, det är inte mannen som föder ut barnet (om man väljer att gå vidare med graviditeten), det är inte mannen som ammar.

Vi kvinnor måste få välja vad vi vill (eller inte vill) göra med våra kroppar. Att du inte kan tänka dig att behålla för att din man inte vill ha fler barn betyder att du kan tänka dig att göra abort. Men det betyder inte att alla andra kvinnor också måste vara öppna för abort.

 

[et_flickan]

Jag har jätte svårt att ens tänka på att göra abort, inte för att jag är emot det utan för att jag alltid velat haft två barn. Jag älskar att vara gravid (får nog äta upp det där när illamåendet kommer).

Det är dessutom inte lätt att behöva gå emot vad min man vill. Men jag gjorde vad jag kunde ändå. Tog ett dagen efter piller tex. Men det blev så här ändå. Jag är livrädd jag med precis som min man eftersom vi har en tuff historia bakom oss med första barnet men det är inte säkert det blir så nu. Förutsättningarna är bättre, vi bor bättre, jag har ingen PTSD som kan ställa till det den här gången. Jag är inte lika stressad och nervös.

Vi får se om bönan får stanna kvar först och ta det därifrån sen.

 

[et_flickan]

Nu ligger jag i sängen igen och tårarna rinner. Varför blev jag gravid för? Varför hade vi sex just då? Kunde vi inte bara hållt oss borta från varandra?

Vill bara att allt ska vara som vanligt igen. Dessutom mår jag illa och brösten gör ont.

Känns som jag ensam har raserat familjen och livet. Orkar inte.

 

[et_flickan]

Min man kom när jag låg gråtandes i sängen. Så nu har jag sagt att jag vill behålla.

Han hade redan förstått det annars hade jag troligen redan bokat tid för en abort. Så om allt går vägen blir vi fyra. Jag vågar knappt ens tänka på att jag kanske ska få en bebis till. Är rädd att jag börjar övertänka och ändra mig.

Men nu har jag börjat bli glad. Känner en enorm tacksamhet över att vara gravid och att det ändå hände nu. Ensamheten har blivit till samhörighet. Nu är vi två i det här. Även fast den ena av oss är liiite tveksam i det här och jätte rädd. Jag ska i alla fall ringa till mvc nu i veckan och förklara läget. Kommer ta upp alla våra rädslor och framförallt trycka på att min man kommer behöva stöd han med.

 

[EZMK]

Min man kom när jag låg gråtandes i sängen. Så nu har jag sagt att jag vill behålla.

Han hade redan förstått det annars hade jag troligen redan bokat tid för en abort. Så om allt går vägen blir vi fyra. Jag vågar knappt ens tänka på att jag kanske ska få en bebis till. Är rädd att jag börjar övertänka och ändra mig.

Men nu har jag börjat bli glad. Känner en enorm tacksamhet över att vara gravid och att det ändå hände nu. Ensamheten har blivit till samhörighet. Nu är vi två i det här. Även fast den ena av oss är liiite tveksam i det här och jätte rädd. Jag ska i alla fall ringa till mvc nu i veckan och förklara läget. Kommer ta upp alla våra rädslor och framförallt trycka på att min man kommer behöva stöd han med.

Jättebra att du söker stöd på mvc, glöm inte bort dig själv i det hela bara