Trött på ödet!

Chili

Trådstartare
På grund av årets bakslag och min personlighet så tror jag på ödet. Jag måste nästan göra det, för det måste liksom finnas en mening med allt detta.

Men jag önskar jag kunde ha lite fler tillfällen av klarsynthet! Varför kan jag inte bara veta vad jag vill? Och varför kan inte saker och ting vara lite mer emotionellt enklare...? Och om ödet bara kunde förklara sin anledning nån gång vore allt lite enklare.

Vi tog bort min Hazze igår, vilket jag bröt ihop över i söndags. Efter det har jag bara känt lättnad. Äntligen är det över.
Samtidigt har jag kommit överens med min tränare att min foderhäst inte är något för mig. Ska bara orka höra av mig till ägaren och bestämma allt praktiskt, hon är ändå redan lite förvarnad.

Så ska man leta häst - igen?!
Jag kan verkligen inte se mig utan häst. Tog en promenad igår och för varje steg undrade jag varför jag inte satt på en häst? Jag såg hovspår i marken och avundades de som ridit där, för inte är det jag. Å andra sidan har jag en häst som mina föräldrar inte låter mig sälja av emotionella själ, så därför får de stå för hans kostnader. Han har medryttare 3 dgr/v. Jag blir mest frustrerad och uttråkad av att rida honom men brukar gå promenader eller löslongera honom.

Men mot promenadens slut tänkte jag "Vad är en resa eller två, jämfört med ett liv av vardaglig lycka?". Och det är väl så det är. Är vi galna, vi hästfolk? Jag LÄNGTAR efter hällregn och dimma, kyla, snö, leriga hästben, tunga täcken...
Är dock lite rädd för vad man kan stöta på - oseriösa säljare, dolda fel, ödets nyck ännu en gång... Men jag antar att man får våga när man känner att detta måste ske. Det finns inget annat liv.
 
Sv: Trött på ödet!

Kan inget annat än att hålla med.

har taigt bort trehästar på 8år, alla unga (under 8år)
Men det har ödet bestämt och jag har lärt mig något nytt av varje häst. När jag tog bort Annie i våras hade jag redan tinat en ny häst.
Klarar mig inte utan, har försökt men saknar allt pyssel och bara ha någon man kan gosa, jobba med, vara orolig över och vara arg på.
 
Sv: Trött på ödet!

Ja, det blir ju helt klart en livsstil och ett beroende i allra högsta grad.

Och man lär ju sig alltid något på vägen. Dels att folk kanske inte alltid är ärliga, och dels att det finns saker man inte kan påverka, är nog två stora läxor detta år (halvår).
 
Sv: Trött på ödet!

Jag skulle inte heller vilja leva utan häst. Nu har jag än så länge sluppit avliva och gett mig ut på hästjakt dock.

Jag ville egentligen bara skicka ett par tröstkramar i sorgen efter Hazze och skicka lite lyckoönskningar, när man minst anar det kan en ny stjärna dyka upp! Lycka till med ditt hästletande :)
 
Sv: Trött på ödet!

Tack :)

Denna gång har jag uppbackning av min tränare också, vilket nog kommer göra stor skillnad! Och det faktum att jag tar det lugnare med hästletandet medan hon vill att jag hittar någon så fort som möjligt för att hålla glöden vid liv. Bra kombo, tror jag :)

Hade inte haft nåt emot att vinna lite pengar på lotto och kunna köpa den ultimata drömhästen :angel:
 
Sv: Trött på ödet!

Yes yes :) Men tar det lite lugnare denna gång... Har även lagt arabdrömmarna åt sidan. Känns inte helt rätt längre.
 
Sv: Trött på ödet!

Menade bara att OM du behöver hjälp att leta efter vad du nu vill ha eller med något annat så är dte bara att hojta.

Tröstar dig med att din gamla pålle nu har det toppen ihop med det största hjärta som någonsin funnitsi en hästkropp. MIn gamla pålle..
 
Sv: Trött på ödet!

Jo det förstod jag... :) Ville bara förklara situationen lite.

Och visst har han det bättre nu... Han såg riktigt för djävlig ut sista tiden, värre staket har jag inte skådat, och ont hade han ju ständigt. Våra saknade små liv...
 
Sv: Trött på ödet!

Jag känner verkligen igen mig i dina tankar, ja, iaf så som jag uppfattar dom. Har själv haft en period nu då sjukdom,död o en massa annat skit gjort att jag liksom har måst koppla på den emotionella autopiloten för att själen inte skall fragmentiseras i små atomer. En oväntad förbättrad ekonomi medgav införskaffandet av Pompa förra hösten. Hon kom in i mitt liv när jag trodde att det aldrig mer skulle bli någon häst för mig. Just då såg dock livet rätt ljust ut i övrigt, ett tillstånd som dock bara varade någon vecka. Hon kom alltså oplanerat o precis när jag fick behov av en känslomässig frizon. Jo, jag är definitivt också en fatalist. Har du förresten tänkt på att vi när vi är glada o lyckliga o livet leker ja då vet vi alltid att känslan inte kommer att vara för evigt men när vi är ledsna o nere, ja då känns det/ vet vi att det inte finns nåt slut på eländet. Samma lag gäller dock så vitt jag vet för lyckan / olyckan. Många, många peppkramar:bow: :o:)
 
Sv: Trött på ödet!

Jag tog bort mitt livs kärlek för ca 1,5 månad sen. Redan är jag ute och letar ny häst. Det känns som att livet tagit en paus, som att vara i trans, som att jag väntar på något. En overklig bubbla där det som alltid varit mitt liv inte är med. Jag väntar bara på att den ska spricka så att jag får komma tillbaka till livet igen.

Samtidigt har jag många snälla vänner som gärna lånar ut sina hästar, men då försvinner plötsligt all lust till ridningen. Det är inte själva ridningen som jag saknar utan det jag saknar är allt runt ikring att ha häst. Någon att tänka på, någon att planera för, någon att prata om och någon att åka till.

Inte förrän nu, senaste dagarna, har jag äntligen funnit entusiasmen i hästletandet. Det känns bra och rätt. Jag tror att du bara behöver komma ut lite på annonssidorna och hitta en eller två hästar som känns BRA, som du är intresserad av. Då börjar du se möjligheter, framtiden och entusiasmen kommer tillbaka. :)

Jag längtar också efter hällregn, snö, kyla och dis. Jag vill ut i skogen och plöja genom terrängen, titta på naturen och njuta av det vardagslyx man är så bortskämd med.

Jag tror man är rätt galen om man väljer att joina denna dyra vana som dessutom innebär dåligt väder, hårt arbete och för att inte tala om andra hästmänniskor. :grin: Men jag är gärna galen sålänge jag får göra det som ger livet sin mening och vardagen sin glans. Ge inte upp, du hittar snart en ny bästa vän.
 
Sv: Trött på ödet!

Jag är bara så fruktansvärt ambivalent! Jag kan ALDRIG fullkomligt engagera mig. Nu ska jag plugga, nu ska jag jobba, nu ska jag göra ditten och datten.

Det blir istället jag skulle vilja göra det här, men det där ser också trevligt ut, men jag kanske är mer nöjd med det tredje alternativet?

I grund och botten är jag ju dock alltid hästmänniska. Så vad jag än väljer kommer alltid hästarna att följa mig. Och som du säger - rida andras hästar är inte samma sak. Halva grejen är ju att planera, drömma och hoppas! Nu målar vi om hela stallet och jag bara längtar efter att få vara där i vinter och njuta av hur fint det är. Och hela december kommer jag vara ledig - jag BÄVAR för att möta den månaden hästlös. Den är ju vigd åt tidiga morgonturer, långritter och massor av hästtid :love: Jag längtar efter att dra på mig mina chaps en regntung dag, rida över fälten i härlig galopp och titta ut över sjön och dimslöjorna från hästryggen...

Önskar oss båda lycka till :) (vart tog din tråd på gnägg vägen om hästletande?)
 
Sv: Trött på ödet!

Jag kan tänka mig att den togs bort av risk för smygannonsering. Tänkte inte alls på det när jag gjorde den. :o Synd att man inte kan prata om det här på forumet, det har varit trevligt att få "följa med" andra lite i deras hästletare.

Aha, det är så. Har du någon att engagera dig MED då? Jag menar någon som rider på samma nivå och har ungefär samma mål som du?
Jag tycker att med varje häst ska det följa en sådan. En människa med egen häst som puschar en, som drar med sig en ut i regnet och anmäler en till träningarna. Så att man inte KAN göra ngt halvdant. :D

Flytta hit - jag kan vara din så kan du vara min! :idea:
 
Sv: Trött på ödet!

Haha, ja, ibland behövs det nån som pushar. Har väl inte nån sån egentligen, tyvärr! Min bästa vän rider och tävlar seriöst på stans största hästanläggning och är i tagen att köpa sin första häst. Den ska väl upp på 1,20 rätt fort och jag får gäääärna rida ut den i skogen så hon slipper... :angel:

Däremot har jag trevligt folk i stallet men vi är ju aldrig där samma tid! En tjej träffar jag faktiskt aldrig. Där finns det dock en mamma med ett ungt halvblod som är som mig, ungefär. :) Sen finns min tränare. Hon är brutalt ärlig och vill ju att jag ska hitta nån häst som passar MIG och accepterar att jag inte vill tävla. Frågan är om ridtravare accepteras? För det är dit tankarna går, och jag vill ju inte fortsätta träna för nån som tycker de är pest. Hmm.

Bor inte du jättelångt bort? :o Hade gott haft nån mer, icke-tävlingsmänniska, att skrutta runt med...
 
Sv: Trött på ödet!

Ja men det är samma här. Man kommer visst alltid fel tid!
Hm, mellan sthlm/uppsala o jönköping? Njae, men vadå, 40-50 mil kanske.. eller nåt. :D

Skulle en ridtrvare inte duga tror du? Jag kan ju säga att jag upplever att inte alla instruktörer vet hur man tränar en fd travhäst, men det kanske gäller alla sorters hästar. Är det vbl du är ute efter? För annars är ju kbl travaren mer accepterad bland ridfolk i allmänhet. Men det kanske inte är det du vill ha?

Jag tror att det bästa är att hitta det man vill ha och sen köpa det, punkt. Är det en bra, trevlig häst så tror jag att folk accepterar det oavsätt om det är en travare eller ej. Det verkar dessutom finnas en hel del ridtravare till salu som inte alls verkar så tokiga som ridhästar. Man kan få ganska mkt häst för lite pengar faktiskt.

Själv ska jag satsa på kbl travare nu efter att jag fick ta bort mitt vbl. Vi får se vad det blir.
 
Sv: Trött på ödet!

Ja, jag har ju spånat runt lite bland annonserna... Och det som känns mest logiskt för lilla mig kan nog vara ett varmblod. Det finns ju en del som aldrig kommit till travet, vissa är inte ens inkörda. Ju mindre travträning desto bättre :) Har ridit endel föredettingar och som du säger, hittar man en schysst av lite mer ridmodell så kan det ju bli kanon! Jag vill ju inte tävla och träningsnivån är rätt låg.

Vad tränaren tycker vet jag inte men åsikten var att jag måste ju lägga 25-40', nåt annat får man ju inte en häst för. Men hon föreslog tinker också, och lettiska halvblod. Det är ingen konstig eller snobbig tränare på något vis, och jag hoppas hon inte försvinner om jag skulle välja en ridtravare. Man är ju inte ute efter att bli accepterad av alla, är ju knappast det som det hela handlar om, men man vet ju att det finns ett motstånd om man trampar utanför mallen...

Låter kul med kbl travare :) Själv står jag med en bruksnordis hemma och är mindre sugen på ett till kallblod, haha. Dock är ju travarna otroligt mkt mindre men det räcker med en heffaklump :D Vad är dina mål?
 
Sv: Trött på ödet!

Hur missanpaasad måste int ejag vara då?
Tränare
har själv travare
elever med alla kvallisorter på hästarna


och äääälskaaar att tävla.
 
Sv: Trött på ödet!

Jag för min del gråter nästan blooood när jag hör att arabdrömmen bytts ut mot varmblodsdröm :crazy:. Jag veeeeet.... Jag har nog över halva bukefolket emot mig men jag KAN inte tycka att det är någon större njutning att rida ett varmblod. Jag har ändå haft varmblod själv och ridit ett antal i övrigt. Visserligen har dom flesta varit tränade för travet men inte alla.

När ridskolan i trakten (Svarttorps Ridsällskap) startade upp för mååååånga år sedan hade man ett varmblodssto med på lektionerna som som enligt många var den bästa hästen i stallet. Tjo pyttsan! Huvudet högt, rusning in i galoppen - om det överhuvudtaget blev någon galopp å hur skön var den sen?? :eek::D

När jag rider mina goa araber som är så mjuka och följsamma om än lite väl... eeehum slingriga emellanåt :angel:, har jag svårt att tänka mig att man kan drömma om ett varmblod istället.

Fast jag är inte sämre än att jag kan erkänna att det kanske är jag som helt enkelt inte KAN rida varmblod på rätt sätt :D:p Hur som helst, man ska göra det som känns rätt och jag hoppas du hittar nån goding som du trivs med framöver Chili. Tills dess kan du ju alltid komma hem till mig och sparka igång min numera otränade arabvalack... eller longera nån tvååring... eller pyssla med fölen... eller deras mammor... Finns alltid nåt att göra :rofl:
 
Sv: Trött på ödet!

Nu bor ju jag lite längre bort men du är välkommen här också :laugh:
Här finns allt från den stabila vänliga lättridna Hbl damen och dito 4åring till dom busiga 2 åringar (2st) som ska ridas in,tömköras,löshoppas med mera,så det är bara att välja eller vraka:idea:
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 929
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
7 384
Senast: Blyger
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 377
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
34 426
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Evolve
  • Atletix
  • Vi som letar häst II

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp