Sv: Trött på allt snobberi!
Gud vad trött jag är på alla snobbiga Bukare som ideligen dissar ridskolor och det man lär sig där. Tänk på alla dem som har det som sin glädje i livet, eftermiddagen i stallet en gång i veckan. Själv tycker jag mig ha sett bra många usla privatryttare under åren som tror att det räcker med att köpa en häst för att bli en duktig ryttare... Överhuvudtaget tycker jag att det finns väldigt lite ödmjukhet inför olikheter här på Buke.
Tack för ordet.
Jag har aldrig haft egen häst, däremot har jag haft två foderhästar i KORTA perioder. Den ridskolan jag red på var bra att lära sig hålla sig kvar på hästen och teorin bakom endel rörelser och så, men inget annat och jag har inte träffat på många ridskolor som är bättre... Det är specialgrupperna på de större ridskolorna i de större städerna (som kostar skjortan att vara med i då...) Däremot var stämningen trevlig (oftast) och ridlärarna trevliga, hästarna likaså. Och jag trivdes bra... eller jag var ju en fegis så mellan mina fegattacker så trivdes jag bra... Däremot så tror jag inte att man blir en duktig ryttare bara för att man köper egen häst. Det handlar inte om vad man har utan vad man gör med det man kan ta sig. Nog om ridskolor.
Jag känner som du att det stora problemet är att många inte kan acceptera att för vissa är ridskolan ljuspunkten i veckan och det är helt okej. Däremot tror jag inte att man kan komma hur långt som helst på ridskolan, men vissa kommer inte ens så långt med egen häst... Jag ser på problemet såhär:
*Det finns ridskoleryttare som aldrig vågar säga nåt för alla klankar ner på dom för att dom är ridskoleryttare
*Det finns ridskoleryttare som tror att dom kan allt bara för att dom rider på ridskolan och är skötare och hänger där 7 dagar i veckan
*Det finns privatryttare som tror dom kan allt och klankar ner på ridskoleryttare
*Det finns privatryttare som inte orkar bry sig eftersom deras åsikt aldrig syns eftersom det finns andra privatryttare som bara bråkar
*Det finns folk som jag som halva buke tar som ett stort skämt. För man ska inte komma och tro att man är något...
*Det finns folk som jag som aldrig vågar säga något för dom kan ju inte referera till "sin egen" häst.
*Det finns folk som skriver om sina inlägg så att det låter som om dom har egen häst fast de "bara" är medryttare... Fast dom har inte för den skull sagt att de har egen häst, det bara låter så... Det är folk som vet "hur man gör".
Ett tips till alla ridskoleryttare: Trivs ni bra som ni är? Strunta i alla andra! Kör erat race. Vill ni ha något mer? Go for it. Mina föräldrar kan ingenting om hästar och jag red på ridskolan i 8 år... Sen hade jag praktik i ett stall i närheten hemma och dom sa att jag fick komma tillbaka! Jag mockade och skrittade ut snälla hästar i skogen i ett år och fick sedan min första foderhäst som jag hade 7 fantastiska månader, eftersom jag hjälpte till och mockade och fodrade på helgerna fick jag billig uppstallning och träning och eftersom hästen var uppstallad hos folk som kunde häst hade jag hjälp och stöd varje dag! Visst blev det lite dyrare än riskolan, men inte lika dyrt som för endel andra. Jag gick vidare till gymnasiet och fick börja rida även lite svårare hästar, jag var med och red in unghästar, i början som hjälp med när åren gick så fick jag ju vara "ryttaren" också. Jag har fått rida många fantastiska hästar och hunnit jobba som hästskötare och via kontakter även hunnit jobba som hästskötare internationellt, varit på Super Leauge och Nations Cup-tävlingar och mycket mer. Allt detta började på ridskolan... Den lilla tjejen som var rädd för dom farliga D-ponnyerna bangar numera inte för att ryta i åt fräna hingstar. Hon som inte vågade hoppa styr gladeligen 4åringen mot första kombinationen den någonsin hoppat. Hon som var rädd för att trilla av skrattar glatt när den galna hästen drar iväg i en serie bocksprång. Hon som inte ville rida den känsliga hästen pratar nu lugnande med heta märrar och sitter lugnt när dom springer på sniskan och kör upp huvudet i vädret. Hon som frös fast när hästen tog bettet styr nu bara ner på åkern och gör en volt... Men vill man ha mer än ridskolelivet så måste man söka sig vidare eller ha lite tur eller som i mitt fall en kompis som släpar med en på praktik! Är man nöjd med det man har på ridskolan så stannar man kvar, det beror på vad man är för människa. Vi har alla olika mått av intresse. Men man kan! Det handlar inte om vad ens föräldrar ger en det handlar om vart man vill nå och att man kan ta sig dit!
Och nån gång i framtiden hoppas jag hitta "min egen" häst. Tack Åsa för ditt tålamod med mig
