Begreppet karma är, efter min förståelse, otroligt mer mångfacetterat än någon sorts universell rättvisa och att som man sår får man skörda. Det yogiska tankeramverket kring karma har vissa delar som ligger relativt nära modern psykologi, såsom att vi bär med oss inre betingning (vasana eller samskara) som kommer från tidigare upplevelser och består av inlärda reaktionsmönster som kan vara konstruktiva eller inte i nutid oavsett om de var nödvändiga/bra när de lärdes in eller inte. Det gör att vi alla handlar på lite olika sätt i de situationer vi är i och det gör ju på ett sätt att vi skördar effekt av den här betingningen från uppväxt, skolning och tidigare erfarenheter och hur den kombineras med situationerna vi hamnar i. Tex ptsd skulle rent yogiskt kunna ses som karma (en handling, om än yttre) som gjort avtryck (samskara) på ett sätt som formar den vi är, hur vi upplever vardagen och reagerar rent neurofysiologiskt.
En aspekt av den yogiska synen på karma är väl för all del att reinkarnation ses som del i det hela, vilket komplicerar saken jämfört med västerländsk psykologi. Samtidigt så vet vi en hel del om generationellt eller ”ancestral” trauma och nedärvda funktionella eller dysfunktionella reaktionsmönster och där tänker jag mig att förklaringsmodellen är relativt lik den karmiska med att tidigare upplevelser formar oss, hur vi uppfattar världen och svarar an på den. Om det sker över livstiden(-erna) för en individ som potentiellt återföds eller flera släktled, kan jag tycka är hårklyveri sett till vilka mekanismer som är i görningen, även om jag förstår att långt från alla tycker det.
Det i sin tur visar att hela konceptet är långt bortom individcentrerat. Det kan ses som en ”naturlag” som verkar i ett komplext system. Det vi vet om komplexa system (oavsett om vi pratar om en kropps enorma och ”intelligenta” cellansamlingsstruktur eller tex ett ekosystem eller en galax) är att de är logiska om än inte förutsägbara. Komplexa system har så många påverkande variabler att de kan te sig svårförståeliga, ologiska eller orättvisa, när de egentligen kanske bara är svårförutsägbara. (Här tappar jag min egen tråd lite. Tror jag syftar till att alla dessa samförekommande individuella och sociala/konventionella betingelser skapar effekter mer komplexa än vad som blir helt förutsägbart, vilket kan likna slumpmässighet eller kaos.)
En spännande aspekt av karma är att det anses finnas opåverkbar karma (prarabhda) vilket liknas vid situationer där pilen skjutits, men ännu inte träffat målet (tex jobbansökan inskickad, men ännu inte bedömd, ägg befruktat men barn ännu inte fötts/blivit civilingenjör eller bonde eller vad hen nu må bli). Samt att det finns påverkbar karma, som ger oss möjlighet att faktiskt ändra på oss. Precis som vi vet att medvetenhet om destruktiva mönster är en grundförutsättning för att söka ersättande mönster. I det yogiska synsättet kan de inprogrammerade sätten att vara, tänka och reagera framför allt förändras av medvetenhet kring dem och att medvetet agera istället för att reagera (att utföra karma yoga istället för karma). Yoga betyder enhet och den enhet i handling som syftas på är att det vi gör, tänker och säger ska bli enhetligt med vår intention (mitt ordval. Går även att kalla det kärna, själ, obetingade person). Att det är nyckeln till att inte vara fast i gamla mönster/betingningar och kunna förändra sin vardag (om än inte sitt liv eller ”öde” vad nu det skulle vara). Även här ser jag en likhet mellan hur den österländska och den västerländska kulturen tänker sig kunna ändra handlingsmönster.
Självklart finns en skillnad i att i den yogiska traditionen har självstudier bortom den fysiska och psykologiska personligheten också använts som metod att frigöra personligheten från betingade mönster.
Jag betonar nu lite medvetet likheter mellan yogisk filosofi och västerländsk psykologi. Självklart går det också att prata om olikheter! Men jag tycker det är intressant att tänka att det eventuellt inte är konceptet karma som är knasigt, utan hur det ter sig när det utsatts för kulturell appropriering och en väldigt ytlig förståelse i linje med ”universell rättvisa” som i att rättvisan som ett animerat väsen agerar fritt på folks förehavanden (som en dömande ”gud”, vilket tillhör vår kulturella tradition och inte den yogiska.
Och: jag vet att begreppet karma haffats av österländska religioner efter att det uppstått ur en äldre livsåskådning och det är inte i det religiösa, maktutövande perspektivet jag pratar om konceptet nu.)
(Herregud!
Började skriva detta när tråden just skapats och det tar mig lite tid att formulera mig. Ghostar jag tråden eller eventuella svar nu så är det bara för att sammanhängande tankegångar och att uttrycka dem kostar sjukt mycket energi för mig.)