Tror ni på vardagskarma?

[Voeux]

Sambon har väldigt mycket "tur". Men han är också en person som verkligen ställer upp för andra och är väldigt hjälpsam och snäll. Så när han behöver något råkar det ofta dyka upp någon som har just det han behöver.

Så är det ju! Jag tänker dock att slumpen har sin roll också i vissa sammanhang, mer eller mindre. Att man råkade vara på just plats A eller B när X hände osv. Sen kan man ju dra allting till att man tagit sig ut, gjort det eller det men ibland genererar det ju i oväntat bra saker och ibland inte. Flyt kanske är ett bättre ord.

Men om man skyller på att andra har mer ”tur” än en själv överlag så är man nog ute och cyklar.

 

[Enya]

Ibland får jag en känsla av att människor är goda för att samla god karma för sig själv eller för att sätta sig själv som någon otroligt god människa, se här så god och snäll jag är. Man är god för att kunna få gott tillbaka på ett eller annat sätt.

Är det att vara god och medmänsklig då?
Det tror jagi nte att jag tycker. De människor som är goda och medmänskliga helt utan att få tillbaka något, utan att liksoom räkna med det, som gör gott för siin medmänniska och inte för sig själv, det tycker jag är godhet och medmänsklighet. Det andra är bara någon sorts... egoism.

 

[Lingon]

Ibland får jag en känsla av att människor är goda för att samla god karma för sig själv eller för att sätta sig själv som någon otroligt god människa, se här så god och snäll jag är. Man är god för att kunna få gott tillbaka på ett eller annat sätt.

Är det att vara god och medmänsklig då?
Det tror jagi nte att jag tycker. De människor som är goda och medmänskliga helt utan att få tillbaka något, utan att liksoom räkna med det, som gör gott för siin medmänniska och inte för sig själv, det tycker jag är godhet och medmänsklighet. Det andra är bara någon sorts... egoism.

Nja, godhet är godhet oavsett. Däremot är det inte altruistiskt att göra gott för egen vinnings skull. Men man har fortfarande gjort gott och är en god människa. I motsats till ond.

Sen är ju frågan om altruism egentligen existerar. Men det är mer en filosofisk fråga.

 

[Enya]

Nja, godhet är godhet oavsett. Däremot är det inte altruistiskt att göra gott för egen vinnings skull. Men man har fortfarande gjort gott och är en god människa. I motsats till ond.

Sen är ju frågan om altruism egentligen existerar. Men det är mer en filosofisk fråga.

Jag delar inte din tro där. Att hjälpa en annan människa ska handla om att hjälpa en annan människa som behöver hjälp, det handlar om den andra människan. När man gör det för sin egen skull är det väl ändå inte samma sak längre. Visst kalla det godhet om du vill, det tycker inte jag att det är på samma nivå, det ger en dålig smak hos mig när människor beter sig så.

 

[skiesabove]

Ibland får jag en känsla av att människor är goda för att samla god karma för sig själv eller för att sätta sig själv som någon otroligt god människa, se här så god och snäll jag är. Man är god för att kunna få gott tillbaka på ett eller annat sätt.

Är det att vara god och medmänsklig då?
Det tror jagi nte att jag tycker. De människor som är goda och medmänskliga helt utan att få tillbaka något, utan att liksoom räkna med det, som gör gott för siin medmänniska och inte för sig själv, det tycker jag är godhet och medmänsklighet. Det andra är bara någon sorts... egoism.

Ja, det första är en form av narcissism och har inte med godhet alls att göra. De som gör "till synes goda saker" för att få högre status.

Om man hjälper andra för att man förstår att det förbättrar ens chanser att få hjälp tillbaka, så ser jag det som normalt socialt samspel.

Om man gör goda saker utan att förvänta sig varken status, återgäldning, eller resultat från det, då kan vi snacka godhet.

 

[skiesabove]

Nja, godhet är godhet oavsett. Däremot är det inte altruistiskt att göra gott för egen vinnings skull. Men man har fortfarande gjort gott och är en god människa. I motsats till ond.

Sen är ju frågan om altruism egentligen existerar. Men det är mer en filosofisk fråga.

Altruism existerar, det är inte en filosofisk fråga. Det är ett beteende, lärs ut om det i beteendebiologi.

Men att värdera det som "gott" eller inte, det är filosofi.

Och ur ett filosofiskt perspektiv, så anser jag inte att man kan göra goda gärningar när ens uppsåt inte är fritt från resultatförväntning. Man kan göra något som hjälper andra, men man är inte en GOD människa för det, om man gör det för att kunna statusskryta om det.

 

[Lingon]

Altruism existerar, det är inte en filosofisk fråga. Det är ett beteende, lärs ut om det i beteendebiologi.

Men att värdera det som "gott" eller inte, det är filosofi.

Och ur ett filosofiskt perspektiv, så anser jag inte att man kan göra goda gärningar när ens uppsåt inte är fritt från resultatförväntning. Man kan göra något som hjälper andra, men man är inte en GOD människa för det, om man gör det för att kunna statusskryta om det.

Och om man gör det för att det får en själv att må bra? Då har man ju en resultatförväntan d.v.s. må bra.

 

[Breaktown]

Nja, godhet är godhet oavsett. Däremot är det inte altruistiskt att göra gott för egen vinnings skull. Men man har fortfarande gjort gott och är en god människa. I motsats till ond.

Sen är ju frågan om altruism egentligen existerar. Men det är mer en filosofisk fråga.

Får mig osökt att tänka på Phoebe Buffay.

There are no selfless good deeds!

 

[Sharpless]

Själv har jag livssynen att det bara är de egoistiska som lyckas i det samhälle vi har idag, vi som iaf ibland försöker bry oss om andra hamnar alltid under skorna på resten av befolkningen

 

[Badger]

Jag har nog undermedvetet trott på någon sorts rättvisa - att det i stuländan går bra för "goda" människor och att de som medvetet skadar andra kommer att få betalt i motsvarande valuta. Jag har tänkt att om jag bara blir en tillräckligt bra människa så kommer bra saker att hända mig såsmåningom.

Jo, jag är vuxen och vet att det inte funkar så, men innerst inne har det där barnsliga hoppet envist suttit kvar. När jag inte vinner budgivningen på lägenheten jag ville ha så kommer jag på mig själv med att tänka att "det är för att det kommer något bättre som är till mig" - fast samtidigt vet jag ju att det aldrig blir "min tur". Det kanske är någon sorts försvarsmekanism, en snuttefilt mellan mig och verklighetens kalla hopplöshet?

Finns det en "kosmisk rättvisa", eller går det bäst för de som har vett att ta för sig och gärna trampar på andra för att komma fram?

Vad tror du?

Mvh
Smådeppig Houdinie

Jag tror ju att folk som trampar för mycket på andra då och då trampar på fel person och på så sätt kanske får färre uppskattade kontakter med människor och på så sätt kan förlora lite i längden på det. Om de sedan märker det eller inte må ju vara osagt. Jag tror inte nödvändigtvis den trampande personen gör det.

(Jag tycker nog jag stött på folk som är väldigt ilskna och onöjda och ändå olyckliga över att saker inte riktigt fungerar som de tänkt och själv tänker man att om de bara vore lite mjukare och trevligare skulle de fått som de ville mer ofta. Men de kommer nog aldrig förstå att det var trampandet som inte fungerade själva.)

Men jag tror inte det spelar någon som helst roll med lägenheter. När det gäller kosmisk rättvisa där får man nog begränsa sig till att "hoppas" att de bjöd mer än de hade råd mer och sitter i räntesax senare.

 

[skiesabove]

Och om man gör det för att det får en själv att må bra? Då har man ju en resultatförväntan d.v.s. må bra.

Ja, precis, då har man resultatförväntan. Attachment to outcome. Likaså om man gör saker för att få guldstjärnor i himlen och enkelbiljett till Valhalla eller vad det nu kan vara man tror på.

Det betyder ju inte att det är *ondskefullt*.

Men det är inte, för mig, att göra en god gärning.

Men att man som resultat börjar må bra, av att man gör genomtänkta gärningar för andras välmående, det är ju mycket möjligt. Jag tänker saker såsom att erbjuda att hjälpa en tant packa sin matpåse i kassan. Du gör det, för du ser att det är svårt för henne och du vill helt enkelt hjälpa till. Det kanske får dig att må bra, mest troligt gör det det, men det är skillnad på att hjälpa till för att det känns rätt i stunden...

Eller att gå ut och planera att hjälpa folk för att få egen vinning av det. Då kan det gå riktigt på tok dessutom. "Idag ska jag göra goda gärningar så jag får bättre karma"... Det blir inte bra karma av det, oavsett vad man definierar karma som.

 

[skiesabove]

"det är för att det kommer något bättre som är till mig" - fast samtidigt vet jag ju att det aldrig blir "min tur". Det kanske är någon sorts försvarsmekanism, en snuttefilt mellan mig och verklighetens kalla hopplöshet?

Det är ödestro, en mångtusenårig tradition här i Sverige . "Är det menat så är det menat".

Uppskattad snuttefilt så att säga. Inget fel med det.

Jag upplever att det blir lättare om man benar isär begreppen tur och öde.

Ödet är något man inte kan undvika, det blir oavsett vilken stig man försöker ta. Kan vara både bra och dåligt.

Tur, eller hamingja, är när slumpens tärning är viktad. Där kan man ju ha olika tro på huruvida man kan påverka sin egen tur eller inte.

 

[Voeux]

Får mig osökt att tänka på Phoebe Buffay.

There are no selfless good deeds!

Precis så Jag tror att många mår bra av att få göra bra saker för andra. Man tycker om att se andra glada och bygga varma relationer. Jag tror absolut att människan i grund och botten är egoist, vi gör saker för vår egen vinnings skull. Men är man en person som mår bra av att få göra andra glada, utan att förvänta sig mer resultat än så, har jag svårt att se personen som något annat än god. Om kriteriet för att vara god/snäll/trevlig är att absolut inte få ut något alls utav det själv så finns det nog inte många sådana personer, och jag skulle dessutom ifrågasätta varför de ens gör saker för andra då. Bättre att dra sig undan och göra gott för sig själv då!

 

[Voeux]

Själv har jag livssynen att det bara är de egoistiska som lyckas i det samhälle vi har idag, vi som iaf ibland försöker bry oss om andra hamnar alltid under skorna på resten av befolkningen

Vad är att lyckas då?

 

[skiesabove]

Precis så Jag tror att många mår bra av att få göra bra saker för andra. Man tycker om att se andra glada och bygga varma relationer. Jag tror absolut att människan i grund och botten är egoist, vi gör saker för vår egen vinnings skull. Men är man en person som mår bra av att få göra andra glada, utan att förvänta sig mer resultat än så, har jag svårt att se personen som något annat än god. Om kriteriet för att vara god/snäll/trevlig är att absolut inte få ut något alls utav det själv så finns det nog inte många sådana personer, och jag skulle dessutom ifrågasätta varför de ens gör saker för andra då. Bättre att dra sig undan och göra gott för sig själv då!

Åh, jag menar inte att personen inte kan vara en god person.

Utan att själva motivationen, spelar roll för mig, för vad som jag räknar som en God Gärning.

Det finns massa personer som mår bra av att göra saker för andra, som mottagarna inte mår bra av, eller som skadar ekosystemet, etc. Det kan jag inte se som God Gärning.

Och visst är det nästan hopplöst att göra gott, på riktigt och alla nivåer

 

[Nepenthe]

Jag lever efter att tro det men nej, det gör det inte tyvärr.

Men som fler skriver, omtänksam, generös och hjälpsam är inte fel att vara

 

[Nepenthe]

Jag tror inte på karma, livet är inte rättvist på det viset.
Däremot tror jag på att vad jag gör nu (och tidigare) visar andra människor vem jag är. Är jag schysst och står för bra saker kommer de den dagen någon tycker illa om mig eller det blir nåt trassel att veta vem jag EGENTLIGEN är. Så goda handlingar får man kanske igen en dag, de är alltid väl investerade.

Bra formulerat! Håller med

 

[Happimess]

Jag tror inte ett endaste smack på karma. Men jag behöver inte heller tron på karma för att göra goda gärningar eller för att försöka undanhålla mig från dåliga. Vanligtvis finns det ett alldeles tillräckligt stort egenvärde eller konsekvenssyfte för att guida mig någorlunda rätt.

 

[sjoberga]

Själv har jag livssynen att det bara är de egoistiska som lyckas i det samhälle vi har idag, vi som iaf ibland försöker bry oss om andra hamnar alltid under skorna på resten av befolkningen

För mig är det en alldeles för snäv definition av ”lyckas” för att vara meningsfull.

 

[Jamtland]

Jag har nog undermedvetet trott på någon sorts rättvisa - att det i stuländan går bra för "goda" människor och att de som medvetet skadar andra kommer att få betalt i motsvarande valuta. Jag har tänkt att om jag bara blir en tillräckligt bra människa så kommer bra saker att hända mig såsmåningom.

Jo, jag är vuxen och vet att det inte funkar så, men innerst inne har det där barnsliga hoppet envist suttit kvar. När jag inte vinner budgivningen på lägenheten jag ville ha så kommer jag på mig själv med att tänka att "det är för att det kommer något bättre som är till mig" - fast samtidigt vet jag ju att det aldrig blir "min tur". Det kanske är någon sorts försvarsmekanism, en snuttefilt mellan mig och verklighetens kalla hopplöshet?

Finns det en "kosmisk rättvisa", eller går det bäst för de som har vett att ta för sig och gärna trampar på andra för att komma fram?

Vad tror du?

Mvh
Smådeppig Houdinie

Jag tror en hel del på attraktionslagen, om jag vill ha något så visualiserar jag det som att jag har det, ofta och ingående, och förvånansvärt ofta funkar det.

Givetvis är det "rimliga" saker:
* en fin och säker bil
* ett lyckligt hem
* en nordsvensk brukshäst
* en nordsvensk brukshäst till

Ja, du fattar...