Sv: Travare och akademisk ridkonst
*kl*
Jag upplever att det är väldigt olika mellan olika individer hur lätt/svårt dressyrandet är även om de har en del vanliga "problem" och rent allmänt brukar vara svårare att jobba om de gått på travet (har aldrig provat med någon ostartad).
Å andra sidan så tycker jag de fysiska och mentala bitarna rent överlag har varit svårare för mig än tekniska detaljer, har begränsat mig rätt mycket och därför har jag inte kommit så långt med de varmblod jag haft.
Fysiskt: mycket "skit" att få bukt med, spänningar, snedheter m.m. och på båda jag haft har det lätt kommit tillbaka. Som att hästarna "naturligt" (nåja, felinlärt skulle jag tro) rört sig fel och därmed dragit på sig spänningar igen. Den ena hade det gått såpass långt på att den lätt blev stel/sliten i lederna pga alla gamla muskelspänningar.
Sen har båda varit ganska tuffa mentalt även fast de varit snälla att hantera. Den ena var för smart för sitt eget bästa och lyckades manipulera ganska mycket, när man försökte överlista den kunde den bli aggressiv(alltså bara när man pressade den och den tog det utmanande). Den andra var mer aggressiv men -oftast- snällare vid ridning, dock blev den pressad för många gånger (inte av mig) så den lärde sig att sätta sig på tvären när det blev jobbigt. Jag själv var så mesig så det räckte att den gjorde ett miniskutt eller stannade/vände en piruettvändning så vågade jag inte pressa den längre eftersom det snabbt kunde bli mer än jag ville behöva hantera.
Så som ni kanske förstår kändes det inte rätt med någon av dessa hästar för mig i längden, jag bör verkligen inte ha en aggressiv häst!
Ridmässigt var den ena väldigt lugn och cool, lite lat av sig, den andra var väldigt pigg och känslig, svårt att jobba bort stressen i huvudet som ffa uppstod när det var dags för trav. Den hade grova rörelsestörningar som å andra sidan snabbare förbättrades med behandlingar och träning än för den första hästen.
Den ena hade både tölt- och passanlag och ganska långt stolpigt steg. Kunde få jättefin "dressyrtrav" men hade grymt svårt för att samla sig. Eller *host* vi ryttare hade väldigt svårt för det... Svårt med balansen.
Den andra hade mycket töltanlag och låste ihop hela ryggen om man så bara tänkte trav. Det blev betydligt bättre och den lärde sig en väldigt fin samlad trav vilket jag INTE kan ta åt mig creds för själv, för det hade jag aldrig lyckats med!
Häst nr. 1 var svårare att komma till arbete med än vad det var att få den slappna av. Häst nr. 2 var det ständigt jobb med avslappning på, det var mest det mentala som spökade när den kände press för den hade rätt låg stresströskel och tog ut stressen genom spänning. Överjobbade vilket iofs brukar leda till att det inte blir så bra kvalitet.
Häst nr. 1 hade egentligen hyfsat trevlig galopp i grunden men det var svårt att få fram det i ridning. Så himla lätt att störa den och jag hade svårt att "placera den rätt" utan att störa på något annat sätt. Häst nr 2. hade mycket mer lättsamlad galopp och visade nästan skolgalopp när den var pigg och ville fram men megalydig för förhållningarna, fin rund och samlad galopp. Vet inte om man hade fått till samma galopp när det inte gäller hoppning eftersom man får så mycket bjudning gratis i hoppningen men till slut hade det nog gått att få till en bra samlad galopp. Hann inte med så mycket galoppjobb för traven var svårare än galoppen!
kändes som att vi behövde fler pusselbitar i traven innan man kunde förbättra den uppsuttna galoppkvalitén.
Nu har jag en kallblodstravare som jag trivs bättre med när det gäller personkemin. Den är så totalt icke-aggressiv även om den är väldigt ranghög, den verkar liksom trivas med att man tar över och bossar runt med den, ber den jobba (det där lät illa, men den gillar när man vet vad man vill skulle man kunna säga och gillar att ta i till rimliga gränser), sen har även den massvis med stress som lätt kommer fram, den har haft stora "grundfel" i ridningen som man behövt skola om och en massa andra utmaningar...
Så överlag tycker jag inte den är lättare egentligen, fy sjutton vad jag uppskattade det första varmblodets förmåga att uppskatta att stå still när man sitter på en kuse som känns som att den ska explodera om den måste stå stilla mer än några sekunder!
Ska inte påstå att den är bättre exteriört heller, varmbloden var högrektangulära med kort/lagom lång rygg, snarare lite överbyggda fram än tvärtom. Kallblodet är låååång i kroppen och aningens överbyggd bak, lite klenare rumpa än framdel.
Det kallblodet i det här fallet har med sig är arbetspsyket (och personkemin med mig jämfört med de andra som sagt) och fysiken. Den hade också problem med SI-leder och alla möjliga låsningar och spänningar, men den utvecklades stadigt åt rätt håll med behandling. Den har aldrig dragit på sig en skada och verkar inte bry sig om "småsaker".
Eftersom psyke och fysik är så olika mellan olika individer så utgår jag ifrån att jag haft aningens otur med mina varmblod och tur med kallblodet. Farsans kallblod t ex tror jag inte jag hade klarat av psyket och fysiken på i längden vid ridning.
Blev långt det här!
Här kommer bilder på spektaklen;
