Angående rethostan: Nipaxon.
När det gäller livskrisen så kan jag säga att jag kan relatera. Jag hade liknande känslor när jag själv var nära väggen, när jag insåg att det var dags att liksom ta nästa steg. För mig var det studier, men den biten har du ju redan klarat av.
Är det bara jobbet som tynger dig när det gäller livskrisen? Jag förstår att exempelvis pendlingen gör att många delar av livet tar stryk, eftersom det blir ont om både tid och ork. Men om man bortser från det, är det något mer som gnager? Jag tänker saker som huset (som ni väl hyr men vill köpa?) eller det här med att skaffa barn (om det är något ni vill göra)? Träningen vet jag ju är viktig för dig och nu funkar det inte heller, men har du någon annan aktivitet som är DU som du har möjlighet att hålla igång? Ridning, t.ex.? Jag kan tänka mig att man lätt tappar lite av sin identitet när man inte längre är student och jobbet liksom sköljer över en och man har svårt att hitta sig själv i den nya situationen.
Hoppas verkligen att du kan njuta av ledigheten och släppa ner axlarna. Jag har varit ledig ett par veckor nu och det är SÅ skönt att känna de senaste årens stress och press rinna av mig.