Träning, hälsa och kost 6

[Luem]

Usch, knäproblem är så himla jobbigt. Jag fick Schlatter i knäna som nioåring och det skulle växa bort i tonåren. Nu är jag snart 32 och det är kvar Har en stor knöl på benet där brosket från knät har lossnat och samlats på ett och samma ställe så att det är en rejäl knöl där. Har också haft patella tendinos som jag behövde hjälp av en sjukgymnast för att träna bort och nu nyligen var jag svullen i båda knäna och fick vila i 4 veckor. Om det håller i sig så kan du gå till en sjukgymnast och få övningar som stärker knät om det behövs men om det bara är en stukning går det förhoppningsvis över snart. Knäskydd kanske hjälper? Bra skor. Eller framförallt vila knät tills det inte gör ont, inte bra att pressa ett skadat knä.

Jag hade också schlatter i ena knäet när jag var yngre och generellt ganska mycket problem med knäna men det försvann när jag började styrketräna och sen dess har jag varit skonad som tur är. Dock är jag ganska kobent så det kanske bara var en tidsfråga innan knäna började bråka igen. Knäproblem är så tråkigt Känns dina knän bättre efter vilan?

 

[strawberrysylt]

Ska du köra tävlingen?

Ja, TV och VL är tanken iaf.

 

[Saigon]

Ja, TV och VL är tanken iaf.

Vad kul!! Heja dig!!

 

[strawberrysylt]

Vad kul!! Heja dig!!

Tack!

 

[Elektronen]

Någon som har någon superövning för löparknä? Stärkande och stretch eller för att få upp rörlighet.

Varit hos flertalet naprapater senaste åren och har fått flera övningar, främst för höft/rumpa och fast jag följde de slaviskt ett tag (1-2 månader) blev det inte märkbart bättre.

 

[Saigon]

Någon som har någon superövning för löparknä? Stärkande och stretch eller för att få upp rörlighet.

Varit hos flertalet naprapater senaste åren och har fått flera övningar, främst för höft/rumpa och fast jag följde de slaviskt ett tag (1-2 månader) blev det inte märkbart bättre.

Jag har tyvärr inga bra övningar. Kan bara den klassiska som görs intill vägg. Men finns mga övningar på YT. Men har du provat att tejpa? Det har hjälpt mig jättebra när jag haft känningar. Hur man skulle tejpa kollade jag på YT.

 

[westernsuzie]

Löpning i skogen mestadels i lördags, 12 km, och grusväg/motionsspår 14 km igår. Idag styrketräning på jobbet! Det var så himla kul att styrketräna idag för några nya övningar som vi började med för några veckor sedan satt verkligen riktigt bra idag och kändes som jag fått in tekniken nu! Så jag kände mig stark och rätt pigg med tanke på att jag sprungit ett par mil dagarna innan

 

[FengurLaugar]

Fick godkänt av kiropraktorn och nästa vecka kan jag smyga igång träningen igen! Som jag längtat! Nu är det ”bara” för mig att ta det lugnt! Inte gå all in direkt utan ta det piano Löpningen väntar jag dock med ett tag till för att se så inte bäckenet går tillbaka igen utan jag hinner stärka runt det.

 

[Kakis]

Någon som har någon superövning för löparknä? Stärkande och stretch eller för att få upp rörlighet.

Varit hos flertalet naprapater senaste åren och har fått flera övningar, främst för höft/rumpa och fast jag följde de slaviskt ett tag (1-2 månader) blev det inte märkbart bättre.

Har naprapaterna kört stötvågsbehandling på dig? Brukar vara väldigt effektivt.

 

[Elektronen]

Har naprapaterna kört stötvågsbehandling på dig? Brukar vara väldigt effektivt.

Nej det har jag inte provat, aldrig fått det föreslagit heller, kan ju vara värt att kolla upp .

Jag har även blivit mycket mera stel i det låret där jag har löparknä, plus har problem med den rumpmuskeln. Så senaste månaderna har det mer blivit att jag gått till naprapaten "akut", fått dry needling, vilket hjälpt mycket för att få musklerna att slappna av.

 

[Elektronen]

Jag har tyvärr inga bra övningar. Kan bara den klassiska som görs intill vägg. Men finns mga övningar på YT. Men har du provat att tejpa? Det har hjälpt mig jättebra när jag haft känningar. Hur man skulle tejpa kollade jag på YT.

Tejpa har jag inte testat, har ju förstått att många gör det och att det kan hjälpa, men förstår inte riktigt vad det är tejpen gör?

 

[Lillefrun]

Jag hade också schlatter i ena knäet när jag var yngre och generellt ganska mycket problem med knäna men det försvann när jag började styrketräna och sen dess har jag varit skonad som tur är. Dock är jag ganska kobent så det kanske bara var en tidsfråga innan knäna började bråka igen. Knäproblem är så tråkigt Känns dina knän bättre efter vilan?

Mina knän känns mycket bättre Förutom i benpressen där jag kände av det lite grann så på själva styrketräningsdelen på gymmet ska jag bara ta lätta vikter på allt som belastar knäna. Nu har jag inte ont när jag går och när jag värmde upp på löpbandet kändes det ingenting. Men ont kommer jag nog alltid ha till och från eftersom min schlatter aldrig verkar fatta att jag inte är tonåring längre och att den borde ha växt bort Men det andra onda är borta iaf. Vad gjorde du för övningar som hjälpte mot schlattern? Tar tacksamt emot alla tips!

 

[Lillefrun]

Vet inte om det här är jätte skumt eller om någon annan kan känna igen sig.

Jag har alltid haft höga krav på mig själv och en känsla av att prestera för att få finnas till. Nu tränar jag bara för min skull, jag rapporterar inga vikter eller repetitioner till någon, jag kan skriva här hur jag sprungit men känner inget tvång i det. Alltså gör jag allt bara för att det är roligt och för att jag mår bra av det, för att jag vill få mindre ont och se min egna utveckling. Ändå kan jag vara nervös innan jag ska träna, för att jag vill prestera.

Det blir lite som en tävling med mig själv men i det korta enskilda fallet spelar det ju liksom ingen roll om jag springer 20 eller 30 minuter, jag tränar inte för något lopp. Jag strävar inte efter att bli starkast och snabbast och bäst. Jag vill bara må bra. När träningen är över släpper jag snabbt besvikelsen om det kommer någon sån men det har bara hänt en eller två gånger att jag inte klarat det jag bestämt för att jag i förhand känner efter på vilken nivå jag ska lägga mig på just den dagen efter dagsform så var oron kommer ifrån vet jag inte. Fast jag tror att det är just den här tävlingslusten som gör att man utvecklas, för om man alltid är nöjd och inte utmanar sig kommer man ju ingenstans. Så den biten vill jag inte ha bort.

Men jag vill inte gå runt och vara nervös innan som om jag ska göra ett svårt prov fast jag oftast inte ens tränar i grupp och ingen annan har en aning om vad jag gör eller hur jag tränar. Jag är nervös bara inför mig själv. Tävlingskänslan tycker jag mycket om. Nervositeten och tävlingskänslan går mycket hand i hand för mig och får mig att prestera bättre. Om jag aldrig vågar öka kraven kommer jag ju aldrig få veta vad jag klarar och aldrig påbörja processen och om jag fortsätter utmana mig kommer jag ju bli bättre och bättre. Men öka i lugn takt så jag inte drar på mig skador.

Känner ni er också lite nervösa innan ni ska träna? Eller känner ni igen tävlingskänslan?

 

[Saigon]

Tejpa har jag inte testat, har ju förstått att många gör det och att det kan hjälpa, men förstår inte riktigt vad det är tejpen gör?

Nej, jag förstår inte heller det. Men mina känningar försvann på en gång när tejpen kom på. Lät den sen sitta ett par dagar (och sprang ett lopp). När jag tog av tejpen var besvären borta och har inte kommit tillbaks igen. Innan tejpningen hade jag haft besvär under ngn veckas tid och hade stretchat mkt men utan att det gick över helt.

 

[FengurLaugar]

Idag blir det nog bara en promenad utöver stalljobbet

 

[Saigon]

Vet inte om det här är jätte skumt eller om någon annan kan känna igen sig.

Jag har alltid haft höga krav på mig själv och en känsla av att prestera för att få finnas till. Nu tränar jag bara för min skull, jag rapporterar inga vikter eller repetitioner till någon, jag kan skriva här hur jag sprungit men känner inget tvång i det. Alltså gör jag allt bara för att det är roligt och för att jag mår bra av det, för att jag vill få mindre ont och se min egna utveckling. Ändå kan jag vara nervös innan jag ska träna, för att jag vill prestera.

Det blir lite som en tävling med mig själv men i det korta enskilda fallet spelar det ju liksom ingen roll om jag springer 20 eller 30 minuter, jag tränar inte för något lopp. Jag strävar inte efter att bli starkast och snabbast och bäst. Jag vill bara må bra. När träningen är över släpper jag snabbt besvikelsen om det kommer någon sån men det har bara hänt en eller två gånger att jag inte klarat det jag bestämt för att jag i förhand känner efter på vilken nivå jag ska lägga mig på just den dagen efter dagsform så var oron kommer ifrån vet jag inte. Fast jag tror att det är just den här tävlingslusten som gör att man utvecklas, för om man alltid är nöjd och inte utmanar sig kommer man ju ingenstans. Så den biten vill jag inte ha bort.

Men jag vill inte gå runt och vara nervös innan som om jag ska göra ett svårt prov fast jag oftast inte ens tränar i grupp och ingen annan har en aning om vad jag gör eller hur jag tränar. Jag är nervös bara inför mig själv. Tävlingskänslan tycker jag mycket om. Nervositeten och tävlingskänslan går mycket hand i hand för mig och får mig att prestera bättre. Om jag aldrig vågar öka kraven kommer jag ju aldrig få veta vad jag klarar och aldrig påbörja processen och om jag fortsätter utmana mig kommer jag ju bli bättre och bättre. Men öka i lugn takt så jag inte drar på mig skador.

Känner ni er också lite nervösa innan ni ska träna? Eller känner ni igen tävlingskänslan?

Nej, och det låter oroande. Jag tror du skulle behöva hjälp och att det kanske inte är ngn bra idé att träna alls innan dess. För de låter som väldigt tunn is som kan spricka när som helst. Lyssna till den varningssignal som fick dig att ta upp det här. Känslan finns ju där hos dig, du måste bara få ännu mer självkännedom så att du kan sätta stopp i tid. Men för att kunna det behöver du hjälp att hitta verktygen.

 

[Lillefrun]

Nej, och det låter oroande. Jag tror du skulle behöva hjälp och att det kanske inte är ngn bra idé att träna alls innan dess. För de låter som väldigt tunn is som kan spricka när som helst. Lyssna till den varningssignal som fick dig att ta upp det här. Känslan finns ju där hos dig, du måste bara få ännu mer självkännedom så att du kan sätta stopp i tid. Men för att kunna det behöver du hjälp att hitta verktygen.

Åh, nej så menar jag inte. Jag är likadan i allt jag gör, som att städa, gå och handla, träffa en kompis. Jag är nervös inför allt för att jag är en orolig själ. Tvångsträning finns inte på schemat. Jag tränar bara när jag verkligen vill. Det jag menade på är ju den här känslan av att jobba mot ett mål, att ha delmål och saker man vill klara och på så sätt känna en viss tävlingslust, typ som dom som har som mål att springa ett lopp eller simma eller åka skidor, bestämma att man ska klara att springa en viss sträcka eller öka på vikterna på gymmet osv. Jag har inga yttre mål som jag pressar mig för så jag kan ju ta allt i lugn takt och inte jobba upp mig mot någon form av organiserad tävling. Just nu är jag nöjd med det jag klarar i rehab träningen, det behöver inte vara mycket jag gör. Tror att vissa missförstår mig en hel del, det jag känner nu kring träning är inte den jag var förr. Jag har int dom problemen nu. Klart ätstörningen finns i bakhuvudet men jag orkar inte följa alla dess regler så jag äter som jag vill och tränar som jag vill. Sen kan den skrika på mig i bakgrunden men jag vill inte ha med den att göra längre.

Men så fort jag känner att det går åt fel håll med träningen kommer det märkas ganska tydligt för jag kommer inte orka rent fysiskt med det jag gör nu och jag kommer inte heller ha lust att träna. Just nu längtar jag till varje pass men är nervös och tävlingslysten på att göra allt jag inte kunde i anorexin. Att se det som ett underverk att min kropp klarar allt, tror det är därför jag blir lite nervös. Att jag är rädd att jag ska prestera lika dåligt som då trots att jag äter nu.

Tack för omtanken men jag tror att jag har mindre tvång kring träningen än många andra här, jag loggar inte alla pass, jag loggar inte vikter, jag springer bara det jag känner för just den dagen och tittar inte ens alltid på hur långt jag sprungit på bandet och pressar mig inte mot något lopp. Jag får ingen panik när träningen fick ligga på hyllan en månad, förr hade det varit katastrof men nu brydde jag mig inte förutom att jag saknade det.

 

[FengurLaugar]

Funderar lite på hur jag ska lägga upp min fortsatta rehab. Ska i alla fall fortsätta gå på massage så kanske mina muskler slappnar av tillslut. Ska iväg på fredag nästa gång.

Ska börja styrketräna igen till veckan och köra typ de tre stora basövningarna + en annan övning tre ggr per vecka och med LÄTTA vikter! Kanske bara stången första veckan för att sen försiktigt öka på och vara noga med tekniken så jag inte faller snett igen. Sen en halvtimme yoga per vecka också för rörlighet och avslappning.

Funderar på att köra så plus mina vanliga promenader och alla ridpass i några veckor och sen göra en check hos kiropraktorn igen. Så kanske jag vågar mig på att löpträna lite under våren ändå! Men försöka undvika för hårt underlag utan hålla mig till grusvägen och skogen till en början och se så kroppen håller sig kvar. Och inga långa pass utan max 30 min en tid framöver.

I vardagen anstränger jag mig också för att inte hamna tillbaka till snett bäcken. Sitter mer ordentligt när jag jobbar, inte snett med ett ben under mig eller i skräddarställning Samma när jag sitter vid köksbordet osv. Försöker också tänka på att stå rakt upp och ner istället för att vila på ena höften som jag ofta gör annars.

 

[Luem]

Mina knän känns mycket bättre Förutom i benpressen där jag kände av det lite grann så på själva styrketräningsdelen på gymmet ska jag bara ta lätta vikter på allt som belastar knäna. Nu har jag inte ont när jag går och när jag värmde upp på löpbandet kändes det ingenting. Men ont kommer jag nog alltid ha till och från eftersom min schlatter aldrig verkar fatta att jag inte är tonåring längre och att den borde ha växt bort Men det andra onda är borta iaf. Vad gjorde du för övningar som hjälpte mot schlattern? Tar tacksamt emot alla tips!

Vad skönt att knäna känns bättre nu.
Jag kommer ihåg att jag fick både inlägg i skorna som skulle hjälpa till att räta upp knäna och övningar från sjukgymnast för att stärka benen (typ ställa sig långsamt upp på ett ben från en stol och sen sätta sig igen) men jag var helt ärligt kass på att göra dem övningarna, gjorde dem kanske två gånger totalt Jag drog mest ner på löpningen pga. smärtan (särskilt på asfalt, det var alltid då jag fick som mest ont).

Sen när jag började styrketräna några år efter det körde jag inte något specifikt program med tanke på knäna, utan för hela kroppen. Gjorde mycket basövningar - knäböj, marklyft, pressar osv. Ingen löpning alls under de åren utan nästan enbart styrketräning och så småningom yoga. Har inte haft ont i knäna sen dess och då har jag även sprungit lite i perioder Jag antar att jag behövde mer muskler runt knäna helt enkelt. Hoppas att din schlatter också blir bättre

 

[Luem]

Funderar lite på hur jag ska lägga upp min fortsatta rehab. Ska i alla fall fortsätta gå på massage så kanske mina muskler slappnar av tillslut. Ska iväg på fredag nästa gång.

Ska börja styrketräna igen till veckan och köra typ de tre stora basövningarna + en annan övning tre ggr per vecka och med LÄTTA vikter! Kanske bara stången första veckan för att sen försiktigt öka på och vara noga med tekniken så jag inte faller snett igen. Sen en halvtimme yoga per vecka också för rörlighet och avslappning.

Funderar på att köra så plus mina vanliga promenader och alla ridpass i några veckor och sen göra en check hos kiropraktorn igen. Så kanske jag vågar mig på att löpträna lite under våren ändå! Men försöka undvika för hårt underlag utan hålla mig till grusvägen och skogen till en början och se så kroppen håller sig kvar. Och inga långa pass utan max 30 min en tid framöver.

I vardagen anstränger jag mig också för att inte hamna tillbaka till snett bäcken. Sitter mer ordentligt när jag jobbar, inte snett med ett ben under mig eller i skräddarställning Samma när jag sitter vid köksbordet osv. Försöker också tänka på att stå rakt upp och ner istället för att vila på ena höften som jag ofta gör annars.

Lycka till med rehaben, det låter som en vettig plan! Jag brukar också sitta som en pretzel när jag jobbar bra påminnelse