Jag tycker inte heller det är svårt att se. Och säkert inte många andra heller.
Men jag har träffat enorma mängder folk som inte ser eller förstår. Även sådan som vill lära sig, vill förstå.
Mycket av det beror väl också på att de inte hittar någon som kan lära dem. Tack och lov har det väl ändå senaste åren börjat komma fler och fler tränare som jobbar med att lära ut mer sånt.
Men fortfarande är det alldeles för lite sånt tänk och kunskap.
Tex longerade jag min häst efter att han vurpat i hagen. Jag ville se hur han såg ut bara under rörelse. Han var ju inte halt eller så. Men han brallade rejält på ett mkt irriterat sätt. För mig solklart att han kände något högt med tanke på hur han gjorde det och hur han såg ut i "mimik". Då sa en svårklassryttare "det är så härligt när de är så glada". För mig var det ofattbar hur man kunde ta den reaktionen för ett "tjolahopp livet leker"-grej.
Jag slutade longera iom fattat att det inte var bra och gick hem. Bad sambo/kiro kolla hästen. Och visst hade han dragit till saker högt upp i vurpan. En behandling, lite sjukgymnastiks-inriktad träning några dagar och hästen avspänd och nöjd igen.
Människan som trodde hästen bara var lycklig vill verkligen lära sig och umgås i timmar med sina djur och försöker och försöker. Men vissa har inte läggning för att kunna läsa av ihop med att man inte har någon tränare/vänner etc som man kan lära sig av.