Träna inkallning på hund som "kan" men inte vill. + stanna lös på tomten

[purity_666]

Jag har fått en omplacering på 1.5 år. Han lyssnar inte jätteduktigt när jag ropar på honom och idag drog han iväg. Han vet ju vad jag menar för ibland kommer han direkt i full fart och ser skitlycklig ut. Ibland... inte så mycket.
Har bara haft honom sen i onsdags. Men grejen är att jag bor på landet och är van vid att ha hundarna lösa. Hade det bara varit en fråga om att ha honom kopplad eller lös på promenader så hade det inte känts så "akut"

Jag skulle gärna vilja lära honom att stanna kvar på vårt lilla "område" också. Jag bor på en gammal storgård och det är okej att gå på gräsmattan bredvid vår tomt, och lukta lite på gården, men inte gå till grannarna och inte gå längre än till ladan.

Det har funkat hittills, han har hållit sig nära mig och min andra hund. Idag funkade det inte längre. Han kom inte när jag ropade så jag gick mot honom och lät lite arg. Då drog han som en avlöning. Ut över vägen och fortsatte, tack och lob, ner på grusvägen mitt emot där det knappt åker bilar. Han bromsade inte ens när jag ropade. En kvinna lyckades få hejd på honom och han hoppade in i bilen (som jag fick hämta i panik) Han är kritvit = inte så lätt att se.
Nu blir det långlina när vi är ute.

Men till saken. Hur får jag inkallning till att betyda varje gång jag ropar, inte ibland? Jag har inte tränat såpass gamla hundar förr. Jag vill gärna kunna ha honom lös när jag är ute, som nu skottade jag snö. Han har hundkompis som håller sig där hon vet att hon får vara.

Så påminn mig. Hur gör man? Jag har ingen aning om hur mycket han kan sen innan. Han kanske inte ens kan inkallning... kanske bara kom springandes för att han blev glad när jag ropade hans namn.

Så..hjälp!

 

[Kakis]

Tänk inte på hans ålder. Börja med att bygga relation som om han vore en valp, (fast med saker i bagaget vilket gör att det kan ta mycket längre tid). Lek med honom och ta reda på vad han uppskattar för belöningar. Håll honom kopplad/ i lina tills du känner att du har en fungerande relation med honom och träna på ett område där du kan känna dig trygg.

Jag har själv en omplacering med dålig inkallning i bagaget och har jobbat flera år med att få den bättre. Om jag fått börja om från början med honom hade jag definitivt lagt massor med mer arbete på att bygga relation och träna grunder med honom direkt när jag fått honom.

 

[Tonto]

Mina hade också dragit som vilda vargar om jag låtit arg när dom tycker att det är onödigt att komma. (Min lilla står och glor på mig när han inte kan bestämma sig.)

Jag brukar då springa åt andra hållet medens jag låter som en döende fågel, för att sedan slänga mig ner och rulla på marken. Då jäklar kommer han i full fart.

Jag håller fortfarande på att lära dom att jag är roligare än allt annat. Fungerar jättebra på vår 10 månaders, han är nästan bombsäker. Men min lilla skit på 7 månader är så himla självständig så han måste tycka att jag är roligast i världen.

 

[farin]

Vi har en 5-årig omplacering som nu varit hos oss i cirka 8 månader. Hon är av jaktras och har med tidigare husse fått springa väldigt fritt, inkallning har varit på hennes villkor.

Vi jobbar dagligen med inkallningen. Alltid, alltid, alltid belöning, gärna godis och beröm när hon kommer. Började med inkallning inomhus, både från "arrangerade" situationer, typ sitt och ligg och inkallning på det, och när hon var upptagen med att stirra ut katterna. Körde parallellt utomhus, började med långlina, som jag då alltid höll i. Om hon inte kom på inkallningen fick hon ett lätt drag i selen som påminde henne om vad jag sagt och sedan mycket beröm när hon kom.

Nu har vi kommit så långt att vi har långlinan kvar på ute, men vi håller sällan i den. Men känslan av säkerhet, att lättare kunna få tag i henne om det skulle behövas gör att jag vågar låta henne vara friare och i och med det tränar vi mer också. Nu kommer hon även om hon får upp spår av hare eller rådjur, hon stannar om vi möter en annan hund (hon har också svårt i hundmöten, men det är en annan sak vi jobbar med). Det går att bryta när hon far iväg efter fågel. Nästa steg är väl att våga koppla bort även linan, vi får se hur lång tid det tar.

Så mitt tips är väl att öva i varje möjlig situation och alltid, alltid belöna. Att bli arg lär bara ha motsatt effekt.

 

[Milosari]

Du kan inte korrigera dig till en bra inkallning om ni inte har en jäkligt bra relation som tål det. Hunden vet förmodligen om vid den här åldern att den är snabbare än dig, och då drar den ju om du blir sur. Tänk istället att det alltid ska löna sig att göra som du vill. Du får hitta den typen av belöning som får din hund att kliva över lik. Sedan tränar du massor med inkallning så att ordet blir befäst. Hunden ska inte tänka, utan den ska börja röra sig mot dig på ren automatik.

Det andra du behöver är en stoppsignal. Det kan vara t ex stå, sitt eller ligg. Sedan tränar du på samma sätt. Massor massor massor (flera gånger på VARJE promenad) tills du har superhög belöningsförväntan på ordet.

När det gäller både inkallning och stopp så ska detta tränas i störningsfria miljöer, dvs du kan inte skrika stopp när hunden redan har fått syn på en retning. Först när det sitter som berget i störningsfri miljö så kan du prova där hunden kan vara intresserad av något annat.

Det tredje är skvallerträning/motbetingning. Det finns massor att läsa på nätet, och filmer på youtube. Väldigt, väldigt effektivt om det görs rätt.

Innan de här bitarna sitter så ska du ha lina på. Samma om du inte kan vara riktigt fokuserad på hunden hela tiden. Och först när det fungerar som det ska, så kan du korrigera för ett halvdant utfört "moment". Då är det dock viktigt att du inte låter ikallningen och stoppet bli dåligt innan du till slut tröttnar och skäller på hunden. Korrigeringen ska komma när hunden börjar göra fel, och sedan måste du säkra upp igen med mycket belöningar. Hunden ska hela tiden vilja göra som du säger, den ska se förväntansfull ut på inkallning och stopp. Ser den oengagerad ut så öka på belöningarna. Ser den långsam och försiktig ut så dra ner rejält på korrigeringarna. Om du börjar se lite tecken på "ska bara" så var lite snabb med att tala om att "nej, det ska du inte. Du ska lyda NU".

 

[Milosari]

Tillägg; störningarna som du måste träna på behöver inte alls vara "verkliga". Om du inte kan stoppa din hund när den är på väg efter en kastad boll t ex, så kommer den förmodligen inte heller stanna när den jagar en hare. Så börja med störningar som du kan kontrollera själv, och som inte är jättesvåra för hunden att stå emot.

 

[Migo]

Vi har en 5-årig omplacering som nu varit hos oss i cirka 8 månader. Hon är av jaktras och har med tidigare husse fått springa väldigt fritt, inkallning har varit på hennes villkor.

Vi jobbar dagligen med inkallningen. Alltid, alltid, alltid belöning, gärna godis och beröm när hon kommer. Började med inkallning inomhus, både från "arrangerade" situationer, typ sitt och ligg och inkallning på det, och när hon var upptagen med att stirra ut katterna. Körde parallellt utomhus, började med långlina, som jag då alltid höll i. Om hon inte kom på inkallningen fick hon ett lätt drag i selen som påminde henne om vad jag sagt och sedan mycket beröm när hon kom.

Nu har vi kommit så långt att vi har långlinan kvar på ute, men vi håller sällan i den. Men känslan av säkerhet, att lättare kunna få tag i henne om det skulle behövas gör att jag vågar låta henne vara friare och i och med det tränar vi mer också. Nu kommer hon även om hon får upp spår av hare eller rådjur, hon stannar om vi möter en annan hund (hon har också svårt i hundmöten, men det är en annan sak vi jobbar med). Det går att bryta när hon far iväg efter fågel. Nästa steg är väl att våga koppla bort även linan, vi får se hur lång tid det tar.

Så mitt tips är väl att öva i varje möjlig situation och alltid, alltid belöna. Att bli arg lär bara ha motsatt effekt.

Att bli arg funkar ypperligt om man har en stark och bra relation i botten, samt förarveka hundar som ser det som något eftersträvansvärt att göra matte glad.

Regeln här är att vänder man och kommer på inkallning blir man belönad. Kommer man inte på inkallning blir matte tokig, till det ögonblick de tar kontakt, då blir det social belöning. Bästa godiset får alltid den som är först fram till mig.

 

[hastflicka]

Du kan inte korrigera dig till en bra inkallning om ni inte har en jäkligt bra relation som tål det. Hunden vet förmodligen om vid den här åldern att den är snabbare än dig, och då drar den ju om du blir sur. Tänk istället att det alltid ska löna sig att göra som du vill. Du får hitta den typen av belöning som får din hund att kliva över lik. Sedan tränar du massor med inkallning så att ordet blir befäst. Hunden ska inte tänka, utan den ska börja röra sig mot dig på ren automatik.

Det andra du behöver är en stoppsignal. Det kan vara t ex stå, sitt eller ligg. Sedan tränar du på samma sätt. Massor massor massor (flera gånger på VARJE promenad) tills du har superhög belöningsförväntan på ordet.

När det gäller både inkallning och stopp så ska detta tränas i störningsfria miljöer, dvs du kan inte skrika stopp när hunden redan har fått syn på en retning. Först när det sitter som berget i störningsfri miljö så kan du prova där hunden kan vara intresserad av något annat.

Det tredje är skvallerträning/motbetingning. Det finns massor att läsa på nätet, och filmer på youtube. Väldigt, väldigt effektivt om det görs rätt.

Innan de här bitarna sitter så ska du ha lina på. Samma om du inte kan vara riktigt fokuserad på hunden hela tiden. Och först när det fungerar som det ska, så kan du korrigera för ett halvdant utfört "moment". Då är det dock viktigt att du inte låter ikallningen och stoppet bli dåligt innan du till slut tröttnar och skäller på hunden. Korrigeringen ska komma när hunden börjar göra fel, och sedan måste du säkra upp igen med mycket belöningar. Hunden ska hela tiden vilja göra som du säger, den ska se förväntansfull ut på inkallning och stopp. Ser den oengagerad ut så öka på belöningarna. Ser den långsam och försiktig ut så dra ner rejält på korrigeringarna. Om du börjar se lite tecken på "ska bara" så var lite snabb med att tala om att "nej, det ska du inte. Du ska lyda NU".

Det har kan inte sagas ofta nog.

Korrigeringen ska komma när hunden börjar göra fel, och sedan måste du säkra upp igen med mycket belöningar. Hunden ska hela tiden vilja göra som du säger, den ska se förväntansfull ut på inkallning och stopp.

Bada mina kommer ALLTID pa inkallning. De vander omedelbart och kommer sa fort det bara gar nar jag kallar in och har gjort det i aratal. Vi "tranar" fortfarande pa det under promenader och godis delas ut nar de kommer. Jag har ett inkallnings ord som betyder att bada/alla hundar ska komma och om man ens tvekar dar kommer en "AH-AH" varning fran mig, men sa fort hunden i fraga satter fart blir det ett jatte glatt "YES!" som talar om att det var ratt.

Och ... ta det inte personligt nar det inte funkar och skall inte pa hunden. Ha ett ord eller minspel som klart talar om att du inte ar nojd, men som inte pa nagot satt ar hotande, dela inte ut godis utan gor om sa hunden kan gora ratt och fa sin beloning. (Med Miss Mandy racker det att jag skakar pa huvudet om hon tanker annorlunda an mig sa gor hon det jag vill. Jag har skallt pa henne en gang under hennes 8 1/2 ars liv alla andra ganger har jag kunnat halla det utan att bli arg.
Om jag tar i och far en "arg rost" nar jag ryter "ligg" eller "kom" sa reagerar hon omedelbart oavsett vad retningen ar ... medan den lilla stannar och blir osaker (jag har aldrig "skallt" pa henne).
Bada mina vet exact vad jag vill da vi utfor just de momenten varje dag. VARJE dag. Pa olika platser lite overallt. Om jag inte tycker att det gick bra nog blir det inte godis da de VET exact vad jag vill, sa de kommer med en fart dar det ar nara att vinddraget slar omkull en.

 

[purity_666]

Till alla:

Ja jag är så van vid den andra hunden. Hon kan också tänka sig att inte lyssna, men då sänker jag tonläget när jag säger hennes namn och morrar fram nåt som låter lite som "app app". Då kommer hon på vad som var rätt, sen förstås upp i falsett när hon kommer.

Det gick nog av bara farten. De gånger han har kommit på inkallning har jag hejat på i falsett och sen jättemycket gos. Han har då skuttat runt mig som en tok.
Jag vet ju inte hur han har blivit "korrigerad" förut. Han kanske blev livrädd när jag blev arg.

Jag har införskaffat en 15 m lina idag iaf, sån i typ "gummi" så fastnar inte massa snö. Jag vill gärna kunna ha honom lös på tomten och då kan han ju vara "lös" men det finns gränser, jag får hålla linan.

Jag funderar på att gå allmänlydnadskurs, men han är så rädd för andra människor så tror kursinnehållet skulle drunkna i träning av att stå ut med de andra människorna där. Han skulle inte kunna ha nåt fokus på annat. Alltså, han skriker rakt ut om någon försöker närma sig honom. Han gjorde det mot mig när jag hämtade honom också, men nu är han världens gosigaste. Så träning med att träffa andra människor vill jag göra lugnt och fint, i lugn miljö och med hans hundkompis som stöd.

Han är väldigt fjäskig och vek, Blev förvånad över att han vågade dra sådär. De första dagarna höll han sig i närheten av min andra hund. Min andra hund i sig behövde inte JAG lära stanna och kom, det lärde hon sig automatiskt av min då äldre hund. Så nu måste jag ju jobba. Sen har han massa hormoner på det + bytt hem + är en jätteosäker hund. Vi har lite att jobba med alltså. Kräsen på godis också och ibland har han inte "tid" att äta ens det godaste. Då blir han för blockerad om något annat händer.

 

[farin]

Att bli arg funkar ypperligt om man har en stark och bra relation i botten, samt förarveka hundar som ser det som något eftersträvansvärt att göra matte glad.

Regeln här är att vänder man och kommer på inkallning blir man belönad. Kommer man inte på inkallning blir matte tokig, till det ögonblick de tar kontakt, då blir det social belöning. Bästa godiset får alltid den som är först fram till mig.

Det var ju just det där med stark relation när det är en vuxen omplacering.
Vi jobbar självklart på det, men jag tror inte vi är där än. Åtminstone inte vid inkallning. När hon fixerar alldeles för mycket vid katterna kan det behövas, och fungera, att bli lite irriterad och låta henne märka det.

 

[Sonic76]

Det tar ju tid att bygga en relation med en lite vuxnare hund. Min har jag haft i snart 2 år men först i höstas började vi ha den relationen att jag litar på att hon återkommer om hon smiter. Får inte gå lös utanför staketet då det är en jakthund och får hon korn på en hare så ska det mycket till att få stopp, men idag har jag en stark tillit till henne och hon till mig. Hon har ju kommit lös några gånger men då har vi tack vare våra övningar lyckats få henne att vända och komma tillbaka.