Ja, det där med hälsan har jag faktiskt funderat på. Han är ju som sagt opererad för patellan, men knäna blev bra efter operationen enligt veterinären och det är inget som märks utåt åtminstone. Jag menar, före och en tid efter operationen kunde han halta och gå på tre ben, sedan kanske han lyfte upp ena benet från marken typ var tredje månad och nu är det väldigt länge sedan han gjorde så. Tror det hjälpt att han musklat på sig när vi joggat och cyklat.Jag tycker du gjort helt rätt när du lämnat hunden till dina föräldrar nu när du känner att du inte orkar. Sen vill jag säga att det är få som orkar vara konskventa med träningen även när man inte mår dåligt.
Jag som haft en valp/unghund nästan per år senaste 8 åren är ju sällan särskilt pepp på att orka hålla på motbetinga i tid och otid när man nästan hela tiden har en hund i flocken som ska pröva sin röst.
Visst kan jag säga åt eller avleda men dels träffar vi folk härute en gång i kvartalet typ så det svårt att träna och det finns väldigt mycket annat jag vill lägga träningstid på än att hundarna ska klara ett hundmöte ute hos oss en gång i kvartalet med lugn så där skiter jag typ i att det halvkaos utan ignorerar och pinnar förbi med ett gäng knäppgökar i kopplena (vissa värre än andra).
Däremot på ställen där vi träffar andra hundar (brukshundsklubben, träningshallen, ute i samhället) så försöker jag implementera en viss ordning, det är ändå situationer där vi har goda möjligheter att träna regelbundet och där vi oftast också har nytta av träningen. Sen vill jag säga att jag ser det inte som nåt fel heller att bara ignorera sin hund och släpa förbi den, jag lägger inget värde i om en hundägare försöker avleda/träna sin hund eller om den bara släpar förbi sitt rabiata monster under tystnad så länge den är under kontroll och inte når fram till mig. Den som släpar förbi sin hund kanske redan avlett 110 ggr innan och är trött, dens hund kanske aldrig gör så annars men den blir väldigt triggad av just oss, det kanske det sättet som fungerar bäst för dem i längden eller vad vet jag. Jag personligen somunghundar och har igenkänning.
Det jag vill tillägga är att ibland kan det vara bra med en vet. check och kolla igenom hunden, jag har haft två hundar med viss utfallsproblematik som inte blev bättre oavsett vad man gjorde. De visade sig ha rejält ont och fick avlivas.
Sen vet jag otaliga hundar där utfallsproblematiken gett med sig när man fokuserar på annan träning, dvs man tränar agility, lydnad, spår och lägger stort fokus på det och efter nån månad har hunden lugnat sig otroligt mycket i övriga livet. Har haft hundar som levt rövare på våra agilityträningar där folk velat sjunka genom jorden och bett om ursäkt men som efter nån månad står som tända ljus och inväntar "sin" tur. Jag tror dels att de vant sig vid situationen men också att de istället har en förväntan på träning samt att de är betydligt nöjdare i livet när de får regelbunden ordentlig träning. De har också skärpt till sig utanför träningssituationer. Så kanske kan det hjälpa att skifta fokus till annan träning ett tag?
Sen ja, vissa hundar är väldigt mycket mer förtjusta i sin egen röst än andra.
Däremot så kräks han galla eller vitt skum någon gång i veckan, ibland oftare. Fått höra att han gjort det nu hos mina föräldrar också nu. Det är också något vi försökt komma till rätta med länge, han får lite kex, knäckebröd eller skinka på morgonen för att förhindra att han blir för tom i magen. Han äter sista målet ungeför nio på kvällen. Fick tips av hundpsykologen om att ge laktosfri yoghurt på kvällen så det ska vi också testa. Har tagit upp det med veterinären tidigare och känner mig lite avfärdad, får samma vanliga tips om att ge oftare/senare/tidigare etc. och att avmaska. Blir kanske lite bättre ett tag när vi amaskat men känns onödigt att göra det när man inte ens ser något i avföringen (och tro mig, jag vet hur det ser ut för han fick fruktansvärt mycket spolmask en gång som valp, var rena skräckfilmen). Tänker att man kan testa Kolla masken nästa gång innan vi gör avmaskning igen. Jag är ingen veterinär, men undrar om man inte ska kolla inne i tarmarna, eller är det ett mycket större, nästa steg?
Vi har också tagit blodprov två gånger där första visade några högre värden, men den gången hade han den veckan fått lite av ett annat våtfoder som han tydligen inte mådde bra av (diarré). Det senare provet var alla värden normala förutom ett, EOS, som var lite förhöjt. Men det blev inte heller vidare utrett efter det.
Samma veterinär föreslog en mer avancerad ögonlysning som inte han kunde göra, utan en ögonspecialist måste göra. Han hade testat blinkreflexer och lyst honom i ögonen och där var allt normalt. Detta baserat på att hunden inte fångade godis i luften som veterinären kastade utan väntade tills de landat på marken...
Men med tanke på att samma hund försöker fånga flugor i luften känns det kanske inte som första steget.
Hundpsykologen har föreslagit en nogrannare smärtutredning och sa att hon eventuellt kunde hjälpa mig att få till en sådan. Hoppas på det!
Veterinären konstaterade att han låg på grad 1-2 när det gäller patella och att det inte var någon fara att hunden lyfter kort på benet så länge det bara är fråga om det och att han inte skriker eller så. Känns i efterhand som man gjort en höna av en fjäder, men vad ska man tro när man tycker sig se tydliga smärttecken? Jaja, hellre kolla en gång för mycket och nu vet jag att det ändå verkar okej.
